Ericson var yngsta dotter till regementsmusikern Gusten Ericson och dennes hustru Annie. Under uppväxten var familjen bosatt på en rad adresser påSödermalm ochÖstermalm i Stockholm.
På hösten 1919 började hon påKungliga Operans balettskola. Förutom sedvanlig dansutbildning fick eleverna kvällstid statera i olika operor somAida ochLa Bohème. Med åren fick hon större uppgifter, till exempelHumperdincks operaKungabarnen. 1921 fick hon en liten roll iErnst Rolfs revy påIntiman,Kvinnan du gav mig. När samma revy uppfördes iKristiania sommaren efter fick Ericson vara med även då.
1929 blev hon anställd på Kungliga Operan som danselev.[2] Anställningen varade endast ett år.[3]
Efter att ha slutat på Operan – hon fick sparken för att hon var för tjock[4] – försökte Ericson komma in påDramatens elevskola men blev inte antagen. Hon började istället som teaterelev påOscarsteatern som då hyrdes avGösta Ekman,John Brunius ochPauline Brunius. Andra elever på Oscarsteatern varSigge Fürst,Tord Stål ochSture Lagerwall. Hon medverkade också i Ernst Rolfs vårrevy påStoran 1931. Ericson hade också anmält sig tillSvensk Filmindustris statistregister och fick varastatist i ett par filmer. 1932 fick hon ett ettårskontrakt med SF för att göra den kvinnliga huvudrollen som Anna iVärmlänningarna. Annas sångpartier dubbades dock av operasångerskanHelga Görlin, vilket inte hindrade att Ericson fick bra kritik för sin sångröst.[5] EfterVärmlänningarna satte SF henne i en statistroll i långfilmenAtlantäventyret.[6]
Efter Ekman-Brunius hade Oscarsteatern övertagits av direktörAxel Hjalmar Lundholm som satte uppoperettenÖkensången som blev succé. Därefter medverkade hon iKar de Mumma-revynEtt leende år påSödra teatern tillsammans med bland andraThor Modéen ochSickan Carlsson. Ericson skulle medverka i sammanlagt 11 avKar de Mummas revyer. Ericson förblev Oscarsteatern trogen där hon medverkade i de operetter och sånglustspel som uppfördes. IoperettenEn kvinna som vet vad hon vill fick hon spela dotter till den sex år äldreZarah Leander. Förutom teaterarbete på vår och höst deltog hon i sommarturnéer där en grupp skådespelare reste runt i Sverige och spelade operett. Ericson hade också erbjudande att inleda en karriär iTyskland och skrev kontrakt med filmbolagetBavaria. Ericson skulle ta sång- och danslektioner i Tyskland från hösten 1939 men på grund av den politiska utvecklingen blev det aldrig aktuellt med någon utlandskarriär.[7]
Sina filmroller under 1930-talet efterVärmlänningarna beskrev Ericson som skräproller. Hon sade att hon fick de roller somSickan Carlsson tackat nej till.
1941 satte teatermannenGustaf Wally uppLajos Lajtais nyskrivna operettBlåjackor. Ericsons danspartner blevNils Poppe och deras akrobatiska dans koreograferades avAlbert Gaubier. Sommaren 1941 gav sig Ericson ut på en tvåmansturné tillsammans med danserskan May Nordqvist. Under turnén träffade hon sin blivande make Uno von Segebaden och efter deras bröllop våren 1942 bosatte sig paret iLjungbyhed. På hösten 1942 återvände Ericson till Stockholm där hon medverkade iTeaterbåten. 1943 kunde paret bosätta sig i Stockholm och efter sonens födelse kunde Ericson med hjälp av en barnsköterska återvända till teatern. På hösten 1944 var hon med i Lajos Lajtais operettSerenad. Bland dansnumren som åter koreograferats av Albert Gaubier fanns ett där den korta Ericson dansade jitterbugg med den långe Gustaf Wally.[8]
Vad gäller långfilmer hade Ericson med tiden fått mer framträdande roller. INyordning på Sjögårda har hon den kvinnliga huvudrollen och närBlåjackor skulle bli film fick Ericson åter dansa med Nils Poppe. De två medverkade också iSerenad påMalmö stadsteater. De fick åter dansa tillsammans närLorden från gränden hade svensk premiär på Södra teatern 1947. Föreställningen blev en stor succé men när denna filmatiserades 1949 med Ericson och Poppe i rollerna blev det inte lyckat. 1946 hade Chinateatern premiär på operettenBehärska dig kvinna och denna filmatiserades somTappa inte sugen där Ericson och Poppe dansar klädda ijackett och med varsin käpp i handen.[9]
På hösten 1951 var det premiär förKiss Me, Kate på Oscarsteatern och Ericson spelade rollen som Bianca. Ericson medverkade därefter i en rad revyer påBlancheteatern ochFolkan. TillKar de Mumma-revyn 1956,Vi roar oss kungligt skrevUlf Peder Olrog låtenDen saltaste bönan som blev något av en signaturmelodi för henne. Hon medverkade också i det första reguljära tv-programmet i Sverige,En skål för televisionen. Efter att ha medverkat i Kar de Mumma-revyerna årligen fram till 1958 beslutade Ericson att förnya sig och fick istället engagemang påScalateatern i början av 1960-talet. Därefter engagerades hon avRiksteatern som turnerade runt landet med komedier och operetter.[10] Vad gäller hennes filmkarriär fick hon spela en roll med större dramatisk tyngd än vanligt när hon medverkade iHampe Faustmans filmKvinnohuset. Filmen blev nedsablad av kritikerna men Ericsons insats fick beröm. Hon medverkade också iKnäppupp-filmenI rök och dans samt i tre deckarfilmer avArne Mattsson.
1970 var det premiär för krogshowenMuntra fruarna på nattklubben i Valand i Göteborg med Ericsson,Maj Lindström ochBerith Bohm. Följande år turnerade hon med Riksteatern i pjäsenKung för en natt. Som motspelare hade honLasse Lönndahl och pjäsen blev en av hennes större publikframgångar. På hösten samma år återvände hon tillVasateatern och spelade iAlan Ayckbourns farsHur andra älskar med bland andraInga Gill ochKarl-Arne Holmsten. Efter att ha medverkat iStig Bergendorffs ochGösta Bernhards revymusikalOperation Liv och Lust lovade hon sig själv att sluta med teatern. Detta löfte höll hon till 1980 när hon medverkade i revynSex damer i leken på Intiman.[11]
När PRO startade en talangtävling,Seniorchansen, var Ericson programledare för den tv-sända finalen tillsammans medSickan Carlsson ochUlf Larsson 1993–1995. 2004 medverkade hon iLena Söderbloms novellfilmAnnalisa och Sven där hon tillsammans medSven Lindberg gör en nytolkning avRomeo och Julia.[12]
Våren 1939 gifte hon sig med godsägarsonen Gunnar Wijkström; de skildes 1940. Pingsten 1942 gifte hon sig med löjtnant Unovon Segebaden. (Vigselförrättare var för övrigt Ericsons konfirmationslärareErik Bergman.) 1943 föddes sonen Claes, men makarna separerade 1947. På 1950-talet lärde hon känna filmkritikernJurgen Schildt och de gifte sig i juli 1964. Hon är begravd iEngelbrektskyrkans kolumbarium.[13]
Ericson skrev två självbiografier,Mina sju liv (1982) ochLätta bubblor (1998).
Ericson tilldelades en rad priser under sitt liv. Hon fickKarl Gerhards Hederspris 1962.[14] 2001 belönades hon med enhedersguldbagge för sina insatser inom svensk film och samma år tilldelades honPoppepriset.[15] 2006 instiftade hon Annalisa-priset som ska gå till en kvinnlig artist som gjortiögonfallande och begåvade insatser inom sång, dans och teater. Den första pristagaren var skådespelarenSara Lindh.[16]
Annalisa Ericson Sällskapet var ett filmsällskap för personer intresserade avsvensk film från 1930-, 1940- och 1950-talet i allmänhet och Annalisa Ericson i synnerhet. Sällskapet bildades i september 2009 och hade som målsättning att erbjuda medlemmarna "filmvisningar, musiksammankomster, föreläsningar och andra evenemang med Annalisa Ericson som övergripande tema". Det övergripande syftet var att hedra och lyfta fram de stora insatser som Annalisa Ericson gjort inom svensk film ochteater. Verksamheten lades ner omkring 2011.[17]
^I Aftonbladet den 11 oktober 1932 skrev signaturen Griggs:Med Anna-Lisa Ericsson har Svensk Filmindustri gjort ett fynd, denna lilla aktris var stundtals strålande som Anna och visade sig dessutom besitta en välskolad sångröst.
Wikimedia Commons har media som rörAnnalisa Ericson.