Det var det mest utbredda kriget i historien med mer än 100 miljoner människor som tjänstgjorde i militära enheter. I ett tillstånd av "totalt krig" ställde de stora deltagarna hela sin ekonomiska, industriella och vetenskapliga kapacitet till förfogande för krigsansträngningen och raderade därmed ut skillnaden mellan civila och militära resurser. Genom att involvera massdöd av civila, däriblandförintelsen ikoncentrationsläger, strategiska bombningar och deförsta användningarna av kärnvapen i krig ledde kriget till att mellan50 och 85 miljoner människor dödades. Detta gör andra världskriget till den i särklass blodigaste konflikten under helamänsklighetens historia.[1]
Även omJapan redan hadevarit i krig medRepubliken Kina sedan 1937,[2] sägs i allmänhet andra världskriget ha startat den 1 september 1939 med dentyska invasionen av Polen. Tyskland föresatte sig att inrätta ett stort imperium i Europa och ta revansch för förlusten i detförsta världskriget, något somHitler gjorde till enpropagandasak. Från slutet av 1939 till början av 1941 erövrade eller kontrollerade Tyskland genom en rad fälttåg ochfördrag mycket av den europeiska kontinenten. Baserat påMolotov–Ribbentrop-pakten mellan Tyskland och Sovjetunionen (från augusti 1939) invaderade, ockuperade eller annekteradeSovjetunionen helt eller delvis sex europeiska grannars territorier,däribland Polen. Storbritannien och andra samväldesländer bidrog med de enda större allierade styrkor som fortsatte kampen mot axelmakterna, med strider iNordafrika och det långvarigaslaget om Atlanten. I juni 1941 inledde de europeiska axelmakterna en invasion av Sovjetunionen vilket öppnade denstörsta landskrigsskådeplatsen i historien och kom att sysselsätta huvuddelen av deras militära styrkor under resten av kriget. I september 1940 anslöt sig Japan till axelmakterna, däremot var Japan inte i krig med andra allierade nationer än Kina fram tills december 1941, då Japanattackerade amerikanska ocheuropeiska territorier i stillahavsområdet av vilket mycket av den västra delen erövrades.
Axelmakternas frammarsch stoppades 1942 sedan Japan förlorat en rad sjöslag och de europeiska axelmakternas trupper besegrats iNordafrika och vidStalingrad. År 1943 förlorade axelmakterna initiativet till följd av fleratyska nederlag iÖsteuropa, deallierades invasion av Sicilien ochItalien och amerikanska segrar i Stilla havet, och inledde reträtter på alla fronter. År 1944invaderade de västallierade Frankrike samtidigt som Sovjetunionen återtog alla sina territoriella förluster, invaderade Tyskland och ockuperade Östeuropa. Kriget i Europa tog sitt slut genom att sovjetiska och polska truppererövrade Berlin och västallierade trupper erövrat större delarna av västra och södra Tyskland vilket ledde fram till den efterföljande, ovillkorliga tyska kapitulationen den8 maj 1945. Under 1944 och 1945 besegrade USA den japanska flottan, erövrade öarna i västra Stilla havet och fällde atombomber över landet samtidigt som man förberedde en invasion och även Sovjetunionen förklarade krig mot Japan och invaderade Manchuriet. Kriget i Asien avslutades den 15 augusti 1945 då Kejsardömet Japan kapitulerade.
De allierades totala seger över axelmakterna år 1945 avslutade konflikten. Andra världskriget förändrade den politiska inriktningen och sociala strukturen i världen.Förenta nationerna (FN) bildades för att främja internationellt samarbete och förhindra framtida konflikter. Stormakterna som gick segrande ur kriget, USA, Sovjetunionen, Kina, Storbritannien och Frankrike, blev de permanenta medlemmarna avFN:s säkerhetsråd.[3] Rättegångar hölls iNürnberg efter kriget där man dömde nazister som gjort sig skyldiga till brott motGenèvekonventionen,folkmord somFörintelsen och andra grova brott, och nazismen förbjöds i Tyskland. Judarna som blivit förföljda i de flesta av Europas länder fick till slut sitt eget land,Israel.
Sovjetunionen och USA framstod efter kriget som rivaliserandesupermakter, vilket banade väg för detKalla kriget under de kommande 46 åren. Sovjet försökteblockera Västberlin men för att inte upprepa misstaget frånVersaillesfördraget, inrättade västmakternaMarshallplanen som ett stöd för återuppbyggnaden av Tyskland och andra krigsdrabbade länder. Samtidigt började de europeiska stormakternas inflytande att minska genom att Asien ochAfrika avkoloniserades. De flesta länder vars industrier skadats gick motekonomisk återhämtning. Initiativ till politisk integration,särskilt i Europa, togs som ett försök att stabilisera relationerna efter kriget.
Under konfliktens tidiga skede hade kriget ännu inte hunnit bli ett fullkomligt "världskrig" med strider världen runt. Begreppet "världskrig" var fortfarande starkt associerat medförsta världskriget, vilket även in på sent 1930-tal kallades "världskriget" i svensk facklitteratur.[4] Av detta kom konflikten initialt att benämnas "stormaktskriget" i Sverige.[5][6][7] Efterattacken mot Pearl Harbor 7 december 1941, som början avstillahavskriget, var detta dock inte längre fallet, varvid "världskriget", det vill säga första världskriget, började kallas "förra världskriget".[6]
FörkortningenVK2 (samt stavningarna:"VK 2","VK II","VKII", etc) förekommer i viss utsträckning om andra världskriget ("VK2" = "världskrig 2"), möjligtvis en svensk översättning avengelska:WWII ("World War II") ursprungligen.[8][9][10][11] I samma utsträckning förekommerVK1 förförsta världskriget.
Andra världskrigets orsaker går i många fall att härleda till de konsekvenser som första världskriget fick för Europa. Något som inte minst påverkade de internationella relationerna var att "de fyra stora" segrarmakterna (Storbritannien, USA, Frankrike och Italien) påtvingadecentralmakterna ett flertal avtal med mer eller mindre hårda villkor. Några av dessa avtal varfreden i Saint Germain (1920) medÖsterrike ochfreden i Sèvres med Osmanska riket (1920). Särskilt hård blev dockVersaillesfreden med Tyskland som undertecknades 1919, i vilken Tyskland pekades ut som ansvarig för kriget och skadeståndsskyldig för de materiella skador som kriget fört med sig.[12] Freden har pekats ut som en av de bidragande faktorerna bakom utvecklingen som ledde till andra världskriget.[13]
Historiker har argumenterat för att det grundläggande problemet som segrarstaterna frånententen brottades med i fredsförhandlingarna var hur man skulle förhålla sig tillnationalitetsprincipen. Att strukturera om stater från att bygga på trohet till en dynasti, till att baseras på ett folks nationella identitet var dock inte helt enkelt i praktiken. Några exempel på hur skiftet till nationalitetsprincipen kunde se ut var: system för att skydda nationella minoriteter, folkomröstningar där människor kunde rösta på vilken nationalitet de ansågs sig ha. Man förde även över osmanska territorier ochtyska kolonier till "mandat", en typ av stat som förvaltades av exempelvis Storbritannien eller Frankrike på uppdrag av en internationell organisation.[14]
Freden i Versailles (1919) ställde hårda krav på Tyskland, bland annat höga krigsskadestånd som landet hade svårt att betala. Fördraget väckte stor ilska bland tyskarna och dettyska nazistpartiets löften om att riva upp avtalet bidrog till deras popularitet.
Versaillesfördraget, som slutligen undertecknades 28 juni 1919, innehöll en lång rad krav på Tyskland och gav upphov till stor bitterhet bland tyskarna. Fördraget innebar en rad territoriella förändringar för Tyskland i såväl väst som i öst och i norr. Samtliga Tysklands kolonier skulle även tas över av segrarna från ententen. Totalt beräknas Tysklands yta och befolkning ha minskats med ungefär 10% efter freden i Versailles.[15]
I fördraget lade man även till en krigsskuldsparagraf där Tyskland ansågs ha varit den anfallande parten i konflikten och därmed skulle ansvara förkrigsskadestånd till länderna i ententen.[15] Den exakta summan var omöjlig att räkna ut, men 1921 bestämdes en summa på 33 miljarderdollar[15] eller 132 miljarder tyskaguldmark, av vilka 2 miljarder guldmark skulle betalas årligen.[13] Versaillesfreden innehöll även en rad militära begränsningar av Tyskland, där särskilt Frankrike ville se till att Tyskland inte på nytt skulle kunna utgöra ett militärt hot mot resten av Europa. Dentyska armén begränsades till 100 000 soldater och tillverkningen avubåtar,stridsflygplan, samt bepansradestridsvagnar förbjöds. Hela det tyska området väster om Rhen och 50 km öster om flodendemilitariserades.[15]
Många av fredsfördragets punkter ledde till stor upprördhet bland tyskarna som såg freden som en "dikterad fred", tvärtemotWoodrow Wilsons fjorton punkter med löften om transparent diplomati och fredsförhandlingar. Några punkter sågs som särskilt förtryckande, nämligen: krigsskuldsparagrafen, det mycket höga krigsskadeståndet och begränsningarna av den tyska militären.[12] Ytterligare en punkt som skapade stor ilska i Tyskland var en paragraf om att det skulle hållas rättegångar för tyskakrigsförbrytelser, en för tiden ny tanke om att hålla personer ansvariga för handlingar begångna under krig. I slutändan blev det dock inga internationella rättegångar, utan enbart en intern tysk domstolsprocess som senare dömdes ut som ett fiasko.[14]
Versaillesfördraget kom att tillsammans med ekonomiska svårigheter och en militaristisk politisk-ideologisk utveckling i Tyskland så småningom bana väg för framväxten avradikala högerpartier ochultranationalister, vilket slutligen gjorde att det tyskanazistpartiet kunde komma till makten.[12]
Österrikisk propagandabild från 1919 som illustrerardolkstötslegenden, myten och idén om att den tyska armén blev förrådd av socialister, kommunister och judar, snarare än att ha blivit besegrad i fält under första världskriget.
Tysklands beslut i november 1918 att ingåvapenstillestånd och att sedermera förklara sig besegrade orsakade stor förvirring i landet, där diverse grupper försökte förklara vad som egentligen hade hänt. I militära och vissa politiska kretsar argumenterade man att Tyskland aldrig faktiskt hade besegrats vid fronten, utan hade "huggits i ryggen" avsocialister,kommunister,judar och andra påstått samhällsomstörtande grupper.[14] Myten kom sedermera att bli känd somdolkstötslegenden.[16]
Dolkstötslegenden kom att användas av dettyska nazistpartiet och andra högergrupper för att undermineraWeimarrepubliken och för att rikta attacker mot socialister, kommunister och judar.[17] Adolf Hitler använde även legenden för att rättfärdiga en militaristisk ochexpansionistisk politik, med syftet att få upprättelse för Tysklands nederlag i kriget och utkräva hämnd på de man uppfattade som sina fiender.[18]
Från år 1923drabbades Tyskland av hyperinflation som ruinerade många människor.[19] Bakom inflationen fanns en rad orsaker, däribland kraven på Tyskland att betala krigsskadestånd och en allmän inflatorisk period i europeisk ekonomi.[12] Dessutom bedrev den tyska regeringen en valutapolitik som medvetet syftade till att förstöra den tyskapapiermarken för att undvika att betala krigsskadestånd, vilket ytterligare spädde på inflationen.[14]
Från 1923 drabbades Tyskland av hyperinflation, som delvis berodde på de höga krigsskadestånden. Inflationen och depressionen i slutet av 1920-talet blev en grogrund för mer extrema politiska idéer, somnazismen.
Den ekonomiska situationen förvärrades ytterligare efterWall Street-kraschen 1929 och när världen gick in iden stora depressionen så undergrävdes också den tyska ekonomin. I Tyskland förlorade medelklassen sina sparade pengar samtidigt somarbetslösheten skenade. Den stökiga ekonomin bidrog till sociala oroligheter och underblåste de redan instabila förhållandena i den sköraWeimarrepubliken.[12]
Den ekonomiska krisen ledde till ett allmänt politikerförakt, tron pådemokratin sjönk till bottennivåer och många fruktade enkommunistrevolution. Många såg Hitlers och dennes nazistparti som räddningen: en stark man som visste vad han ville och inte bara ägnade sig åt politiskt "käbbel" skulle kunna stoppa kommunisterna. Hitler lovade att utplåna arbetslösheten och att få Tyskland på fötter igen, utlovade sociala reformer och välfärd åt de tyska arbetarna och begränsade rättigheter för icke-tyskar. I riksdagsvalet 1932 blev Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) det största enskilda partiet med 33,1 % av rösterna. Efter en rad komplicerade politiska manövrar utsågs Hitler tillrikskansler (regeringschef) av presidentHindenburg i januari 1933.
En utbredd myt är att det var speciella grupper som röstade på Hitler; det var dock människor från alla samhällsklasser som röstade på Nationalsocialisterna. Dock fanns det grupper som var överrepresenterade, t.ex. egenföretagare, bönder och pensionärer. Även människor på landsbygden var överrepresenterade. De som röstade på nazisterna i storstäderna bodde i första hand i de välbärgade stadsdelarna. De arbetslösa röstade snarare påkommunisterna (KPD).[20]
En del såg i Hitler en "räddande ängel" som skulle återupprätta Tysklands ära samtidigt som han lovade en god ekonomisk framtid. Över- och medelklassmänniskor såg Hitlers nationella socialism som att bättre alternativ än Sovjets och militären ville ha återupprättelse. Till och med judar gick till en början med i nazistpartiet, trots att det var den "judiska kapitalismen" som beskylldes för de ekonomiska problem som drabbat tyskarna.
MedRiksdagshusbranden som förevändning förbjöd Hitler snabbt alla partier utom NSDAP och gjorde sig själv till diktator. Från och medPaul von Hindenburgs bortgång 1934 var han både regeringschef och statschef (Führer). Under åren som följde inleddes ett arbete för att återta de områden som förlorats iVersaillesfreden. En återupprustning inleddes och allmänvärnplikt återinfördes (vilka båda stred mot Versaillesfredens diktat). Sedan välståndet ökat och kommunismen hållits borta från inflytande i Tyskland blev Hitler omåttligt populär i och utanför landet och inspirerade många politiker och andra. Han använde sin popularitet och retoriska förmåga till att mobilisera en massiv tysk folkarmé med moderna vapen.
Remilitariseringen av Rhenlandet 1936, den tyska annekteringen av Österrike (Anschluss) och den tyska uppstyckningen avTjeckoslovakien efterMünchenöverenskommelsen 1938 föranledde inte till några kännbara reaktioner från västmakternas sida. De protesterade (gränserna efter första världskriget var ju deras skapelse) men ville inte ha ett nytt storkrig. Inte hellerNationernas förbund (NF),FN:s föregångare, fungerade som det var tänkt (att bevarastatus quo). Det berodde delvis på attUSA, trots huvudarkitekten och dåvarande presidentenWoodrow Wilsons önskan, aldrig gått med i organisationen utan dragit sig tillbaka. Hitler uppfattade västmakternas brist på agerande som ett svaghetstecken och fortsatte förberedelserna för krig, även om han inte ville att det skulle börja för tidigt eftersom man ännu var otillräckligt rustad för storkrig.
En av orsakerna till andra världskrigets utbrott var den aggressiva tyska utrikespolitiken under Hitlers ledning, först med annektering av etniskt tyska regioner, sedan med bland annat planer på utökat tyskt territorium, så kallatLebensraum (tyska "livsutrymme") i östeuropa. Den utlösande faktorn var emellertid den tyska invasionen av Polen den 1 september 1939 varpåStorbritannien ochFrankrike förklarade krig mot Tyskland i enlighet med tidigare givna löften till Polen. Orsaken till invasionen var Tysklands krav på en "passage" mellan tyskaOstpreussen och Stortyskland i väst. Ostpreussen var nämligen helt avskuret av den så kallade "polska korridoren",[21] ett landområde som hade tilldelats det återskapadePolen efter första världskriget för att landet skulle ha tillträde tillÖstersjön. Tyskland krävde även attFria staden Danzig skulle anslutas till Tyskland.
Vid sidan av den aggressiva tyska utrikespolitiken bör även nämnas Japansimperialistiska ambitioner som på allvar inleddes med invasionen avManchuriet. Även här drevs militären (Japan var i praktiken en militärdiktatur från slutet av 1920-talet) avnationalistiska mål för sin politik. Japan hade redan 1936 närmat sig Tyskland medantikominternpakten och 1940 slöts också en militär allians mellan Japan och Tyskland. När Japans ambitioner att skapa ett imperium i Östasien till slut kolliderade med de västerländska staterna som hade kolonier där var kriget oundvikligt. Det finns en del som menar att andra världskriget inleddes redan med detandra sino-japanska kriget när Japan invaderade detegentliga Kina 1937.
Till skillnad frånförsta världskriget då alla Europas stormakter var indragna redan efter en vecka, utvecklades andra världskriget successivt till en global konflikt där nästan samtliga stater i världen var involverade. Precis som i första världskriget ställde sig Italien till en början utanför kriget trots att man 1939 ingåttstålpakten med Tyskland. Först när Japan attackerade USA den 7 december 1941 och Tyskland och Italien förklarade krig mot USA fyra dagar senare blev kriget verkligen en global konflikt. Japans krig mot Kina, dess krig mot USA och de europeiska kolonialmakterna och kriget i Europa vävdes nu samman.
År 1927 bildades ett nytt partiRikken Minseitō genom sammanslagningar av mindre partier som förordnade demilitarisering, kvinnlig rösträtt och att mer makt skulle gå till det folkvalda parlamentet.[22]När premiärministerTanaka Giichi upptäckte att det var den japanska militären som mördat den kinesiske ledarenZhang Zuolin krävde han att de skyldiga skulle bestraffas. Militären tvingade då honom att avgå och Osachi Hamaguchi från ett av de partier som bildat Rikken Minseitō blev ny premiärminister.[23]
Inför valet 1931 blev Osachi Hamaguchi skjuten och återfick aldrig hälsan. Rikken Minseitō blev största parti, och Hamaguchi ville att Japan skulle skriva på Londonfördraget om nedrustning. Vid mötet där detta skulle diskuteras krävde oppositionen hans närvaro, men han var för sjuk för att kunna delta, och när hans ersättare fällde en negativ kommentar om kejsarHirohito blev det skandal.[24] Efter en månad som premiärminister avgick Hamaguchi och dog senare samma år.
Hans efterträdareWakatsuki Reijirō kunde heller inte kontrollera militären som i september iscensatteMukdenincidenten som ledde till Kina avträddeManchuriet som blev en japansk lydstat från och med 1932. Lydstaten kom att kallasManchukuo.[25] 1937 invaderade japanska trupper resten avKina och inledde därmedandra sino-japanska kriget vilket så småningom blev en del av andra världskriget. Även här stodNF maktlöst.
Efter att Japan förlorade detSovjet-japanska gränskriget 1938-1939 togs beslutet att inte försöka invadera Sovjetunionen. Istället beslutade den japanska regimen att vända sig söderut mot de europeiska och amerikanska kolonierna i Sydostasien och Stilla Havet. När japanska trupper marscherade in i det VichytrognaFranska Indokina i juli 1941 ledde detta till att USA och de europeiska stormakterna ströp all oljeimport till Japan för att få dem att dra sig tillbaka. Detta ledde till att det slutgiltiga beslutet att anfalla Pearl Harbor togs av Japan, då den japanska hären inte klarade sig utan oljeimporter.
Abessinien (nuvarandeEtiopien) ochLiberia var de enda länderna i Afrika som inte blivit koloniserade av europeiska stormakter. Den 3 oktober 1935anföll Italien Abessinien utankrigsförklaring, och officiellt avslutades kriget den 9 maj 1936 när det fascistiska Italien proklamerade annekteringen av landet. Nationernas Förbund införde vissa restriktioner mot de aggressiva staterna men de räckte inte för att förhindra en eskalerande utveckling. Den 1 juni 1936 förenades landet meditalienska Somaliland och bildade koloninitalienska Östafrika. Eftersom de italienska ockupanterna aldrig kunde kontrollera landet helt så ser vissa det som att kriget pågick till 1941 när landet befriades av brittiska trupper och den abessinska gerillan. Uppdelningen av italienska Östafrika är fortfarande en källa till konflikt mellanEtiopien,Eritrea ochSomalia.
Efter revolutionen utbröt detryska inbördeskriget och de allierade och Japan ingrep mot den röda sidan. Efter att stora japanska styrkor ryckt fram till Bajkalsjön men inte längre blev de allierade dock misstänksamma om Japan ville stödjaVita armén eller erövra land för egen del. Följden blev att amerikanska och kanadensiska styrkor stannade i Sibirien för att hålla koll på japanerna istället för att tränga fram till det västra befolkade Ryssland där striderna mellan kommunister och tsartrogna pågick.[28][29]
Efter kommunisternas seger 1922 drog de allierade och Japan bort sina trupper. I det nya landet Sovjet fanns en stark fientlighet mot de allierade och det första land somerkände Sovjetunionen blev Tyskland. VidGenuakonferensen fick Tyskland och Sovjet inga gehör för sina åsikter och det blev naturligt att de sökte sig till varandra.[30]För att komma runt Versaillesfredens förbud mot tyskt flygvapen började tyska piloter i smyg utbildas i Sovjet.[31]
Den 1 september 1939 inledde den tyska armén ettanfall mot Polen. Dessförinnan hade Tyskland mobiliserat och Hitler lät tillkännage i radio samma dag att "Tyskland svarade på den polska beskjutningen av tyska trupper i gryningen" medan Polen endast påbörjat sin mobilisering för att inte provocera Tyskland. Därmed hade andra världskriget inletts – enligt de västliga allierade. Enligt Sovjetunionen började dock det stora, "fosterländska" kriget först i juni 1941, då de själva anfölls av Nazityskland. Den 3 september förklarade Frankrike och Storbritannien krig mot Tyskland ochEuropa hade återigen drabbats av ett storkrig som skulle bli mycket mer omfattande, och blodigare, än detförsta världskriget. Efter att Polen förlorat kriget mot Tyskland i väst, inledde den 17 september av Sovjetunionen i öst helt i enligtMolotov-Ribbentroppakten sitt inträde i Polen fram till Curzon-linjen. Detta för att skydda den i huvudsak ryska befolkningen där sedan denna del av Polen hade tillhört Ryssland fram till 1920.[32] Efter ungefär fyra veckor var det polska militära motståndet brutet sedan den tyskaWehrmacht använtBlixtkrig-taktik mot polackernas underlägsna försvar. Delar av västra delen avPolen annekterades av Tyskland och delar av det bildadeGeneralguvernementet under tyskt styre. Snart började stora utrensningar bland annat iOperation Tannenberg och senare skulle Polens judar samlas ihop ighetton inför det sista steget iFörintelsen, som till stor del skedde på mordanläggningar inom Polens gränser. Även ryssarna gjorde också utrensningar somKatynmassakern. En sjättedel av Polens befolkning, varav tre miljoner polacker och ett okänt antal judar miste livet.
Nästa fas i kriget blev Sovjetunionens annektering avLitauen,Lettland ochEstland den 3 oktober enligt tidigare nämnda överenskommelse mellan Josef Stalin och Adolf Hitler vidRibbentrops besök i Moskva den 27 september. Stalin framställde också territoriella krav på Finland vilka tillbakavisades. Därefter inleddes, den 30 november 1939, detfinska vinterkriget under vilket Sovjetunionen försökte annekteraFinland. Inför övermakten blev dock Finland till slut tvunget att acceptera de sovjetiska villkoren och freden undertecknades 13 mars 1940 iMoskva. Finland tvingades avträda stora delar avKarelen till Sovjetunionen men till skillnad frånde baltiska staterna och Polen lyckades det värja sig tillräckligt bra för att behålla sin självständighet och förhindra invasion. Samtidigt komUngern,Rumänien ochBulgarien att sluta pakt med Tyskland. Sovjetunionen förklarade sig neutralt gentemot Storbritannien och Frankrike men var knutet till axelmakterna genom Molotov-Ribbentroppakten och tillhörande handelsavtal. I praktiken var dock Sovjetunionen militärt helt neutralt då denrysk-tyska pakten inte innebar att landet skulle stödja Tyskland militärt i händelse av krig mot en tredje makt.
Efter igångsättningen avOperation Barbarossa 1941 slöt Finland upp på Tysklands sida för att få tillbaka de områden som förlorats i vinterkriget 1939-1940 och tillät tyska trupper att anfalla Sovjetunionen från finskt territorium. Efter sovjetiska luftattacker förklarade Finland sig i krig och gick till offensiv mot Sovjetunionen iFinska fortsättningskriget. Kriget pågick i över tre år och den finska armén ockuperade ett betydande, delvis finskspråkigt område i Ryssland (bland annatPetroskoi som fick det finska namnet Äänislinna = Onegaborg), men gjorde stora förluster på slutet och landet tvingades den 19 september 1944 sluta vapenstillestånd på mycket hårda villkor. Det slutliga fredsavtalet tecknades iParis 1947. Finland hade trots allt lyckats behålla sin självständighet.
Under tiden stod västfronten stilla (Låtsaskriget på tyska kallatSitz-krieg och på engelskaThe Phony War) medan de allierade förlitade sig påblockadvapnet som hade varit så framgångsrikt under första världskriget. Det förekom en del sjöbataljer och utanförMontevideo sänktesfickslagskeppetGraf Spee av sin egen besättning efter ett sjöslag mot tre brittiska fartyg. Efter en kort fransk invasion av det tyska gränslandet iSaarområdet, som dock inte ledde till tyska trupprörelser bort från invasionen av Polen, återvände den franska armén till sina baracker och intog en defensiv strategi bakomMaginotlinjen.
Den 9 april 1940 invaderade tyskarnaDanmark ochNorge för att säkerställa att järnmalmstransporterna frånSverige inte upphörde. Tyskarna förekom därmed med nöd och näppe en brittisk landstigning (Operation R4)[33] och etablerade samtidigt fördelaktiga flottbaser längs norska kusten. De båda nordiska länderna ockuperades och administrerades av samarbetande regering, i Norge av nazistenQuisling. "Operation Weserübung" blev en tysk framgång trots att man förlorade en stor del av sin flotta längs Norges västkust där bland annat den tunga kryssarenBlücher sänktes av norskt kustartilleri. Norge hade iRjukan även den enda tillgängliga källan tilltungt vatten som behövdes för utveckling avkärnvapen.
Hitler lät sina trupper överskridaBeneluxländernas gränser i maj 1940 (jämför medSchlieffenplanen frånförsta världskriget). De allierade trupperna gick därefter in iBelgien för att ta upp kampen på belgiskt territorium, varpå tyskarna intog delar avNederländerna genom överraskandeluftlandsättning men satte in sitt huvudanfall genomArdennerna, ut motEngelska kanalen.Frankrike hade inte mycket försvar då de inte hade uppgraderat sina vapen och kanoner ordentligt efter första världskriget utan mycket förlitade sig påMaginotlinjen. Anfallet splittrade de allierade arméerna, som tvingadesevakuera den europeiska kontinenten vid Dunkerque. När de drog sig ut urBelgien, gick Tyskland in från öst. Frankrike stod inom kort besegrat. I detta läge, den 10 juni, hadeMussolinisItalien gått med i kriget på axelmakternas sida och gick nu till anfall mot Frankrike. Inför Frankrikes fall gick Storbritannien till attack och sänkte delar av den franska flottan för att fartygen inte skulle hamna i tyska händer.
Det militära sammanbrottet ledde även till ett politiskt.Tredje franska republiken upplöstes och ersattes av den tyskvänligaVichyregimen underPétain, medan generalenCharles de Gaulle flydde till England där han bildade organisationen detFria Frankrike. De franska kolonierna kom att uppdelas mellan dessa två.
Efter Frankrikes fall försökte Tyskland tvinga Storbritannien till fred genomterrorbombning. Den nye brittiske premiärministernWinston Churchill fortsatte dock kampen och Storbritannien uthärdade ett fruktansvärt tyskt luftkrig mot öarna. Under slaget om Storbritannien lyckades brittiska RAF,Royal Air Force, stå emotHermann GöringsLuftwaffe. Med hjälp av ny förbättrad radarteknik kunde det brittiska flygvapnet sätta in sina numerärt underlägsna flygplan vid de ställen de verkligen behövdes. Dessutom gjorde Göring ett taktiskt misstag genom att lämna militärflygfälten ifred och bomba storstäder, vilket ledde till oerhörda förluster av bombflyg. Detta ledde till att Hitler tvingades skjuta upp den planerade invasionen av Storbritannien (Operation Sjölejon) på obestämd tid, då ett sådant företag bedömdes vara alltför riskfyllt utan absolut tyskt luftherravälde överEngelska kanalen och södra Storbritannien.
Mellan juni 1940 och juni 1941 såg det ytligt sett mörkt ut för de allierade. Polen, Danmark,Norge,Luxemburg, Frankrike,Belgien,Nederländerna,Tjeckoslovakien,Grekland ochJugoslavien hade besegrats avaxelmakterna. Till sjöss hade den tyska flottan (Kriegsmarine) övertaget med en stor mängd sänkt handelstonnage. Sovjetunionen, USA och Japan stod fortfarande utanför kriget. Mot Tysklands imperium stod Storbritannien medsamväldesländerna ensamma, bortsett från liten hjälp avde Gaulles fria franska styrkor.
Utan att ha lyckats besegra Storbritannien vändeNazityskland nu krigsmaskinen österut. Ett anfall på Sovjetunionen hade förberetts till 15 maj 1941 men de tyska arméerna var först tvungna att besättaJugoslavien ochGrekland. Den tyska och italienska ockupationen av Jugoslavien bottnade i att den för axelmakterna vänliga, sittande regeringen hade avsatts. Grekland befann sig sedan hösten 1940 redan i krig med Italien, nu öppnades en ny front efter att tyska trupper tillåtits utnyttja bulgariskt territorium. Det har hävdats att dessa offensiver blev orsaken till attOperation Barbarossa sköts upp från 15 maj till 22 juni.
Den 22 juni 1941 satte Adolf Hitler igång Operation Barbarossa, det storskaliga anfallet på Sovjetunionen. Samtidigt anföll Finland Sovjetunionen i sitt så kalladefortsättningskrig (efter att Sovjet hade bombat ett antal finska städer). Kriget på östfronten hade börjat ochJosef Stalin blev överraskad av anfallet. Trots flera underrättelserapporter om tysk uppladdning vägrade han tro att Hitler skulle bryta icke-angreppspakten och under flera dagar rådde handlingsförlamning iKreml. Trots att Sovjet var numerärt överlägset hade överraskningen i kombination medStalins tidigare utrensningar bland de militära befälen en negativ effekt.
Den tyskabelägringen av Leningrad påbörjades den 21 augusti 1941 och var också en slutpunkt för den tyska offensiven på den norra delen av fronten. Efter fem månader stod tyskarna utanförMoskva. Offensiven var till en början framgångsrik. Sedan 2/3 miljoner ryssar kapitulerat i dubbelslaget vidBrjansk ochVjazma i mitten av oktober ochKalinin fallit i ryska händer, föranledde Moskvas utsatta läge regeringen att tillfälligt flytta tillKujbysjev. Från tyskt håll hävdades, att den ryska krigsmakten var likviderad och att endast rensningsoperationer återstod. Här kom krigets första vändpunkt. Sovjet lyckades stoppa tyskarna framför sin huvudstad och de tyska trupperna körde fast i den begynnande ryska vintern. Förbindelselinjerna var uttänjda till bristningsgränsen och talrika sovjetiska förstärkningar anlände alltjämt till fronten.
Redan vid krigsutbrottet år 1939 hade de krigförande upprättatsjöblockader för att störa eller hindra fiendens handel. För Tysklands del skedde detta huvudsakligen genom organiseratubåtskrig. SedanTysklands flygvapen förlorat slaget om Storbritannien, låg det blockerade Tysklands enda möjlighet till seger i att svälta ut invånarna på Brittiska öarna.
Efter tyskarnas inledande framgångar vid invasionen av Sovjetunionen år 1941 var behovet stort att ersätta de materiella förlusterna. Slaget om Atlanten kom därför att utvidgas även tillNorra ishavet eftersom stora mängder krigsmateriel och övriga förnödenheter skickades till Sovjetunionens hamnar iMurmansk ochArchangelsk.[34]
Sedan 1942/43 översteg nybyggnaden av fartyg förlusterna samtidigt som ubåtsförlusterna skenade. Senvåren 1943 hade tyskarna i praktiken förlorat slaget om Atlanten. Viktiga faktorer bakom tyskarnas nederlag varkonvojsystemet, de allierades luftövervakning samt tekniska innovationer som radar ochdekryptering av de tyska kommunikationsmetoderna baserade påEnigma.
Den 7 december 1941 anföll Japan överraskande den amerikanska flottbasen vidPearl Harbor påHawaii. 2403 personer dog och 1178 skadades vid attacken. Fyra dygn efter anfallet förklarade Tyskland och Italien krig mot USA. På detta sätt drogs även USA in i kriget på de allierades sida.
I den nordafrikanska öknen kämpade italienarna tillsammans medErwin Rommel mot britterna under en serie av generaler, och var på väg att från Libyen erövra kontrollen överSuezkanalen. Men 1942 lyckadesBernard Law Montgomery slutligen tillfoga Rommel och dennes italienska allierade ett avgörande nederlag videl-Alamein i Egypten. Efter amerikanska och brittiska landstigningar 1943 i deVichy-trognakoloniernaMarocko ochAlgeriet, tvingades de tyska och italienska styrkorna i Nordafrika att kapitulera slutgiltigt efter att med viss framgång ha försvarat sig iTunisien.
I slutet av 1942 ryckte framskjutna tyska trupper in iStalingrad men blev slutligen omringade där efter en sovjetisk motoffensiv. Staden varstrategiskt betydelsefull för tillgången tillpetroleum, trafiken påVolga och som symbol förStalin. Trots fältmarskalkErich von Mansteins försök att brytabelägringen av Stalingrad, hölls tyskarna under befäl av fältmarskalkPaulus alltjämt instängda där. Den 2 februari 1943 kapitulerade tyskarna iStalingrad, vilket blev ännu en vändpunkt i kriget. Paulus, som hade blivit befordrad till fältmarskalk en kort tid före kapitulationen, förväntades att begå självmord av Hitler men gav sig istället till ryssarna och visades senare upp som en trofé. Slaget om Stalingrad blev krigets blodigaste batalj, med bortåt 2 miljoner döda i strider, sjukdom, kyla och undernäring.
Tyska dödsoffer efterbombningen av Dresden i februari 1945.Sovjetisk offensiv 1943–1944.Sovjetisk offensiv 1945.
1943 utkämpades också världens största pansarslag,slaget vid Kursk, med över två miljoner soldater och 6 000 stridsvagnar inblandade. Detta var den sista större offensiven från axelmakternas sida. Nu skulle ett nytt mönster formas, ett av konstant reträtt på östfronten. Efter Kursk var axelmakterna alltid i reträtt på östfronten. Och genom hela kriget förbättradeRöda armén sina strategier,taktiker och strukturer.
På sommaren 1944 genomförde ryssarnaOperation Bagration (uppkallad efterPjotr Bagration), där tyskarna blev totalt överraskade (de hade väntat en operation mot Ukraina) och kördes ut urBelarus. Röda Armén kom fram tillWarszawas portar på bara någon månad.
År 1943 hade slutligenslaget om Atlanten avgjorts och stora mängder amerikanska förstärkningar och materiel transporterades över till Storbritannien.Terrorbombningarna av Tyskland kom även igång på allvar. De allierade invaderadeItalien ochBenito Mussolini tvingades avgå.
Andra världskriget slutade den 2 september 1945, då Japan kapitulerade.
Den 6 juni 1944 – "Dagen D" – landsteg de allierade iNormandie och öppnade därmed en andra front mot Tyskland. Tyskarna drevs under sommaren ut urFrankrike och framåt hösten var så gott som hela landet befriat. Vid slutet av 1944 genomförde den tyska armén sin sista stora motoffensiv mot de västallierade, den så kalladeArdenneroffensiven. Men Tysklands dagar var räknade, man kunde helt enkelt inte ersätta förlorad materiel och manskap lika mycket som de allierade kunde. Det visade sig också islaget om Berlin då Tysklands resurser inte räckte till för att försvara sig mot Sovjetunionen.
IStilla havet hade hårda strider rasat under hela kriget men nu stod de allierade och knackade påTokyos dörr. USA:s presidentFranklin D. Roosevelt dog före krigsslutet och den nyepresidenten,Harry S. Truman, gav order om att det nya vapnet,atombomben, skulle fällas över Japan, ca 200 000 människor dog de närmsta timmarna och mellan 150 000 och 200 000 ytterligare dog av svält, törst och brännskador, främst kvinnor och barn. Efteratombombningarna av städerna Hiroshima och Nagasaki samt Sovjetunionens krigsförklaring och snabba erövringar av japanska besittningar i Kina och Korea kapitulerade även Japan inför övermakten, den 15 augusti 1945 men kapitulationen skrevs på först 2 september av den japanske generalenUmezu.
Det andra världskriget var den mänskliga historiens största konflikt. Det har beräknats att 50-60 miljoner människoliv gick förlorade,[35] däribland alla de som dog på grund av terrorn (koncentrationsläger, terrorbombningar och andra krigshandlingar).Förenta nationerna bildades den 24 oktober 1945 som följd av en konferens iSan Francisco under perioden april–juni.
Andra världskriget avlöstes avkalla kriget, konflikten och maktkampen mellan främst USA och Sovjetunionen under den senare halvan av 1900-talet.
Storbritannien och Frankrike hade gått ut i krig mot Nazityskland två dagar efter att Nazityskland invaderade Polen 1 september 1939. Men efter att Frankrike besegrats av Tyskland 1940 stod Storbritannien i princip ensamt i kampen mot Tyskland. USA stod ännu så länge utanför kriget och även om oron i USA blev större efter Frankrikes fall var motståndet hos den amerikanska befolkningen stort mot att gå med i kriget. USA stödde ändå Storbritannien genom vapenförsäljning. Från och med våren 1941 fick britterna hjälp med bland annat vapen genomLend-Lease Act. När USA slutligen blev indraget i kriget i december 1941 utsträcktes denna hjälp till samtliga krigförande stater på den allierade sidan.
Churchill och Roosevelt vid tecknandet av Atlantdeklarationen.
Den 9–12 augusti 1941 möttes USA:s presidentFranklin D. Roosevelt och Storbritanniens premiärminister Winston Churchill första gången. Där utfärdade de den så kalladeAtlantdeklarationen som talade om alla folks rätt till självbestämmande, en framtid där konflikter skulle lösas utan våld samt den nazistiska statens totala oskadliggörande.
En följd av alliansen med Sovjetunionen blev att Stalin gick med på att låta 10 000 polska, svältföddaGULAG-slavarbetare och krigsfångar utvandra i mars 1942 över Persien/Iran och mellanöstern, för att senare iMontgomerys 8:e armé sättas i krig vidTobruk (1943),Monte Cassino (1944) och slaget omBologna (1945).[36] Från den återstående stora mängden polska GULAG- och krigsfångar i Sovjetunionen lyckades ytterligare ca 70 000 ta sig ut ur landet och av resten bildades senare två polska folkarméer underställda rysk kommando. Vid västfronten hade Polen 228 000 soldater 1945.
Churchill ogillade egentligen Stalin och den politik han stod för men efter att Nazityskland angripit Sovjetunionen 1941 inleddes ett nära samarbete mellan britter och ryssar. Båda parter förband sig att inte sluta separatfred, utan tillsammans besegra den gemensamma fienden. USA:s roll kan trots att landet formellt var neutralt fram till anfallet på Pearl Harbor sägas vara allierad eftersom de försåg de andra allierade med stora kvantiteter vapen, råvaror och livsförnödenheter. Strax efter nyår 1942 utformade amerikaner och britter den strategi som skulle besegra axelmakterna. Tyskland, som ansågs vara den farligaste motståndaren, skulle besegras först. Största resurserna skulle således läggas på att besegra Hitler innan alla resurser riktades mot Japan. En rad andra länder (vid sidan om de tre stora plusKina) åtog sig nu att gå i krig mot axelmakterna. Det slutliga målet med kriget var axelmakternas villkorslösa kapitulation.
Sovjetunionen som redan innan USA:s inträde i kriget tagit emot omfattande hjälp från USA fick nu ännu mer hjälp från amerikanarna med både vapen och livsmedel. Visserligen var inte vapenbiståndet i närheten av de enorma volymer som den ryska industrin producerade från och med 1943 men anses ändå ha bidragit starkt till den ryska krigsinsatsen. Av ännu större betydelse var leveranserna av råvaror, livsmedel, lastbilar och lokomotiv som amerikanarna sände.
Churchill besökte Stalin iMoskva sommaren 1942 för att förankra de västallierades strategi för att vinna kriget. Stalin var inte nöjd och krävde att en västfront skulle upprättas så fort som möjligt genom en invasion iFrankrike. Det var krav som han envist reste resten av 1942 och 1943. De västallierades svar var att de inte var redo för ett så stort företag än. Viss tillfredsställelse fick Stalin sommaren 1943 då amerikaner och britter invaderadeSicilien och södraItalien och därigenom skapade en europeisk sydfront. Sovjetunionens diktator var ändå inte nöjd då den stora majoriteten av den tyska krigsmakten fortfarande opererade i Sovjetunionen.
Storbritanniens, USA:s och Sovjetunionens utrikesministrar beslutade vid Moskvakonferensen i oktober 1943 att tillsättaEuropean Advisory Commission (EAC), en kommission som bland annat fick i uppgift att utarbeta en gemensam plan för segrarmakternas inbördes uppdelning av Efterkrigstyskland iockupationszoner, vilken kom att kallasLondonprotokollet.[37][38]
Roosevelt, Stalin och Churchill möttes alla tre första gången iIrans huvudstadTeheran 28 november – 1 december iTeherankonferensen. Där fick Stalin löfte om att en västfront skulle upprättas i maj följande årOperation Overlord. Landstigning skulle ske även i Sydfrankrike och ryssarna skulle ungefär samtidigt inleda stora offensiver påÖstfronten. Stalin blev också lovad att Sovjetunionens gräns efter kriget skulle flyttas längre västerut. Detta gick ut över Polen som i sin tur skulle kompenseras med att få tidigare tyska områden längre västerut. Relationen mellan Stalin och Churchill var spänd, däremot kom diktatorn bra överens med Roosevelt som Stalin hade stor respekt för. Stalin själv blev under kriget mycket populär i USA och kallades av amerikanarna för "Uncle Joe".
Något möte mellan de tre stora förekom inte under 1944. Däremot drogs under året planerna upp för den nya internationella fredsorganisation som efter kriget skulle ersätta Nationernas Förbund.Världsbanken ochInternationella valutafonden grundades också.
Den 4–11 februari 1945 möttes Roosevelt, Stalin och Churchill igen underJaltakonferensen. Tyskland var i praktiken besegrat och förhandlingarna gällde nu hur efterkrigstidensEuropa skulle se ut. De enades om att Tyskland efter kriget skulle delas i ockupationszoner såsom utarbetats i Londonprotokollet, nu dock med tillägget att Frankrike skulle ansluta som en fjärde ockupationsmakt. Stalin krävde att det besegrade Tyskland skulledemilitariseras och betala ett enormt krigsskadestånd. Någon enighet nåddes inte här utan frågorna sköts på framtiden. De enades dock om att Sovjetunionen skulle gå med i kriget mot Japan 3 månader efter att Tyskland kapitulerat. Sovjetunionen lovade också att bli medlem i FN som grundades iSan Francisco i slutet av april 1945.
Nästa stora möte varPotsdamkonferensen 17 juli – 2 augusti. Kriget i Europa var över men fortfarande hade inte Japan kapitulerat. Roosevelt hade avlidit och efterträtts avHarry S. Truman. Även Churchill var borta efter att ha förlorat parlamentsvalet. Ny brittisk premiärminister var labourledarenAttlee. Frågorna var densamma men någon enighet om en långsiktig lösning på Tysklandsfrågan kom inte, något fredsavtal blev det inte heller. De tre allierade enades dock om att rättegångar skulle hållas mot ledande nazistiskakrigsförbrytare (Nürnbergprocessen). Som avtalats redan iJalta, förklarade Sovjetunionen krig mot Japan 8 augusti, exakt 3 månader efter att Tyskland kapitulerat. Japan kapitulerade 15 augusti (kapitulationen undertecknades 2 september) efter attHiroshima ochNagasaki förstörts av atombomber. Japan blev efter kapitulationen ockuperat av de allierade. Ett gemensamt allierat råd skulle styra landet men i praktiken var det USA och generalDouglas MacArthur som styrde landet och Japan återfick sin självständighet först 1951. Även här hölls rättegångar mot de främsta krigsförbrytarna.
För USA:s del avslutades andra världskriget först klockan 12.30 (lokal tid) den 28 april 1952, i samband med att USA:s utrikesministerDean Acheson överlämnaderatifikationsurkunderna till det japanskafredsfördraget, som då trädde i kraft. Därmed upphörde det formellakrigstillståndet mellan USA och Japan. År 1943 gick Italien över till de allierades sida.
När kriget inleddes i början av september 1939 var bara fyra stater direkt inblandade i kriget, förutom Tyskland och Polen även Storbritannien och Frankrike. Merparten av världens stater förklarade sig vara neutrala, inklusive USA som efterförsta världskriget bedrivit en isolationistisk politik. Sovjetunionen var fram till sommaren 1941 neutralt mot västmakterna men angrep Polen (seMolotov-Ribbentroppakten) i slutet av september 1939 och senare på höstenFinland –finska vinterkriget. Gentemot Japan skulle Sovjetunionen förbli neutrala fram till början av augusti 1945.
Andra världskriget skulle visa sig orsaka mycket stora problem för de mindre länderna. Båda parter i kriget visade sig hysa obefintlig respekt för att mindre stater ville stå utanför kriget. Europeiska länder somSverige,Finland,Danmark,Norge,Jugoslavien,Nederländerna,Luxemburg,Belgien,Spanien,Portugal ochSchweiz förklarade sig neutrala i krigets inledning. Samtliga stater utom Portugal, Spanien, Sverige och Schweiz blev indragna i kriget. Även de baltiska staterna blev indragna. I samtliga fall beroende på att nämnda länder blev angripna. I Sveriges fall kan landets roll under finska vinterkriget beskrivas som "icke krigförande". (se vidareSverige under andra världskriget)
USA hade förklarat sig neutralt men gav trots detta som nämnts omfattande militärt bistånd till Storbritannien från och med 1940 och från hösten 1941 även till Sovjetunionen. PresidentFranklin D. Roosevelt ansåg att landet måste gå med i kriget men hade svårt att ändra det amerikanska folkets inställning till kriget. Först efter det japanska anfallet motPearl Harbor den 7 december 1941 vände opinionen. Huruvida USA skulle engagera sig i både det asiatiska och europeiska kriget "löstes" 11 december då Tyskland och Italien förklarade krig mot USA.
Sovjetunionen var alltså neutralt i kriget även om man exporterade stora mängder olja, legeringsmetaller, gummi (importerat för ändamålet) och spannmål till Tyskland under krigets första två år. Västmakterna tog Stalins invasion av Polen, som var västs allierad, och Finland som en förtäckt allians med Hitler och planerade ett tag till och med att gå i krig med Sovjetunionen. Man umgicks med planer på att bombaBaku och skicka en armé tillSkandinavien för att hjälpa Finland. Först efter att Tyskland invaderade Sovjetunionen 22 juni 1941 slöts en allians med britterna och efter USA:s inträde även med amerikanarna. De latinamerikanska staterna var från början neutrala men med några få undantag engagerade de sig så småningom i kriget på de allierades sida.
Spanien ochPortugal förblev neutrala hela kriget. Det kan tyckas överraskande att de inte ställde upp för Tyskland då landets regimer ideologiskt stod mycket närmare Nazityskland än de västerländska demokratierna. I Spaniens fall kan det emellertid sannolikt förklaras av att landet var "utmattat" eftertre års blodigt inbördeskrig. I Portugals fall var landet traditionellt allierat med Storbritannien och kom senare att stöda allierade ansträngningar genom att tillåta militärbaser påAzorerna.
Schweiz neutralitet var visserligen garanterad av alla stormakter men det torde knappast ha hindrat Hitler att invadera landet om han ansett det nödvändigt.
Turkiet förklarade sig neutralt och förblev så under nästan hela kriget.
Iran var i princip neutralt tills det blev ockuperat sensommaren 1941 av Sovjetunionen och Storbritannien som båda var intresserade av att säkra transportvägen överKaukasus för att skickaLend-lease till den förra. 1943 förklarade Iran krig mot Tyskland och gick därmed in i Andra världskriget på de allierades sida.
På många ställen bakom fronten och på alla sidor fanns beväpnade irreguljära enheter, gerilla eller partisaner. Till dem kopplas störningen av en ockupation av en segerrik armé men också många grymheter och brott mot krigets lagar.
På den allierade sidan finns många välkända exempel:Den aktiva motståndsrörelsen i Danmark var till exempel anledningen till att Danmark av de allierade våren 1945 erkändes som stridande part mot Nazityskland. INorge utfördes ett lyckat attentat iRjukan där tyskarna framställdetungt vatten för att kunna bygga atombomber.
De mest kända ärTitospartisaner iJugoslavien och partisanerna i Sovjetunionen. I båda fallen band de upp stora tyska truppstyrkor.Četnici var en annan motståndsrörelse som utgjordes av serbiska nationalister som dock periodvis krigade även mot Titos styrkor.
I Polen har partisanförband verkat under hela kriget.Warszawaupproret 1943 i Warszawas ghetto ochWarszawaupproret 1944 fick båda en mycket blodig upplösning, det sista med att stora delar av staden lades i ruiner och upp till 200 000 civila dödsoffer.
I Frankrike fanns det olika motståndsrörelser, bland annat en kommunistisk, som dock alla samlades under gemensam ledning underställda detFria Frankrike från 1943. Motståndsrörelsen i västländerna fick efterhand stöd på olika sätt från de allierade styrkorna.
Men även på andra sidan fanns motståndsrörelser även om de är mindre kända – som i Baltikum och Ukraina mot Sovjet eller i Tyskland (Werwolf) under de allierades ockupation.
Dessa aktiviteter bekämpades skoningslöst på alla sidor, med avrättningar och hämnd på civilbefolkningen.
I alla stora internationella konflikter före andra världskriget hade antaletstupade soldater alltid varit större än antalet civila offer. I andra världskriget var förhållandet det motsatta och det är ett mönster som upprepats sedan dess, i alla konflikter, och har till och med förstärkts ytterligare. Av cirka 60 miljoner dödsoffer (möjligen så många som 70 miljoner) var cirka 19 miljoner stupade soldater (döda krigsfångar oräknade).[39][40][41] Resten var civila. Massbombningar mot städer,tortyr,slavarbete,våldtäkter,svält,massavrättningar och ren utrotning orsakade ett ofattbart lidande för civilbefolkningen i de drabbade länderna.
1940–1941 regnade bomberna ner över de engelska städerna underBlitzen och tiotusentals människor omkom. Från och med 1943 var förhållandet det omvända. Nu angrep allierat flyg tyska städer i en bomboffensiv utan motstycke, i slutet av kriget var samtliga tyska storstäder helt sönderbombade och hundratusentals civila hade dödats. Över Japan var situationen liknande.Terrorbombningarna mot de japanska städerna kulminerade först med atombombningarna avHiroshima ochNagasaki. "Little Boy" och "Fat man", bomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki dödade tillsammansomedelbart 130 000–150 000 människor. Senare skulle ytterligare hundratusentals människor avlida av brännskador och olika strålningsrelaterade skador och sjukdomar. Sådana skador drabbade även foster i livmodern hos drabbade kvinnor, medan man däremot vid undersökningar av överlevares barn som avlats senare inte har kunnat finna evidens för ökad förekomst av fosterskador eller genetiska defekter.[42] (se vidareatombomberna över Hiroshima och Nagasaki.)
Medan de tyska ockupanterna var relativt återhållsamma i Västeuropa, inklusiveNorden, förutom mot den som råkade varajude,rom eller tillhörde motståndsrörelsen, var förhållandet det rakt motsatta i Östeuropa. Förutom den närapå totala utrotningen av Europas judar, romer och aktiva kommunister, planerade Hitler och hans hantlangare också en drastisk minskning av de slaviska befolkningsgrupperna i Östeuropa. I Polen och Sovjetunionen skulle den civila befolkningen (judar och romer oräknade) antingen förslavas, deporteras bortom Uralbergen eller masslikvideras. Medan Sovjetunionen var det land som hade de allra högsta totala dödstalen var Polen ännu hårdare drabbat i förhållande till folkmängden. Av cirka 35 miljoner invånare dog cirka 6 miljoner, nästan var sjätte invånare. Av dessa var cirka 3 miljoner judar, nästan 90 % av Polens judiska befolkning.
Hiroshima efter atombomben.
Även iOstasien ochStilla havet innebar kriget fruktansvärda umbäranden för civilbefolkningen. Någon motsvarighet till Hitlers "Endlösung" (förintelsen) fanns inte (åtminstone inte lika systematisk) men den japanska krigföringen var ändå oerhört brutal och tog föga hänsyn tillGenèvekonventioner. Värst drabbadesKina där 10 miljoner civila[43] föll offer för japansk terrorkrigföring, svält, med mera.
Andra världskriget är det blodigaste kriget i historien. Totalt beräknas kriget ha krävt 50–65 miljoner liv – att bedömningarna skiljer sig åt så pass mycket beror på att osäkerheten är stor över hur mångacivila kineser som dog. En del anser att det kan vara så många som 20 milj. Dessutom skedde omfattande systematiskutrensning av olika grupper underJosef Stalins regim som av förklarliga skäl saknar tillräcklig dokumentation, och otaliga dog efter kriget i sovjetisk fångenskap. De flesta beräkningarna idag anger antalet döda totalt till 56–60 miljoner.[44] Andra världskriget var den första riktigt stora internationella konflikten där antalet civila dödsoffer var mycket större än antalet stupade soldater.
Tabellen nedan upptar de stater som hade de största förlusterna. När det gäller antaletstupade tyska soldater uppgår antalet till cirka 5,3 miljoner omösterrikare, och döda krigsfångar räknas in. Därtill tillkommer åtminstone 1 miljon frivilliga, tvångskommenderade med flera. Ett mindre antal civila amerikaner dog i kriget, de flesta vid den japanska attacken mot Pearl Harbor.
Land
Totalt antal dödsoffer
Militära dödsoffer
Sovjetunionen
28 100 000
14 000 000
Tyskland
4 600 000
4 000 000
Japan
2 700 000
2 120 000
Kina
20 000 000
3 800 000
Polen
5 600 000
240 000
Storbritannien
452 000
382 600
Italien
455 000
300 000
Jugoslavien
1 027 000
446 000
Frankrike
567 000
217 000
USA
418 000
416 000
Finland
97 000
95 000
Cirka 6 000 000 judar – ingår i mycket stor utsträckning i ovanstående siffror.
Anmärkning: Ovanstående siffror angående antalet döda tyskar inkluderar inte de civila som dödades eller dog när de flydde undan den framryckande Röda armén. Siffror varierar från 200 000 ända upp till två miljoner.
Decenniet som följde efter andra världskrigets slut slöts efterhand fred med de länder som krigat mot de allierade (undantaget Japan och Sovjetunionen).
I freden iParis 1947 slöts fred medItalien,Finland,Ungern ochRumänien. De berörda länderna fick avträda landområden. Italien fick även avträda sina kolonier. Finland fick acceptera gränserna från freden efterFortsättningskriget och förbjöds även att inneha vissa vapensystem, till exempelu-båtar.
Österrike återfick sin självständighet först 1955 med några inskränkningar. Landet måste lova att aldrig ingå i någon militärallians och att aldrig ansluta sig till Tyskland igen. Dessutom förbjöds Österrike att inneha vissa vapensystem.
Med Tyskland slöts däremot aldrig någon permanent fred. Först i och medkalla krigets slut, Sovjetunionens upplösning och Tysklands återförening inträdde kunde ett fredsfördrag undertecknas, i samband med vilket Tyskland formellt accepterade de Allierades annektering av den östra fjärdedelen av Tyskland. År 1949 hade USA modifierat krigstillståndet med Tyskland men avskaffade det ej då man ville bibehålla legala rättigheter att ha trupper i Tyskland.[45] USA och flera andra länder avskaffade formellt krigstillståndet med Tyskland 1951 som substitut för ett formellt fredsfördrag, Sovjetunionen gjorde likaledes 1955.
Först år 1990 slöts det så kalladetvå plus fyra-fördraget mellan de tyska staterna och de fyra segrarmakterna som slutgiltigt reglerade förhållandena mellan dessa stater efter andra världskriget.
Japan och de västallierade slöt fred 1951 och samtidigt återfick landet sin självständighet. Japan fick bland annat avträdaFormosa tillChiang Kai-sheks nationalistregim på ön (som USA då betraktade somKinas legitima regim). ÖgruppernaKurilerna och önSachalin fick Japan avträda till Sovjetunionen. Fortfarande har emellertid inget fredsfördrag undertecknats mellan Japan ochRyssland.
Stalin, Truman och Churchill vid Potsdamkonferensen.Tyska barn som deporterats från de delar av östra Tyskland som höll på att annekteras av Polen anländer till västra Tyskland i augusti 1948.Berlinmuren, en avkalla krigets symboler, revs 1989.
Andra världskriget började som ett europeisktkrig som utvidgades vartefter, och från och med december 1941 var det ett globalt krig i och med USA:s intåg i kriget. I krigets efterdyningar följde flera stora förändringar på den världspolitiska scenen.Före kriget hade Storbritannien med sitt jättelika kolonialimperium varit den ledande stormakten men trots att det tillhörde de ledande segrarmakterna hade kriget tärt hårt på dess resurser.Frankrike hade före kriget räknats som Europas ledande militärmakt men denna uppfattning hade tyskarna ändrat på redan i början av kriget.
Efter krigets slut framträdde istället två supermakter i en klass för sig, USA och Sovjetunionen. Den amerikanska industrin var oskadad och stod nu för halva världensBNP. Den nyvunna positionen som världens mäktigaste stat innebar att USA:s roll i världspolitiken blev helt annorlunda än innan. Sovjetunionen hade bara 20 år tidigare varit ett utfattigt jordbruksland men hade också till följd av kriget uppnått status som supermakt. Det förfogade över världens största armé och kontrollerade helaÖsteuropa. Framgången hade dock skett till ett oerhört högt pris i mänskligt lidande.
Polen fick sitt territorium starkt reducerat med en folkomflyttning från de östra regionerna som togs över av Sovjetunionen till nya västra och norra områden som togs över från Tyskland, som följd, samtidigt somden tyska befolkningen fördrevs. De områden som förlorades av Polen till Sovjetunionen hade till stor del erövrats av Polen underPolsk-sovjetiska kriget 1919–1921 och beboddes till övervägande del av ukrainare och vitryssar men även av upp till 4 miljoner polacker.[46] Fram till 1950 hade 2,1 miljoner av dessa polacker bosatt sig i de före detta tyska områdena inom Tysklands 1937 års gränser,[46] där upp till 10 miljoner tyskar hade bott innan deras fördrivning västerut under åren 1944–1950. Från polsk sida anser man att de västallierade svek Polen genom att överlåta gränsdragningen till Stalin[47][48] – Polenfrågan avhandlades bakom ryggen på den polska regeringen och fick bara liten uppmärksamhet av USA och Storbritannien vidTeheran ochJalta. Sovjet fick fria händer och styrkeförhållandena vid krigets slut skulle bestämma gränserna för den sovjetiska kontrollen.[49] Slutligen fastställdes landets nya gränser vidPotsdamkonferensen. På liknande sätt blev även de andra länderna i det blivande östblocket hanterade med ett antal folkrättsliga frågetecken då alla beslut togs utan att länderna ens tillfrågades.Tjeckoslovakien överläts till Hitler vidMünchenöverenskommelsen och sedan efter kriget till Stalin. Den officiella avsikten hos de västallierade att låta demokratiska fria val avgöra de öst- och centraleuropeiska ländernas politiska framtid fullföljdes inte. Rättslig uppgörelse med nazisternas brott fick en klar punkt på efterkrigsagendan, både inom öst- och västblocket, medan brott begångna av den sovjetiska makten och de östeuropeiska lydstaterna under lång tid vartabu, till exempelKatynmassakern, massdeporteringar tillGulag och terror avNKVD och dess underställda nationella säkerhetsstyrkor.
Tyskland förlorade cirka 25 % av territoriet som landet haft undermellankrigstiden, varpå miljontals människor, främst kvinnor och barn, fördrevs från dessa områden. Vid ett möte iPotsdam sommaren 1945 deladeUSA, Frankrike, Storbritannien och Sovjetunionen upp Tyskland i ockupationszoner. Sovjetunionen överlämnade riksdelarna öster omOder–Neisse-linjen till Polen medan stadenKönigsberg med intilliggande områden införlivades iRyska SFSR. Den under kriget nazityska riksdelen Ostmark blev återÖsterrike som återupprättades som självständig stat 1955. Delvis som en konsekvens avMorgenthauplanen och delvis som en konsekvens av fransk önskan om ett svagt Tyskland genomfördes omfattande nedmontering av tung industri. Ruhrområdet placerades under internationell kontroll,Elsass-Lothringen togs över av Frankrike och det kolrikaSaarland bröts loss från Tyskland och gjordes till ett franskt protektorat. Visserligen hävdade de västallierade att den slutliga gränsdragningen skulle vänta tills ett fredsavtal kunde träffas med Tyskland men i praktiken fick man accepterafait accompli i och med att 12–14 miljoner tyskar fördrevs från östra delen av Tyskland med omnejd. Antalet döda som en konsekvens av fördrivningen, möjligtvis den största etniska rensningen i modern historia, är svårt att uppskatta men anges vanligtvis till mellan 0,5 och 2 miljoner.
Storbritannien blev i efterhand något av en förlorare, trots att landet förklarat krig mot Nazityskland bara två dagar efter invasionen i Polen 1939 och tillsammans med USA och Sovjetunionen kunde diktera Tysklandskapitulationsvillkor vid krigets slut. De kommande decennierna avvecklades nästan hela kolonialväldet och eran som jordens mäktigaste stat var över. Över huvud taget bidrog kriget starkt till att samtliga stormakters kolonialvälden iAfrika ochAsien efterhand avvecklades.
Den stora koalitionen mellan USA, Sovjetunionen och Storbritannien bröts snabbt efter kriget, då Nazityskland inte längre fanns som en gemensam fiende för Sovjetunionen och de västallierade. Inom några år hade det så kalladekalla kriget inletts och Europa delats politiskt, inklusive Tyskland: ett block nära allierade med USA och ett annat block med sovjetiska lydstater iÖsteuropa. Det kalla kriget ledde till en våldsamkapprustning mellan de två supermakterna och gav upphov till mängder med andra konflikter globalt sett, som till exempelKoreakriget,Vietnamkriget ochkriget i Afghanistan 1979-1989[källa behövs]. Kalla kriget upphörde först med de europeiska kommunistregimernas fall i slutet av 1980-talet och tidiga 1990-talet.
^Sommerville, Donald (2008) (på engelska). The Complete Illustrated History of World War Two: An Authoritative Account of the Deadliest Conflict in Human History with Analysis of Decisive Encounters and Landmark Engagements. Lorenz Books. sid. 5.ISBN 0-7548-1898-5
^Barrett, David P; Shyu, Lawrence N (2001) (på engelska). China in the anti-Japanese War, 1937–1945: politics, culture and society. Volume 1 of Studies in modern Chinese history. New York: Peter Lang. sid. 6.ISBN 0-8204-4556-8
^ [ab]Ledamot G. Jedeur-Palmgren (Nummer 2 1942). ”Utdrag ur årsberättelse i artilleri och handvapen år 1941”. Tidskrift i Sjöväsendet (Kungliga Örlogsmannasällskapet).
^ [abcd]Weinberg, Gerhard L. (2014). ”The inter-war years”. World war II: a very short introduction. Very short introductions. Oxford University Press.ISBN 978-0-19-178129-2. Läst 28 oktober 2025
^Holtfrerich (1980). Die deutsche Inflation 1914-1923 : Ursachen und Folgen in internationaler Perspektive. Berlin New York: De Gruyter.ISBN 3-11-008318-3
_on_9_August_1941_(NH_67201).jpg)
