Anders Celsius var elev tillEric Burman, som i sin tur varit elev och efterträdare till Anders Celsius far som professor i "högre matematik" (astronomi). När Burman avled valdes Celsius enhälligt1730 till hans efterträdare somprofessor.[1] Två år därefter företog han en resa utanför Sverige, som varade i fem år. Huvudändamålet var att grundligt studera mera framståendeobservatorier iEuropa. År 1730 publicerade hanNova Methodus distantiam solis a terra determinandi (En ny metod för att bestämma avståndet mellan solen och jorden).
Teckning av Celsius som ung (1730-tal).
Utomlands väckte han först uppseende genom sina iNürnberg (1733) utgivnaObservationes de lumine boreali ab A. MDCCXVI ad A. MDCCXXXII partim a se, partim ab aliis, in Suecia habitas (Iakttagelser övernorrsken i Sverige från 1716 till 1732, dels av författaren själv, dels av andra). IRom, därpåven upplät sitt stora galleri på Monte Cavallo åt honom, gjorde hanoptiska experiment och fann bland annat, attmånens sken i nedan är 8 gånger svagare än fullmånens, attsolen har ett 320 000 gånger starkare sken än månen och att den på sin middagshöjd skiner med ett 130 gånger starkare ljus än vid synranden.
Celsius stödde skapandet avKungliga Vetenskapsakademien 1739, även om han inte var en av de ursprungliga sex grundarna, och var den som föreslog namnet Vetenskapsakademi, snarare än de första förslagen Ekonomisk vetenskapssocitet eller vetenskapsgille.[2] Celsius ochSamuel Klingenstierna blev de första invalda ledamöterna av akademien.[2] 1730 valdes han in som ledamot iKungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala.[3]
IParis deltog Celsius i en då intensiv vetenskaplig tvist angående jordens form. Somliga trodde somNewton, att jorden var tillplattad vid polerna, medan andra medCassini tänkte sig den som en citron eller ett ägg. Astronomiskamätningar av en grad på en meridianbåge inom Frankrikes gränser som var gjorda avPicard 1670, var inte tillräckligt noggranna för att avgöra tvisten. För att lösa problemet behövde man två gradmätningar, den ena närmare ekvatorn, den andra närmare polen.
Observationerna var förenade med ansträngande strapatser. Inga vägar fanns, och det gällde inte bara att i månader leva ute i vildmarken utan också att frakta fina och dyrbara instrument genom skogar och myrar upp till svårtillgängliga fjälltoppar. Ettdetachement av närmaste finska regemente kommenderades till hjälp. Soldaterna fällde skogen på åtta bergstoppar, och sedan uppsattes koniska signaler av barkade trädstammar.[4] Resultaten från expeditionerna visade att enbreddgrad är längre vid den lapska än vid den peruanska gradmätningen, vilket överensstämde med Newtons förutsägelser.[5]
Under vistelsen iTorneå ordnade Celsius en meteorologisk station där, vars journaler för tiden 1737–49 ännu finns bevarade.[4]
Celsiusobservatoriet. Gravyr avFredrik Akrel 1769. De nedersta tre våningarna finns kvar somCelsiushuset i centrala Uppsala.
Efter sin återkomst till Uppsala yrkade Celsius på uppbyggandet av ett observatorium där. Medel anslogs, ochUppsala astronomiska observatorium, det första i Sverige, blev färdigt1741. Celsius fortsatte nu med iver sina observationer, genom vilka han spred nytt ljus över läran omplaneternas gång,kometerna,stjärnornasaberration, ljusets brytning iatmosfären med mera. Celsius bidrog även till att häva Sveriges tveksamhet med att slutligen övergå till dengregorianska kalendern.
Celsius var övertygad om orimligheten i den gängse åsikten att väderleken skulle bero på planeternas ställning. Genom lättlästa skrifter försökte han utrota all den vidskepelse som särskilt beträffande himlakropparna och deras rörelser fanns inrotad hos allmogen. I populära skrifter lät han folk på ett enkelt och lättfattligt sätt få kännedom om vad vetenskapsmännen utforskat.[6]
Han gjorde omkring 6 000 iakttagelser överkompassensmissvisning, dennas dagliga förändring, och den så kalladeinklinationen. Tillsammans med sin svågerOlof Hjorter upptäckte hannorrskenets inverkan på magnetnålen. Genom samtidiga observationer av Celsius i Uppsala samtCanton ochGraham i London konstaterades, att de stora magnetiska störningarna inträffar samtidigt på långt från varandra belägna orter.
Från och med 1729 publicerade hanmeteorologiska observationer från Uppsala.Tyngdaccelerationens skillnad medlatituden mellan Uppsala ochLondon bestämde han genom ett av Graham i London förfärdigatpendelur. Celsius utförde många mätningar inför skapandet av denSvenska generalkartan. Han var även en av de första som fäste uppmärksamheten på att Skandinavien långsamt höjer sig ovan havet, en process som pågått sedan isavsmältningen efter istiden. Denna landhöjning kallades på Celsius tid förvattuminskningen. Som förklaring föreslog Celsius den felaktiga hypotesen att vattuminskningen berodde på en över åren tilltagandeavdunstning.
Anders Celsius var en pionjär i Sverige för internationellt samarbete inom vetenskapen och hade ett rikt kontaktnät utomlands. Han hade också, enligt samtida vittnen, en vinnande personlighet som gjorde att han fick vänner vart han än kom. Utomlands mindes man honom länge i de städer han besökt under sin långa resa, och så sent som under 1770-talet träffade andra svenska resenärer på många där som mindes honom med glädje och beundran. Han beskrevs som "alltid glad och munter". Även om han var överhopad med arbete tycktes han aldrig ha bråttom men gjorde ändå sina uppgifter hastigt. Han hade enligt samtiden även ett rikt mått av humor, som ibland kunde dra mot sarkasm.
Idag är Celsius namn mest förknippat med den 100-gradiga Celsius-skalan, som han föreslog, och som bland annat används iinternationella enhetssystemet. Celsius satte först nollpunkten vidvattnets kokpunkt, och sattefryspunkten vid 100 grader på skalan. Efter Celsius död vändes skalan om, så att fryspunkten inträffar vid noll grader och kokpunkten vid 100 grader. Hans noggranna termometerstudier visade hur fixpunkten vid vattnets kokpunkt är beroende avlufttrycket. Detta måste tas hänsyn till när en termometer ska graderas vid tillverkningen.
Celsius publicerade över hundratalet vetenskapliga och relaterade skrifter, bland annat 34 "avhandlingar" – dissertatio. De viktigaste av de många verken är:
Arithmetica eller räknekonst (1727)
Iakttagelser över norrsken i Sverige (1733)
Nova methodus distantiam solis a terra determinandi (en ny metod att avgöra avståndet emellan solen och jorden) (1730)
Tankar om kometernes igenkomst (1735)
Bref om jordens figur (1736)
Memorial om calendarii förbättrande hvad påskens rätta firande angår (1738).
Observationer om tvänne beständiga grader på en thermometer. (1742)
Det rymduppdrag som den svenske astronautenChrister Fuglesang deltog i förESA kallades för The Celsius Mission.[9] Ett flertal gator i Sverige är uppkallade efter Celsius, bland annat i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Även försvarskoncernenCelsius AB var uppkallad efter Anders Celsius.[10]
Tobé, Erik (2003). Anders Celsius och den franska gradmätningen i Tornedalen 1736–37. Skrifter rörande Uppsala universitet. C, Organisation och historia, 0502-7454; 74. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.Libris9167058.ISBN 91-554-5768-1
