Fenor är kännetecknande för fiskar och de bröst- och bukfenorna ärhomologa med fram- och bakbenen hos landlevanderyggradsdjur, dessa beskrivs som depariga fenorna eftersom varje individ har två av varje typ av fena. Rygg-, stjärt- och analfenor är typiska för fiskar och är placerade längs kroppens mittlinje, dessa äropariga då varje individ bara har en av varje. De pariga fenorna saknas hos allarundmunnar men även några andra fiskar. De opariga fenorna består av två delar, den synliga yttre delen kallas för fenstrålar. Fenstrålar kan vara av två olika typer, den första typen, mjukstrålar, är mjuka ofta ledade och tvådelade. Den andra typen, taggstrålar, är styva och odelade. Den inre delen som finns dold inuti kroppen kalls för strålbärarna och är ledat förbundna med fenstrålarna. Hos fiskar varierar antalet ryggfenor mellan en och tre, normalt har de en analfena men i vissa fall två. Det viktigaste rörelseorganet för fiskar är stjärtfenan, hosbenfiskar är denna normalt, symmetrisk medan den hosbroskfiskar är sned och asymmetrisk.[1]
Hos benfiskar är bröstfenorna oftast placerade på kroppens sidor och strax bakom huvudet och är fästade tillskuldergördelns kotor. Bukfenornas position varierar mer, hossill sitter de på buken, hosstör sitter de på bröstet och hostorsk sitter de på strupen.[1]
Bland vissa arter av havslevande däggdjur har arm och benextremitererna utvecklats mot fenliknade former. Detta gäller särskiltvalar (inklusivedelfiner ochtumlare) där utvecklingen är fullgången. Hossälar har utvecklingen mot fenliknande extremiteter inte gått lika långt.
.svg)