An-Najm ellerAn-Nadjm (arabiska: سورة النجم ) ("Stjärnan") är den femtiotredjesuran iKoranen med 62 verser (ayah).
De första arton verserna i suran tros vara några av de tidigasteuppenbarelserna av Koranen. Verserna betonar rättmätigheten iMuhammedsprofetiska syner. Suran börjar med engudomlig röst som svär vid "den sjunkandestjärnan" att "Er landsman," syftandes på Muhammed, "har inte gått vilse och han är alls inte besatt. Och han talar inte av egen drift."
Suran utmärker sig genom att vara den första som fordrarmuslimer att böja sig (falla ner, utförasajdah) när denreciteras, enligtIbn Kathirstafsir och ett flertalhadither. När suran först upplästes av Muhammed iMekka, föll alla muslimer och icke-muslimer som hörde recitationen ned förGud, efter den fullbordande effekt som orden fick på dem.[1]
