Alperna täcker en yta på 207 000 kvadratkilometer.[4] Bergens stupning är mot söder mycket brantare än mot norr. Den högsta zonen av Alperna, med toppar på över 4 000 meter, ligger i västra delen. Där finns också bergskedjans högsta topp,Mont Blanc. Till dess egenheter hör att Alperna är ovanligt rikt på dalar i längd- och tvärriktning. Därför lägger Alperna inte sådana hinder i vägen för trafiken som många andra bergskedjor.
Alpernas högsta berg är Mont Blanc, med toppen 4 810,45 m ö.h. Därefter kommerMonte Rosa (Dufourspitze 4 634 m ö.h.),Dom (4 545 m ö.h.),Weisshorn (4 505 m ö.h.) ochMatterhorn (4 478 m ö.h.).
SOIUSA-indelningen av Alperna i 2 delar, 5 sektorer och 36 sektioner.Indelning av Östalperna enligtAVE, i 4 delområden och 75 bergsgrupper.Partizione delle Alpi, indelning av Alperna i tre delar.
Frånsett administrativa gränser, används ett antal olika geografiska indelningar.
En vanlig indelning av Alperna är en i viss mångeologiskt motiverad indelning i två huvuddelar:Västalperna ochÖstalperna. Gränsen mellan dem dras i regel genomRhendalen och dalen för flodenHinterrhein överSplügenpasset tillComosjön.
Bland annat detorografiskaSOIUSA-systemet använder denna tvådelning, där Västalperna i sin tur är uppdelade i 2 sektorer, en sydlig och en nordlig, och Östalperna har 3 parallella sektorer, en central omgiven av en nordlig och en sydlig.[5] Vidare definieras av SOIUSA totalt 36 sektioner inom dessa delar.
IAlpföreningsindelningen av Östalperna (AVE), görs istället en indelning av Östalperna i 4 delområden: Norra, Centrala, Södra och Västra Östalperna, med totalt 75 bergsgrupper.[6]
Det förekommer också att Alperna delas in i tre delar:Västalperna,Centralalperna ochÖstalperna.[4] En sådan från 1924 är särskilt vanlig i Italien, liksom i Frankrike och delar av Schweiz, och går under den italienska benämningenPartizione delle Alpi.[7]
En ytterligare indelning har fyra delar,Väst-, Central- Öst- ochSydalperna, där gränsen mellan Central- och Östalperna går längs den linje som i tvådelningen ovan skiljer Väst- och Östalperna, och Sydalperna ligger söder om både Östalperna och största delen av Centralalperna.[8]
Geologiskt delas Alperna in i fyra storatektoniska enheter:[8][9]
Helvetikum är den tektoniskt djupaste av dessa enheter och har sitt ursprung i deneurasiska plattanskontinentalsockel och lite kontinentaljordskorpa. Det är en enhet som inte förflyttats så långt under Alpernas tillkomst. Helvetikum ses främst i Västalperna, i dess båges västra och norra del. Namnet kommer avHelvetia, det latinska namnet på Schweiz. I Östalperna ses endast en smal sträng i norr i dess allra västligaste del.
Penninikum består av tidigare oceanisk jordskorpa,ofiolit, blandat med mindre kontinentala fragment, som söderifrån har skjutits upp över Helvetikum som enskolla. Penninikum ses främst i Västalperna, i dess båges östra delar. I nordväst finns dock vissa genom erosion isolerade delar omgivna av Helvetikum. I Östalperna kommer delar av Penninikum i dagen i enstaka fönster i den annars överliggande östalpina enheten och i ett smalt område längs Östalpernas nordliga kant.
Östalpin är den översta tektoniska enheten i Östalpernas centrala och norra områden. Det är en enhet som har förflyttats en avsevärd sträcka. Nordliga delar av denadriatiska kontinentalplattan har här skjutits över nästan hela Penninikum i Östalperna men förekommer inte i Västalperna, vilket är huvudskälet till den geografiska indelningen i väst- och östalper.
Sydalpin avgränsas i norr av denperiadriatiska förkastningslinjen, den mest betydande avförkastningslinjerna i Alperna. Liksom den östalpina enheten, utgörs den sydalpina av överskjutande kontinental adriatisk jordskorpa, men här uppvisar den en sydlig rörelse gentemot underlaget.
Medan Penninikum, som sagt, huvudsakligen består av oceanisk jordskorpa blandat med kontinentala fragment, består de övriga tektoniska enheterna av kontinental jordskorpa delvis med överlagring avsedimentära bergarter, varav flera tillkommit undermesozoikum då dessa enheter tillfälligt utgjorde havsbotten.[8] Därav de så kalladeKalkalperna i den norra östalpina och den sydalpina enheten, liksom vissa delar i Frankrike och Schweiz, ibland kallade Franska kalkalperna.[10]
Alperna frånrymden.Alperna med nationsgränser utsatta.Alperna sett från ett flygplan.
De västra och södra delarna av Alperna är varmare än de östra och norra. Dock finns i allmänhet en stor klimatisk växling. På det bälte av 5 breddgrader, som Alperna omfattar, finns klimatskiftningar från det varma tempererade till det kalla. Temperaturen blir lägre, ju högre upp man kommer, och avtar i medeltal med 0,58 °C per 100 meters stigning. Under vintern samlar sig den kalla, tunga luften nere i dalarna, som därför är kallare än dalens sidor. Det kan hända att soliga terrasser eller toppar är varmare än de närliggande dalarna. Alperna bildar ett gränsområde mellan det mellersta Europas kontinentala klimat, med förhärskande västanvindar och regn under alla årstider, ochSydeuropas varmare och mildareMedelhavsklimat med företrädesvis höstregn.
Nederbörden tilltar med höjden samt är mindre i de östra än i de västra delarna. De inre dalarna är däremot relativt torra. I Schweiz är den årliga nederbörden i föralperna och alpkedjorna mest ungefär 2 000 mm, iValais dalar och iEngadin dock regionalt endast 600 mm.[11]
Åtta stater har andel av Alperna. Den enda av dessa som med hela sin yta ligger i Alperna är furstendömetLiechtenstein. Även furstendömetMonaco ligger helt i den region som vanligen räknas till Alperna men landet saknar nämnvärda bergstoppar på sin yta. Efter dessa två furstendömen harÖsterrike,Schweiz ochSlovenien mer än 40 % av sin yta i bergsregionen. I Österrike bor nästan hälften av landets invånare i Alperna, i Slovenien en tredjedel och i Schweiz en fjärdedel. De tyska regionerna i Alperna är minst i jämförelse med hela landets yta. Det folk som är mest representerat i Alperna äritalienare, med 4 100 000 invånare (30,1 %), bosatta längs hela södra delen av kedjan från väst till öst.
Sammanräknat finns ungefär 6 000kommuner i bergsregionen och cirka 100 regioner som tillhör nivånNUTS 3.[12]
Data över stater i Alperna
Stat
Yta i Alperna i km²
Yta av Alperna i %
Invånare i Alperna
Invånare av Alperna i %
Alpernas andel av staten: Yta
Alpernas andel av staten: Invånare
Rankning N/S
Rankning V/Ö
Tyskland
11 100
5,8 %
1 380 000
10,1 %
3 %
2 %
2
6
Frankrike
40 800
21 %
2 450 000
18,0 %
7 %
4 %
7
1
Italien
52 000
27 %
4 100 000
30,1 %
17 %
7 %
5
3
Liechtenstein
160
0,08 %
35 000
0,2 %
100 %
100 %
4
5
Monaco
2
0,001 %
17 000
0,1 %
100 %
100 %
8
2
Österrike
54 600
29 %
4 000 000
29,4 %
65 %
50 %
1
7
Schweiz
24 850
13 %
1 740 000
12,8 %
60 %
23 %
3
4
Slovenien
6 800
3,5 %
640 000
4,7 %
40 %
32 %
6
8
Tillsammans
190 312
100 %
13 600 000
100,0 %
/
/
/
/
Källa:AGRALP[13], berggenuss.de[14]; senaste räkning 10 april 2008
Flera språk talas i Alperna. Ofta följer inte språket de nationella gränserna. På grund av de isolerade förhållandena i alpdalarna har också en del ursprungliga språk kunnat bevaras.
I de franska Alperna är endast det franska språket officiellt, men en del av befolkningen kan fortfarande prata det ursprungligafrankoprovensalska språket. I dalar norr omNice talas fortfarandeitalienska av historiska skäl.
Fram till 1 300–1 400 meter höjd finns odlade marker och skogar med lövträd. Den nedre delen av fjällvegetationen består till stor del avbergtall,Pinus mugo och björkal,Alnus viridis. Högre upp finns en zon med bland annat alprosor,Rhododendron, och en rosart,Rosa alpina, samt barrträd och alpängar med örter och gräs. En blomma som förknippas mest med Alperna ärEdelweiss, som växer på bergshyllor och i bergssprickor.[2]
Trädgränsen ligger på mellan 1 500 och 2 200 meters höjd. Där ovanför ligger det alpina området, vars flora inte som de föregående täcker något stort sammanhängande område, utan enstaka platser. Växterna är släkt med polartrakternas flora. Blommorna växer även långt över snögränsen, som exempel finns cirka 50 blommande arter på mellan 3 087 och 3 185 meters höjd påVincentpyramiden iMonte Rosa.[2]
Faunan i Alperna består dels av arter som efter istiden är utdöda i låglandet, och dels av högnordiska arter som lever på högt belägna platser, isolerade från sina släktingar i Nordeuropa. Till Alpernaskaraktärsarter hörgems,alpstenbock,alpmurmeldjur,skogshare,alpkaja,alpkråka ochfjällripa. Av insektsarter är det främst skalbaggar och fjärilar som har många olika alpina arter. Flera insektsarter har inga vingar, eller har starkt reducerade vingar. Ända till 2 500 meters höjd finnsöringar i bergbäckarna.
Alperna är populära både på sommaren och vintern som ett resmål för sevärdheter och för sporter. Vintersporter, såsomutförsåkning ochlängdskidåkning, kan utövas i de flesta regionerna från december till april. På sommaren är Alperna populära förvandring,cykling,skärmflygning,bergsklättring, medan många alpsjöar lockar tillsimning,segling ochsurfning. De lägre regionerna och de större städerna i Alperna är väl sammanbundna medmotorvägar och övriga stora vägar, medan högre passager och små sidovägar kan vara förrädiska även på sommaren på grund av skador som tillkommit under snösmältningen. Många passager är stängda på vintern. En mångfald av flygplatser runt Alperna (och vissa i), såväl somhöghastighetståg från alla gränsande länder, ger ett stort antal turister med lätt tillgänglighet från utlandet. Alperna får mer än 100 miljoner turister varje år.[källa behövs]
.jpg)
