Efter andra världskriget ställdes Jodl inför rätta vid denInternationella militärtribunalen i Nürnberg. Han befanns vara skyldig till att bland annat ha undertecknat order om att allierade kommandosoldater skulle avrättas utan rättegång. Jodl dömdes till döden och avrättades genom hängning. Han frikändes postumt 1953 av en västtyskdenazifieringsdomstol men frikännandet revs upp samma år.
Alfred Jodl var son till militären Johannes Jodl och dennes hustru Therese Baumgärtler. Jodl började vid 4:e bayerska fältartilleriregementet som officerskadett 1910. Han blev fänrik 1912, stred underförsta världskriget som artilleriofficer både på västfronten och östfronten, tilldelades 1918Järnkorset av första klassen, kvalificerade sig för generalstabstjänstgöring och upptogs efter kriget iReichswehr, den tyska försvarsmakten 1921–1935. Jodl blev 1932 major i operationsavdelningen i Truppenamt, den tyska arméns dåvarande motsvarighet till generalstab. När Reichswehr 1935 övergick iWehrmacht utnämndes han till chef för den nya avdelningen för nationellt försvar inom krigsministeriet (Abteilung Landesverteidigung im Reichskriegsministerium). I februari 1938 blev Jodl chef för operationsavdelningen (Chef des Wehrmachtführungsamtes) inom den tyska krigsmaktens överkommando (OKW). Från oktober 1938 till augusti 1939 var Jodl kommenderad till Wien (Artilleri-Kommandeur 44) och befordrades 1 april 1939 till generalmajor.
Kort föreandra världskrigets utbrott beordrades han till Berlin för att åter bli chef för operationsavdelningen. I augusti 1940 fick hans avdelning det nya namnetWehrmachtführungsstab, operationsstab. Den blev en stab utan befälsrätt och fanns inomOKW som en förvaltningsavdelning som tog emot och bearbetade nyheter och rapporter från fronten och verkställde order från Adolf Hitler. Jodl var chef för denna operationsstab (Chef des Wehrmachtführungsstabes im OKW) fram till krigets slut. På uppdrag avKarl Dönitz var han en av undertecknarna av de tyska styrkornas ovillkorliga kapitulation 7 maj 1945 i det allierade högkvarteret i Reims i Frankrike. Jodl arresterades av engelsmännen 23 maj 1945 tillsammans med Dönitz och dennes regering.
Alfred Jodl skrev under alla tyska truppers ovillkorligakapitulation på alla fronter klockan 01.41 morgonen den 7 maj 1945, men kapitulationen trädde officiellt inte i kraft förrän kl 00.01 den 9 maj 1945.[2] Däremellan tvingades dock OKW-chefenWilhelm Keitel att inför Sovjetunionen underteckna ett dokument med likartad betydelse inför Sovjetunionen iKarlshorst utanför Berlin den 8 maj.
Jodl var under helaandra världskrigetHitlers stabschef för krigsmaktens överkommando OKW (Oberkommando der Wehrmacht), och var som sådan en av Hitlers närmaste rådgivare.
I ett krig som detta där bombmattorna dödade hundratusentals kvinnor och barn och där partisanerna utnyttjade alla till buds stående medel för att nå sina mål, kan jag inte se att hårda åtgärder, ens när de kan synas tvivelaktiga enligt folkrätten, är ett brott mot moralen och samvetet. Eftersom jag anser att plikten mot ens folk och fosterland står över allt annat var det min viktigaste skyldighet och en ära att uppfylla denna plikt. Det är jag stolt över. I en lyckligare framtid hoppas jag emellertid att denna plikt ska ersättas av en som är högre: ett ansvar för mänskligheten.
Tribunalen befann Jodl vara skyldig enligt samtliga fyra åtalspunkter och dömde honom till döden genomhängning. Domen var dock omstridd. Den franske huvuddomaren,Henri Donnedieu de Vabres, ansåg att straffet i Jodls fall var för strängt. Jodl bad, i likhet medKeitel, att som soldat få bliarkebuserad istället för hängd, men begäran avslogs. Jodls sista ord vid galgen var: ”Jag hälsar dig, mitt Tyskland”.[5] Efter avrättningen fotograferades Jodls döda kropp. Senare samma dag transporterades hans kropp jämte de andra avrättades samtGörings till ett hus vid Heilmanstrasse iMünchen-Solln, somamerikanska armén hade använt sombårhus. Allierade myndigheter inspekterade kropparna, varefter dessakremerades. Askan ströddes i den närbelägnabäckenConwentzbach, ett biflöde tillIsar.[6]
En domstol i München upphävde den 2 mars 1953 militärtribunalens dom mot Jodl. Jodl hade enligt domstolen inte begått brott mot mänskligheten, emedan han endast handhaft militärstrategiska frågor. Fallet hade drivits av Jodls hustru Luise. Domslutet var dock unilateralt från västtysk sida och avvisades kort därefter av den amerikanskeöverkommissarien i Tyskland.[7]
^Salmaggi, Cesare; Pallavisini, Alfredo (1997). Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm: Legenda/Natur och Kultur.Libris7230026.ISBN 91-27-07023-9
^Sereny, Gitta (1998). Albert Speer och sanningen. Stockholm: Bonnier Alba. sid. 641.ISBN 91-34-51792-8
^Searle, Alaric (2003) (på engelska). Wehrmacht Generals, West German Society, and the Debate on Rearmament, 1949–1959. Westport, Connecticut: Praeger. sid. 234.ISBN 0-275-97968-7
Davidson, Eugene (1967) (på engelska). The Trial of the Germans: an Account of the twenty-two Defendants before the International Military Tribunal at Nuremberg. New York: Macmillan
Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag.ISBN 978-3-596-16048-8
MacDonogh, Giles (2008) (på engelska). After the Reich: The Brutal History of the Allied Occupation. London: John Murray.ISBN 0-465-00338-9
Nürnbergprocessen I. Domstolsstadga och anklagelseakter. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. 1946
Nürnbergprocessen II. Anklagelseakter och domar. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. 1947
Pätzold, Kurt & Weißbecker, Manfred (Hrsg.), red (1999) (på tyska). Stufen zum Galgen: Lebenswege vor den Nürnberger Urteilen. Leipzig: Militzke.ISBN 3-86189-163-8
Tusa, Ann; Tusa, John (1987). Nürnbergprocessen. Stockholm: Legenda.ISBN 91-582-1070-9
.svg)
.svg)
.svg)
