| Alexandros Papagos | |
 Alexandros Papagos, 1954. | |
| Född | 9 december1883[1][2][3] Aten |
|---|---|
| Död | 4 oktober1955[1][2][3] (71 år) Aten |
| Begravd | Första kyrkogården i Aten |
| Medborgare i | Grekland |
| Utbildad vid | Koninklijke Militaire Universiteit Varvakeion  |
| Sysselsättning | Politiker,militär |
| Befattning | |
| Ledamot av Greklands parlament Chef för grekiska arméns generalstab (1936–1940) Chef för grekiska försvarets generalstab (1950–1951) Greklands premiärminister (1952–1955) | |
| Politiskt parti | |
| Græsk samling | |
| Barn | Leonidas Papagos(f. 1912) |
| Föräldrar | Leonidas Papagos |
| Utmärkelser | |
| Riddare med storkors av Brittiska imperieorden Croix de Guerre 1939–1945 Hederslegionen Storkorset av Torn- och svärdsorden[4] Médaille militaire Tapperhetskorset i guld Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors Storkors av Frälsarens orden Storkorset av Oranien-Nassauorden[5][6] | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Alexandros Papagos (grekiska: Αλέξανδρος Παπάγος), född9 december1883 iAten, död där4 oktober1955, var en grekiskgeneral som leddeGreklands armé underkriget mot Italien och senare underinbördeskriget, och sedermera blevlandets premiärminister (1952-1955).
Papagos, som deltagit i kuppen som återinförde monarkin 1935, blev nationalhjäte efter att ha slagit tillbakaMussolini1940 och segern över kommunisterna vid inbördeskriget1949.[7] Efter att Grekland intogs av Nazityskland fångades han efter en tid och hamnade 1943 i koncentrationslägretDachau. Han är den ende som erhållit utmärkelsen att utses tillfältmarskalk av Grekland. Under hans regering 1952-1955 återställdes Greklands ekonomi, men under hans sista tid var han försvagad av tbc varunderEOKA:s gerillakrig påCypern ledde till ansträngda relationer med Turkiet.
Alexandros Papagos studerade vid Bryssels militärakademi och vid kavalleriskolan i Ypres, varpå han1906 gick med i Greklands armé som andrelöjtnant ikavalleriet. UnderFörsta Balkankriget hade han sin tjänst förlagd vidkung Konstantins Generalstab. Där steg han tillkapten, och innehade diverse befattningar likväl som han deltog ibelägringen av Yannina och slogs iMakedonien från november1912 till mars1913. Papagos var uttaladrojalist, varför han1917, samman med flera andraofficerer, avskedades från armén. När kung Konstantin återkom till makten1920 återkallades han till sin tjänst, och ledde framgångsrikt som befälhavare över kavalleribrigaden operationer underkampanjen i Mindre Asien.
Med anledning av revolutionen 1922, blev Papagos än en gång avskedad1923, men återinträdde i armén1927 somgeneralmajor. Han upphöjdes tillgenerallöjtnant och kårbefäl 1934, och så småningom utsågs han till allt högre grader. I oktober 1935 deltog han, såsom generallöjtnant och armébefäl och tillsammans med befälhavarna övergrekiska flottan ochgrekiska flygvapnet, i att avsättaPanagis Tsaldaris och förklarade monarkin återställd, vilket möjliggjorde för kungGeorg II av Grekland att återvända. Papagos var krigsminister iGeorgios Kondylis regering oktober-november 1935.
Under de följande åren, som chef för Generalstaben, sökte han aktvit omorganisera och återställa armén inför det kommande kriget. Vid utbrottet av kriget mot Italien i september 1940, blev han högsta befälhavare och ledde de grekiska operationerna mot Italien längs denalbanska gränsen. Efter det italienska anfallet den28 oktober, lyckades hans styrkor stoppa deras framfart mellan den8 november och23 december. Den grekiska arméns framgångar gav honom rykte och beundran. En andra italiensk offensiv under9-16 mars1941 slogs tillbaka. Trots denna framgång, tvingades Papagos behålla större delen av armén i Albanien, och var ovillig att beordra ett successivt tillbakadragande för att förstärka den nordöstra gränsen, medan den tyska interventionen närmade sig.
Efter den tyska invasionen den6 april1941, bekämpade de grekiska trupperna iMakedonien våldsamt den tyska framryckningen, men slogs ned, och Papagos gav bifall till deraskapitulation. Strax därefter gav armén iEpirus upp, och den23 april måste den grekiska regeringen fly tillKreta. Papagos höll sig kvar i bakgrunden men i juli 1943 arresterades han och andra generaler och sändes tillkoncentrationslägretDachau.
Han släpptes1945, återgick i armén, och nådde rangen avgeneral1947. Den 29 januari 1949 utsågs han igen till befälhavare, och fick till uppgift att besegrakommunisterna vid inbördeskriget. Detta uppnådde han med omfattande stöd frånUSA, och stort nyttjande av specialstyrkorna (LOK), under Grammos-Vitsis kampanj mellan februari och oktober det året. Som belöning för sina insatser, tilldelades han titelnmarskalk den28 oktober1949. Han är den ende någonsin av Greklands yrkesmilitärer som förärats denna titel.
Han fortfor att vara högsta befälhavare till1951, medan Grekland befann sig i ett tillstånd av politisk instabilitet, med fraktionsgrupper och svaga politiker som var oförmögna att ordna för en hållbar riksstyrelse.
I maj 1951 begärde han avsked från armén med avsikt att ägna sig åt politik. Han grundade partiet Grekisk samling (Ελληνικός Συναγερμός), som efterbildadeCharles de Gaulles Rassemblement du Peuple Français, och vann valet i september med 36,53% av rösterna. Segern berodde huvudsakligen på hans enorma popularitet, på att han framstod som en stark och beslutsam ledare, och på att kommunisterna slagits ner under hans ledarskap vid inbördeskriget. Hans valseger till trots, fann Papagos det vara omöjligt att bilda regering, och inte förrän valet den16 november1952, i vilket Papagos parti fick 49% av rösterna och 241 av 300mandat i parlamentet, kunde han tillträda som regeringschef.[8] Marskalken, med sitt folkliga stöd och hjälp från amerikanarna, var en auktoritativ person, vilket skapade slitningar med slottet. Papagos regering lyckades modernisera Grekland - genom vilket den unge ministernKonstantinos Karamanlis först utmärkte sig - och återställa ekonomin i det land som erfarit misär under tio år av krig, men han kritiserades av oppositionen för att inte göra tillräckligt för att återskapa harmonin i samhället som ännu var skakat av inbördeskriget. Papagos anslöt Grekland tillNATO 1952, och tillBalkanpakten 1953.
En av huvudfrågorna som Papagos ställdes inför, varCypernfrågan, där den grekiska majoriteten hade börjat enas omenosis, en union med Grekland. Som svar på gatudemonstrationer i Aten, gav Papagos tveksamt efter, eftersom detta skulle ställa Grekland motStorbritannien, och gav i augusti1954 GreklandsFN-delegation order att väcka frågan omCyperns framtid införFN:s generalförsamling. NärEOKA började sittgerillakrig1955, var Papagos försvagad av dentbc som han ådragit sig i Dachau, och ovillig att agera. Sammandrabbningarna på Cypern ledde till besvärliga relationer mellan Grekland och Turkiet, vilket kulminerade iIstanbulpogromen i september. Vid det laget var Papagos svårt sjuk, och han avled den 4 oktober.
Papagou, en förort till Aten där försvarsdepartementet ligger, är uppkallad efter honom.
Riddare med storkors av Brittiska imperieorden
Croix de Guerre 1939–1945
Storkorset av Torn- och svärdsorden[4]
Médaille militaire
Tapperhetskorset i guld
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors
Storkors av Frälsarens orden
Storkorset av Oranien-Nassauorden[5][6]| Företrädare: Georgios Kondylis | Greklands krigsminister 10 oktober 1935 - 25 november 1935 | Efterträdare: Konstantinos Demertzis |
| Företrädare: Dimitrios Kiusopoulos | Greklands premiärminister 19 november 1952 - 4 oktober 1955 | Efterträdare: Konstantinos Karamanlis |
| Företrädare: Ioannis Pitsikas | Greklands försvarsminister 23 november 1952 - 2 december 1952 | Efterträdare: Panagiotis Kanellopoulos |
|