Alaskahare (Lepus othus) är ett däggdjur i ordningenhardjur som förekommer i västraAlaska.
Med en kroppslängd (huvud och bål) mellan 50 och 70 cm samt en svanslängd av omkring 8 cm är arten en av de största hararna iNordamerika. Bakfötterna är med en längd av 20 cm påfallande stora och förbättrar rörligheten på snö. Hannar och honor ser likadana ut men de skiftar pälsfärg beroende på årstid. Under sommaren bär de gråbruna täckhår på den vita underullen, under vintern är pälsen helt vit. Enda undantaget är öronens svarta spetsar som syns hela året.[2][3] Ungdjur som föds under sommaren är något mörkare än vuxna individer.[2]
De två översta framtänderna är kraftigt böjda. Öronen är för en hare jämförelsevis korta, vilket medför att alaskaharen undviker värmeförluster under vintern. Haren kan gräva i snö med sina korta klor.[2]
Arten ärendemisk för västra och sydvästra Alaska, USA. Den vistas i regioner upp till 660 meter över havet. Tidigare antogs att den även lever påTjuktjerhalvön iRyssland.Molekylärgenetiska undersökningar har emellertid visat att denna population bör räknas tillskogsharen (Lepus timidus).[1]
Habitatet utgörs avtundran och gräsbevuxna bergssluttningar.[1][2]
Alaskaharen är främst aktiv under skymning och gryning. Den lever ensam, utom under parningstiden.[2]
Födan utgörs av kvistar, unga växtskott, bark och rötter från arter avvidesläktet, arter avstarrsläktet, gräs samt från typiskahedväxter somljung ochlingon. Under sommaren äter haren även blommor och bär.[2]
Alaskaharar parar sig under april och maj. De bildar vid denna tid grupper av upp till 20 individer (sällan fler). Efterdräktigheten som varar cirka 46 dagar föder honan i juni eller juli sina ungar. Kullarna består normalt av fyra till åtta ungar. Ungarna har vid födelsen full utvecklad päls och öppna ögon. De går efter kort tid självständigt.[2]
Alaskaharen listas oftast som en självständig art inom släktetharar (Lepus), en klassificering som inte stöds av alla zoologer. I några avhandlingar görs en sammanslagning medpolarharen (Lepus arcticus) eller skogsharen (Lepus timidus).[1]
IUCN ser inga större hot mot arten och betraktar beståndet som stabilt. Därför listas alaskaharen som livskraftig (LC).[1]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material fråntyskspråkiga Wikipedia,9 april 2012.