| Alan Clark | |
 | |
| Född | 13 april1928[1][2][3] Paddington eller London[4] |
|---|---|
| Död | 5 september1999[1][2][3] (71 år) Kent |
| Medborgare i | Storbritannien |
| Utbildad vid | Christ Church College Eton College St Cyprian's School  |
| Sysselsättning | Politiker[5],dagboksskrivare,historiker,militärhistoriker[4] |
| Befattning | |
| Ledamot av Kronrådet Ledamot av Storbritanniens 46:e parlament Storbritanniens 46:e parlament, Plymouth Sutton (1974)[6] Ledamot av Storbritanniens 47:e parlament Storbritanniens 47:e parlament, Plymouth Sutton (1974–1979)[6] Ledamot av Storbritanniens 48:e parlament Storbritanniens 48:e parlament, Plymouth Sutton (1979–1983)[6] Ledamot av Storbritanniens 49:e parlament Storbritanniens 49:e parlament, Plymouth Sutton (1983–1987)[6] Minister of State for Trade (1986–1989) Ledamot av Storbritanniens 50:e parlament Storbritanniens 50:e parlament, Plymouth Sutton (1987–1992)[6] Minister of State for Defence Procurement (1989–1992) Ledamot av Storbritanniens 52:a parlament Storbritanniens 52:a parlament, Kensington and Chelsea (1997–1999)[7] | |
| Politiskt parti | |
| Konservativa partiet | |
| Maka | Caroline Jane Beuttler (g. 1958–)[8] |
| Barn | James Alasdair Kenneth Clark(f. 1960)[9] Andrew McKenzie Clark(f. 1962)[9] |
| Föräldrar | Kenneth Clark[9] Elizabeth Jane Martin[9] |
| Redigera Wikidata | |
Alan Clark, född13 april1928 iLondon, död5 september1999 påSaltwood Castle iSaltwood,Kent, var enbrittisk politiker och militärhistoriker. Han tillhördeKonservativa partiet, och satt i parlamentet mellan 1974 och 1992, med en sista period 1 maj 1997 till sin död 5 september 1999.
Clark, som var känd som en färgstark och icke-konformistisk person, är den ende parlamentsledamot som officiellt anklagats för att ha varit full i talarstolen (at the dispatch box). Han är också känd för ett stort antal kontroversiella uttalanden, som kommentaren att "Vi behöver inga nya jävla idéer", och att "Den enda lösningen är att döda 600 personer över en natt" (om lösningen påIRA-frågan)[10]. Andra kontroverser från hans tid inom politiken gäller bl.a. hans informella möte 1982 med den dåvarande ledaren förBritish National Party,John Tyndall[11], liksom hans kontakter med historierevisionistenDavid Irving.
Under sin tid som exportminister (1986-1989) gjorde han sig delvis ansvarig förStorbritanniens hemliga vapenleveranser tillIrak, något som avslöjades 1991 i rättegången mot maskintillverkaren Matrix Churchill, därefter i utredningenThe Scott Report.[12] I samband med detta fällde han det kontroversiella uttalandet att "det stod klart för mig att västländernas intressen tjänade stort på att Iran och Irak krigade mot varandra".[13]
Under sin tid i parlamentet skrev han utförliga dagböcker, vilka kom att ges ut i tre volymer (varav två efter hans död). För dessa har han kommit att kallas "vår tids Samuel Pepys". Dagböckerna låg till grund för enBBC-filmatisering i sex delar år 2004. Han gav 1998 också ut en bok om Konservativa partiets historia under titelnThe Tories: Conservatives and the Nation State 1922-1997.
|