Agatha Christie föddes in i en förmögen familj i övre medelklassen iTorquay. Innan hon gifte sig och bildade familj i London, tjänstgjorde Christie på ett sjukhus iDevon underförsta världskriget, där hon tog hand om soldater som kom tillbaka från skyttegravarna. I början av sin författarkarriär refuserades Agatha Christie sex gånger i följd, men motgångarna vände närEn dos stryknin, med Hercule Poirot, publicerades 1920. Under såväl första som andra världskriget arbetade Christie som apoteksassistent, under andra världskriget på University College Hospital i London och förvärvade då kunskap om de gifter som förekommer i flera av hennes romaner.Agatha Christie är allmänt känd som ”Detektivromanernas drottning” och är tillsammans medArthur Conan Doyle den författare som har formatdeckargenren mest. Hennes mest kända detektiver är den excentriske belgarenHercule Poirot och den nyfikna äldre damenMiss Marple.
Christie var mycket produktiv och skrev totalt ett åttiotal titlar, inkluderat såväl romaner som novellsamlingar, ofta två eller tre per år. Trots att hon tyckte om att bryta traditionella mönster i sina deckare – hennesDolken från Tunis är berömd för sitt överraskande slut – var hon mån om att alltid vararättvis mot läsaren så att all information för att lösa gåtan finns tillgänglig innan förklaringen ges.
Guinness rekordbok listar Christie som den mest sålda romanförfattaren genom tiderna. Hennes romaner har sålts i cirka 2 miljarder exemplar. EnligtIndex Translationum är hon fortsatt den mest översatta författaren, efter att ha översatts till minst 103 språk.Och så var de bara en är Christies mest sålda roman, med hittills 100 miljoner sålda exemplar samt en av de bäst säljande böckerna genom tiderna.
Christie skrev även flera framgångsrika teaterpjäser, där mordmysterietRåttfällan innehar världsrekordet för den längst spelade pjäsen. Den hade premiär påAmbassadors Theatre iWest End den 25 november 1952 och fram till ett avbrott efter den 16 mars 2020, på grund avcovid-19 pandemin, spelades den oavbrutet i drygt 67 år och mer än 27 500 föreställningar.[3][4] Efter pandemin har den fortsatt spelas, inklusive en turné för att fira dess 70-årsjubileum 2022.[5]
År 1955 var Christie den första mottagaren avMystery Writers of Americas hedersutmärkelse, Grand Master Award. Senare samma år tilldelades Åklagarens vittneEdgarpriset av MWA för bästa pjäs. År 2013 utsågsDolken från Tunis till den bästa kriminalromanen någonsin av 600 kriminalförfattare iCrime Writers' Association. Den 15 september 2015, i samband med Christies 125-årsdag, utsågsOch så var de bara en till den främsta favorit Christie-boken i världen i en omröstning sponsrad av författarens dödsbo. De flesta av Agatha Christies böcker ochnoveller har adapterats i minst en version för TV, radio och mer än trettio spelfilmer har baserats på hennes verk.
Agatha Mary Clarissa Miller föddes iTorquay iDevon. Hon var den yngsta av tre syskon, hennes far var en amerikansk fondmäklare vid namn Frederick Alvah Miller (1846-1901) och hennes mor irländskfödda Clara Boehmer (1854-1926). Christie växte upp i England och skaffade aldrig amerikanskt medborgarskap.
Underförsta världskriget arbetade Christie på ettsjukhus och senare på ettapotek, där hon lärde sig omgifter; något som hon senare ofta skulle använda i sina böcker. Samtidigt började Agatha Christie att skriva som svar på en utmaning från hennes syster: ”skriv en kriminalhistoria som är olöslig”. Christies försök,En dos stryknin, som introducerade belgaren Hercule Poirot som detektiv, publicerades inte förrän 1920, men anses vara en klassiker i genren.[a]
På det privata planet sammanträffade bokutgivningen i stort sett med att Christie fick sin enda dotter, Rosalind. Dottern föddes i ett olyckligt äktenskap, inlett 1914, med pilotenöverste Archibald Christie. Äktenskapet avslutades i samband med en annan milstolpe i Agatha Christies författarskap, den berömdaDolken från Tunis, skriven omkring 1925, som blev mycket omskriven. Överste Christie avslöjade för Agatha att han hade en otrohetsaffär med en annan kvinna i slutet av 1926 och två år senare fullföljde de skilsmässan.
I december 1926 blev det stor uppståndelse i engelska pressen då Agatha Christie var spårlöst försvunnen. Hennes bil återfanns övergiven vid ett kalkbrott. Efter elva dagar återfanns hon på ett hotell iHarrogate, registrerad under sin makes nya kvinnas namn. Hon påstod sig ha tappat minnet på grund av ettnervöst sammanbrott orsakat av moderns död[6] och det stormiga första äktenskapet. Än idag går åsikterna isär huruvida detta var ett publicitetstrick, en hämnd på maken eller en verkligminnesförlust, men Christie höll ända fram till sin död fast vid historien att hon tappat minnet. I Christies novellMr Davenheim försvinner (finns med i bokenPoirots små grå celler från 1924) säger Poirot följande om försvinnanden "Försvinnanden kan delas in i tre kategorier. Det första och vanligaste är det frivilliga försvinnandet. Det andra utgörs av fall av så kallad minnesförlust, en företeelse som är sällsynt men kan vara äkta." 1979 kom filmenMysteriet Agatha som behandlade försvinnandet. 2018 kom en film till,Agathas gåta på samma tema med en fiktiv historia om vad hon gjorde då hon var försvunnen.
Christies gravvård
Några år efter försvinnandet mötte Agatha ChristieMax Mallowan, en brittisk arkeolog som hade specialiserat sig påMellanöstern. Mallowan var 14 år yngre än hon. Trots att han varkatolik och hon var frånskild gifte de sig 1930. Som författare behöll hon namnet Agatha Christie, men privat kallades hon fru – sedermeralady – Mallowan. De flyttade och bodde i flera år iBagdad iIrak, men gjorde även flera resor tillsammans till olika delar av världen, vilket gav henne material till flera av hennes böcker, till exempelDöden på Nilen ochMord i Mesopotamien. Deras äktenskap var lyckligt och varade ända till hennes död.
Christie adlades 1971 av den brittiska drottningen, och året efter förärades honSvenska DeckarakademinsGrand Master-diplom för lång och trogen tjänst.
Agatha Christie avled vid 85 års ålder den 12 januari 1976 efter en kortareförkylning i sitt hem,Winterbrook House, iWinterbrook näraWallingford iOxfordshire. Hon är begravd på Saint Marys kyrkogård iCholsey i samma grevskap, en plats hon själv valt flera år tidigare. Christie efterlämnade sin andre make, Sir Max Mallowan (1904-1978), dottern Rosalind Christie Hicks (1919–2004) och barnbarnet Mathew T. Prichard (f. 1943). Max Mallowan gifte om sig 1977, men dog följande år, vid 74 års ålder. Han begravdes vid Agatha Christie Mallowans sida.
Året efter Christies död publicerades hennessjälvbiografi.
Christies enda barnRosalind Hicks dog den 28 oktober 2004, också hon vid 85 års ålder. Numera gårroyaltypengarna till Christies enda barnbarn, dottersonen Mathew Prichard.
Byst av Agatha Christie iPuerto de la Cruz – ett minnesmärke för hennes besök 1927. Vid den här tiden började hon att skriva ommiss Marple.
Christie är vid sidan avConan Doyle den enda av deckarförfattarna från genrens guldålder som fortfarande lever kvar i medvetandet hos stora delar av befolkningen. Hennes popularitet beror på många olika faktorer. Två är oomtvistade: hennes produktivitet (hon skrev 84 mysterieromaner och dito novellsamlingar, femton deckarpjäser, sex romantiska romaner, två diktsamlingar, två memoarer och en barnbok) samt hennes långa karriär (från 1920 till 1976). Berättelsen om Christies framgång är dock mer komplicerad än så, och hon mötte inte samma kritik under hela sitt författarskap.
Christies första bok blev väl mottagen, men inte någonbästsäljare. Hon följde upp den med ett antalspionromaner,spänningsromaner och spionsatirer, bland annat med paretTommy och Tuppence som huvudpersoner, som visserligen var välskrivna, men aldrig heller rönte några större framgångar. Det visade sig snart att Christies styrka låg i deckargåtan och när hon återgick till Hercule Poirot som huvudperson i romanenDolken från Tunis (1926) fick hon sin första framgång som författare. Eftersom boken innehöll ett berättargrepp som nästan vartabu inom deckargenren blev den mycket omskriven, och det ledde till höga försäljningssiffror.
För att inte fastna med Poirot började hon omkring 1927 skriva om miss Marple. Marple var en figur som Christie trivdes bättre med än Poirot, och kvaliteten i berättelserna höjdes när hon hade hittat sina två huvuddetektiver. Hon skrev omväxlande om de två figurerna, även om hon också skrev några om mr Harley Quin, några om Parker Pyne, och några utan de vanliga rollfigurerna.
Åren mellan 1934 och 1941 kallas ibland Christies guldålder (den sammanföll ganska väl meddeckargenrens guldålder). Det är nu hon skriverABC-morden,Mord i Mesopotamien ochOch så var de bara en – böcker som betecknas som deckarklassiker. Den senare är med sina 115 miljoner sålda exemplar världens mest sålda deckare.[7]
Efter guldåldern, underandra världskriget, fick Poirot vila ett tag, och miss Marple fick huvudrollen i ett antal romaner, till exempelLiket i biblioteket ochEtt mord annonseras. När kriget var slut och Christie bodde mer permanent iMellanöstern kom flera böcker med motiv från den regionen, såsomSlutet blir döden ochEn flicka kom till Bagdad (som är en återgång till hennes tidigare spionhistorier). Hennes berättelser från den perioden anses allmänt[enligt vem?] lite svagare, eftersom intrigerna inte håller lika hög klass.
Några av de senare romanerna återgår dock till Christies vanliga standard, och till exempelKlockorna ochSpegeln sprack från kant till kant kan mäta sig med hennes tidigare mästerverk.
De flesta av Christies romaner äger rum antingen i en högreståndsfamilj eller under en resa, något som skapar ett slutet sällskap med ett bestämt antal misstänkta när välmordet sker. Morden som sker i högreståndsfamiljer utspelar sig oftast på engelska landsbygden. ChristiekännarenColin Watson menar att byarna är nästintill oskiljbara, och har därför myntat begreppetMayhem Parva (engelska förlilla förödelsen) som ett samlingsnamn.Mayhem Parva är isolerad från resten av Europas politiska och samhälleliga förändringar och innehåller fler människor över medelåldern än under, inklusive ett stort antalpräster ochbridgespelare. Liksom Christie är de flesta invånarnafördödsstraffet och att bevara de sociala rollerna,motden moderna kvinnan och för mycket känslor.
Men byn i sig och figurerna i den är inte särskilt väl beskrivna, och det finns en tanke med det: genom att låta läsaren själv fylla i alla detaljer blir figurerna mer levande. Litteraturforskare såsom Robert Barnard menar att det är en av orsakerna till att Christie har blivit så populär; genom att inte presentera alltför unika figurer har läsarna kunnat anpassa figurerna efter verkliga personer i deras närhet – något som andra deckarförfattare, som enligt litteraturkritiker skrev bättre deckare, har misslyckats med. Detta är antagligen också en orsak till att Christie fortfarande kan läsas av vem som helst, hennes böcker är diffust tidlösa, trots att de uppenbarligen utspelar sig i en svunnen tid.
De allra flesta av Christies detektivromaner tillhör undergenrenpusseldeckare, där tonvikten ligger på lösningen av ett mysterium (huvudsakligen vem som har begått ettmord, sällan något annat brott), snarare än på en realistisk skildring av en brottsutredning (som iprocedur-deckaren). Hennes styrka ligger framför allt i de överraskande sluten, och det är bland annat hos Christie det engelska begreppet ”LLS” (least likely suspect, den minst misstänkte) introduceras, där mördaren kan visa sig vara en person som hittills betraktats som höjd ovan misstanke, till exempel enpolis eller en person som läsaren redan trott vara död. Ingen av hennes två huvuddetektiver använder i någon större utsträckning teknisk bevisning (fingeravtryck, hårstrån och dylikt) för att lösa gåtorna.
Mellan 1930 och 1956 skrev Agatha Christie sex romantiska romaner under pseudonymen Mary Westmacott. De blev aldrig lika uppmärksammade som hennes övriga produktion. Alla har översatts till svenska; några under två olika titlar vardera:
1930 –Giant's Bread (Falskt ackord, översättning Karl G och Lilian Fredriksson, Deckarförlaget, 1992)[8]
1934 –Unfinished Portrait (Ofullbordat porträtt, översättning Karl G och Lilian Fredriksson, Deckarförlaget, 1992)
Hercule Poirot, den belgiske före detta polisen, numeraprivatdetektiven med den stiligamustaschen och det stora egot var Christies första detektiv. Han åtföljs ofta avChief Inspector James Japp,Captain Arthur Hastings (se nedan) och sekreterarenMiss Felicity Lemon. Sammanlagt figurerar han i nästan 35 av Christies böcker, trots att Christie i sin självbiografi och i flera intervjuer har sagt att hon tyckte att han var olidlig, och erkänt att hon begick många misstag när hon skapade honom, bland annat att hon gjorde honom så gammal redan i den första boken (ett misstag hon gjorde om i och med miss Marple), och att han fick vara belgisk, trots att hon inte kände till mycket omBelgien. Hercule Poirot själv är mycket noga med att påpeka att han är belgare och inte fransman.
Någon gång under 1940-talet skrev Christie bokenRidå – Hercule Poirots sista fall, som inte gavs ut förrän några månader före hennes död. Det har spekulerats kring huruvida Christie själv hade tänkt sluta skriva om Poirot mycket tidigare, men avförlaget och/eller läsarna övertalats att låta bli. Dessa spekulationer bekräftas i en intervju med barnbarnet Mathew Prichard, som säger att det var förlaget som tvingade Christie att fortsätta skriva om Poirot, då han var hennes mest inkomstbringande huvudperson. Christie själv ska enligt samma intervju ha varit mycket less på Poirot.[9]
Miss Marple, som är ännu äldre än Poirot, härstammar från den typiskaMayhem Parva-byn S:t Mary Mead, och är en ensamstående pimpinett liten dam, som ofta drar slutsatser baserade på liknande händelser från sin lilla hemby. Hon åtföljs då och då avRaymond West som är hennes systerson och den pensionerade polisensir Henry Clithering. Miss Marple medverkar i arton av Christies böcker (varav tolv romaner), trots att Christie har hävdat att hon tyckte bättre om Marple än om Poirot.
Christie menar att hon byggde figuren på sin mormor, som var en vänlig själ men ”kände ondskan”.
Christie lät förlaget hålla en bok om miss Marple inlåst för att inte ges ut förrän efter hennes död. Orsaken härtill är okänd. Boken fick den svenska titelnMiss Marples sista fall.
Kapten Arthur Hastings är en god vän till Hercule Poirot (se ovan). Han medverkar i åtta romaner och ett stort antal noveller om Poirot och är i samtliga dessa berättelser den som berättar handlingen i jag-form. Han har med andra ord samma roll somdoktor Watson i berättelserna omSherlock Holmes – även ur den aspekten att han är ”den enfaldige vännen”, vars intellektuella tillkortakommanden står i bjärt kontrast till mästerdetektivens snille.
Luke Fitzwilliam är en polis som har varit iAsien under några år och som återvänder tillEngland. Han är huvudperson iMord är lätt. Efter att han träffat en rar äldre dam som han senare får veta har blivit mördad söker han upp hennes hemby och försöker ta reda på hur detta har gått till. I en filmatiserad version spelas han avBill Bixby.
Det äkta paret Tommy och Tuppence (egentligen Prudence) Beresford var Christies andra skapelse, efter Poirot. De debuterade i spionromanenDen hemlighetsfulle motståndaren från1922 (då ännu ogifta) och medverkar sedan i ytterligare fyra böcker (varav en novellsamling), från1929 till1973, och är huvudsakligen enparodi påHerbert Jenkins’ numera ganska bortglömda berättelser om spionen som blev privatdetektiv, Malcolm Sage. Men flera av historierna i novellsamlingenPar i brott är gladlynta pastischer på bland andraR. Austin Freeman,Arthur Conan Doyle,G.K. Chesterton,Edgar Wallace,Baronessan Orczy och Christies egen Hercule Poirot.
Mr Parker Pyne är en av Christies mindre kända detektiver. Han förekommer endast i två novellsamlingar och utreder inte mord, utan föredrar att hjälpa folk att återfå lyckan, med hjälp av sin erfarenhet avstatistik.
Hercule Poirots sekreterare, miss Felicity Lemon, var tidigare anställd av Parker Pyne.
Harlekin, här tillsammans med sin damColombina, är en berömdcommedia dell'arte-figur som bildade förebild till Agatha Christies Harley Quin.
Mr Harley Quin, som också bara förekommer i två novellsamlingar, är en mystisk figur, som delvis bygger påcommedia dell'arte-figurenHarlekin. Han åtföljs avmr Satterthwaite, som vissa menar är Christies mest tydligahomosexuella rollfigur (det nämns dock att Satterthwaite var attraherad av kvinnor i unga år). Quins specialitet är att han är väldigt ”känslig” och går mer på övernaturliga vibrationer än på logik.
Berättelserna om Harley Quin är nästan lika mycketfantasy somdeckare. Vissa gränsar snarare till romantiska draman och innehåller väldigt lite mysterieelement. Andra är inspirerade avG.K. Chestertons noveller omFader Brown, som kretsar kring det övernaturliga.
Andra romanfigurer somkommissarie Battle, överste Johnny Race (i bland annatKorten på bordet ochDöden på Nilen) och deckarförfattarenAriadne Oliver (ett genomskinligt självporträtt av Christie), som ständigt klagar över sin skapelse, den finske Sven Hjerson, dyker upp i flera romaner av Christie, ibland som huvudrollsinnehavare, men kanske främst som bifigurer.
1926 –The Murder of Roger Ackroyd (Hur gåtan löstes, översättningMärta Isberg, Hökerberg,1927; flera senare upplagor med titelnDolken från Tunis. Nyöversättning, med titelnDolken från Tunis avGudrun Ullman, B. Wahlström, 1964)
1938 –Appointment with Death (Döden till mötes, översättning Einar Thermænius, Bonnier, 1939)
1939 –Ten Little Niggers (även utg. somTen Little Indians ochAnd Then There Were None – numera används enbart den sistnämnda titeln) (Tio små negerpojkar, översättning Einar Thermænius, Bonnier, 1940, även utgiven somOch så var de bara en, nyöversättning Helen Ljungmark, Bookmark, 2014)
1939 –Murder is Easy (även utg. somEasy to kill) (Mord är lätt, översättning Britte-Marie Bergström, Bonnier, 1970)
1955 –Hickory Dickory Dock (Hickory, dickory, dock, översättning Sven Bergström, Bonnier, 1956, även utgiven somMord klockan fem)
1955 –Destination Unknown (Destination okänd, översättning Carl Sundell, Bonnier, 1956)
1956 –Dead Man's Folly (Död mans fåfänga, översättning Sven Bergström, Bonnier, 1957)
1957 –4.50 from Paddington (4.50 från Paddington, översättning Britte-Marie Bergström, Bonnier, 1958)
1958 –Ordeal by Innocence (Prövad oskuld, översättning Elsa och Mons Mossner, Bonnier, 1959, även utgiven somHuset på udden, nyöversättning Helen Ljungmark, Bookmark, 2014)
1959 –Cat Among the Pigeons (Katt bland duvor, översättning Torsten Blomkvist, Bonnier, 1960)
1961 –The Pale Horse (Den gula hästen, översättning Sven Bergström, Bonnier, 1962)
En bra kväll för mord: fem fall för Hercule Poirot (översättning Britte-Marie Bergström, (Bonnier, 1989)
Gul iris och andra mysterier (Problem at Pollensa Bay and other stories) (översättning Britte-Marie Bergström, novellen "Gul iris" översatt av Sonja Bergvall, Bonnier, 1992)
1944 –Absent in the Spring (Skilda åt i vårens tid) (Tidigare översättning:Skild från dig i vårens dagar: en kvinnas historia, översatt avIrmgard Pingel, Hökerberg, 1945)
1947 –The Rose and the Yew Tree (Rosen och tisteln) (Tidigare översättning:Isabella, översatt avAnna Rudebeck, Hökerberg, 1949)
1952 –A Daughter's a Daughter (Kärlekens offer, översättningKristina Bauer-Göök och Karl G Fredriksson) (Tidigare översättning:Mor och dotter, översatt avLennart Nyblom, Hökerberg, 1953)
1956 –The Burden (Två systrar, översättning Kristina Bauer-Göök och Karl G Fredriksson) (Tidigare översättning:Bördan, översatt avAnn Henning, Askild & Kärnekull, 1978)
I Christies egen romanLiket i biblioteket skryter en av de inblandade i berättelsen med att han har fått Agatha Christies autograf, och i Christies novellMannen som var nr 16 - ursprungligen i novellsamlingen som först utkom på svenska 2015Par i brott, tidigare utgiven på svenska i antologinÅklagarens vittne och andra noveller - omnämns Hercule Poirot såsom en litterär figur.
^Christies debutromanEn dos stryknin, i originalThe Mysterious Affair at Styles, fick sitt namn efter huset "Style" där Christie och hennes syster bodde när Christie började skriva. I den sista Poirot-romanen,Ridå – Hercule Poirots sista fall, återvänder Poirot och Hastings till Styles.
^I novellenThe Rajah's Emerald från novellsamlingenThe Listerdale mystery figurerar en man vid namnJames Bond, cirka 20 år innanIan Fleming började skriva sina berömda böcker om spionen med samma namn. (Det ska dock påpekas, att Flemings agent är uppkallad efteren verklig person).
