| Adrian Willaert | |
 | |
| Född | 1480 (cirka)[1] Rumbeke,Belgien |
|---|---|
| Död | 7 december1562[2][1] Venedig |
| Medborgare i | Grevskapet Flandern |
| Sysselsättning | Kompositör[3] |
| Befattning | |
| Kapellmästare (1527–) | |
| Redigera Wikidata | |
Adrian Willaert, född omkring1480-1490 iBrygge ellerRoeselare, död7 december1562 iVenedig, var enflandrisk kompositör underrenässansen och en företrädare för både den fjärdenederländska skolan ochVenedigskolan.
Adrian Willaert studeradejuridik iParis, blev lärjunge avJean Mouton, och kom 1516 tillRom där han fick höra en av sinamotetter uppföras iJosquin des Prez namn. Han vistades därpå iFerrara och hos kungen avUngern ochBöhmen samt blev 1527 utnämnd tillkapellmästare vidMarkuskyrkan i Venedig.
Föranledd av denna kyrkas inredning med två mitt emot varandra liggandeorglar, uppfann Willaert det dubbelköriga kompositionssättet, som framgent blev ett utmärkande drag i den av honom grundlagda, epokgörandeVenedigskolan, som var avgörande för denpolyfona kompositionens utveckling.
Willaert var även medupphovsman till den nyaremadrigalen och till den konstfulla instrumentala artenricercar, och hans madrigaler har bäst ihågkommits av eftervärlden, ehuru hans samtid satte mera värde på hans flerkörigapsalmer ochhymner samt 4-7-stämmiga motetter och särskilt ett Magnificat för tre körer. Som "drickbart guld" betecknade venezianerna Willaerts glansfulla kyrkliga körverk.
Han förmedlade övergången från nederländarnas rentkontrapunktiska vokalstil till en ackordisk stil. Med Willaert börjar femstämmiga verk bli norm, och musiken komponeras för att få texten att framträda.
Asteroiden7620 Willaert är uppkallad efter honom.[4]
