| Adolf Abramovitj Ioffe Адольф Абрамович Иоффе | |
 | |
| Född | 10 oktober1883 Simferopol,guvernementet Taurien,Ryska imperiet |
|---|---|
| Död | 16 november1927 (44 år) (självmord) Moskva,Sovjetunionen |
| Gravplats | Novodevitjekyrkogården |
| Politiskt parti |  Sovjetunionens kommunistiska parti |
Adolf Abramovitj Joffe (ryska: Адо́льф Абра́мович Ио́ффе), född10 oktober1883 iSimferopol, död16 november1927 iMoskva, var en rysk socialistiskpolitiker ochdiplomat.
Joffe, som var avkaraitiskt ursprung (judar frånKrim), tvingades på grund av deltagande i den ryska revolutionsrörelsen (1905) att 1906 lämnaRyssland och vistades mestadels iVästeuropa. Tillsammans medLev Trotskij grundade han 1908 den socialdemokratiska tidningenPravda. Han återvände till Ryssland 1912 men fängslades och förvisades tillSibirien. Åren 1903–1917 var Joffemensjevik, men anslöt sig i samband medoktoberrevolutionen tillbolsjevikpartiet.
Joffe var Rysslands huvudförhandlare i samband medfreden i Brest-Litovsk 1918, och blev därefter sändebud iTyskland. På grund av sin revolutionärapropaganda utvisades han därifrån jämte hela ryska delegationen tre dagar företyska novemberrevolutionen. Åren 1922–1924 var han Sovjetunionensambassadör iKina och undertecknade 1923 samarbetsavtal mednationalistledarenSun Yat-sen, och därefter iWien 1924–1925,Tokyo 1925 och därefter iGenua. Till följd avstalinismens framväxt i Sovjetunionen sedanLev Trotskij hade utmanövrerats ur partiet fråntogs Joffe alla politiska positioner, samtidigt som han blev svårt sjuk, och begick i samband med dettasjälvmord.
Panait Istrati som deltog i festligheterna till 10-års minnet av Oktoberrevolutionen 1917, skriver dock att Joffe sköt sig dagen efter ”för att protestera mot de småaktiga förföljelser för vilka hans vänner av oppositionsinriktningen blivit utsatta för under festerna”.[1]