Daggdroppar på ett spindelnät - ett adhesionsfenomen.
Adhesion är denmolekylära vidhäftning som finns mellan tvåkroppar vid nära kontakt.[1] Detta skall skiljas frånfriktion, som i stället uttrycker det motstånd som finns mellan två kroppar som glider mot varandra, ochkohesion som är de molekylära krafter som håller ihop ett och samma material.
Om två helt plana skivor av exempelvis glas ellermetall trycks mot varandra, krävs en betydande kraft för att åter skilja dem åt sedan trycket upphört, beroende på adhesion. I ett sådant fall bidrar ocksålufttrycket till den mekaniska effekten (skenbar adhesion). Om plattorna förskjuts längs efter varandras ytor, är de lättare att skilja åt.
Ävenvätskor visar upp adhesion vid fasta kroppar, vilket kan observeras genom att om en fast kropp doppas ner i en vätska och sedan lyfts upp, hänger droppar av vätskan ofta med upp. När engas utvecklas ur vätska i ett glaskärl kan man ofta observera hur gasblåsorna vid kärlets väggar håller sig kvar längst, vilket visar att även gaser visar adhesion vid fasta kroppar. Vätskors egenskap, attväta vissa fasta kroppar kommer sig av att adhesionen mellan vätskan och den fasta kroppen är större änkohesionen mellan vätskans egna partiklar.Vatten breder ut sig över en ren glasskiva eller väter densamma, medan uthälltkvicksilver samlar sig i droppar eftersom adhesionskraften mellan kvicksilvret och glaset är mindre än kohesionskraften mellan kvicksilvermolekylerna. Adhesionen spelar en viktig roll vidkapillära fenomen.
