| 29 Orionis | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 23m 56,82768s[1] |
| Deklination | -07° 48′ 29,0332″[2] |
| Skenbar magnitud () | 4,13[3], +4,12 ± (V)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G8 III Fe-0.5[4] |
| U–B | +0,70[5] |
| B–V | +0,943 ± 0,037[6] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -17,68 ± 0,17[7]km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -14,82 ± 0,15[1] mas/år Dek.: -45,02 ± 0,12[1] mas/år |
| Parallax () | 20,73 ± 0,17[1] |
| Avstånd | 157 ± 1lå (48,2 ± 0,4 pc) |
| Absolut magnitud () | 0,73[8] |
| Detaljer | |
| Massa | 2,33 ± 0,6[3] M☉ |
| Radie | 10,36[7] R☉ |
| Luminositet | 71[3] L☉ |
| Temperatur | 4 852[3] K |
| Metallicitet | -0,25(Fe/H)[3] dex |
| Vinkelhastighet | 1,1[9] km/s |
| Ålder | ± 0,6[10] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| e Ori, GSC 05332-01832, JP11 1063, SKY# 8576, HD 35369, 2MASS J05235683-0748289, TD1 4543, BD-07 1064, HIC 25247, PLX 1226, TYC 5332-1832-1, EIC 91, HIP 25247, PLX 1226.00, UBV 5141, GC 6646, HR 1784, PPM 188020, UBV M 10920, GCRV 3241, IRAS 05215-0751, ROT 788, YZ 97 1470, GEN# +1.00035369, IRC -10089, SAO 132067[10] | |
29 Orionis, som är stjärnansFlamsteed-beteckning är en ensam stjärna[11] i den södra delen avstjärnbildenOrion. Den har enskenbar magnitud på ca 4,13[3] och är svagt synlig för blotta ögat därljusföroreningar ej förekommer. Baserat påparallaxmätning inomHipparcosuppdraget på ca 20,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 157ljusår (ca 48parsek) frånsolen. Den rör sig närmare solen med enheliocentriskradialhastighet av ca -18 km/s.[7] I BayersUranometria är denna stjärna en av två stjärnor (den andra ärYpsilon Orionis) som markerar spetsen av Orions högra känga.[12]
29 Orionis är en gul till orangejättestjärna avspektralklass G8 III Fe-0.5,[4] som har förbrukat förrådet avväte i dess kärna och utvecklats bort frånhuvudserien. Suffixnoten anger ett svagt överskott avjärn i spektrumet. Den ingår i röda klumpen,[13] vilket betyder att den befinner sig på denhorisontella jättegrenen och genererar energi genomtermonukleärfusion avhelium i dess kärna. Den har en massa som är ca 2,3[3]solmassor, en radie som är ca 10[7]solradier och utsänder ca 71[3] gånger mera energi än solen från dessfotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 900 K.[3]
