10 mars – Ett riksmöte öppnas i Norrköping. Kung Gustav (Gustav IV Adolf) har kallat till mötet därför att riket har dåliga finanser och för att bli kvitt den parallellmyntfot landet har.[1][2] De kroniskt dåliga finanserna hade förvärrats än mer av missväxt som tvingat fram spannmålsinköp från utlandet, sinande sillfiske, minskad järnexport, kaperier och oro på finansmarknaden.[1][2] Parallellmyntfot innebar här att det fanns två skilda sedelsystem i landet – riksdaler banco och riksdaler riksgälds. Den senare sedelsorten utgjordes av riksgäldsobligationer (lånehandlingar) som i praktiken cirkulerade som sedelmynt. Statens "lånekontor" – riksgälden hade inrättats av Gustav III 1789.[1]
Orsaken till avhoppet är att unga riksdagsmän som friherre Hierta (26 år) vill att adeln ska driva igenom ett krav på regelbundna riksmöten. Man ogillar kungens rätt att själv bestämma om detta. Adelns talman, lantmarskalkMagnus Fredrik Brahe, viker sig dock inför kungens påtryckningar och i vredesmod över detta avsäger sig Hierta med flera sitt adelskap.[4]
För att kunna betala statens skulder beslutar riksdagen om lyxskatt och licensavgifter. Socker, puder, vagnar, kortspel, fickur och sällskapshundar drabbas. Detta blir första gången som hundskatt införs i Sverige.[4]
För att bli kvitt parallellmyntfoten beslutar man i Norrköping att en myntrealisation ska genomföras. Den innebär att riksgäldssedlarna ska inlösas, vilket realiseras först 1803 och på annat sätt än riksdagen har bestämt.[5]
