| 10cc | |
 10cc år 1974, med Eric Stewart, Kevin Godley, Graham Gouldman samt (sittande) Lol Creme. | |
| Bakgrund |  Manchester,England,Storbritannien |
|---|---|
| Genrer | Poprock,konstpop,progressiv pop,konstrock,glamrock,mjukrock |
| År som aktiva | 1972–1983, 1991–1995, 1999– |
| Skivbolag | UK Records,Mercury Records,Polydor,Virgin Records, ZYX Music |
| Relaterade artister | Doctor Father,Godley & Creme, Hotlegs, Producers,Wax |
| Medlemmar | |
| Graham Gouldman Paul Burgess Rick Fenn Mick Wilson Iain Hornal | |
| Tidigare medlemmar | |
| Eric Stewart Kevin Godley Lol Creme Spunky Dunky Duncan Mackay Tony O'Malley | |
10cc är ett brittisktrockband bildat1972 iManchester. Bandet fick en lång rad hitlåtar i mitten av 1970-talet och gav senast ut ett studioalbum under detta namn 1995 (Mirror Mirror). De fyra ursprungsmedlemmarnaGraham Gouldman,Eric Stewart,Lol Creme ochKevin Godley var aktiva i musikbranschen redan på 1960-talet och har senare samarbetat i andra konstellationer. Creme och Godley utgjorde åren 1977–1988 den experimentella popduonGodley & Creme.
Gruppen bestod i sin första uppsättning av sångarna/gitarristernaGraham Gouldman (fast här spelade han bas) ochEric Stewart samt de rutinerade studiomusikernaKevin Godley (trummor) ochLol Creme (keyboard). Alla utom Stewart var barndomskamrater och medverkade i olika gruppsättningar och musiksamarbeten från 1964 och framåt. Gouldman var några år medlem i gruppenThe Mockingbirds, och Stewart fanns iWayne Fontana and the Mindbenders.
1970 bildade Godley och Creme tillsammans med Stewart gruppenHotlegs. Man gav ut ett album och fick en oväntad framgång med singeln "Neanderthal Man", som sålde 2 miljoner ex, blev listtvåa i Storbritannien och toppade listorna i Italien och Västtyskland.[1]
Någon sorts fortsättning blev det 1972, då de tre tillsammans med Gouldman fick skivkontrakt under namnet 10cc. Däremellan hade gruppen spelat in två album tillsammans medNeil Sedaka; det ena av dessa varSolitaire som gavs ut1972.
10cc:s repertoar spände över i stort sett alla musikgenrer, med tonvikt på melodiska låtar (och ofta humoristiska texter). Gruppen fick sitt namn av skivbolagsägarenJonathan King som kom på det i en dröm.[2]
Gruppen fick sitt genombrott i England 1972 medDoowoop-parodin "Donna" som efterföljdes av listettan "Rubber Bullets" och topp-tio-hiten "The Dean and I". Gruppmedlemmarna hade ett givande samarbete i flera avseenden och medSheet Music 1974 blev man popjournalisternas gunstlingar. Godley och Creme var ett redan inarbetat låtskrivarpar och stod för de mest djärva idéerna medan Stewart och Gouldman var mer traditionella, vilket gav gruppen en dynamisk jämvikt.
Gruppen fick sitt definitiva genombrott1975 då man gav ut albumetThe Original Soundtrack. Här fanns bland annat låtenI'm Not in Love som blev en av gruppens största hits. Trots att låten nådde nummer 2 i USA lyckades man inte etablera sig där, vilket troligen gav upphov till sprickor inom gruppen. Stewarts och Gouldmans låtar var lättare att återskapa på scen medan Godley och Creme inte gjorde någon hemlighet av att de trivdes bäst med att experimentera i studion. Godley och Creme lämnade därför gruppen ett halvår efterHow Dare You1976 för att genom diverse projekt lansera och utveckla sitt egenuppfunna instrumentGizmo (seGodley & Creme).
Stewart och Gouldman bestämde sig att fortsätta och tog med trummisenPaul Burgess som ordinarie medlem. Burgess hade sedan 1973 turnerat med bandet, då de ofta hade två trummisar på scen. Denna trio gjorde skivanDeceptive Bends, som blev en formidabel succé, med hitlåtar somThe Things We Do For Love ochGood Morning, Judge. Därefter expanderade man gruppen ytterligare med Stuart Tosh påtrummor, Rick Fenn pågitarr samt Tony O'Malley (ersattes senare av Duncan McKay) påkeyboard.
Godley och CremesGizmo kunde inte matcha den snabba utvecklingen på syntesizermarknaden. Under tiden hade 10cc nya framgångar med albumetBloody Tourists och hitlåtenDreadlock Holiday, vilket dock blev deras sista stora framgång. Efter Eric Stewarts bilolycka 1979 återhämtade sig 10cc varken kommersiellt eller artistiskt, och efter ytterligare tre mindre framgångsrika album insomnade gruppen hösten 1983. Godley och Creme började göra mer kommersiellt gångbar musik som smälte in i det tidiga 1980-talets elektroniska ljudideal, samtidigt som de blev pionjärer inom musikvideobranschen, något som gav dem stjärnstatus som regissörer. Gouldman skapade tillsammans med amerikanske musikernAndrew Gold (som medverkat på 10cc:s albumTen Out of 10 och tackat nej till att bli 10cc-medlem[3]) den framgångsrika popgruppenWax, medan Stewart mest arbetade som musikproducent (bland annat förAgnetha Fältskog).
En storsäljandeGreatest Hits-samling i slutet av 1980-talet gjorde att skivbolaget Polygram gav gruppen ett återföreningsförslag som var för lockande att tacka nej till. Stewart och Gouldman återförenades, medan Godley och Creme (som nyss avbrutit sitt samarbete) ställde upp som gästartister för att i gengäld få sitt skivkontrakt annullerat. Resultatet av 1992 års albumMeanwhile visade dock att 10cc:s musik inte passade in i 1990-talets nischade musikklimat.
Efter den mer nyanseradeMirror Mirror 1995 avbröt Stewart och Gouldman samarbetet, och sedan dess har Gouldman turnerat med nygamla bandmedlemmar under namnet 10cc. Sedan 2003 har Godley och Gouldman påbörjat ett fruktsamt samarbete som påminner om kvalitén under gruppens storhetstid, och man lanserar då och då en ny låt på sin webbplats.
.jpg)
| 1972–1976 |
|
|---|---|
| 1976–1977 |
|
| 1977–1978 |
|
| 1978–1981 |
|
| 1981–1983 |
|
| 1983 |
|
| 1983–1991 | Bandet splittrat |
| 1991–1993 |
|
| 1993–1995 |
|
| 1995 |
|
| 1995–1999 | Bandet splittrat |
| 1999–2006 |
|
| 2006 – |
|
Wikimedia Commons har media som rör10cc.
|