Projektionsduk i en hemmabioanläggning, som visar en högupplöst bild
HDTV ellerhdtv (High Definition Television,skarp-TV) innebär enTV-bild med högreupplösning än de äldre 525-linjers (NTSC) och 625-linjers (PAL ochSECAM) formaten. Dagens (2010-talet) HDTV-system har 720 eller 1080 linjer, där det senare kallas full HD-upplösning. HDTV sänds alltid med digitalt ljud (oftast Dolby Digital 5.1) och alltid ibredbild (widescreen,16:9).
Termenhigh definition beskrev det brittiska, svart-vita 405-linjerssystemet, som infördes 1936, och det amerikanska 525-line NTSC-systemet som inrättades år 1941. Dessa var båda högupplösta i jämförelse med tidigare mekaniska och elektroniska TV-system. Till sist blev endast det amerikanska NTSC-systemet (med 525-linjer) och de europeiska PAL och SECAM (båda med 625-linjer) betraktade som standard. Efterandra världskriget var det svartvita, franska 819-linjerssystemet högupplöst – även i 2020-talets bemärkelse – men det lades ner år 1986, ett år efter den sista sändningen med det brittiska 405-linjerssystemet.
År 1958 skapadesТransformator i Sovjetunionen (ryska: Трансформатор), det första systemet som kunde producera högupplösta TV-bilder med 1125 raders upplösning. Systemet var en militär produkt avsedd främst för TV-konferenser mellan militära enheter, och kom därför aldrig att kommersialiseras.[1]
År 1969 utvecklade det japanska Public service-bolaget NHK högupplösningstelevision med 5:3 bildformat till konsumenter, ett något större skärmformat än de vanliga 4:3-standarden.[2] Systemet blev inte lanserat offentligt förrän sent på 1990-talet.
Under 1981 hölls den första HDTV-demonstrationen i USA. Det hade samma 5:3-bildformat som det japanska systemet.[3]Högpresterande datorer och bildskärmar klarar 2 560 × 1 440, som då det lanserades benämndes XHD (för ExtremeHighDefinition) och använde två samarbetande grafikkort (SLI ellerCF). Ett modernare grafikkort klarar upplösningen ensamt, utom i vissa tillämpningar.
Ett allt mer vanligt förekommande bildformat är UHDTV (UltraHighDefinitionTeleVision), där formaten 4K (3 840 × 2 160 eller 2160p) och 8K (7 680 × 4 320 eller 4320p) ingår. Medan skärmar som kan visa 4K är ganska vanligt förekommande, är 8K fortfarande, i början på 2016, ovanligare. YouTube har även videoklipp i 4K tillgängliga.[4]
Jämförelse av olika TV-format upp till 1080p.Jämförelse av olika TV-format upp till 8K.
HDTV finns något förenklat, i tre format (skärmupplösningar) kallade 1080p, 1080i samt 720p, vilka är namngivna efter hur många horisontella linjer bilden innehåller.
Generellt lämpar sig material med progressiva (helbild) bildformat (till exempel 1080p och 720p) bättre för bilder med rörelse i, medan halvbildsformatet/sammanflätade (1080i) lämpar sig bäst för stillbilder eller bilder med små kamerarörelser i. Detta beroende på de artefakter som kan uppstå vid snabba kamerarörelser i material inspelat med relativt långsam bildfrekvens (fps, frames per second).
SVT har tillsammans medBBC med flera inomEBU genomfört omfattande tekniska bildkvalitetsbedömningar av de olika HDTV-formatenprogressiv ochinterlaced och har kommit fram till att för absoluta merparten av all rörlig video ärprogressivt format (720p och 1080p) bättre äninterlaced (1080i) och rekommenderar således 720p före 1080i. Det betraktas som en lite kontroversiell slutsats, TV-världen är en mycket konservativ bransch och många förespråkar att det interlacing-läget skall överleva i HDTV. En stor del av dagens[när?] HDTV-utrustning för TV-studio är för 1080i. Bland annatTV4, det andra stora TV-bolaget som börjat sända HDTV i Sverige, har valt att tillsvidare sända i 1080i. HD-filmmaterial filmat med filmkamera är av sin natur producerat i progressivt format (24 bilder per sekund). För sådant material skulle man kunna tänka sig att i HDTV-utsändning dela upp varje helbild i två halvbilder för att sända i 1080i (1920 × 1080 × 50i) utan att få alltför stora interlace-artefakter. De tester av bildkvalité som genomförts, visar att det dock alltid är bättre med progressivt, 1080p (1920 × 1080 × 25p).[källa behövs]
I Sverige sänds vanligtvis HDTV i MPEG4-format. För att ta emot dessa sändningar behövs alltså en digitalbox med stöd för MPEG4, eller en TV med inbyggd mottagare förDVB-T2 MPEG4-signaler. Dessa apparater är märkta "HDTV". Utöver HDTV-märkningen kan TV-apparater förmarknätet (DVB-T ochDVB-T2) vara märkta medBoxers logga medan apparater med stöd för MPEG4 via kabel-TV kan vara märkta medCable HD Ready- eller till exempel medCom Hems logga, vilket betyder att de kan ta emotDVB-C-signaler med MPEG4. Apparater som inte kan ta emot en HDTV-signal i MPEG4-format, utan bara högupplösta videosignaler ikomponentvideo- ellerHDMI-format, är märkta "HD-ready".
Den 1 november 2009 övergickDanmark till digital-TV. Detta innebar samtidigt attDR utökades från 2 till 6 kanaler, varavDR-HD sändes i fullt HD-format. Kanalen samsände i starten växelvis med kanalernaDR1 ochDR2, men under det först året som passerat började DR-HD alltmer likna en helt separat kanal. Danmark använderDVB-T-teknik medMPEG-4-kodning.
PåCanal Digital-plattformen startade enHDTV-kanal kalladCanal+ HD iSverige (hette från början C More HD) den första september2005, men då ingaHDTV-boxar fanns klara till premiären så fördröjdes den praktiska premiären till månadsskiftet oktober–november. ÄvenCom Hem började erbjuda HDTV över kabel-TV-nätet den 12 december 2006.
