Högste befälhavare elleröverbefälhavare är den allra högsta ledaren/ledningen för en suverän statsbildnings militära styrkor, i regel brukar det vara landetsstatschef.
I många länder används en särskild benämning eller titel för just denna del av ämbetet, exempelvis förUSA:s presidentCommander in Chief, förRepubliken Finlands presidentÖverbefälhavare och för Frankrikes presidentChef des Armées.
Sveriges Konung var fram till 1975 i enlighet med1809 års regeringsform §14Högste befälhavare för rikets krigsmakt. Numera är detRegeringen som har motsvarande funktion, dock utan någon särskild benämning enligt ovan. I de allra flesta konstitutionella monarkier, undantagetJapan,Nederländerna ochSverige, är det statschefen allena som formellt sett har det högsta befälet, men i realiteten är det landetsregeringschef som har det högsta befälet, exempelvisStorbritanniens premiärminister genom detkungliga prerogativet.
Det förekommer attförsvarsministrar i praktiken fungerar som den "näst högste befälhavaren", exempelvisUSA:s försvarsminister. ITyskland är det försvarsministern (Bundesminister der Verteidigung) som är högste befälhavare förBundeswehr i fredstid, men i händelse av attförbundsdagen deklarerar att ofred råder, tas den rollen över avförbundskanslern.
Den högstayrkesmilitära befattningen betecknas generiskt i internationella sammanhang, exempelvis inom ramen förEuropeiska unionen,Förenta nationerna ochNato somförsvarschef (Chief of Defence). Den specifika titeln för den svenskaförvaltningsmyndighetenFörsvarsmaktens chef och främste yrkesofficer är docköverbefälhavaren. Termenöverbefälhavare tenderar därför att användas inkonsekvent i svenskspråkiga medier och i dagligt tal.[källa behövs] Eftersom befälsstruktur och konstitutionell nomenklatur varierar mellan olika länder kan detta bli något missvisande.[källa behövs] Ordföranden iEuropeiska unionensmilitärkommitté (EUMC) har ibland benämnts som EU:s överbefälhavare.[källa behövs]NatosSACEUR-befattning benämns ibland som Natos överbefälhavare.[källa behövs]
