Östra Ukraina (ukrainska: Східна Україна,Schidna Ukrajina) är ett både geografiskt och geopolitiskt begrepp. I geografisk mening inkluderar det i allmänhet oblastenLuhansk,Donetsk ochCharkiv, medan det i geopolitisk mening ofta nämns som synonymt med de två förstnämnda oblasten (vilka ligger längst i öster). De här två oblasten är också kärnan i den mer odefinierade region som brukar kallasDonetsbäckenet (ryska:Donbass; ukrainska:Donbas; efter områdets största flodDonets[1]).
Donetsbäckenet präglas av tung industri, baserad på de rika tillgången påstenkol i området. Genom 1800- och 1900-talets industrialisering av området har regionen kring Donets numera en mycket hög andel rysktalande, med eller utan rysk etnisk identitet. Politiska motsättningar mellanukrainska centraladministrationen och de tillmajoriteten rysktalande/etniska ryssar i regionen ledde 2014 tillen öppen konflikt som under året lett till ett separatistiskt styre (med stöd frånRyska federationen) i stora delar av det ukrainska Donbass.
I östra Ukraina bor det fler rysktalande än i övriga landet. Denortodoxa tron är mest representerad i östra Ukraina.[2] Donetsbäckenet har dock en högre andel etniska ryssar än området kring Charkiv, vilket präglat de båda områdenas kulturella tillhörighet och politiska utveckling. Staden Charkiv, som har en stor ryskspråkig minoritet, har dock de senaste årtiondena vacklat mellan sin ryskspråkiga och sin ukrainska identitet; för närvarande kallar man oftast – men inte konsekvent[3] – staden förCharkov (Ха́рьков; rysk namnvariant), och många tidigare ukrainskspråkiga tidningar ges idag ut på ryska.
De proryska protesterna i Ukraina omvandlades under april och maj 2014 till regelrätta ockupationer av större delar avDonetsk ochLuhansk oblast. Där har man utropat separatistiska republiker (Folkrepubliken Donetsk respektiveFolkrepubliken Lugansk senare skapadesFederala staten Nya Ryssland) och genomfört "folkomröstningar" (11 maj), och i både Luhansk och Donetsk län har den ukrainska säkerhetsapparaten (polis etc) kollapsat. Sedan juni 2014 pågår det strider mellan Ukrainas militära styrkor och beväpnade grupper från de separatistiska republikerna, bland annat runt grannstädernaSlovjansk (seBelägringen av Slovjansk) ochKramatorsk. IMariupol vidAzovska sjön har företagsledarenRinat Achmetov organiserat lokala garden för att återupprätta ordningen.Presidentvalet i Ukraina 2014 den 25 maj kunde på grund av oroligheterna inte genomföras i större delen av de två län; Mariupol med omnejd var ett av de få undantagen.
De nya och ensidigt utlysta republikerna har inte lyckats etablera full kontroll över sina territorier och är sedan april 2014 inblandade i strider mot ukrainska säkerhetsstyrkor och delar avUkrainas armé som vill återföra regionerna under nationell kontroll.[4] I slutet av juni 2014 kontrollerade folkrepublikerna cirka hälften av de respektive oblastens territorium, medan Ukraina var i kontroll över resten. En militär ukrainsk offensiv under juli och augusti följdes av en separatistisk (och enligt många rapporter ryskstödd) motoffensiv. Därefter utlystes en bräcklig vapenvila, vilken minskat den öppna konflikten och bidragit till att låsa positioner och gränslinjer. Många ser likheter[5][6] (och skillnader[7]) mellan den här situationen ochTransnistriens Rysslandsstöddade facto-utbrytning urMoldavien.
| |||||||||||||||||||||||||||
