Den här artikeln handlar om den centraleuropeiska historiska regionen Galizien. För den spanska autonoma regionen, seGalicien. För distriktet med samma namn, seGalizien (distrikt).
Södra delen av Galizien var etthögland, som höjer sig från 300 till 2 000 meter över havet, i det att landet utbredde sig över norra sluttningen avBeskiderna,Tatra ochSkogskarpaterna. De största höjderna når i Beskiderna Babiagóra (1 725 meter), i det galiziska Tatra Polska Grat (2 191 meter) och i Skogskarpaterna Czornahora (2 058 meter).
I sin mellersta del var landet fyllt av kullar, men övergick vidDnjestr ochWeichsel till ett jämntlågland. Norr om förstnämnda flod tränger denvolynska platån in i nordvästra Galizien, där den nådde en höjd på 400 meter I östra delen av Galizien bar slätten ofta små kullar och där finns även så kallade jordtrattar, det vill säga trattformiga fördjupningar i marken, som ibland ha en omkrets på 40-110 meter. Norra Galizien hade många vackra vattenfall och var rikt på sjöar och hålor.
År 1863 utbröt uppror i deryska delarna avPolen. I deösterrikiska delarna proklamerades undantagstillstånd 1864-1865. Tillståndet i Galizien och Lodomerien var betydligt lugnare och gynnsammare än i de ryska ochpreussiska delarna av Polen även framöver.Polackerna verkade vid denna tid, till skillnad från sina gelikar inomRyssland, för autonomi inomÖsterrike, ej självständighet. Galizien och Lodomerien tillhörde efter delningen iÖsterrike ochUngern 1867 den österrikiska rikshälften, och blev 1873 de facto en autonomprovins inomÖsterrike.Polska blevkronlandets officiella språk vid sidan avtyska, medanukrainskan förde en mer tynande tillvaro.
Under denna tid fram till första världskriget förekom även säsongsarbete i bl.a. Sverige med betskörd i Skåne. En utförlig redogörelse för säsongsarbete på skånska lantgårdar och Ifö kaolinbrytning i Bromölla finns i avsnittet “Arbetskraftinvandring till Skåne under tidigt 1900-tal” i Terra Scaniae.
År 1902 var Galizien och Lodomeriens areal 78 532 km², folkmängden 7 495 606. De etniska grupperna var 1900:
Underförsta världskriget blev Galizien skådeplats för häftiga strider mellan å ena sidan Österrike-Ungern och Tyskland och å andra sidanRyssland. Under 1914 erövrade Ryssland stora delar av landet men 1915 års tysk-österrikiska offensiv innebar att landet ånyo kontrollerades avösterrikarna.
År 1918 införlivades västra Galizien i det restaureradePolen och den östra, ukrainskbefolkade delen, utgjorde kortvarigt den självständiga staten "Västukrainska nationella republiken". Under detpolsk-sovjetiska kriget (1919-1921) bildades temporärtGaliziska SSR inomSovjetunionen. Krigets utfall blev emellertid det att hela det före detta kronlandetGalizien och Lodomerien införlivades i Polen 1921. Detta faktum erkändes, trots ukrainska protester, internationellt 1923. Ukrainarna inom Galizien och Lodeomerien utgjorde nära 15 procent av Polens befolkning under mellankrigstiden. Förhållandet mellan polacker och ukrainare försämrades gradvis under denna tid, mycket beroende på den polska statens politik mot minoritetsgrupperingar.
Molotov-Ribbentroppakten 1939 innebar för Galiziens del att området delades i två hälfter, i stora drag längs den etniska gränsen mellan polacker och ukrainare. Den västra delen blev en del avGeneralguvernementet under det nazistiskaTyska riket medan den östra delen införlivades iUkrainska SSR inomSovjetunionen. Inom den såväl de tyska som sovjetiska delarna drabbades befolkningen hårt av förföljelser. År 1941 hamnade hela Galizien under tysk ockupation då tyskarna på midsommarafton 1941 angrep Sovjetunionen (Operation Barbarossa). Östra Galizien utgjordedistriktet Galizien inomGeneralguvernementet fram tillRöda arméns intåg i området 1944/1945.
Under kriget var motsättningarna mellan polacker och ukrainare fortsatt stora. Under åren 1943-1947 bedrev såväl ukrainare, polacker som sovjeteretnisk rensning i området.[5] En av de större aktionerna på polskt territorium gick under namnetOperation Wisła. Sedan 1945 är landet ånyo delat mellan Polen och Sovjetunionen (1945–1991), respektive Ukraina från 1991.
Lantdagen bestod av 161 ledamöter, dels självskrivna, dels utsedda efter yrkesklasser. Till Österrikes riksråd sände Galizien 106 ombud. Förvaltningen handhades av ståthållarämbetet iLemberg. De båda städerna Lemberg och Krakau (Kraków) bildade egna förvaltningsområden, det övriga landet är delat i 78 distrikt (Bezirkshauptmannschaften), vart och ett under enBezirkshauptmann och med en autonom folkrepresentation.
Rättskipningen utövades av 2 överlandsrätter (i Lemberg och Krakau), 2 landsrätter, 14 krets- och 168 distriktsdomstolar.
Galiziensvapen är i blåttfält med rödbjälke deladsköld, svartkorp övertre gyllene kronor, två över en. Under senaremedeltid ochrenässans förekommer ibland den nedre delen, de tre kronorna, som ett heraldiskt inslag i vapen med anknytning till samhällsförvaltning i hela Galizien, till exempel påUlica Kanonicza iKraków. Sedan Galizien efterPolens delningar hade blivit en del av det österrikiska väldet, ingick vapnet som en del i Österrikes stora riksvapen.
^Koestler, Arthur (1977) (på engelska). The thirteenth tribe: the Khazar Empire and its heritage. Picador ([New ed.]). London: Pan Books.Libris11641375.ISBN 0-330-25069-8
^Atlas till världshistorien, kartor ur WestermannsAtlas zur weltgeschichte, Stockholm 1958.
.svg)
