Österrikes ursprung dateras tillbaka till 800-talet då territorierna Oberösterreich och Niederösterreich blev alltmer befolkade. Namnet "Ostarrichi" finns först dokumenterat i ett officiellt dokument år996. Sedan dess har namnet utvecklats tillÖsterreich.[8]
De äldsta spåren av mänsklig närvaro i Österrike dateras tillmellanpaleolitikum. Betydande fynd från denna tid är kvinnofigurernaVenus från Galgenberg ochVenus från Willendorf som är mellan 20 000 och30 000 år gamla. Från omkring 5000 till 500 f.Kr uppfördespålhus intill sjöar somAttersee ochMondsee. Från 800- till 400-talet f.Kr brötkelterna salt iHallstatt underHallstattkulturen och senare järn påErzberg. Under denna tid inrättade kelterna också de första statliga strukturerna i dagens södra och östra Österrike. På 100-talet f.Kr. sammanslöt sig några keltiska stammar till kungariketNoricum och började intensifiera handelsrelationerna medromerska riket i söder.[13]
Romersk provins och folkvandringstiden (15 f.Kr.–700 e.Kr.)
Under kejsarAugustus blev Noricum 15 f.Kr. först ettlydrike och slutligen 45 e.Kr. enromersk provins. Romarna skapade olika bosättningar med den största stadenCarnuntum som låg öster om dagensWien. Dengermanska folkvandringen gjorde att romarna trycktes tillbaka från sina provinser. Under 500-talet skapade olika folkgrupper permanenta bosättningar;avarer i öster,alpslaver iKarantanien i söder,alemanner i väster ochbavarier i centrala delen av dagens Österrike.[13]
I en urkund från 996 omnämns namnetOstarrîchi för första gången.
På 700-talet underkuvades bavarier, alpslaver och alemanner avfrankerna som tillsatte bavarisk adel att förvalta området. 976 blevLiutpold I frånHuset Babenbergmarkgreve över ettmarkgrevskap inomtysk-romerska riket öster om flodenEnns som kalladesmarcha orientalis. 996 kallades samma område i en urkund för första gången somOstarrîchi som sedermera utvecklades till tyskansÖsterreich – riket i öster. Därför räknas år 996 som födelsen av dagens Österrike.[13]
Maria Teresia regerade över Österrike 1740–1780 somupplyst despot.
1335 tillkom områdenaKärnten ochKrain till habsburgarnas domäner och 1363 ävenTyrolen. 1452 blevFredrik III tysk-romersk kejsare och året därpå upphöjdes Österrike tillärkehertigdöme. Under slutet av 1400-talet inledde han det Huset Habsburg blivit berömt för: att genom giftermål framgångsrikt stärka sin makt och bygga ut riket.Bella gerant alii – tu felix austria nube ("Krig får andra föra – du lyckliga Österrike, gift dig") blev mottot då man bland annat tog makten överSpanska imperiet. Den framgångsrika släktutbyggnaden hade sin kulmen underMaximilian I:s styre 1493–1519. 1526 ärvdeFerdinand IUngern ochBöhmen och inledde de första stegen mot skapandet av en centralmakt med säte i Wien. Införlivandet av Ungern innebar att man nu ställdes direkt mot detOsmanska riket som skulle bli Österrikes nya storfiende. 1529belägrades Wien av osmanerna och 1683 skedde enandra belägring men återigen misslyckades osmanerna med att erövra staden.[13]
1740 blevMaria Teresia nytt överhuvud sedan man drivit igenom kvinnlig tronföljd för att säkerställa habsburgarnas fortsatta styre. 1742 ledde ett nederlag motPreussen underFredrik II till att Österrike förloradeSchlesien. Preussen skulle sedermera komma att utvecklas till Österrikes stora rival och utmanare om makten i dettysk-romerska riket som ledande tysk nation. Efterfranska revolutionen blev Österrike indraget iNapoleonkrigen. Som en följd av motgångarna skapadeFrans Ikejsardömet Österrike 1804. Två år senare tvingades han att lägga ned den tysk-romerska kejsarvärdigheten och det tysk-romerska riket upphörde därmed att existera.[13]
Kejsarriket Österrike och dubbelmonarkin Österrike-Ungern (1804–1918)
Efter Napoleonkrigen hölls 1814–1815Wienkongressen där Österrike och de andra stormakterna ritade om Europas karta och Österrike fick tillbaka landområden som man tidigare förlorat. Underrevolutionsåret 1848 krävdes reformer över hela det väldiga riket med dess olika folkgrupper. Upproren slogs ner av militären ochFrans Josef blev ny kejsare. 1859 förlorade Österrike sina områden iItalien och tvingades accepteraItaliens enande. Efter den österrikiska förlusten mot Preussen i dettyska enhetskriget 1866 blev Preussen den dominerande tyska staten och kunde några år senare bildakejsardömet Tyskland.[13]
Nationalismen kom under 1800-talet att bli ett allt större problem för centralmakten som ville hålla samman de olika delarna. Framför allt ungrarna förde fram krav på förändring. 1867 skapades såÖsterrike-Ungern som en dubbelmonarki mellan de två länderna.Kompromissen skapade ett rike där Österrike och Ungern hade skild inrikespolitik med egna parlament i Wien ochBudapest men utåt verkade man gemensamt under enad flagg och statsöverhuvuden Frans Josef. Den 28 juni 1914 sköts tronföljarenFranz Ferdinand iSarajevo vilket utlösteförsta världskriget där Österrike genom avtal stred bredvid Tyskland. Eftercentralmakternas nederlag splittrades Österrike-Ungern 1918.[13]
Efter att Österrike-Ungern fallit samman under hösten 1918 och den siste kejsarenKarl I abdikerat proklameradesRepublik Deutschösterreich (republiken Tysk-Österrike) den 12 november 1918. Dess mål var att ansluta sig till Tyskland då landet kraftigt minskat i storlek och inte längre var en stormakt.Fredsförhandlingarna i Saint-Germain satte ett stopp för dessa planer och den nya republiken fick byta namn tillRepublik Österreich. I konstitutionen från 1920 fastslogs att Österrike skulle bli enförbundsrepublik.[13]
Det dominerande partiet under mellankrigstiden var detkonservativakristligtsociala partiet (CS). Spänningar mellan CS och det andra stora partiet,socialdemokraterna (SDAPÖ), ledde till blodiga sammandrabbningar 1927 ochösterrikiska inbördeskriget i februari 1934 som slutade med att SDAPÖ förbjöds. Redan 1933 hade en parlamentarisk kris utbrutit som den dåvarande förbundskanslernEngelbert Dollfuss utnyttjat för att sätta parlamentet ur spel. Han upprättade en auktoritär regim (Austrofascism) likt det fascistiskaItalien och riktat emotHitlersNazityskland vars anhängare i Österrike inledde en kampanj för landets anslutning till Tyskland. I juli 1934 försökte nazisterna gripa makten i enmisslyckad statskupp där Dollfuss sköts till döds. Hans efterträdareKurt Schuschnigg försökte precis som Dollfuss att hålla Nazityskland stången men efter attMussolinis Italien vänt Österrike ryggen blev det politiska läget för regimen sämre. Schuschnigg avgick den 11 mars 1938 och tvingades lämna över makten till nazistenArthur Seyß-Inquart, dagen innan ÖsterrikesAnschluss med Nazityskland ägde rum.[13]
Den 12 mars 1938 tågade tyska trupper in i Österrike och genomfördeAnschluss (anslutning) vilket betydde att Österrike blev en del av Hitlers Nazityskland. Österrike fick namnetOstmark och 1942Alpen- und Donau-Reichsgaue. Efter anslutningen inleddes diskriminering, berövande och förföljelse avjudar och andra marginaliserade grupper och många flydde landet. Från och med september 1939 kom Österrike att strida i andra världskriget som en del av Nazityskland. I Österrike upprättades flerakoncentrationsläger.Mauthausen var det största och mest ökända. Uppskattningsvis 100 000 människor mördades i Mauthausen och dess satellitläger. Under våren 1945 börjadeallierade trupper inta Österrike och den 13 april föll Wien.[13]
Österrike uppdelat i de fyra segrarmakternas ockupationszoner 1945–1955
Den 27 april utropades Republiken Österrike i sina gränser från innan Anschluss. Dock skulle Österrike vara under ockupation av segrarmakterna under tio års tid. Nordöstra Österrike bildade ensovjetisk zon och de övriga tre delarna hamnade hos västmakterna –USA,Storbritannien ochFrankrike. Sovjetunionen kom precis som i Tyskland att nedmontera fabriker i sin zon och frakta hem dem somkrigsskadestånd. Västmakterna satsade däremot påMarshallhjälpen. 1955 blev Österrike återigen en självständig stat i form av en förbundsrepublik med nio förbundsländer. Idet österrikiska statsfördraget fastslogs landets permanentaneutralitet som var en förutsättning för att segrarmakterna skulle återge Österrike dess självständighet. Den 14 december blev Österrike medlem iFörenta nationerna.[13]
Genom sin neutrala position försökte Österrike vara en bro mellan de två blocken under detkalla kriget. Under 1970-talet etablerade flera internationella organisationer sina huvudkontor iWien. Österrike kom under förbundskanslernBruno Kreisky (1970–1983) att vara medlare iArab-israeliska konflikten och målades upp som den neutrala mönsterstaten. Detta ändrades radikalt när den tidigareFörenta nationernas generalsekreterareKurt Waldheim vann presidentvalet 1986 trots att det hade avslöjats under valkampanjen att han hade ett förflutet inomSA och ökända tyska trupper som begått folkmord påBalkan under andra världskriget. Det var först då som man började prata om det tabubelagda ämnet om Österrikes delaktighet i andra världskriget som del avNazityskland. Innan dess hade Österrike länge betraktats som Nazitysklands första offer trots att många österrikare välkomnande Anschluss 1938. Det stora antalet österrikare som varit medlemmar i nazistpartiet kunde i regel återgå i sina roller som medborgare i republiken Österrike.[13]
Österrikes neutralitet gjorde länge att landet inte gick med iEuropeiska gemenskaperna då detta inte ansågs vara förenligt med neutraliteten. Efter en folkomröstning anslöt sig Österrike tillsammans medFinland ochSverige tillEuropeiska unionen den 1 januari 1995.[13]
Österrike består av fem landskapsregioner. Den största delen (över 63 procent av ytan) upptas avÖstalperna som sträcker sig från gränssjönBodensjön i väster fram tillWien i öster. Enbart en tredjedel av landets yta ligger under 500 m ö.h. Därför kallas Österrike i vardagliga sammanhang även för Alpernas republik (tyska:Alpenrepublik). Norr om Alperna och längs medDonau ligger utlöparna av Alperna och i norraNiederösterreich utlöparna avKarpaterna (tyska:Alpen- und Karpatenvorland). Norr om Donau iOberösterreich och Niederösterreich ligger höglandetGranit- und Gneishochland som är den österrikiska delen avBöhmiska massivet.Wienerbäckenet i och nordost om Wien är ett slättlandskap mellan Alperna och Karpaterna därMarchfältet ligger. IBurgenland och södra delen avSteiermark utbreder sig en låglandsregion som är del avPannoniska bäckenet.[14]
I Alperna i bergsregionenHohe Tauern ligger Österrikes högsta bergGrossglockner,3 798 m ö.h. Om man räknar med sekundära toppar finns det nästan tusen berg som är högre än3 000 m ö.h. De flesta av dessa ligger i Hohe Tauern ochÖtztalalperna. Det finns också ett trettiotalglaciärer varavPasterze vid Grossglockner är den största med än längd på över 8 km. Österrikes lägsta punkt ligger i kommunenApetlon iBurgenland och är på114 m ö.h.[14]
Den största sjön ärBodensjön iVorarlberg på 538,5 km² som Österrike delar med Tyskland och Schweiz.[14]Neusiedlersjön i Burgenland som är på 315 km² är den näst största sjön och tillhör delvis också Ungern. Den största sjön vars yta helt och hållet ligger på österrikisk mark ärAttersee på 46 km² iOberösterreich.
Österrikes största flod ärDonau med en längd på 350 km inom de österrikiska gränserna.[14] Nästan hela Österrikeavvattnas av Donau tillSvarta havet.Rhen avvattnar dock den största delen av Vorarlberg tillNordsjön. I övriga Österrike ärLainsitz, en mindre flod i norraNiederösterreich, den enda flod som mynnar iElbe i Tjeckien som i sin tur rinner ut i Nordsjön.
Den varmaste temperaturen någonsin uppmättes iBad Deutsch-Altenburg med 40,5 °C den 8 augusti 2013 och den kallaste temperaturen på bergetSonnblick med −37,4 °C den 1 januari 1905.
Medeltemperatur i ÖsterrikeÅrsnederbörd i Österrike
Österrike ligger i dentempererade klimatzonen. Dess läge ivästvindbältena gör att västliga vindar bestämmer väderförhållandena. I landets västra del råder ettmaritimt klimat med fuktiga västvindar som medför mycket nederbörd och gör att vintrarna är relativt milda och somrarna varma. I öster övergår klimatet till ettkontinentalklimat som kännetecknas av varma somrar, kalla vintrar och mindre nederbörd. Dessutom påverkas det lokala klimatet starkt av den bergigatopografin. I bergen övergår klimatet först till etttundraklimat och sedan vid de högsta topparna iAlperna till ettpolarklimat.[14]
Eftersom Alperna sträcker sig i väst-östlig riktning genom Österrike kan såväl kalla polarvindar från norr som varma vindar från söder nå landet. De sällsynta varma vindarna från söder ger upphov tillföhnvinden i Alperna.
Den årligamedeltemperaturen varierar från 11 °C i och runt omWien till under −9 °C på toppen avGrossglockner. I de tätbefolkade områdena vid sidan av Alperna ligger den mellan 8 och 10 °C. Januari är den kallaste och juli den varmaste månaden förutom i alpina regioner där februari är den kallaste och augusti den varmaste månaden. Dagstemperaturen i juli och augusti stiger inte sällan över 30 °C och närluftfuktigheten är hög kan kraftiga oväder medhagel uppstå.
Medelnederbörden är ungefär1 100 mm på årsbasis. Under april till september faller 60 procent av den årliga mängden och resterande del under oktober till mars. På grund av det maritima klimatets avtagande effekt från väst till öst minskar nederbörden i samma riktning. Medelnederbörden i Wien är därför ungefär hälften så hög som iSalzburg. Nederbörden är högst längs med Alperna där upp till3 000 mm kan falla årligen. Under vintern resulterar den i stora mängder snö medan under sommaren kan kraftiga regnskurar medföraöversvämningar ochjordskred. Den östra och sydöstra delen av landet drabbas ibland avtorka.
I Österrike finns det cirka 3 000 inhemskakärlväxter, varav två femtedelar klassades somutrotningshotade 1999. 48 procent av Österrikes yta täcks av skog. Den österrikiska skogen har utökad sin andel under de senaste decennierna främst på bekostnad avängar. I lägre områden upp till 500 m ö.h. består den huvudsakligen avlövskog avbok ochek men även avlönn ochask. Över denna nivå finnsblandskog som består främst av bok ochgran. Gran dominerar på höjder över1 500 m ö.h. men äventall ochlärk förekommer ibarrskog.Trädgränsen ligger på cirka1 800 m ö.h.[16]
I Alperna finns det ett stort antal sällsynta växtarter, varav många ärfridlysta. I synnerhetgentiana,edelweiss ochvivor anses som nationella symboler även om de inte är typiska för hela Österrike utan endast förekommer i Alperna. Dessa blommor pryder även baksidan av de österrikiska 1-, 2- respektive 5-centmynten. Norr och söder om Alperna dominerar ängar och blandskog landskapet. Bortsett frånåkrar präglas landskapet i den östra platta delen av landet av lövskog,buskar ochhedar.
Österrikes politiska system är utformat enligtmaktdelningsprincipen (se tabell nedan). Som medlemsstat avEuropeiska unionen ingår Österrike i dess system vilket ligger ovanpå det nationella systemet.
Förbundspresident Statschef ärförbundspresidenten, som väljs av folket, det vill säga alla österrikiska medborgare som fyllt 16 år, vart sjätte år. Dess mandatperiod kan förnyas en gång. Förbundspresidentens viktigaste politiska uppgift är att utseförbundskanslern (regeringschefen) ochförbundsregeringen. Därutöver är förbundspresidenten formellt settförsvarsmaktens överbefälhavare och är den som representerar förbundsrepubliken utåt och ingår internationella avtal.
Nationalrådet är folkets företrädare och den lagstiftande parlamentskammaren. Det väljs av folket för en mandatperiod på fem år och har 183 ledamöter.
Förbundsrådet representerar de nioförbundsländerna. Dess 61 ledamöter väljs av de niolantdagarna (parlamenten på förbundslandsnivå) för samma mandatperiod som gäller för dem själva. Förbundsrådet medverkar i lagstiftningsprocessen och kontrollerar förbundsregeringens verksamhet. Dess inflytande är dock i praktiken begränsat.
Förbundsländer Österrike är en federal republik med nioförbundsländer (tyska:Bundesland), det vill säga delstater. Varje förbundsland har egen författning,lantdag (parlament på förbundslandsnivå) ochförbundslandsregering. De folkvalda lantdagarna (tyska:Landtag) har rätt att lagstifta inom sitt kompetensområde. Lantdagen väljer förbundslandets regeringschef (tyska:Landeshauptmann), och de övriga regeringsmedlemmarna. Därutöver väljer lantdagen sina företrädare till förbundsrådet.
Distrikt och kommuner Den regionala förvaltningen handhas av förbundsländerna, vilka i sin tur är indelade idistrikt (tyska:Bezirk) ochkommuner (tyska:Gemeinde). Ett distrikt är en förvaltningsenhet mellan förbundslandet och kommunen men som saknar i motsats till de två sistnämnda enheterna självstyre. Högsta tjänstemannen är distriktschefen (tyska:Bezirkshauptmann) som utses av förbundslandsregeringen. Även distriktsstyrelsen och andra tjänstemän på distriktsnivå är anställda av förbundslandet. På distriktsnivå finns således inga valda företrädare av folket.
Distrikten är indelade i kommuner. En kommun är den lägsta administrativa enheten för lokalsjälvstyrelse i Österrike. Kommunerna styrs av folkvalda församlingar, det vill sägakommunfullmäktige (tyska:Gemeinderat ellerGemeindevertretung). Kommunfullmäktige utser bland sig själv ledamöter tillkommunstyrelsen (tyska:Gemeindevorstand,Stadtrat ellerStadtsenat). Kommunstyrelsens ordförande ärborgmästaren som antingen väljs av kommunfullmäktige eller direkt i allmänna val beroende på vilket förbundsland kommunen tillhör. I kommuner som utgör ett eget distrikt (tyska:Statutarstadt) sammanfaller rollen av distriktschefen och borgmästaren respektive distriktsstyrelsen och kommunstyrelsen.
Österrikes administrativa indelning är baserad på tre olika nivåer under den federala nivån. Dessa är 9förbundsländer (tyska:Bundesland), 95distrikt (tyska:Bezirk) och 2 100kommuner (tyska:Gemeinde). Huvudstaden ärWien och utgör ett eget förbundsland och räknas också som ett eget distrikt respektive en egen kommun.Tyrolen är det enda förbundsland vars yta inte är sammanhängande. Det beror på att närÖsterrike-Ungern delades upp efter första världskriget tillföllSydtyrolen Italien, medan Tyrolens norra del ochÖsttyrolen tillföll Österrike.
Bland de 95 distrikten finns 80 vanliga distrikt som omfattar flera kommuner. De andra 15 distrikten består enbart av en enda kommun med så kalladstadsrätt (tyska:Statutarstadt).[19] De flesta distrikt finns i Österrikes till ytan största förbundslandNiederösterreich (25 distrikt), följt avOberösterreich (18),Steiermark (13),Kärnten (10),Burgenland (9),Tyrolen (9),Salzburg (6) ochVorarlberg (4).
De 2 100 kommunerna har i genomsnitt 4 100 invånare. Det finns 9 kommuner med fler än 50 000 invånare och 436 kommuner med mindre än 1 000 invånare. Österrikes största kommun är huvudstaden Wien med 1,8 miljoner invånare, medan den minsta kommunen är Gramais i Tyrolen med 46 invånare.[20]
Resultat på val till nationalrådet sedan 1945; bakgrundfärgen återspeglar regerande partierna
Sedan sitt upprättande som republik har Österrikes politik präglats av två stora partier. Under första republiken var detKristligtsociala partiet (CS) ochÖsterrikes socialdemokratiska arbetarparti (SDAPÖ) som dominerade landets politiska scen. I andra republiken efterträddes dessa partier av det kristdemokratiskaFolkpartiet (ÖVP) respektiveSocialdemokraterna (SPÖ). Sedan slutet av andra världskriget har minst ett av dessa partier alltid suttit med iförbundsregeringen och allaförbundskanslerer har kommit från antingen SPÖ eller ÖVP. Mellan 1966 och 1970 hade ÖVP absolut majoritet inationalrådet och regerade ensamt, medan SPÖ regerade ensamt från 1970 till 1983. Mellan 1945 och 1966, 1986–1999 och 2007–2017 bildade dessa partier trots sina ideologiska motsättningar enstor koalition. Väljarstödet för SPÖ och ÖVP har sjunkit under de senaste årtiondena. Vid val till nationalrådet 2013 uppnådde såväl SPÖ som ÖVP sitt dittills sämsta valresultat i andra republiken och fick tillsammans enbart drygt mer än hälften av rösterna.[21]
Vid senaste valet 2019 valdes fem partier in i nationalrådet (183 ledamöter):[22] Regering
Även om främst SPÖ och ÖVP har präglat Österrikes politik finns det andra partier som har påverkat den. Under de första åren efter andra världskriget styrdes Österrike av ensamlingsregering där ÖVP, SPÖ ochKommunistiska partiet (KPÖ) ingick. Sedan 1960-talet spelar KPÖ dock inte längre någon roll på federal nivå.
1956 grundadesFrihetspartiet (FPÖ) som hade sina rötter i det så kallade tredje skiktet som bestod av liberaler och tysknationella. FPÖ skulle fungera som en motsats till de två andra skikten, det socialistiska skiktet representerat av SPÖ och det katolsk-konservativa skiktet representerat av ÖVP. 1983 bildade SPÖ en koalition med det då liberala FPÖ som höll fram till 1986 närJörg Haider blev FPÖ:s partiledare. Haiders övertagande innebar en politisk förskjutning ihögernationalistisk ochhögerpopulistisk riktning och samtidigt började FPÖ:s väljarstöd öka kraftigt. I valet 1999 blev FPÖ näst största parti och bildade sedermera en koalition med ÖVP fram till 2005. 2005 gick FPÖ igenom en splittring när Jörg Haider grundadeAlliansen för Österrikes framtid (BZÖ) som då ersatte FPÖ som ÖVP:s koalitionspartner. Efter Haiders död 2008 minskade BZÖ:s popularitet. I september 2012 upprättade mångmiljardärenFrank Stronach sitt eget parti, detpopulistiska ocheuroskeptiskaTeam Stronach (TS), som från första början var representerat i nationalrådet genom att huvudsakligen ledamöter från BZÖ hade gått över till TS. I valet 2013 åkte BZÖ ut ur nationalrådet följt av TS i valet 2017.[23] I valet 2017 uppnådde FPÖ sitt näst bästa resultat någonsin och bildade sedermera en koalition med ÖVP, medan FPÖ:s stöd minskade kraftigt i valet 2019 till följd av den så kallade "Ibiza-skandalen" som hade gjort att koalitionen brutits upp.[24]
Som följd av FPÖ:s utveckling till ett högernationalistiskt parti lämnade de liberala krafterna inom FPÖ partiet 1993 och bildade därefterLiberala forumet (LIF). LIF hade inte några stora politiska framgångar och åkte ut ur nationalrådet 1999. Inför nationalrådsvalet 2013 bildade LIF en valallians medNEOS, ett liberalt parti som hade grundats 2012. Denna valallians fick 5 procent av rösterna vid valet 2013 och lyckades därmed att komma in i nationalrådet. I januari 2014 slogs NEOS och LIF samman.[25] I valet 2019 uppnådde NEOS det bästa resultatet för ett liberalt parti någonsin.
Under 1970-talet pågick en storkärnkraftsdebatt i Österrike och ett kärnkraftverk i Zwentendorf,Niederösterreich, som hade byggts togs aldrig i bruk efter ett negativt utfall vid enbeslutande folkomröstning 1978. Detta tillsammans med ett framgångsrikt motstånd mot byggandet av ett vattenkraftverk iHainburg an der Donau 1984 anses som födelsen av den österrikiska miljörörelsen. Sedan 1986 harDe gröna (GRÜNE) varit representerade i nationalrådet och har intagit en fast plats på vänstersidan av detpolitiska spektrumet. Efter att såväl ungdomsförbundet som den framstående politikernPeter Pilz bröt sig ur partiet inför nationalrådsvalet 2017, åkte De gröna ut ur nationalrådet i det valet, medanPeter Pilz lista (PILZ) tog sig in. I valet 2019 åkte PILZ ut ur nationalrådet medan De gröna uppnådde sitt bästa resultat någonsin och sedermera bildade en koalitionsregering tillsammans med ÖVP.
I januari 2020 fick Österrike en regering under ledning av förbundskanslerSebastian Kurz. Hans konservativa parti ÖVP hade kommit överens om regeringssamarbete med miljöpartiet De gröna och den benämns iblandturkosgrön efter partiernas färger.[26] I oktober 2021 avgick Kurz efter korruptionsanklagelser.[27] Sedan december 2021 ärKarl Nehammer (ÖVP) förbundskansler.
Ett karakteristiskt företeelse i Österrikes politiska system är offentliga intresseorganisationer med oftast obligatoriskt medlemskap, som kallas för kammare (tyska:Kammer). Hela systemet, som harkorporativistiska drag, kallas för Sociala partnerskapet (tyska:Sozialpartnerschaft) och har som syfte att samordna relationen mellan arbetsmarknadens parter, det vill säga företrädare förarbetsgivare ocharbetstagare. Rollen av Sociala partnerskapet är inte bara begränsad till direkta frågor mellan arbetsgivare och arbetstagare, såsomkollektivavtal, utan syftar på att lösa intressekonflikter inom det hela ekonomiska och sociala området. Sociala partnerskapet medverkar aktivt i när ett lagstiftningsförslag utarbetas avförbundsregeringen. Oftast är det Sociala partnerskapet som ger impulser till skapandet av nya rättsliga bestämmelser eller ändringar av dessa.[28] Sociala partnerskapet anses ha bidragit mycket till den ekonomiska, sociala och politiska stabiliteten och den sociala freden i Österrike.[29]
I Österrike bildas Sociala partnerskapet av fyra intresseorganisationer (tyska:Sozialpartner). Arbetstagare företräds av tvåSPÖ-dominerade organisationer, Arbetarkammaren (tyska:Arbeiterkammer (AK)) som alla arbetstagare obligatoriskt är anslutna till och Österrikiska fackföreningsförbundet (tyska:Österreichischer Gewerkschaftsbund (ÖGB)) vars medlemskap är frivilligt. Arbetsgivare företräds av detÖVP-dominerade Näringslivkammaren (tyska:Wirtschaftskammer Österreich (WKÖ)) där alla företag är tvångsanslutna till. Den fjärde intresseorganisationen är det ÖVP-dominerade Jordbrukskammaren (tyska:Landwirtschaftskammer (LK)) som alla bönder tillhör.[30]
Därutöver har andra självständiga yrkesgrupper obligatoriskt medlemskap i olika kamrar, såsom advokater i Advokatkammaren (tyska:Rechtsanwaltskammer), läkare i Läkarkammaren (tyska:Ärztekammer), apotekare i Apotekarkammaren (tyska:Apothekerkammer) m.m. Dessa ingår inte i Sociala partnerskapet men påverkar lagstiftningen på motsvarande sätt i sitt respektive område.
Sedan anslutningen av Tjeckien, Slovakien, Ungern och Slovenien tillEuropeiska unionen 1 maj 2004 är Österrike omgivet endast av andra EU-medlemsstater, med undantag av Schweiz och Liechtenstein. Dess säkerhetspolitik är därför inriktad på kampen motterrorism och internationell verksamhet av armén inom ramar av Europeiska unionen ochFörenta nationerna.
26 oktober 1955, dagen efter den sista utländska soldaten lämnade Österrike efterockupationen efter andra världskriget beslutadenationalrådet om den permanentaneutraliteten som förankrades i grundlagen. Drygt en månad därefter blev Österrike medlem iFörenta nationerna 14 december 1955. Underkalla kriget stod Österrike emellan de två motstående blocken,västblocket ochöstblocket. Enligt neutralitetslagen förhöll Österrike sig neutralt gentemot båda maktblocken, även om det från början sympatiserade med de västerländska ländernas syn på demokrati, ekonomi och politik. Fram tilljärnridåns fall bestod Österrikes utrikespolitik ofta i att skapa stabilitet i regionen och bidra till nya samarbeten i öst-västliga förbindelserna.
1 januari 1995 anslöt Österrike sig tillEuropeiska unionen. Trots Österrikes medlemskap i Europeiska unionen gäller fortfarande den militära alliansfriheten och militärbaser av utländska arméer får inte vara på österrikiskt territorium. Emellertid deltar Österrike i EU:sgemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Dessutom är Österrike inte medlem iNato dock deltar landet iPartnerskap för fred-projektet.
Österrikes försvarsstyrkor heterBundesheer och dagens organisation grundades när Österrike blev suverän stat 1955. Landet har allmänvärnplikt och deltar i internationella fredsbevarande operationer. Sedan 1998 får kvinnor utbilda sig till soldater på frivillig basis.[31] Österrikes försvarsmakt har i fredstid en stående styrkor om 55 000 personer, varav 31 000 är aktiva styrkor och 24 000 ärreservstyrkor.[32] Försvarsutgifter uppgick till 0,8 procent av BNP 2012 som var bara hälften så mycket som EU staternas genomsnitt.[33]
Den allmänna värnplikten omfattar enbart män. Ungefär en sjundedel av alla män förklaras oduglig till militärtjänst varje år.[34] Den resterande delen av de värnpliktiga måste göra militärtjänst i 6 månader. Män som av samvetsskäl vägrar att fullgöra värnplikt måste göra vapenfri tjänst, det vill sägaciviltjänst (tyska:Zivildienst), i 9 månader. I januari 2013 voterade 59,7 procent av befolkningen i enkonsultativ folkomröstning för att bibehålla det nuvarande systemet med värnplikt och civiltjänst.[35]
Sedan 1999 äreuron Österrikes valuta.Numera jobbar flest människor inom tjänstesektorn.
Efter 1945 genomfördesMarshallplanen ochWirtschaftswunder tog vid precis som iVästtyskland. Regionala skillnader i den ekonomiska utvecklingen syntes mellan de tre zoner som tillhört västmakterna och den fjärde som tillhörtSovjetunionen. Under de kommande decennierna har man försökt utjämna skillnaderna.
År 1999 ersatteeuron schillingen som valuta vid elektroniska transaktioner, och 2002 ersatte euron schillingen även vid betalningar med sedlar och mynt.
Österrike är en socialmarknadsekonomi.Bruttonationalprodukten (BNP) uppgick till 313 miljarder euro 2013, som gjorde Österrike tillEuropeiska unionens tionde största ekonomi. Sett till köpkraftsjusterad BNP per capita som låg på 33 200 euro samma år var Österrike Europeiska unionens andra rikaste land efterLuxemburg. Sedan införandet aveuron som valuta 1999 harinflationen legat stabilt kringEuropeiska centralbankens mål på 2 procent. De offentliga finanserna är solida. Sedan införandet avstabilitets- och tillväxtpakten 1997 har Österrike under alla år (med undantag för 2004, 2009 och 2010) uppfyllt kriteriet om att det årligabudgetunderskottet inte får överstiga 3 procent av BNP. Den offentliga sektorns skulder uppgick till 262 miljarder euro i slutet av 2013 som motsvarade 81,2 procent av BNP och var därmed något lägre än EU staternas genomsnitt på 85,4 procent av BNP.[14]
Österrikiska fackföreningsförbundets säte i Wien
Drygt hälften av hela den österrikiska befolkningen varsysselsatt 2013.Sysselsättningsgraden låg på 72,3 procent i åldern 15-64 år (jämfört med 68,9 procent 2003) och var den femte högsta inom Europeiska unionen (genomsnitt 64,1 procent). Medan mäns sysselsättningsgrad har legat stabilt på runt 77 procent mellan 2003 och 2013 har kvinnors ökat från 62 till 68 procent. Nästan hälften (46 procent) av alla sysselsatta kvinnor jobbadedeltid 2013 (jämfört med 36 procent 2003), medan deltidsarbete är ovanligare bland män (10 procent 2013 jämfört med 5 procent 2003).Arbetslösheten 2013 låg på 4,9 procent, den lägsta inom Europeiska unionen (genomsnitt 10,8 procent).[36] Den lagstadgadepensionsåldern ligger på 60 år för kvinnor och 65 år för män. Den faktiska genomsnittliga pensionsåldern har emellertid legat under 60 år sedan 1980 på grund av möjlighet till förtidspensionering.
Anställning av arbetstagare är reglerad genom lagstiftning ochkollektivavtal. Genom lagstiftning regleras till exempel normalarbetstid (högst 40 timmar per vecka), minimisemester (25 eller 30 arbetsdagar beroende på antal arbetade år),uppsägning ochavgångsvederlag. I kollektivavtal regleras anställningsförhållanden och löner. En österrikisk arbetstagare har rätt till 14 månadslöner per år. Det finns ingen lagstadgadminimilön. Avtalspartner på arbetsgivarsidan är Näringslivkammaren (tyska:Wirtschaftskammer Österreich) där alla företag är tvångsanslutna till. På arbetstagarsidan finns centralorganisationen Österrikiska fackföreningsförbundet (tyska:Österreichischer Gewerkschaftsbund) och Arbetarkammaren (tyska:Arbeiterkammer) där alla arbetstagare obligatoriskt är anslutna till. Även om mindre än 30 procent av arbetstagarna är medlem i någonfackförening täcks nästan alla arbetstagare av något kollektivavtal.[37]
Sedan 1960-talet har den österrikiska ekonomin genomgått enstrukturomvandling. År 1960 var produktionen itillverkningssektorn (47 %) större än itjänstesektorn (42 %).Jord- ochskogsbruk stod för en mindre andel (11 %) av produktionen. Under 1970-talet började tjänstesektorn växer kraftigt. Numera är Österrike en tjänstebaserad ekonomi där tjänstesektorn (framför allt handel, turism och bankväsen) står för 70 procent av produktionen. Däremot har tillverkningssektorns andel minskat till knappt 30 procent och jord- och skogsbruks andel till 2 procent av produktionen. Andel sysselsatta i tillverkningssektorn krympte från en tredjedel på 1970-talet till en fjärdedel 2013. Var tjugonde är fortfarande sysselsatt inom jord- och skogsbruk.[14]
Kött och mjölk står för hälften av jordbruksproduktionen.
Nästan 75 procent av Österrikes yta används till jord- och skogsbruk. 2010 fanns det drygt 170 000 gårdar jämfört med knappt 370 000 gårdar 1970. Samtidigt har den genomsnittliga gårdsstorleken fördubblats från drygt 20 hektar 1970 till drygt 40 hektar 2010, varav jordbruksmark och skogsmark var står för ungefär hälften av den totala storleken.[14] På en dryg femtedel av jordbruksmarken bedrivsekologiskt jordbruk, vilket är den största andelen i ett enskilt land i hela Europeiska unionen.[38][39]
Animaliska produkter såsomkött,mjölk ochägg står för mer än hälften av värdet av den hela jordbruksproduktionen. Odlingen av grödor såsomsädesslag,vall,grönsaker,frukt och trädgårdsväxter utgör över 40 procent av produktionen.[40] Odlingen av sädesslag och grönsaker är koncentrerad till den östra platta delen av landet runt om Wien, i synnerhetMarchfältet, och längs med gränsen till Ungern. Kött och mjölk produceras främst i den kuperade och bergiga delen av landet.
Utvinning av järnmalm frånErzberg la grunden till industrin.
Brytning av järnmalm påErzberg iSteiermark kan spåras tillbaka till början på 400-talet f.Kr. Även om malmbrytningen har avtagit under de senaste decennierna så har det varit avgörande för utvecklingen av Österrikes industri. Med järnmalm som nyckelresurs har framför allt stål- och maskinindustrin alltid präglat industrin, och skapat företag somVoestalpine ochBöhler-Uddeholm. Bil- och fordonstillverkning tillkom under 1930-talet som en ytterligare pelare av industrin och förknippas främst med företagetSteyr-Daimler-Puch ochKTM. Idag finns det i Steiermark ett kluster av företag,Autocluster Steiermark, som levererar bilkomponenter och tillverkar bilar för utländska bilkoncerner och som domineras avMagna Steyr. Österrikes största företag är dock oljekoncernenOMV AG. Den österrikiska staten kontrollerade flertalet av de stora industriföretagen innan de började privatiserades i slutet av 1980-talet.Red Bull är ett exempel på nyskapande inom Österrikes industri.
Turismens betydelse för ekonomin är stor. Turismen bidrar drygt 7 procent till BNP och fördelas jämnt över sommar- och vintersäsongen. Över 60 miljoner övernattningar av inhemska och utländska turister registreras både under sommar- och vintersäsongen varje år.Tyskar är den överlägset största turistgruppen följt avnederländare ochschweizare. När österrikare semestrar utomlands är de tre mest populära resmålenItalien,Kroatien och Tyskland.[14]
Österrike har under hela efterkrigstiden haft Tyskland som sin viktigaste handelspartner och den tyska ekonomins utveckling har varit viktig för Österrike. 1976 valde man att knyta den dåvarande valutanschilling till den tyskaD-marken. Österrike har sedanjärnridåns fall 1989–1990 och EU:s utvidgning 2004 satsat på de nya marknaderna i det fornaöstblocket (Tjeckien,Slovakien, Ungern) och påBalkan (Slovenien,Kroatien) vilket bidragit till tillväxt även om den tyska ekonomin haft problem. Genom sitt geografiska läge har Österrike kommit att bli en viktig handelspartner för sina östra grannländer och en knutpunkt för handel mellan västra och östra Europa.[14]
Österrike är en öppen ekonomi som handlar i stor utsträckning med sina grannländer och övriga länder i Europa. Utrikeshandeln är en viktig faktor för den inhemska ekonomin och anses vara dess motor.Exporter uppgår till runt 40 procent av BNP.[41] Den mest betydelsefulla handelspartnern ärTyskland där drygt en tredjedel av allaimporter kommer ifrån och exporter går till. Näst största handelspartner ärItalien med en sexprocentig export- och importandel, följt avSchweiz,Tjeckien,Frankrike ochUngern. Utomeuropeisk handel bedrivs främst medKina ochUSA.[42]
De fyra största bankerna ärBank Austria,Erste Bank,Raiffeisen Zentralbank ochVolksbank. De österrikiska bankerna gynnas av den strikta österrikiskabanksekretessen. Även om anonyma sparkonton avskaffades efter EU-inträdet 1995, kan myndigheter fortfarande inte få tillgång till kontouppgifter utan rättsligt bemyndigande.
De österrikiska bankerna har varit starkt engagerade i länderna i det forna östblocket sedan 1989. Där räknas de till de viktigaste långivarna. I spåren avfinanskrisen 2007–2008 visade det sig att flera banker hade ingått för storakreditrisker så att den österrikiska staten fick stötta bankerna med flera miljarder euro. Två stora banker, Hypo Alpe Adria och Kommunalkredit Austria, kollapsade och fick nationaliseras.[43]
Barnen börjar i den 4-åriga folkskolan (Volksschule) i sexårsåldern. Efter de fyra gemensamma åren ställs de (eller snarare deras föräldrar) inför valet att fortsätta 4 år iHauptschule, en förlängning av folkskolan, (ca 2/3 av eleverna) eller gå till det 8-åriga gymnasiet (1/3 av eleverna). Ca 1/3 av eleverna på gymnasieskolan byter efter de första fyra åren till en 5-årig yrkesförberedande gymnasieskola, medan 2/3 fortsätter på det allmänna gymnasiets högre stadium som förbereder för högre studier. Absolventerna avHauptschule går antingen vidare till en lärlingsutbildning vid företag med en dag yrkesskola (Berufsschule) i veckan eller till kortare yrkesutbildningar i skolform. Ett byte mellan skoltyperna är möjligt men sällsynt.
Den gymnasiala avgångsexamenMatura ger generell behörighet för tillträde till universitetsstudier. Uppfylls de centralt reglerade särskilda behörighetskraven för ämnet, så ger den också rätt till en studieplats i den valda utbildningen och på det valdauniversitetet (med undantag för konstnärliga utbildningar). Det finns 35 universitet i Österrike.[44] Studierna avslutas efter lägst fyra år medmagisterexamen eller efter ytterligare studier meddoktorsexamen. Det finns också kortare studier (minst tre år) som leder till bakkelaureusexamen. Sedan 1994 finns det fackhögskolor (Fachhochschulen) i Österrike vilka erbjuder kortare och mer praktikorienterade utbildningar.
Dagens Österrike är en modern socialstat. Första ansatser till ensocialpolitik gjordes redan i denÖsterrikisk-ungerska monarkin mellan1860 och1890, men de första större sociala reformerna genomfördes under den sociala och politiska revolutionen (första republiken) efterförsta världskriget. Reformprogrammet avstannade efter några år på grund av de hårda politiska striderna och de ekonomiska problemen. Samarbetsandan och samförståndet mellanarbetsgivare ochfackföreningar i den andra republiken efterandra världskriget ledde slutligen till utvecklingen av ett omfattande offentligt välfärdssystem. Grundpelaren är socialförsäkringen som allaarbetstagare och deras anhöriga omfattas av. Den består av sjuk-, olycksfall-, arbetslöshets- och ålderspensionsförsäkringen. Därutöver finns det olika former av familjestöd och annat socialt understöd.
Modern har rätt till ledighet från 8 veckor före födseln till 8 veckor efter födseln. Därefter får föräldrarna föräldrapenning tills barnet fyller två år, varav sex månader är knutna till varje förälder. Tas andra årets föräldraförsäkring ut på deltid, så kan man förlängaföräldraledigheten tills barnet fyller tre år.
Den offentligabarnomsorgen (som för övrigt är ett frivilligt kommunalt åtagande) inskränker sig till deltidsförskola (Kindergarten) från tre års ålder. Yngre barn och de som önskar heltidsbarnomsorg är hänvisade till dagmammor och privata inrättningar som dominerar barnomsorgen.
I Österrike får familjernabarnbidrag (Familienbeihilfe). Det betalas ut tills barnet fyllt 19 år eller tills det avslutat utbildningen, men högst till 25 års ålder, det vill säga så länge föräldrarna är underhållsskyldiga.
Den första folkräkningen som uppfyller moderna kriterier ägde rum iÖsterrike-Ungern 1869–1870. Området som motsvarar dagens Österrike hade då runt 4,5 miljoner invånare. Fram till 1913 ökade befolkningen stadigt som följd avfödelseöverskott och inhemsk immigration från andra områden inom kejsarriket. Efter första världskriget hade befolkningen minskat på grund av krigsförluster och emigration av icke-österrikare till nygrundade nationalstater, såsomUngern,Tjeckoslovakien ochJugoslavien. Fram till 1934 ökade befolkningen igen kontinuerligt. Mellan 1934 och 1937 kom en invandringsvåg av politiska flyktingar från Tyskland som försökte undkomma diktaturen där. EfterNazitysklands annektering av Österrike 1938 flydde många landet på grund av politisk förföljelse och befolkningen minskade igen. Att befolkningen efter andra världskriget var större än innan berodde på att krigsförlusterna kompenserades av en tillströmning av flyktingar. Den så kallade baby boomen mellan 1956 och 1969 resulterade i stora födelseöverskott och gjorde att befolkningen ökade kraftigt.[46] Även politiska flyktingar till följd avUngernrevolten ochPragvåren bidrog till denna ökning. Efter en period av stagnation började befolkningen åter stiga markant i slutet av 1980-talet och denna trend håller i sig än idag. Under 1990-talet berodde befolkningsökningen huvudsakligen på invandring till följd av dejugoslaviska krigen. Sedan Österrike gick med iEuropeiska unionen 1995 är invandring från övriga medlemsstater en stor drivkraft bakom befolkningsökningen. I början av 2015 hade Österrike 8,6 miljoner invånare. Befolkningen förutspås växa till 9,5 miljoner år 2050 främst på grund av fortsatt hög invandring.[47]
Samtidigt som befolkningen ökade, förbättrades levnadsförhållanden avsevärt. Medellivslängden vid födelsen stod på 33 år för män och 36 år för kvinnor runt år 1870. 100 år senare hade den fördubblats till 67 respektive 74 år.[48] 2013 stod den på 78,5 år för män och 83,6 år för kvinnor. De två vanligaste dödsorsakerna är hjärt- och kärlsjukdomar och cancer som står för 42 respektive 25 procent av alla dödsfall.[49] Spädbarnsdödlighet var 32,7 per 1 000 levande födda 1961 och minskade till 3,09 spädbarn 2013.[50]
Det överlägset störstastorstadsområdet är huvudstadsregionen Wien med en befolkning på över 2,5 miljoner. Det innebär att mer än en fjärdedel av statens befolkning är koncentrerad till denna region.Andra storstadsområden finns runtomGraz (i Steiermark),Linz (i Oberösterreich),Salzburg (i Salzburg) ochInnsbruck (i Tyrolen). Större urbaniserade områden finns kringKlagenfurt ochVillach (i Kärnten),Sankt Pölten ochWiener Neustadt (i Niederösterreich),Wels (i Oberösterreich),Feldkirch,Dornbirn ochBregenz (i Vorarlberg).
Drygt 40 procent av befolkningen bor i och kring stadenWien, ytterligare 30 procent i områdena norr och söder omAlperna, medan Alpområdet är glesbefolkat. Det mesttätbefolkadeförbundslandet är Wien med över 4 000 invånare per kvadratkilometer, medanTyrolen ochKärnten har knappt 60 invånare per kvadratkilometer.
1961 bodde drygt 100 000 utländska medborgare i Österrike som motsvarade 1,4 procent av den totala befolkningen. Under andra hälften av 1960-talet och i början av 1970-talet ökade deras andel relativt starkt som följd av den riktadearbetskraftsinvandringen frånJugoslavien ochTurkiet. 1974 utgjorde de cirka 4,1 procent av befolkningen. Efter en tid av stagnation var det först i början av 1990-talet att den starka invandringsvågen i spår av Jugoslaviens sönderfall gav upphov till att andelen av utländska medborgare ökade till över 8 procent. En ny invandringsvåg från övriga EU medlemsstater började under 2000-talet. I början av 2008 överskreds 10 procent tröskeln och 2015 var 13,3 procent utländska medborgare bosatta i Österrike.[51]
Av de utländska medborgarna kommer runt hälften från övriga EU medlemsstater och andra hälften från utanför EU. De fem största invandringsgrupperna ärtyskar (cirka 15 % av alla utländska medborgarna),turker (10 %),serber (10 %),bosnier (8 %) ochrumäner (6 %).[51] Invandringen koncentrerar sig främst till Wien där utländska medborgare utgör en fjärde del av befolkningen.[52] Sett över hela landet har en femte del av befolkningen migrationsbakgrund (definierad som första och andra generationens invandrare). Högst andel har Wien med drygt 40 procent, medan Kärnten har minst andel med 11 procent.[53]
Enligtförfattningen ärtyska det officiella språket i Österrike. Dess nationellavarietet,österrikisk tyska, skiljer sig i viss mån från tyskan som talas iTyskland, framför allt inom uttal och ordförrådet som innehåller över 1 000 så kallade austriacismer. Ett par exempel av austriacismer är Paradeiser (tyska: Tomate, svenska:tomat), Erdapfel (tyska: Kartoffel, svenska:potatis), Schwammerl (tyska: Pilz, svenska:svamp) och Palatschinke (tyska: Pfannkuchen, svenska:pannkaka)[54]. Grammatiska skillnader finns också. Till exempel kan berättelser om saker som hände i dåtiden skrivas iperfekt på österrikisk tyska och inte nödvändigtvis ipreteritum som på tyska.[55] Österrikisk tyska får sin standard genom österrikiska ordboken (tyska:Österreichisches Wörterbuch), som upprättades 1951 och publiceras på uppdrag avÖsterrikes utbildningsdepartement (tyska:Bundesministerium für Bildung und Frauen) iWien. Både för myndigheter och inom skolväsendet är den österrikiska ordboken bindande.
I vardagslivet används ett stort antal regionaladialekter bredvidstandardspråket som skiljer sig främst med avseende på uttal. Alla dialekter hör tillbayerskan förutom iVorarlberg och delar avTyrolen däralemanniska dialekter talas. Varje förbundsland har i princip sin egen dialekt dock finns det ännu småskaligare variationer som oftast motsvarar dalgånger i Alperna. Inte desto mindre behärskar de allra flesta österrikare tyskans varietet som används i Tyskland. Det beror dels på att det nästan uteslutande användsdubbade versioner från Tyskland när icke-tyskspråkiga filmer och serier sänds på TV, och dels på att större delen avskön- ochfacklitteraturen är på den varieteten.
I Österrike finns sex erkända språkminoriteter vars rättigheter är reglerade i statsfördraget från 1955 och senare lagar. De största grupperna utgörs av denslovensktalande minoriteten om 25 000-35 000 personer i förbundsländernaKärnten ochSteiermark och en något mindrekroatisktalande minoritetsgrupp iBurgenland. I Burgenland bor också enungersktalande minoritetsgrupp samtromanitalanderomer ochsinti. I Wien ochNiederösterreich finns dettjeckisk- ochslovakisktalande minoritetsgrupper. Minoritetsgrupper har rätt till modersmålsundervisning i skolor och rätt att få använda språket inom offentliga verksamheter och myndigheter. 2005 erkändes österrikisktteckenspråk som ett minoritetsspråk.
Basilikan iMariazell är Österrikes viktigaste katolska vallfärdsort.
Kristendomen har historiskt sett varit den dominerandereligionen i Österrike. Efter andra världskriget tillhörde nästan 90 procent av befolkningen denromersk-katolska kyrkan och 6 procent de evangeliska kyrkorna (huvudsakligen den lutherska).Sekulariseringen började under 1970-talet och återspeglade sig i att fler och fler människor valde att inte tillhöra någottrossamfund. Under 1990- och 2000-talet avslöjades flera fall avsexuella övergrepp på barn som hade begåtts av vanliga präster men även av Wiens ärkebiskop på katolska skolor, barnhem och andra institutioner. Denna utveckling förstärkte trenden att människor valde att gå ur den romersk-katolska och även den evangeliska kyrkan. Trots det är fortfarande mer än två tredjedelar av befolkningen kristna. Sedan på 1980-talet tillhör en snabbväxande andel av befolkningenislam på grund av invandring frånBalkanhalvön (främst från nuvarandeBosnien och Hercegovina) ochTurkiet. Numera är islam det största icke-kristna trossamfundet.
Det finns en tydlig skillnad i religionstillhörigheten mellanWien och övriga förbundsländer. Utanför Wien tillhör en större del av befolkningen den romersk-katolska kyrkan, medan i Wien stod religionslösa för över 25 procent av befolkningen 2001. Wien ochVorarlberg hade då också en dubbel så hög andel av muslimer (8 procent) jämfört med hela landets genomsnitt. De evangeliska kyrkorna hade sitt starkaste fäste iBurgenland ochKärnten där över 10 procent av befolkningen tillhörde dessa.[56]
Sedan 2013 erkänner staten totalt 16 trossamfund, bland andraortodoxa kyrkor,buddhism ochJehovas vittnen. Detta ger dessa trossamfund rätt till gemensam offentlig religionsutövning samt självständig organisation och förvaltning av dess inre angelägenheter. Dessutom har de rätt att hållareligionskunskapsundervisning i offentliga skolor eller privata skolor med offentlig rätt, och omfattas av mer gynnsamma skatteregler.[60]
Österrikes största medieföretag är det statliga radio- och TV-bolagetÖsterreichischer Rundfunk.Österreichischer Rundfunk är statligt men är självständigt och ingen politisk inblandning tillåts. Sedan början av 2000-talet har privata TV-bolag såsomATV,Puls 4 ochServusTV och privata radiobolag såsomKroneHit startat.
De mest populära idrotterna hos befolkningen är alpin skidåkning och fotboll. Det gäller såväl aktivt utövande som antal tittare av idrottsevenemang i TV.VM-finalen i fotboll och skidåkningstävlingar vidolympiska spelen får vanligtvis de högstatittarsiffrorna av enskilda sända idrottsevenemang.
^Eurostat (2015) (på engelska). Agriculture, forestry and fishery statistics - 2014 edition. Publications Office of the European Union.ISBN 978-92-79-43201-9
Brook-Shepherd, Gordon (1997). The Austrians: A thousand-year odyssey. Carroll & Graf Publishers, Inc.; 19 West 21st Street; New York, NY 10010.ISBN 0-7867-0520-5
Johnson, Lonnie (1989). Introducing Austria: A short history. Ariadne Press, 270 Goins Court, Riverside, CA 92507.ISBN 0-929497-03-1
Jelavich, Barbara (1987). Modern Austria. Cambridge University Press.ISBN 0-521-31625-1
Thaler, Peter (2001).The Ambivalence of Identity: The Austrian Experience of Nation-Building in a Modern Society. West Lafayette, Ind.: Purdue University Press.ISBN 978-1-55753-201-5.
1Monaco,San Marino ochVatikanstaten har öppna gränser mot Schengenområdet.2Färöarna ochGrönland omfattas ej, men har öppna gränser mot Schengenområdet genom dennordiska passunionen.3 Områden utanför Europa omfattas ej.4Svalbard omfattas ej.5 Gränskontroller kvarstår tillfälligt vid Bulgariens och Rumäniens inre landgränser.
.jpg)
.jpg)
.svg)