Ja, nu är desinformatörerna ute på nätet igen.
Det kom inte direkt oväntat med 1800-talsfiguren med fascistknorr som vann USA-valet.

Projektet att _ifrågasätta_ samerna som fjällens obestridliga ägare bör dock vara högsta klassens kamikazeprojekt:

Ty saken tarvar ej ens diskussion.

Det finns inteenenda källa från 1400-, 1500-, 16- 17-, 18- eller 1900-talen som uttrycker annat än att samerna står såsom okvalda, oinskränkta, e n d a ägare av fjällen från Härjedalen och upp till riksgränsen i norr och öster där ägandeförhållandena är likartade.

Även det skrivna material vi hittar från 800-, 900-, 1000-, 1100-, 1200- och 1300-talet låter entydigt kraftfullt antyda att samerna njuter den förstfödde och förstanländas urnordiska rätt.

Du kan läsa det i SDHK, jordeböcker, mantalslängder, husförhörslängder, avvittringshandlingar, Lappfogdearkivet, gränsförrättningar som Major Peter Schnitlers Grenseeksaminasjonsprotokoller 1742-45 etc etc etc:

Samerna ägde landet, jakträtt, fiskerätt och innehade renskötselrätt.

En försiktig uppskattning äer att samerna behärskat fjällen med kringliggande, numera stulna skogar sedan i varje fall 700-talet; vi lär ändå av allt att döma få lägga på ytterligare något sekel därpå. Men mer därom i något senare sammanhang.

Bild: Áillohaš (utan titel, 1987)

”HydronymenVandakan vara av ursamiskt ursprung i stället. Jag föreslår
följande ursamiska lånenamnsetymologi: ursa. *Vȧncȧsjo̭kḙ”Edälv” –> urfin.
*Vantasjoki(jfrVanttauskoski,VanttausjärviochVanttausjokii Rovaniemi
(SPNK 2007: 491)) > ffin. *Vantas: *Vantahalla> fin.Vantaalla> fin.Vantaa
(–> sv.Vanda) > fin.Vantaanjoki. Namnet förefaller innehålla en ursamisk
deverbal avledning av den ursamiska urgrundformen *vȧncȧtȧkʼgå; ta sig fram
gående; gå över en å/älvʼ till det samiska verbetvázzit(om vilket se Aikio
2002: 36–38). Namngivningens semantiska motivering är uppenbarligen det
faktum att Vanda å, som rinner genom Stängselåsen (fin. Salpausselkä) och
utmynnar i Finska viken, är rik på forsar som varken kan åkas nerför eller ros
uppströms (se Kartplatsen). Beträffande semantiken kan betydelsen ”Edälv”
jämföras med de många finska hydronymernaTaipaleenjoki, vilka betyder
ungefär samma sak (Kartplatsen)”

Mikko K. Heikkilä, Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum.
Helsingfors 2014.



BILDER:Vid Vandaån. Foto 1: Undertecknad 2024, Foto 2-3 Monika E Pensar 2024 resp. 2023.

Kort och gott: Purmo ser ut att ha en samisk förlaga till sitt sockennamn.
Vi hör med stuggrannen (eg.villagrannenpå ortens språk) Huldén iFinlandssvenska bebyggelsenamn:

Ingen säker tolkning har framlagts. Möjligen sammansatt med maa ’landområde’ som sl. Fl. kunde tänkas vara puro ’bäck’. Snarare ändå att sammanhålla med nordkarelska personnamn Purmu Jackuasson 1593 (Ilomants), Sofka Purmoieff 1631 (Suistamo), det fortlevande släktnamnet Purmonen, alla från det ortodoxa förnamnet Parmoi, ry. Paramon, Parma. Uusi suomalainen nimikirja. Purmo skulle då vara ytterligare ett östligt drag i det österbottniska kustlandets namnskick. Se Maxmo. Byn Purmo delades 1603 i Över- och Ytterpurmo (senare Forsby) inom Pedersöre sn, den förra 1831 i Över- och Nederpurmo. Suomalainen paikannimikirja utgår hellre från purmu ’jordgrop för förvaring av matvaror, stuka’. (PE framhävning)

Vidare. Vi gårtillAikioThe Saami Loanwords In Finnish And Karelian. Diss 2009 (s 71) :

Finn.purnu‘grain bin; storage hole in the ground’ < PS *puorne1‘storage hole’ (> SaaNbuordna) (see 5.53.)

Vi ser vidare enligt hänvisning (a.a.: s 139f) och där står bland annat:

As PS *puorne1and Finn.purnu~purmuare still evidently etymologically linked, only one conclusion is possible: the Finnic words were borrowed from Saami. Indeed, this was suggested in passing by T. Itkonen (1980: 229), exactly on the basis of the irregular vowel correspondence uo ~ u. The etymology conforms to attested patterns of vowel substitution. Itkonen cited the Far-140 Northern dialect loanwordspulju(< PS *puolSe1‘moraine ridge’ > SaaNbuolZa) andtunturi‘mountain’ (< PS *tuontEr‘highlands, tundra’ > SaaNduottar) as parallel cases; for more parallels, see 5.13. and Appendix A.

(förkortningar: PS = Proto-Saami, SaaN = Nordsamiska.
–Not: Söker närmsta tiden typsnitt som kan återge de samiska bokstäverna!
Det har nämligen hittillsintegått att åstadkomma via WordPress!
De har här närmast ovan ersatts med versaler! OBS!)


Sametingets ordbok ger:boerneför sydsamiskan, inget för de andra.
http://ordbok.sametinget.se/

Så här skriver man på Wikipedia omnorrbottniska orten Purnu

Purnu ligger i det område som tidigare utgjorde Lule lappmark och som ursprungligen hade samiska ortnamn. Purnu är inom Gällivare skogssamebys (lulesamiska Váhtjera vuovddetjärro) område. Gränsen mellan nordsamiska och lulesamiska går rakt igenom Gällivare kommun och Purnu tillhör den lulesamiska delen. Dagens ortnamn och/eller stavningen av dem är dock till största delen finska eller en blandning av finska och samiska. Det speglar i hög grad den finska kolonisation som har ägt rum. Ortnamnen visar bebyggelsens ursprung men är också beskrivande för ett område och hur det utnyttjats.

Namnet Purnu kommer från det lulesamiska buornasom betyder ”en stensatt grop för förvaring av kött” (från bland annat vildrensjakt)^[3][4]. En slags primitiv källare som förekommit över hela det samiska bosättningsområdet. Hur de används beskriver bland annat den samiske författaren Johan Turi. En annan del av byn heter Pikkujako eller Pikko Jaako ”Lill-Jakob” och uppkallades efter den förste bosättaren i denna del av byn. Puolalaki är finska och betyder Lingonberget, vilket det också kallas. Lingonberget är ett av två svenska naturnamn i Purnu. Det andra är namnet på ån, Skrövån, efter byn Skröven som ån rinner förbi längre ner. Namnet kommer dock från det finska Röytiö ”stenskravel i vattendrag”. Kaartirova kommer från det samiska gárdde ”stängsel, gärde” och finska rova ”bränna, svedja”, på samiska roavve ^[5].

(PE framhävning): Vi noterar att slutvokalen skiljer sig mellan samiska och finska.

‘

Bilder från Purmo och Pedersöre (Lappfjärden)

Andra intressanta toponymer i trakten?

Esse, Bennäs, Lappfors, Överlappfors samt vid gamla storsocknens moderkyrka: Lappfjärden.
Vi hoppas få anledning att återkomma till dom.
Den gamla huvudvägen till den gamla sägenomspunna samiska lägerplatsen (1200-tal?) Pyhävuori tycks gå här.

Vi vill i detta avsnitt hävda attHögomsriket(dvs RamqvistsMellannorrland) med tiden kom att få enstörreutsträckning än man vanligtvis föreställer sig, och att de grupper av jägare, fiskare och järnproducenter och – nota bene – bönder som talade sydursamiska (på samma sätt som de urnordisk/proto-skandinavisktalande bönderna och de kvarvarande palaeo-europeisktalande fångsfolken i Medelpad med omnejd) ungefär samtidigt med språkbytesprocessen torde självvalt börjat betala tribut eller skatt till hövdingarna i Högom för att denna elit med sin förmodat kraftfulla och internationellt erfarna och av krigsveteraner bestående här skulle kunna försvara dessa remota centra och utposter vid fientliga anfall. Ett sådant system var ensine qua non garant för hövdingarna att säkra järn- och pälsleveranserna.

Illustratören och arkeologen Mats Vänehems webbsida:

Mer om hövdingaättens textilier: Linda Wåhlanders bloggLinda Wåhlander – med forntiden runt knutenhttps://linda.forntida.se/?p=14365

På samma sätt torde samtida handelsstationer ha införlivats i Högomsriket, som alltså ha omfattat praktiskt taget allt land mellan Moälven (Gene) och Söderhamn med Ljusnan. Detta rike ser ut att även ha omfattat närmast hela dagens Jämtlands län. Det bör möjligen inte ens uteslutas att Dalarna Ovansiljan från Ore och västerut kan ha lytt under Högom, möjligen skulle till och medhelaDalarna (eller mera tidsenligt: Järnbäraland) en gång i tiden kan ha ingått i ett folkvandringstida Högom storrike.
Relationen mellan folklanden Alir och Sunded å ena sidan och Högom centralmakt å den andra är dock något outredd (vi försöker hinna titta på detta senare under artikelseriens gång). Uppåt Ångermanälven fanns några betydande stormannagårdar, inte minst vid Holm i Överlännäs sn. Trafiken på Ångermanälven torde tidtals ha varit lite av allemansrättsbaserad, vilket dessvärre också kom att innebära (sannolikt ideliga) fientliga attacker, vilket vi avläser i fornborgar och vårdkasberg. Handelsstationer kom att byggas upp påLångöni Hoting (Ströms sn); men detta sker främst efter (nämligen sen järnålder eller vendeltid) den tid vi här mest intresserar oss för –folkvandringstiden.

Något om själva Högom, vi påminner; Högoms gravfält är ett gravfält i Högom, Sundsvall (forna Selånger socken), som mäter 315×190 m och sträcker sig i nordväst- sydostlig riktning och delvis sönderbyggts. Det består av 10 synliga gravhögar från folkvandringstid, men ursprungligen bestod det av minst 17 gravanläggningar. Fyra högar är närmare 40 meter i diameter och höjden är mellan 4 och 5 meter. Övriga högar är mindre, mellan 5 och 15 meter vida och med höjden 0,3–2 meter. De mindre högarna har anlagts först och storhögarna troligen i ordningen 4, 3, 2 och 1. Via Wikipedia.

Högom i den modernare historien
Som påtalades i förra artikeln (del 1:5) har praktiskt taget alla äldre sundsvallsbor (45+ ?) upplevt det emellanåt som skrämmande eller obehagligt uppfattade högomsmannenrummet (eller hövdingarummet) i Sundsvalls gamla museum. Sådana upplevelser hör mer eller mindre till vårt ”DNA”. Någon som kan vara lite mer lokal- och regionalspecifikt kan vara känslan av att ha vuxit upp helt intill Högoms gravfält. Vi som tillbragte en stor del av barndomens helger och sommardagar kanske springande upp och ned för kullarna, spelandes fotboll eller spenderandes rasterna därvid vid – Högoms skola. En annan, helt angränsande fråga är den ommiljonprogrammet Granlo– detta på intet sätt unika projekt men absolut omfattande för att ha ägt rum på norrländsk mark.En slags vision om folkhem och jämlikhet (dess mindre det sista, då de sociala skiktningarna blev minst lika tydliga som – eller mer än – på 400-talet AD), ett där tryggheten för de små invånarna – barna – präglades av bilfrihet, gång- och cykelvägar och stora ytor där vi 1960-talistbarn kunde röra oss ostörda men samtidigt sedda från hyres- eller bostadsrättslägenheternas fönster. Dagis, parklek och säkra skolvägar. Undertecknad flyttade dit som tvååring och bytte till daghemmet där som fyraåring. Att vi sedan i åttaårsåldern sökte oss ut och byggde kojor i skogen och cyklade 55 km länge E4 och andra äventyrliga vägar är kanske bara en annan sida av samma mynt.

Hur och varför fick man bygga ett gigantiskt miljonprogramområde mitt på tingsplatsen?
Men sedan kvarstår alltså denna fråga. Och där får man börja med att ställa sig frågan hur det kom sig att man kunde få bygga villa- och radhusområdenallra närmast intill Högoms gravfält, redan år efter andra världskrigen? En del svar infinner sig direkt: tomtmarken under 1940-talets lågkonjunkturår torde ha varit enastående eftertraktad: en trots stadsnärheten lantlig och idyllisk miljö. Dels hade man långtifrån klart för sig hela bilden kring denna pärla bland norrländska kulturmiljöer. Utgrävningarna inleddes 1949-51 och fortgick sedan praktiskt taget oavbrutet i drygt ett decennium; senare åter i omgångar tiill 1984. Dagmar Selling och Sverker Jansson var de första grävledarna, till storhög no 2. Storhög no 1 är ännu outgrävd, och ska markera slutpukten på epoken och var från 5600-talet AD. Olika grävningsledare vidtog (bl aBjörn Ambrosiani, känd inte minst från Birka- och Helgö-undersökningarna) sedan 1954-1960 (mer om detaljer här:https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6goms_gravf%C3%A4lt). Det kom sedan att vara förhållandevis tyst om Högom i ca ett par decennier tills dess att professor (numera emeritus)Per H Ramqvistånyo med full kraft skakade liv i frågan och satte in Högom i en internationell och fennoskandisk kontext. Vi rekommenderar det mesta Ramqvist publicerat, och avser att i fjärde delen av denna artikelserie summera en del av hans arbeten punktvis.

I grunden torde bygglovet ha berott på att den fulla kunskapen dåmera ännu saknades om Högoms framskjutna roll i ett folkvandringstida proto-Sverige. Sedan kan man naturligtvis allmänt inte direkt påstå att kulturarvet vördades i någon större omfattning i det efterkrigstida folkhemssverige.

Återställningsarbete och Högom/Granlos fortsatta framtid
Man hade redan under perioden 1947-49 iordningställt en handlingsplan som i allt väsentligt genomfördes för att återställa kulturmiljöerna (eller som det kallades då: fornminnesområdet)

VAD VAR HÖGOM?

Vad var Högom? Om ett väletablerat samlingsrike i ett välorganiserat embryonalt småkunga-samlingsrike i Mellannorrland.

Ånyo en påminnelse:

Storhög nummer två, hövdingagraven, grävdes ut 1949–1951. [ —] Högen visade sig innehålla ett tre meter högt stenröse, 19 meter i diameter med en rest sten på toppen, en manlig symbol. Under röset låg en kammargrav med måtten 5×2 meter. En uppskattning säger att det tagit 80 personer två månader att bygga gravhögen. Tyngden av sten och jord hade pressat ihop hela kammarkonstruktionen av trä till ett på många ställen inte mer än decimetertjockt lager. Kammaren kunde därför inte undersökas på plats, utan göts in i gips och det omkring nio ton tunga paketet fraktades till Stockholm för undersökning inomhus. Vid röntgen av innehållet avslöjades oväntat en av de innehållsrikaste folkvandringstida gravkamrarna i Europa.

Den döde, känd som Högomsmannen, hade lagts på björnskinn och graven innehöll såväl vapen som hästutrustning, redskap, personlig utrustning, klädedräkt, fat, tallrikar och olika kärl. Ofta var föremålen i dubbel uppsättning, två kammar, två saxar, två glas etc. Många föremål var importerade från Europa och västra Skandinavien. Graven kalladeshövdingagravav utgrävarna på grund av det ovanligt rika innehållet och gravhögens storlek. En utgrävning 1984 i en outgrävd del av högen gav vid handen att det under denna ligger rester av flera husgrunder. Högen dateras till omkring år 500 (Wikipedia igen. Källa där: Per H Ramqvist: Högom. 1990).

Så.
Det här Högomsriket hade existerat sedan 400 AD; men det är mera osäkert hur mäktigt det var under de allra första decennierna av dess existens. Men mycket talar för ett handelsnätverk med en redan då väl utvecklad järnframställningskunskap tillika å ömse håll skickliga handelsfärdigheter och (sannolikt av de sydursamisktalande migranterna) ett tidigt välutvecklat logistiskt system. Kanske med vintertida rentransporter vintertid; men det låter vi hittills vara osagt.

VILKA VAR SKOGSFOLKET?

”Järnsamerna” – en del av skogsfolket?
Och vilket var skogsfolket?

Och vilket var skogsfolket? Det vi menar är att detta i hög grad bestod av sydursamisktalande människor i s k fångst- eller skogsmarken. Förmågan och kunskapen att skapa järn från myrmalm hade man tagit med redan från tiden i det sam-östersjöfinska ”urhemmet” (förvisso en mycket tveksam term!). Kulturgeografiskt befinner vi oss i en glipa mellan asbestkeramiken och romerska bronserna – ett utrymme som tämligen bergsäkert fylldes av sydursamisktalande, dels migranter, dels stammar med de nyssnämnda nyliga allierade, grupper som snart skulle komma att byta språk (Karta nedan frånBergstøl: ”Creoles in Iron Age Norway” 2004).

Kjell-Åke Aronssonupptäckte under sin tid som länsantikvarie i Jämtlandjärnframställningsplatsersom kunde kopplas till samisk eller proto-samisk verksamhet, huvudsakligen från 700-talet AD/e.Kr. Vid senare undersökningar har man upptäckt att sådan verksamhet indikerades redan ca 400 AD/e.Kr.

NEDAN: En modell för sydursamisk migration!

En kronologisk historiografisk modell över Mittnordens etno- och språkhistoria första årtusendet AD
Baserad på Heikkilä, Ambrosiani, Piha, A. Aikio, Ramqvist

185 – 215 AD: Sydursamisktalarna breder ut sig geografiskt i området mellan Bergslagen och norra Jämtland. Nya tillskott kommer under de närmast följande århundraden; och periodvis i betydande mängder, ända fram till ca 650 AD (Heikkilä 2014, Piha 2020). Man förenar sig med fångstmarksfolken.
I ett av de kommande artikelavsnitten tittar vi lite mer i detalj hur processerna kring utbredningen kan ha gått till.
Sydursjösamer torde vara den tidigast urskiljbara gruppen (ca 220 – 240 AD)
Tills vidare ( till ca 450) dominerar dock ett palaeo-europeiskt substratspråk.
160 – 500 AD tidig urnordiska talas. Huvudsakligen söder om 60:e breddgraden.
225 – 400 AD Sydursamiskan tar lingvistiskt gradvis över ”sina områden” efter ungefär fyra-fem generationer.
300 – 550 ADEpoken Mjälleborgpå Frösön
380 – 450 ADYtterligare vågor av sydursamisktalare inträder från finländska hållet.
400 – 500AD Ursamiska proto-varietet/-er blir snabbt (de)allom dominerande handelsspråk/-en över Kvarken.
Den här processen har inletts redan 200 AD när stammar börjar lämna sina senaste kärnområden i Insjöfinland.
400– 550 AD Högoms flerrikeskungadöme byggs upp, och kollapsar. Allianser med sydursamisktalarna med lokala och regionala stödjepunkter (utvecklar i kommande artikeldelar).
450ADHunnernahar trängt fram till södra och sydöstra östersjöstränderna. Eventuellt är ävenherulerna en maktfaktor; det har talats om huruvida hövdingaätten i Högom skulle ha krigserfarenheter därifrån, eventuellt till och med ha enheruliskhärkomst. Elitallianser med ostgotiska eller ostgermanska folken t ex i nuvarande Ungern förekom (t ex medgepidernapå 300-talet AD, dit en skandinavisk kvinna gifte sig sannolikt i folkvandringstidens allra första år, dvs på 370-talet AD,Källa:Linda Wåhlanders blogglinda.forntida.se).
Vi försöker i kommande avsnitt något utreda herulernas samtida betydelse.
450 – 650 ADStorhetstiden i Gulldynt, Österbotten: ”kvänska (innanhavs-)riket” kan antagas ha upprättas.
450 – 525 AD Palaeoeuropeiskan dör ut i Norrland
325 – 775 ADcaUrsydsamiskan dominerar i södra och mellersta Norrland samt i Dalarna och stora delar av Bergslagen,
400 – 480 ADcaJärntillverkningen kommer igång än intensivare, och boostar Högoms elits rikedomar mer och mer.
Samtidigt stärkspälshandeln, men dess produktion och jakten förskjuts till fjällen (”Stallotomter”) därför att så gott som alla de gamla fångsgropssystemen används somblästergroparvid en alltmer intensifierad mycket välorganiserad myr- och järnmalmstillverkning, som sydursamisktalarna hade med sig från början (Bergstøl 2004).Dito period:Kristendom introducerasredan i Skandinavien!
Ca 400 – 550 AD Sydursamisktalarna breder ut sig såväl personellt som språkutbredningsmässigt vidare geografiskt i området som sedermera kommer att kallas Ångermanna lappmark och inemot Västerbotten.Umesamiskanskapas via en språkform som kanske kunde kallasproto-umesamiskan.
535 – 536 AD ca Epidemier, och Leväluhta antagna offerplats.
550 – 560 AD caYtterligare vågor av sydursamisktalare som migrerar över Bottenhavet.
600 AD ca Utprägladfyndtomheti Norrland. Stora samhälleliga omvälvningar.

Indikerande insjögravar?
Viktiga folkvandringstida kulturmiljöer av typen insjö- eller fångstmarkgravar bör kunna ge en skaplig indikation på hur de järnproducerande sydursamisktalarna etablerade sig i s k ”Mellansverige” och södra samt mellersta Norrland.

Kontaktytor, tribut
Vi ser Högomriket som mer omfattande än vad man vanligtvis föreställer sig, på så sätt att sydursamisktalande och andra insjögravfolk/skogsfolks bebyggelsecentra lätt kunde råka ut för fientliga anfall, varför tribut bör ha givits till Högoms här för att försvara inte minst skogsfolkens järnhantering. Detta kan ha inneburit att deras trakter gradvis kom att övergå inom Högomrikets immateriella (?) eller åtminstone förmodat icke monumentala yttre gränser.Sundedskulle ”inrikes” förvisso ha kunnat utfört sådana tjänster också, i ett lite mer raffinerat utbytessystem.

Platser– några exempel(platser baserade på Piha 2020, Wehlin 2020 där ej annat nämns)
Vindförberg, Ore socken (sn) 100 – 550 AD
Södra Getrygen, Alfta sn (Amungen) 410 – 30 AD
Hästnäset, Transtrands sn 400 – 550 AD
Olsbo, Horrmunden, Transtrand 500 AD
Finnäset, Venjan sn 100 – 400 AD
Hästudden, Rättvik 400 – 550 AD
Krankmårtenhögen, Storsjö sn Jämtland 200 BCE – 200 AD
Förutom Krankmårtenhögen noteras bl a i Jämtland dessa socknar för betydande fynd av insjögravar:
Rödö sn 1. Datering 445 – 662 AD
Rödö 2. 264/470/640 AD
Nyhem sn (Klevsand) 200 – 500 AD eller romersk järnålder (Fossum 2007)
Revsund sn 400 – 550 AD

De jämtländska insjögravarna liksom de närmare belägna inom Gävleborgs län, inom Medelpad och enstaka liknande eller på annat sätt relevanta fynd i Ångermanland samt eventuellt annat i sydligaste Lappland kommer att tas upp till behandling i någon av de kommande artiklarna.Mjälleborgenär liteförsamtida med händelserna i söder för att det ska kunna avfärdas att dess byggande har samband med sydursamernas migration.

Insjögravar i Norge.
Mönstret med insjögravar fortsätter in i Norge, främst iHedmarkochOppland.
Detta kommer vi ej att ha möjlighet att arbeta vidare med i den här artikelserien; men hoppas kunna få återkomma till denna mycket spännande problematik i andra sammanhang!

Tidiga lånord till sydursamiskan
Exempel på tidiga lånord från urnordiska och proto-skandinaviska och des datering, via Piha (2020)
Saajve200-600 AD = Helig, kopplas till fångstmarksgravar.
Aajmoe200- AD = andra världen, andra sidan (egentligen ”de dödas kungarike”)
Aassjoe(osäker datering) = ässja
Aernie(osäker datering) = härd. Via urnordiskan
Jaemedh(200- AD) är ett urfinsk arvord som betyder ”att dö”. Det avviker från det uralistiska mönstret.
Heikkilä (2014) har med hjälp av ett ord vid yttersta sydvästra finländska kusten fastslagit att (sydur- *) samerna (* Utgår vi från, analogt med Piha 2020) ännu bebodde trakten kring nuvarande Nystad ännu 650 AD.

Odaterade lånord
Bïerne,beere= björn från protoskandinaviskabernu.
Duvrie= björn från Urgermanskadeuza, jfr fornnordiskadýr.
Härutöver kan nämna öarna benömndaSållen,Sollen, ett fornbaltiskt ord som sydursamisktalarna av allt att döma hade med sig och avsatte på Dalarnas öar samt i Amungen och på andra håll i södra Norrland och Svealand.

Religiösa företeelser och kosmologi
Det finns stor anledning att antaga, att en hel del av skogsfolken tillika de ”ursprungliga” sydursamisktalarna kom att anamma Högomsrikets dominerande religion,asatron. Uttrymmet och tiden medger blott ett par exempel på etymologiska beröringspunkter, även här via lånord:

Bïegkeolmaj(äldre ortografi?) = Vindmannen, en gudom
Maanoe= måne, via proto-skandinaviska (PS)
Raavke= uppenbarelse, spöke (jfr PSdrauga,draugaR)
Bissie= helig ev. via protogermanskawixa(kan också ha vesturalisk anknytning)

Naturligtvis är det oerhört intressant att försöka följa en tes om assimilation och ackulturering såpass tidigt i historien. Vår utgångspunkt för det här arbetet är ju just att samer och protosamer levt under, i och intill en mängd olika statsbildningar (samt embryonala stater) i tidigare historiska och förhistoriska epoker, i sin tur en följd av vårt projektBottniska samer.

Vi hoppas få möjlighet att diskutera dessa senare aspekter vidare framöver. Fortsättning följer!

Peter Ericson, Helsingfors 31 januari 2021 (red 14 mars 2021 och 1 jan 2023)

NEDAN:(Tidiga) 500-talets (AD) småkungariken.

Post Scriptum

Innanhavsriken

Vad är talassokratier och vilka sådana har vi haft i Norden?

Först definitionerna – lånar wikipedias

A thalassocracy or thalattocracy sometimes also maritime empire, is a state with primarily maritime realms, an empire at sea, or a seaborne empire. Traditional thalassocracies seldom dominate interiors, even in their home territories.

Och på svenska

Talassokrati (av grekiska Θαλασσο-κρατία) betyder havsherravälde och betecknar en stat som primärt består av besittningar som förbinds genom sjöfart. Beteckningen kan också användas om en sjömakt, som besitter överhögheten över ett havsområde, kommersiellt eller militärt.

Alltså havsriken. Och här talar vi om innanhavsriken .

Vilka har funnits i Norden?
Danmark, Stormaktstida Sverige (och även perioder med Sverige-Finland),
samt överstatliga organiserade samfund och ordnar såsom Hansan och Vitaliebröderna.
Delvis Sovjetunionen

Vilka fler ”riken” skulle vi kunna räkna med? Kvänerna och Högomriket ska i perioder ha kunnat spänt över innanhavet – i bägge fallen pekar det mesta på det. Vad medSápmi?Vi låter frågan bero till sista delen.

Internationellt räknar man t ex fenicierna men även romarna i någon mån (”Mare Nostrum” betyder ju ”vårt hav”);
men också (även det i viss mån) Abbasidkalifatet mellan 700- och 1200-talen. Därutöver minoerna, Aten och kanske det mest arketypiska av dom alla: Storbritannien i sina mest imperialistiska dagar. Samt naturligtvis Spanien och Portugal och även Nederländerna – ja närmast alla kolonialistmakter.

/

———-

NÄSTA GÅNG (originalplanen), i nästa artikel: Samspel och konflikt över Bottenhavet
Högom mellan Ödmården, Frösön och Gene: Regionala och större krig, trälar.
Fornborgar i folkvandringstid
Hotande epidemier
TINGET samt handels- och maktcentra på HÖGOM
Ceremonier, elit och undersåtar.
Sydursamiskatalande, järnproducerande fångstfolk och bönder – om deras status i Högomriket
Lånord i sydursamiskan före och efter Högoms storhetstid

Kommande gånger:
Ceremonier i ett förkristet Norden.
Sociala, sociokulturella och sociolingvistiska processer.
Metoder och diskussion om etik, estetik och etnicitet.
Slutdiskussion! Försök till falsifiering. Svar på nya frågor, som uppstått.
Tidigt konflikterande religioner eller synkretism?

Fale Burman 29 juli 1802*

D. 29 Juli. For upp åt Tossås fjället kl. 8; besåg i vägen några lappkojor N. V. i fjället; kom upp på högsta toppen, Löfhögden kallad, kl. 11. En lapp ledsagade. Vidsynt. Suljätten mäst i N. Gläin [Gleen] ligger mellan N. V. ändan af Hundshögs Rumpan och Gråsjöhögarne. I Tossås Fjällen 2:ne lapp-husholl och dessutom 1 enka, tillsammans 10 M. och 11 Q.Tossås och Hundshögs skattfjäll fordom haft rika lappar: nu äro de fattige och trängda från sina bästa vår- och sommar-lägenheter. Där Tossås gårdarne nu ligga, hafva förut lapparne haft sin bästa vall. På högsta Fjällen blott glador och falkar; i dälder åkerhöns {ripor nog utödda). Vid Tossåsen blott hus-svalor. Stensqvättor syntes ned i Fjällen.

FÖREDRAG. Historien om Saepmie, belyst av Peter Ericson, forskande föreläsare med denna blogg ochSaepmie Times, i höst. För skolor, för alla, för universitet. Om Saepmies faktiska utbredning, dess forna fria status. Den glömda medeltiden, om svenska sjösamer och samernas förbigångna men rika finländska historia.
Kan beställas i hela Norden. Rabatt för kust- och samiska förvaltningskommuner.
Samt specialavtal för skolor och folkhögskolor

”I Saepmies Tid – 
Saepmie genom kolonisation och härjningar,
goda tider och självstyre, fördrivningar och utveckling.
Om hela Saepmie: Sunndal över Tana till Kola, Petersburg och Nyköping.”

En föreläsning 70-90 min (ni väljer) helkväll me

Johan Tirén målning

d rejält tilltagen tid för diskussion och frågor. 8 000 SEK inkl moms men exkl resa aug-nov.

En något kortare version på 55 min inkl debatt av något hett samerelaterat ämne diskuteras med PE som moderator. Samma kostnad.

Versioner anpassade för högstadiet gymnasiet, folkhögskolor OCH universitet finns; samt engelsk version. I fallet med skolor mängdrabatt och gärna i stora aulor!
Mediakampanj inför föreläsningarna ingår i priset.

Bokas direkt av undertecknad.

”Dixie Saamis: Rather Southern Saamis from 1500 BC till AD 2000, and on the long, continuous Saami history of the Bothnian coastal areas.  From kings to fiscal objects,  to photo objects on shrinking reservations”

New views and reconsidered as well as freshly recycled rediscovered synthesises will be featured: We dive into Ethnogenesises as well as into long- /short-termethnic cleansings. Lines and tendencies; aggressive expansive empires, defeated Uralic-speaking indigenous peoples. Pre-historical, iron age, medieval history subsistences and tribal relations. And about an embryo to a Saami state AD 800-1500, as mirrored in early Historical sources. All mainly with a Pan-Nordic and pan-Saami perspective.

Can be held in Swedish or English.
One long or, preferably, two-three lectures within a course part.

Peter Ericson, Historian, Scholar, Lecturer.

(A) GÄLLER DECEMBER OCH JANUARI och vissa datum i november och februari
1. Dagföreläsning skolaula – eller bibliotek, museum, ”you name it”
2. Kvällsföreläsning kl 1745/18
3. Kvällsföreläsning kl 19

TEMAN för föreläsningarna
Du väljer mellan dessa (exakta samt kompletterade titlar kommer i en uppdaterad bloggpost under veckan!):

Sigrid & Anna Jönsdotter – sockenlappsdöttrarna från Hälsingland och färden till England 1786.

Landet Sápmi – samelandet. Ett embryo till en stat och anfallen på samerna under vikinga- och medeltid. Framgångsperiod och ofärdstider.

Samiska kvinnor i täten. Organisationshistoria.

Kolonisationshistoria, 1328-1928 och tiden före.

Om Nordmalingsmålet och andra sedvanemål 2000-idag

(B) Samma men istället för föreläsning lägger vi en kurs, fortbildning eller workshop på dagen. Kostar lite mer men inget oöverstigligt för t ex en förvaltningskommun.
Mer info i uppföljande bloggpost. Grundkurs i samernas historia eller fortsättnings-.
Särskilda tema också möjliga, exkvinnohistoria!

Detta sistnämnda erbjudande kommer att gälla längre tid – i ett år framåt från dagens datum 17 oktober 2017. Dvs till och med 16 oktober 2018.

Vid ett besök i Ume lappmark i jan. 1670 lät landshöfding Johan Graan upprätta ett
utkast till jordebok för denna lappmark, aftryckt ofvan II 237 ff. I skrifvelse till K. M:t,
tryckt i Handl. rör. Skand. hist. XXXI 309 ff., föreslog han sedermera, att lappmarkerna
skulle uppmätas och undersökas i afseende på odlingsbarhet etc., och med regeringens begif-
vande förordnades så i ett memorial af den 9 maj 1671 landtmätaren Jonas Giädda att
med Anders Olofsson Hollm såsom notarie undersöka och upprätta karta och beskrifning
öfver Ume lappmark. Under sommaren bereste dessa skogslandet därstädes, en utförlig
beskrifning med karta i skala 1:100,000 upprättades och insändes till K. M:t. Beskrifningen
finnes nu i bunten »Topographica, Lappmarken II« i svenska Riksarkivet och kartan i kart-
samlingen sammastädes. Med hjälp af dessa aktstycken erhålles följande detaljerade fram-
ställning af Umbyns och Granbyns gränser mot söder (eller sydväst), väster och norr (eller
nordost).

Umbyns gränser taga sin begynnelse i SO vid
Raune oiwe, som synes vara = rået
mellan Örträsk, Fredrika och Bjurholms socknar (jfr Kjellerstedts karta öfver Västerbotten).
S härom står å kartan antecknadt: »Ångermanlandz Lappmarch tager här emoth«.
Från Raune oiwe går gränsen mot NV till berget
Seibe Kywylch, som synes ligga
strax Ö om Löfås by, vidare till ett berg V om
Masche Jauri, en tjärn NO om Alskalidens
by, samt
Rauna wari, ungefär = rået mellan Fredrika, Åsele och Lycksele, och
Ox Kywylch,
ett berg S om Sandsjön. Öfver
Auren Jauri = St. Arasjön (i SO på kartbladet
48 och
SV på 49) går den så till en punkt på N stranden af bäcken från
Metke Jauri (= Baksjön,
48 Ö) ett stycke från dess utlopp ur sjön och en punkt något S om Rislidshobben (48 Ö)
hvarefter den ungefär följer nuv. sockengränsen mellan Stensele och Vilhelmina till
Wuörche
Jauri (en af Verkansjöarna,
48 N) och Dajkanberget (41 V). I närheten af detta berg viker
den mot Ö och går, omfattande
Vlles-Jauri (= Ullisjaure) och
Walsels Jauri (= sjön V om

Oulusjaurlandet, från Geddas samtida karta.

Länk till text:
http://www.dokpro.uio.no/perl/historie/innholdqvigstad.cgi?text=renbeite&hand=Nei&udel=&del=&verk=8#her