Full resolution (JPEG)-On this page / på denna sida - Teatern 1935. Av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is theraw OCR textfrom the above scanned image.Do you see an error?Proofread the page now!
Här nedan synsmaskintolkade texten från faksimilbilden ovan.Ser du något fel?Korrekturläs sidan nu!
This page hasnever been proofread. / Denna sida haraldrig korrekturlästs.
Fr. v.: Ernst Eklund och Birgit Rosengren i »Tonvikt på ungdomen» på Komediteatern; Torsten
Winge, Sture Lagervall, Anders Henrikson och Ivar Kåge i »Kvartetten som sprängdes» på
Dramatiska teatern samt Håkan Westergren, Ester Roeck Hansen och Nils Ohlin i »Han, hon och han»
på Blancheteatern.
göra en vådevill av Hjalmar Bergmans Flickan i frack, ty det kom något konstlat
och forcerat över småstadsscenernas vänliga humor; Sture Baudes rektor och
Sickan Carlssons studentska gjorde annars det bästa av situationen. En så rikt
facetterad och tekniskt krävande komedi som Bourdets Sådana tider fick ett
utförande, som i varje fall gav besked om sedeskildringens kvalitet. Sitt
glansnummer sparde Yasateatern till årets slut, då Köpmannen i Venedig framfördes
med Gösta Ekman i Shylocks roll, en smakfullt utformad rastyp.
Blancheteatern upptog vid sidan om sina utländska program även ett enstaka
svenskt original, Familjen Cantrell av Louis de Geer, som trots den engelska
miljöskildringens förtjänster blev av kort varaktighet. Den lilla Wienerkomedien
Gatumusikanter exekverades friskt och känsligt av Ester Roeck Hansen, Sigurd
Wallén och Nils Ohlin. Livets gyllene ögonblick var ett prov på den moderna
engelska komedien och likaledes lämpat för Blancheteaterns intima spelstil.
Komediteatern gav Tollie Zellman tillfälle att visa sin komiska bravur i ett
uppsluppet engelskt lustspel och framförde dessutom en amerikansk nyhet,
Tonvikt på ungdomen med tacksamma scener för Ernst Eklund och Birgit Rosengren.
Harry Blombergs debutskådespel Natt på havet visade avgjort scenisk fallenhet,
hållbart karaktäriserade figurer, flytande dialog och laddad atmosfär. Ernst och
Alice Eklund gjorde full rättvisa åt stycket, som dock icke lyckades hålla sig
uppe i konkurrensen.
Under året fick det nordiska samarbetet uttryck i två synnerligen värdefulla
gästspel, först Det Kongelige, som på våren gav en uppvisning av sin
beundransvärda ensemblekonst i Nathansens Innanför murarna och Holbergs Henrik
og Pernille, vidare på hösten Svenska Teatern i Helsingfors, som framförde dels
Hofmannsthals mysteriespel Den stora världsteatern i en enkelt stilfull
gestaltning, dels Kivis odödliga Sockenskomakarna med Axel Slangus i spetsen. I detta
sammanhang bör också nämnas den tyska talkörens gästspel på Operan, där
särskilt framförandet av Aischylos’ Perserna under Wilhelm Leyhausens ledning
imponerade genom sin sällsynt uppdrivna organisation av rösternas massa,
klangvärden och rytmik.
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
