Movatterモバイル変換
[0]ホーム
Full resolution (TIFF)-On this page / på denna sida - Tempelherreorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is theraw OCR textfrom the above scanned image.Do you see an error?Proofread the page now!
Här nedan synsmaskintolkade texten från faksimilbilden ovan.Ser du något fel?Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofreadat least once.(diff)(history)
Denna sida har korrekturlästsminst en gång.(skillnad)(historik)
 |
| Fig. 2. Tempelriddares dräkt. |
|
| Fig. 3. Prästerlig tempelbroders dräkt. |
kyrkan, men det bekväma lif och den frihet från
biskoplig kontroll, som orden i stället erbjöd,
synas ha utöfvat stark dragningskraft; 3)servienter
(fratres servientes armigeri), ofrälse lekmän; af
dessa användes en del till krigstjänst, s. k.väpnare,
hvilka i orden intogo en hedrad ställning; de öfrige
voro handtverkare, jordbruksarbetare, betjänter
o. d. (fratres servientes famuli). Utom riddarna och
väpnarna voro de s. k.turkopolerna äfven krigare,
men deras ställning i orden är ej rätt känd. Riddarnas
och prästernas ordensdräkt var hvit, servienternas
brun eller svart, men alla utmärktes genom ett rödt
åttauddigt kors på dräkten. En mängd personer ur
olika samhällsklasser, äfven
kvinnor, trädde dessutom till orden i lösare
förbindelse, af aktning eller för att få åtnjuta
dess privilegier och mäktiga skydd. Då dessa,
s. k.affilierade, donater l.oblater, stundom voro
förmöget folk och i regel testamenterade sin egendom
till orden, bidrogo de i väsentlig mån till dennas
rikedom. I spetsen för orden stod enstormästare med
furstlig rang, hvilken för lifstid valdes enligt en
mycket invecklad valprocedur genom ett utskott. Hans
makt var inskränkt genom det s. k.konventet,
bestående af de högre ämbetsmännen (seneskalk,
marskalk, skattmästare, närvarande storpreceptorer
m. fl.) samt ett visst antal riddare och jämväl
några servienter. Stormästaren och konventet, som
utgjorde den egentliga regeringen, residerade till
en början i Jerusalem, efter dess fall 1244 i det
s. k. Pilgrimsslottet i närheten af S:t Jean d’Acre
och, sedan äfven dessa orter 1291 gått förlorade,
på Cypern. Viktigare angelägenheter afgjordes på
s. k.generalkapitel, ett slags riksdag för hela
orden. För den lokala förvaltningen voro de länder, i
hvilka orden hade besittningar, indelade iprovinser,
hvar och en under sinstorpreceptor, nämligen 5
österländska (Jerusalem, Tripolis, Antiokia, Grekland
och Cypern) samt omkr. 12 västerländska, hvilkas
sammansättning var något olika vid olika tidpunkter
(Italien 2 eller 3, Pyreneiska halfön 2, Tyskland med de slaviska länderna
och Ungern 3, Brittiska öarna 1, det nuv. Frankrike
4 eller 5). I de tre skandinaviska rikena hade
orden inga besittningar. Provinserna voro stundom
indelade i större underafdelningar, alltid i
kommenderier l.balleier (fr.baillages), hvart
och ett omfattande en mängd ordenshus (tempel) med
tillhörande länderier samt många kyrkor, kapell,
tionderättigheter, bondgårdar, kvarnar, skogar,
fisken m. m. Styresmännen såväl för de större
underafdelningarna som för kommenderierna och de
större ordenshusen kalladespreceptorer; deras
liksom storpreceptorernas makt var inskränkt genom
lokala kapitel. Antalet ordenshus skall under ordens
blomstringstid under förra hälften af 1200-talet
ha varit 9,000. Uppgifterna om antalet af ordens
krigiska medlemmar vid denna tid växla mellan 15,000
och 30,000. Den förnämsta provinsen i Västerlandet
var Francien, omfattande Isle-de-France, Champagne,
Flandern, Burgund. Tillsammans med prov. Normandie
bestod den af 85 kommenderier, med 283 hus, och
alla Frankrikes större städer synas ha haft befästa
tempelhus. Franciens storpreceptor utöfvade, då
stormästaren vanligen vistades i Orienten, uppsikten
öfver alla de västerländska besittningarna, under
namn afvisitator. — Tempelherrarna egnade sig ej
blott åt kampen mot de otrogne, utan ock åt storartad
affärsverksamhet. De ombestyrde med god vinst på egna
skepp pilgrimernas transport till Palestina, drefvo i
sammanhang därmed lönande grosshandel med orientaliska
varor och voro sin tids största bankirer. De sålde
till pilgrimerna resekreditiv, bestående i anvisningar
på underhåll i ordenshusen på vägen. De förmedlade
internationella penningtransaktioner och tjänstgjorde
som kassaförvaltare åt konungarna i Frankrike och
England, hvilka hos dem deponerade en del af sina
statsinkomster och bestridde statsutgifter genom
invisningar på orden. Denna penninghandel, hvars
natur allmänheten ej förstod, väckte öfverdrifna
föreställningar om ordens rikedom på reda penningar,
och då de summor, som upptäcktes vid ordens fall, voro
jämförelsevis obetydliga, uppkom talet, att antingen
Filip IV eller påfven stulit "tempelskatten" eller
att den blifvit gömd. Det verkliga förhållandet synes
ha varit, att vinsten dels användes på krigen mot de
otrogne — utom sina egna krigarskaror underhöll orden
betydliga legotrupper —, dels nedlades i jordköp samt
att de summor, som lågo i affärsrörelsen, till stor
del gingo förlorade, då denna brådstörtadt upphörde
med ordens fall. Ordens yttre historia sammanfaller
väsentligen med korstågens. Bland stormästarna märkas
Everard de Barris under andra korståget, Odo de S:t
Amand, som 1179 tillfångatogs under striderna mot
Saladin, och Guillaumo de Sonnac, som 1250 deltog i
Ludvig den heliges korståg till Egypten.
Med ökandet af ordens makt försvagades dess
asketiska karaktär, hvaremot den ridderliga trädde
i förgrunden. I de ståtliga, praktfullt inredda
tempelhusen utvecklade sig tidens mest lysande
riddarlif, rådde höfvisk och förfinad ton och hägnades
trubadurpoesien, men med lyxen torde äfven åtskilligt
sedefördärf ha insmugit sig. Detta i förening med
ordens maktlystnad och starka förvärfsbegär började
småningom sätta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023 (aronsson)(diff)(history)(download)<< PreviousNext >>
https://runeberg.org/nfch/0432.html
[8]ページ先頭