


Borrowed fromFrenchvaleur,derived fromLatinvalor. First attested in 1632[1].
valör c
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | valör | valörs |
| definite | valören | valörens | |
| plural | indefinite | valörer | valörers |
| definite | valörerna | valörernas |
FromFrenchvaleur, fromLatinvalor.
valör (definite accusativevalörü,pluralvalörler)