FromOld Swedishkænna, fromOld Norsekenna, fromProto-Germanic*kannijaną.
känna (presentkänner,preteritekände,supinekänt,imperativekänn)
(The examples below include various particle verbs withkänna as the root, likekänna efter andkänna till.)
- tofeel, tosense
- Jagkänner migsjuk. ―I feel ill.
- Jagkänner migillamående. ―I feel sick.
- Jagkänner att vattnet är varmt. ―I feel that the water is warm.
- Jagkänner efter om vattnet är varmt. ―I am probing to check whether the water is warm.
- Jagkänner till att vattnet är varmt. ―I know that the water is warm.
- Jagkänner på mig att vattnet är varmt. ―I have a hunch that the water is warm.
- Vattnetkänns varmt. ―The water feels warm (to me).
- Vattnetkänner sig varmt. ―The water (can feel things and) is feeling warm.
1993, “Eloise”, Gert Lengstrand (lyrics),Lasse Holm (music)[1]performed byArvingarna:Eloise, är vi mer än bara vänner? Så visa vad dukänner, och sen får känslorna bestämma. Eloise, även vindarna kan vända. För mig är du den enda. Vår kärlek den är värd ett högre pris, Eloise.- Eloise, are we more than just friends? So show what youfeel, and then we let the feelings decide [and then the feelings get to decide]. Eloise, the tide [winds] can also turn [in addition to him turning back, perhaps]. For me you are the only one. Our love is worth a higher price, Eloise.
- toknow (a person)
- Jagkänner inte honom. ―I don't know him.
- Jagkänner inteigen honom. ―I don't recognize him.
- Jagkänner intetill honom. ―I don't know of him.
See alsokännas, which usually means "to feel (a particular way, of something)" rather than "to be felt."