En Stenkasse ellerGabion är en mur konstruerad av stålkorgar fyllda med grovstenkross, på bilden en nybyggd vid en tullstation iYstads nya hamn.Stödmur.Muren runtSkogskyrkogården.Tegelmur i Ungern
Enmur (avlatinetsmurus, "mur") är ettbyggnadsverk eller en byggnadsdetalj, vanligen av stapladestenar ellertegel eller en gjuten massa sombetong, eller en kombination av dessa, avsett som försvar eller avgränsning samt gränsmarkering. För att öka en stenuppbyggd murs täthet och styrka kan stenarna förenas medmurbruk. En mur utan murbruk kallaskallmur.
En mur består av på varandra i skikt lagda regelmässigt ordnade stenar. Murens styrka beror på murens tjocklek i förhållande till längd och höjd, stenarnas form, tyngd, täthet, hårdhet, porositet och hur de läggs imurförband samt eventuellt murbruks egenskaper. Murar kan till sin funktion ha olika uppgifter, till exempel utgörastödmur ellerbeklädnadsmur (skalmur). En bärande mur kan varahålmur ellermassivmur. Murar som bär uppvalv kallas förvederlagsmurar. En mur av rätvinkliga stenar och genomgåendeskift kallaskvadermur. Saknar muren genomgående skift kallas denrubbelmur.
I etthus delar man in murarna igrundmur,sockelmur ochväggmur. En väggmur kan i sin tur vara enyttermur ellerinnermur. En innermur som går i byggnadens längdriktning kallas förhjärtmur, annars är det enskiljemur. Den del av väggen som befinner sig mellan sockel och takfot kallas murliv.
I Sverige är en mur oftast bygglovspliktig[1]. Många kommuner har arbetat fram egna riktlinjer för vad som är en bygglovspliktig mur eller en bygglovsbefriad "kantsten".
Murar, staket och stängsel för att stoppa migranter hade blivit mångdubbelt fler åren fram till 2017 och uppnådde då antalet 70.[2] Det kan vara effektivt på kort sikt, men kräver tätt posterade vakter vilket ofta medför en hög kostnad.[2]
Redan i den äldsta forntiden var konsten att uppföra murar väl bekant.Egypterna murade med väldiga huggna block avgranit,porfyr,marmor,sandsten,basalt elleralabaster.Babylonierna uppförde, i saknad av sten, sina oerhörda murmassor avsoltorkat eller bränttegel.Perserna använde huggna stenar (ofta av marmor), som ibland förbands med hjälp av järnnaglar.Fenicierna hade väl hopfogadekvaderblock, men dessa var oftast släthuggna blott vid kanterna (första provet pårustik, det vill säga mursten med råkoppyta).Hebréerna murade med randade kvaderblock, ofta med ohuggen yta.Pelare uppförde de av rund kvadersten utanbruk.Ringmurar byggdes av tre skikt kvadersten och ett fjärde skikt cederbjälkar. (Konung Salomos palats var uppfört av "dyrbar sten, huggen efter mått och sågad med såg både på in- och utsidan, ifrån grunden ända upp till taklisterna".)Mindre Asiens folk uppförde murar av månghörniga, noggrant huggna och väl sammanfogade block. IIndien användes rödaktig sandsten, granit och marmor samt tegel (Ceylon).Kinesiska muren är av kvadersten och tegel med fyllning inuti av jord och rullsten.Greklands äldsta invånare bildade, liksom urfolken, sina murar genom att stapla väldiga, råa stenblock på varandra utan bindemedel, så kalladecyklopiska murar. Senare högg grekerna vanligen stenarna och uppförde då murar på tre olika sätt:emplekton, då mellanrummet mellan två tunnare frontmurar utfylldes med grus och småsten,isodomon, då hela muren byggdes av regelbundna och lika höga stenar, ochpseudisodomon, då muren uppfördes av olikstora stenar och i skikt av olika höjd.Etruskernas murar var hopfogade av stora oregelbundna, polygonala stenblock utan bruk; senare använde de vågräta lager och slutligen även murbruk.Romarna, som lärt murbyggnad av etruskerna, använde i början kvaderstenar, som först efter Greklands erövring höggs av marmor. Dessutom begagnade de tegel redan underrepubliken, men till vidsträcktare bruk dock först efterAugustus. Romarna hade två slags mursätt:opus incertum (liknande de cyklopiska murarna, men utfört med mindre stenar, lagda i bruk), ochopus reticulatum ("nätformigt", med diagonalt över varandra liggande stenar); för övrig bibehölls även grekernas tre olika byggnadstyper. Kalk och murbruk användes inte alltid, utan stenblocken förbands ofta medelst laxstjärtformade dubbar av trä eller koppar.Bysantinerna murade vanligen med tegel. Undermedeltiden nyttjades huvudsakligen kvader och tegel.Morerna murade dels med tegel, dels med huggen sten, dels även med ett lösare, av småsten, kalk och jord sammansatt material.Valakernas murar hade skikt omväxlande av huggen sten och tegel. I Sverige nyttjades ofta grovakullerstenar till slotts- och kyrkmurar. Dessa murar, som måste göras mycket tjocka, fick först efter århundraden sin fulla fasthet. Vidare murades med mer eller mindre tuktad gråsten, kalk- eller sandsten och senare med tegel. Kännedomen om olika tiders och folks sätt att mura har blivit en betydelsefull del avarkeologien. Då tydliga märken, såsominskriptioner, tegelstämplar, småfynd, arkitektonisk utsmyckning och dylikt saknas, kan man nämligen, genom att studera murverkets art och konstruktion i en byggnadslämning, bestämma byggnadens ålder och ofta även dess ändamål.[3]
