Förr i tiden bestod kosten av massor av fisk som man själv fångade. Den åts både färsk, saltad, torkad och rökt. Därutöver åt man mycket renkött, både färskt, torkat och konserverat enligt gamla metoder. Älgkött och björnkött förekom också.

Av renen tog man vara på allt och de kunskaperna lever fortfarande. Även huvudet, klövar, märgben och blod kommer till användning. Tarmarna och renens magar kan man rengöra och använda vid tillverkning av blodkorv ochbuoidečalmmas (en slags renköttfärsblandning som röks).

Förr mjölkade man renen och tillverkade ost i låga formar. Renmjölkning förekommer inte längre. På 30-talet hade många samer egna fjällkor och getter och då gjorde man egen fil, ost och smör, men även det har upphört. Mjöl och salt inköptes av handelsmän.

De samiska maträtterna har inte förändrats, men nya maträtter har kommit in genom influenser utifrån. Fast ingenting går upp emot ett riktigt renkok! När man slaktat en ren kokar man färskt kött, oftast ryggbitarna, en bit färsk lever, blodpalt och blodkorv av renblod och mjöl. Till det äter man potatis och mjuk, segt bröd och dricker buljong.

Det torkade renköttet är en delikatess. På vårvintern saltar man köttet, röker det och hänger upp det ute för att lufttorka. I vissa områden röker man inte köttet. Rökt men inte torkat renkött kallassuovas och steks i tunna skivor.

Den vanligaste fisken på bordet hos en samisk familj är egenfångad fjällfisk. Det kan vara röding, sik eller insjööring. Den kan kokas eller stekas och äts helst med smör och potatis. En gammal rätt som nästan försvunnit är fiskkakor, en slags palt med rom och fiskinälvor.

Hjortron, lingon och blåbär är en naturlig del av kosten.  Något många gamla minns är blandningen av renmjölk och örter som fjällsyra och/eller knoppar av angelikablomman. Först hackades växterna och kokades till en grön mos. När moset värmdes med renmjölken tjocknade mjölken. Gröten kunde sparas i en kagge över vintern. Blad från fjällsyrajuobmo kan plockas och kokas till en gröt. Den späda stjälken från angelika (kvanne) kan ätas färsk. Man skalar stjälken och äter den rå. Det är också gott att rosta den över elden.

De traditionella samiska maträtterna har inte förändrats. Samtidigt utvecklar de som jobbar med samisk mat nya maträtter. Samisk gourmetmat har blivit en del i en ny trend, påverkad av influenser utifrån.

Intressant