| William Osler | |
 | |
| Född | 12 juli1849[1][2][3] Bond Head,Kanada |
|---|---|
| Död | 29 december1919[1][2][3] (70 år) Oxford[4] |
| Medborgare i | Kanada |
| Utbildad vid | McGill University Faculty of Medicine Trinity College  |
| Sysselsättning | Läkare,professor,författare[5] |
| Befattning | |
| Instituttleder Ordförande (1884–1885)[6] Ordförande (1912–1913)[7] | |
| Arbetsgivare | Johns Hopkins University University of Pennsylvania McGill University Oxfords universitet |
| Maka | Grace Linzee Revere[8] |
| Barn | [Edward] Revere Osler(f. 1895)[8] |
| Utmärkelser | |
| Goulstonian Lectures (1885) Harveian Oration (1906) Föreläsning till Sillimans minne (1913) Hedersdoktor vid Strasbourgs universitet (1920)[9][10] Kanadas Hall of Fame inom medicin (1994)[11] Fellow of the Royal Society Fellow of the Royal College of Physicians Baronet | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
SirWilliam Osler, född12 juli1849 i Bond Head iOntario, död29 december1919 iOxford, var en kanadensisk läkare.
Som son till en missionär var det från början meningen att Osler skulle bli präst, men under sin skoltid upptäckte han att den banan inte var för honom och 1868 började han studera medicin vidToronto Medical School, därefter studerade han vidMcGill University iMontréal innan han 1872 tog sin examen. Efter studierna i Kanada åkte han till Europa där han besökte London, Berlin, Leipzig och Wien.
Efter att ha återvänt till Kanada var Osler en kort tid verksam som allmänläkare innan han utsågs till föreläsare vid McGill University. 1875 utsågs han till professor vid samma universitet, han undervisade i fysiologi, patologi och medicin. Under en vistelse iLeipzig 1884 fick han en inbjudan om att bli professor i klinisk medicin vidUniversity of Pennsylvania iPhiladelphia. 1888 blev han den första professorn i medicin som var verksam vidJohns Hopkins University Medical School iBaltimore.
1904 blev han erbjuden en tjänst i Oxford och året därpå tillträdde han denna.
Osler skrev ett stort antal artiklar och böcker under sitt liv. Han har dessutom givit namn åtRendu-Osler-Webers sjukdom (tillsammans medHenri Jules Louis Marie Rendu ochFrederick Parkes Weber),Oslers syndrom,Oslers manöver,Vaquez-Oslers sjukdom ochOslers triad.
I sitt testamente donerade Osler sin boksamling (på cirka 8 000 volymer) till McGill University och när hans fru dog några år senare flyttades bådas aska till Oslerbiblioteket vid McGill.