 | |
 Västmanlands läge i Sverige. | |
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Landsdel | Svealand |
| Län | Västmanlands län,Örebro län,Dalarnas län |
| Stift | Västerås stift |
| Största sjö | Mälaren,Åmänningen[1] |
| Högsta punkt | Fjällberget 466 m öh |
| Yta | 8 363km² |
| Folkmängd | 319 473(2021-12-31)[2] |
| Befolkningstäthet | 38,2 invånare/km² |
| Landskapssång | Jag ser fädernas bygd |
| Landskapsblomma | Mistel |
| Landskapsdjur Fler symboler... | Rådjur |
Västmanland är ettlandskap iSvealands inland. Västmanland gränsar i söder tillMälaren,Hjälmaren,Södermanland ochNärke, i väster tillVärmland, i norr tillDalarna ochGästrikland samt i öster tillUppland.
Västmanland delas traditionellt in iBergslagen ochMälardalen. Sedan gammalt gick gränsen mellan Bergslagen och Mälardalen vid den gamlajärnvågen iArboga.
Västmanland eller "västmännens land" har fått sitt namn i geografisk jämförelse med Uppland, som var en huvudbygd underjärnåldern och där somliga även anser att uppsvearna utgick ifrån när man samlade Mälarbygderna under sin ledning, både för att indela landskapen i hund och senare hundraden, vilka var och en hade ansvar för ett visst antal krigare och skepp som ställdes under kungens ledning. Landskapet omnämns iFlorenslängden från 1103, i sin latinska form "Guasmannia".[3]
_skeppss%25C3%25A4ttning_3623.jpg)
Efter inlandsisens avsmältning blev Mälarlandskapen befolkade västerifrån, vilket finns belagt av flera arkeologiska fynd. Med bondenäringen införande runt 4000 f.Kr. ökar antalet fornminnen betydligt, och en nyhet var de importerade flintyxorna från Skåne eller Danmark. Alla de olika kulturerna från bondestenåldern (cirka 4000–1800 f.Kr.) finns företrädda, liksom fynd från bronsålderns olika perioder.
Landskapet har 20 000 kända fornlämningar. En övervägande del av fornlämningarna utgörs av gravar från yngre järnåldern och särskilt betydande är gravfältetAnundshögsområdet medskeppssättningar frånvikingatiden, eller seklerna närmast före, samtbåtgravsfälten vidNorsa iKöping och vidTuna iBadelunda socken frånvendeltiden, 550–800. Monumentala är de 45 kändafornborgarna i Västmanland varav en av de största är fornborgen på Visberget iMunktorps socken.
SanktDavid av Munktorp var en engelsk munk som under början av1000-talet sändes ut av Sankt Sigfrid i Småland för att kristna mälarlandskapen tillsammans med Sankt Eskil och Sankt Botvid. David byggde en kyrka iMunktorp i Västmanland och nämns även som den första biskopen av Västerås och kallas "Västmanlands apostel". Han sökte martyrdöden men dog fridfullt omkring1082. Hans festdag är den25 juni.
Med den framväxande gruvnäringen under medeltiden växtebergslagen fram, som gav landskapet en central roll i Sveriges ekonomi.
Området ingick från senast mitten av 1300-talet iVästmanlands och Dalarnas lagsaga som fanns kvar till 1850.
Före länsreformen1634 var landskapet delat iVästerås län,Arboga (Köpings) län,Väsby och Salbergs län (1533–1620) samtStrömsholms län (1569–1621).Noraskog, som tidigare tillhörtNärke, kom från 1579 att höra till landskapet Västmanland. Inom landskapet fanns mellan 1641 och 1648Järle län (Nora län).
Ända fram till slutet av 1800-talet kallades Västmanlands län ofta Västerås län.
Landskapet når fram till trelandskapsmötet påTjuvholmen iDalälven, där ävenGästrikland ochDalarna möts. Ön är uppdelad i fyra delar mellan kommunernaAvesta iDalarnas län,Sandviken iGävleborgs län,Heby iUppsala län samtSala iVästmanlands län.[4] På grund av holmens unika läge har den därför kunnat betraktas som ett juridiskt ingenmansland.[5] Ingen annanstans iSverige möts fyra län på detta sätt.
De centrala och östra delarna av landskapet ingår iVästmanlands län medan de västra ingår iÖrebro län. En mindre del i nordväst tillhörDalarnas län.
I Västmanland fanns sedan före 1650 sex städer med egen jurisdiktion:Västerås stad,Arboga stad,Köpings stad,Sala stad,Lindesbergs stad ochNora stad. 1944 bildadesFagersta stad, dock utan att få egenjurisdiktion. Den egna jurisdiktionen, i form av enrådhusrätt, drogs in i Arboga år 1939, i Lindesberg 1948, Nora 1950 samt Köping 1959. Västerås rådhusrätt kvarstod fram till tingsrättsreformen 1971.
Se respektive härad.
Följande kommuner ingick i landskapet:
I Örebro län:
Städer :
Köpingar :
Landskommuner :
I Västmanlands län:
Städer (5 st):
Köpingar (2 st):
Landskommuner (21 st):
Berggrunden i Västmanland består av urberg, som i huvudsak tillhör den mellansvenska leptitformationen. Den har sitt huvudområde i landskapets västra delar och består av en undre dela av eruptiva bergarter med inslag av kalkstenar och järnmalmer. En övre del består av sedimentäragråvackor och lerskiffrar. Leptitformationens bergarter har deformerats kraftigt i samband med den svekofenniska orogenesen, då även en stor granitmassa trängde upp, så kallade urgraniter. Dessa har sedermera till stor del förskiffrats och omvandlats till gnejser. I ett sent stadium av orogensen trängde yngre graniter samt pegmatiter upp. I den nordvästra delen som utgör en del av Bergslagen, fanns områden med järnmalmsbrytning i bland annat Norberg, Riddarhyttan, Striberg, Stripa, Stråssa, Persberg och Dalkarlsberg. I leptitformationen finns sulfidmalmer med ädla metaller och kalksten till exempel vid Sala. Mineralet kvarts bildar ränderna i den kvartsbandade blodstensmalmen som är Västmanlandslandskapssten.
Terrängen höjer sig frånMälaren, som i sydöst har låg, djupt sönderskuren kust, där ett bördigt slättland breder ut sig. Det utgör en del av denMellansvenska sänkan och täcks till största delen av leror och andra havsavlagringar. Från norr till söder löperrullstensåsar, bland annatBadelundaåsen ochStrömsholmsåsen. Mot nordväst höjer sig landet sakta, och samtidigt avtar jordbruksbygden, som här delas upp avskogshöjder ochsjöar i mer isolerade områden. Nordvästra Västmanland tillhörnorrlandsterrängens storkuperade, skogrikamoränlandskap, där dockslättlandet gör djupa inbrytningar längs de större vattendragen. Området, som är mycket sjörikt, når iFjällberget (ett berg som delas av gränsen tillDalarna) en högsta höjd av 466 meter över havet. Västligaste delen avvattnas avSvartälven till Vänern, resten av bland annatArbogaån,Hedströmmen,Kolbäcksån,Svartån ochSagån till Mälaren. Nedre Kolbäcksån ingår iStrömsholms kanal. Sagån utgör gräns tillUppland.
|
|
Limes Norrlandicus skär genom Västmanland och delar upp landskapet i den biologiska norrlandsgränsen.Odlingszonerna varierar från zon II lokalt kring Mälaren upp till den nordvästra delen och klimatzon V.
Rekord:Den högsta temperatur som uppmätts i landskapet är 36 °C, dels den 9 juli 1933 i Västerås, senast den 6 augusti 1975 i Sala. Västmanlands köldrekord sattes under natten den 24 januari 1875, då Nora och Västerås avläste -36,5° kallt.
Norrlandsterrängen i Bergslagen domineras avbarrskogar. Nästbjörk är nordliggråal det viktigastelövträdet. Bland andra nordliga element kan nämnasfjällummer, som i Västmanland har sin sydligaste svenska förekomst.Ek, som i stort sett sammanfaller med Limes Norrlandicus, förekommer mer allmänt i sydöst. Bland arter som har sina nordligaste svenska förekomster i Västmanland märksrödsyssla, som växer på urkalksten i Norberg, ochmistel, som ärlandskapsblomma och förekommer i lundar och parker vid Mälaren.
I de norra delarna av landskapet har faunan norrländsk prägel.Järpen är till exempel ganska allmän, ochdalripa kan förekomma, fast sparsamt,sparv- ochpärluggla är utbredda och i klarvattensjöarna häckarknipa ochsmålom. I mälartrakten lever mer sydliga arter somigelkott,brun kärrhök,sothöna,rördrom ochskäggdopping.Rådjuret, som ärlandskapsdjur, är allmänt, i synnerhet i mälarbygden. I trakterna mellanLindesberg ochNora i nordvästra Västmanland, kan man fortfarande stöta påAsknätfjärilen, som i Sverige försvunnit från övriga lokaler. Asknätfjärilen är Västmanlandslandskapsinsekt.Älg förekommer i hela länet medan kron- och dovhjort har störst utbredning i de södra delarna. Från söder har även vildsvinet kommit och har nu etablerat sig i större delen av länet. Varg och lo har funnits i skogsregionerna närmast dalagränsen sen gammalt men särskilt vargreviren har flyttats allt längre söderut. Björn kan i enstaka fall röra sig långt söderut men endast ett fåtal björniden är kända i de nordligaste delarna av länet.
Carl Wilhelm von Sydow menade1937 att Västmanland knappast har någon självständig prägel kulturellt "Kustlandet ansluter sig nära till de övriga Mälarlandskapen, medan de n. delarna närmast ansluta sig till Dalarne."[7]Bergslagen hade medfört "egendomligheter" i husinredningen som gjutjärnskaminer i stället för öppna spisar och höga järnskorstenar. Även sägendiktningen dominerades avgruvrået ochskogsrået. De glesast bebodda delarna i landskapet var skogsbygderna i nordväst.
Folkkulturen har präglats av mötet mellan sydliga och nordliga inflytanden, men också av näringslivstyperna: bergslags-, bruks- och jordbruksbygd. Bergsmannakulturen medförde ett tidigt accepterande av borgerliga, urbana kulturelement, men också kontakter med kontinental tradition i fråga om till exempel festseder. Nordliga drag möter i slutna gårdsfyrkanter av samma typ som i Dalarna, medan särskilt i öster den centralsvenska gårdsformen med portlider mellanmanhus och fägård slagit igenom. Folktro och folkdikt är väldokumenterade och uppvisar många drag som förknippar dem med nordsvensk tradition, till exempel rikedom på motiv om föreställningar kring skogsrået. För utforskning av och skydd åt växt-, djur- och kulturminnen verkar den 1861 av Dybeck stiftade Västmanlands fornminnesförening, med museum iVästerås slott ochVallby friluftsmuseum.
| |||||||||||||
