| Utrikesdepartementet | |
 | |
| Underordnad | Regeringskansliet |
|---|---|
| Organisationstyp | Departement |
| Ledning | 0•0Maria Malmer Stenergard (M) departementschef ochSveriges utrikesminister 0•0Benjamin Dousa (M) bistånds- ochutrikeshandelsminister 0•0Dag Hartelius kabinettssekreterare |
| Säte | Arvfurstens palats |
| Kommun | Stockholm |
| Organisationsnr | 202100-3831 |
| Inrättad | 1791 |
| Instruktion | SFS 1996:1515 (lagen.nu) |
| Webbplats | www.ud.se |
| Tidigare namn | Konungens kabinett för den utrikes brevväxlingen (1791-1840) Kungl. Utrikesdepartementet (1840-1974) |
Utrikesdepartementet (UD)[1] är ettdepartement inomRegeringskansliet med adressArvfurstens palats vidGustav Adolfs torg iStockholm. Utrikesdepartementet ansvarar tillsammans medUtrikesrepresentationen för hanteringen av Sveriges förbindelser med andra länder. Beslut som gällerSveriges utrikespolitik förbereds och samordnas. Det gäller såväl politiska frågor som till exempel handelsfrågor.
På Utrikesdepartementet sammanställs information om förhållanden som har betydelse för Sveriges utrikespolitik. På departementet formuleras också de handlingsalternativ som ligger till grund förregeringens ställningstaganden i utrikespolitiska frågor. Tillutrikesförvaltningens uppgifter hör dessutom att ta tillvara enskilda svenska medborgares och organisationers intressen utomlands.
Utrikesdepartementet tillkom 1791, närGustav III inrättadeKonungens kabinett för den utrikes brevväxlingen. Då skapades i praktiken den organisation som 1840 formellt fick namnet Utrikesdepartementet.
Det är möjligt att tala om en utrikesförvaltning till funktionen så snart vi kan skönja en svensk central statsförvaltning, och det kan vi från slutet av 1200-talet. UnderGustav Vasa utvecklades kansliet till att bli det organ som hanterade och expedierade regeringsärenden. MedGustav II Adolfs reformer på 1620-talet genomfördes en specialisering inom kansliet så att utrikesärenden fördelades på sekreterare allt efter land.
Chef för kansliet varrikskanslern. Han kan på sätt och vis betecknas som utrikesminister. Mer kända innehavare av denna tjänst ärAxel Oxenstierna ochMagnus Gabriel De la Gardie. Titeln ändrades underKarl XI:s tid tillkanslipresident.
Underfrihetstiden var kansliet indelat i olika expeditioner, bland annat en utrikesexpedition. Dessa kan ses som föregångare till departementen. Chef för respektive expedition var enstatssekreterare. Kanslipresidenten var chef för kansliet. Under frihetstiden stärktes hans makt ytterligare. En av de kända innehavarna av posten varArvid Horn.
Gustav III genomförde omfattande förändringar av den centrala utrikesförvaltningen. Kungen övertog själv ledningen av utrikespolitiken och kom i praktiken att fungera som sin egen utrikesminister. De utrikes ärendena handlades inom kanslipresidentens kontor, vilket fick en allt mer självständig ställning direkt under kungen. Det var detta kontor som 1791 slutligen bröts ut ur kansliet och fick namnetKonungens kabinett för den utrikes brevväxlingen. Kabinettet ställdes under ledning av enkabinettssekreterare. Den förste kabinettssekreteraren av denna post hetteAron Isak Silfversparre.
Med1809 års regeringsform förstärktesmaktdelningsprincipen som hade börjat att införas med1772 års regeringsform ochFörenings- och säkerhetsakten från 1789. Kungen fick vid sin sida ettstatsråd, vari bland annat ingick enutrikesstatsminister. Den förste varLars von Engeström. Betecknande för den vikt kungen tillmätte utrikesfrågorna var att dessa föredrogs särskilt av utrikesministern med endast ett annat statsråd närvarande. Men också i detta nya samhällssystem behandlades utrikesärendena i kabinettet. Det bevarade i stort sett både organisation och verksamhetsform från dengustavianska tiden.
Departementalreformen 1840 innebar för Utrikesdepartementet i praktiken enbart att kabinettet bytte namn till Utrikesdepartementet. I huvudsak bevarade det sin gamla ställning och sin organisation. Den viktiga förändringen var att utrikesstatsministern blev chef för departementet. Kabinettssekreteraren blev högste tjänsteman. Med reformen 1876 ändrades statsrådet så att Sverige fick enstatsminister och departementschefen på Utrikesdepartementet fick titelnminister för utrikes ärendena. Den förste som innehade detta nya ämbete varCarl Fredrik Hochschild.
År 1858 delades Utrikesdepartementet funktionellt in i fyra avdelningar: politiska, handels-, konsulats- och kamerala avdelningarna. Efterupplösningen av unionen med Norge ändrades organisationen 1906, då departementet flyttade in iArvfurstens palats, och den politiska avdelningen avskaffades under ett antal år som sträckte sig bland annat överförsta världskriget. Detta försvårade en redan i och för sig besvärlig situation som kriget framkallat och erfarenheterna togs tillvara i nya organisationsförändringar 1919 och 1928. Det funktionella betraktelsesättet blev gällande i Sverige (medan i andra länder regional organisation, så kallade deskar, kunde förekomma) och departementet fick nu fyra avdelningar: politiska, rätts-, handels- och personalavdelningen.
Ett intressant tillskott från 1910-talet varpressbyrån, som markerade den vikt man började tillmäta relationerna till främst tidningar. Sin nuvarande utformning fick pressbyrån i stort sett 1938. Personalavdelningen omorganiserades 1963 och bytte namn till administrativa avdelningen. Samtidigt fick den en central förvaltningsfunktion för utlandsmyndigheterna. Den största förändringen under slutet av 1960-talet var handelsavdelningens sammankoppling med handelsdepartementet och biståndsavdelningens tillkomst 1970. I samband medHandelsdepartementets nedläggning 1982 skapades på nytt en utrikeshandelsavdelning.
Under 1996 genomgick Utrikesdepartementet sin största omorganisation sedan 1858. Då avskaffades den funktionella uppdelningen i en politisk avdelning, en biståndsavdelning och en handelsavdelning. I stället genomfördes en blandad så kallad desk- och funktionsorganisation. Nu finns särskilda geografiska enheter för Afrika söder om Sahara, Amerika, Asien och Oceanien, Mellanöstern och Nordafrika, Europeiska Unionen samt Östeuropa och Centralasien.
År 1997 lades alla departement samman till den sammanhållna myndighetenRegeringskansliet. Sammanslagningen har dock tagit lång tid att genomföra, och ännu 2007 agerade Utrikesdepartementet självständigt på många sätt vis-à-vis övriga departement[källa behövs].
Utrikesdepartementet är Regeringskansliets största departement med cirka 1 500 anställda, omkring tjugo procent av Regeringskansliets personal.
Diplomatyrket är ett traditionellt mansdominerat yrke och anställningen av tjänstemän var under en lång tid bestående av enbart män. Den 12 juli 1948 antog Utrikesdepartementet sin första kvinnligaattaché. Debutanten blev juristenBarbro Beer (född Selldén), född i Göteborg och uppväxt i Örebro.[2]
Året innan Beer antogs som attaché ansökte en socialdemokratisk kvinnlig politiker med goda kvalifikationer, men nekades. Motståndet till kvinnliga diplomater förklarades i många år med kvinnornas inkompetens att hantera berusade sjömän, framträda i uniform och slutligen inte kunna motstå de utländska männens charm, vilket i sin tur var en fara för statshemligheterna. Nästan tio år senare fick UD sin första kvinnliga ambassadör iAlva Myrdal, som i många år kämpat för en jämställd arbetsmarknad. 1957 beskrev Barbro Beer det omtalade motståndet som "knäckt".[3]
I de intervjuer som hölls med Barbro Beer ställdes det frågor om äktenskap och skapandet av en familj. I de tidskrifter som publicerades motiverades denna typ av frågor med normerna för det svenska hemmet, där diplomatmannens fru förväntades följa på utlandsresor och ambassadörsarbeten, så att diplomaten kunde arbeta medan kvinnan tog hand om barnen. Tanken på en kvinnlig diplomat var därmed normbrytande och för många otänkbart eftersom det skulle försvåra möjligheterna till ett familjeliv. I en intervju med Dagens Nyheter 1948 löd majoriteten av frågorna om detta, istället för om hennes arbete.[2]
1976 skrevsSFS:s jämställdhetsförordning. Arbetet skulle inrikta sig på att skapa en mer jämställd arbetsmarknad. Utrikesdepartementet granskades noggrant, många menade att de var värst i frågan. 28 år efter det att den första kvinnan blivit antagen hade endast två tillkommit. Detta skulle aktivt motverkas och expeditionschefen Dag Malm uttalade sig om att en kvinna kunde få förtur till vissa poster även om hon har något mindre kompetens än en manlig sökande.“För att bryta männens dominans på vissa poster kan man föredra en kvinna även om hon ligger något under den manliga sökanden i kompetens.” -Dag Malm i intervju med UD-kuriren.[4]
Jämställdhetsarbetet som påbörjades av UD 1976 började med en enkät som skickades ut till de arbetande. Ett av svaren på enkäten löd “Behandlas man som dum så blir man det.”[5] UD:s nya jämställdhetsgrupp påbörjade sitt arbete för att aktivt föra in fler kvinnor i attaché-yrket samt befordra fler kvinnor. Ett annat fokus låg i att anställa fler män i traditionellt kvinnodominerade yrken som biträdande.[5]
Fram mot 2000-talet blev UD fyllt av fler kvinnor och 2014 lanserades Sveriges feministiska utrikespolitik, den första av sitt slag. Utrikesdepartementet utgav i samband med dettaHandbok Sveriges feministiska politik. I en undersökning 2017 var den procentuella könsfördelningen i de styrelser där den svenska staten utser ledamöterna 52% kvinnor och 48% män.[6]
När Sverige etablerade sig som en europeisk stormakt från början av 1600-talet uppkom alltmer behovet av en diplomatisk representation i utlandet. Det skedde vanligen genom speciella uppdrag till exempel i samband med freds- och förbundsförhandlingar. Men så småningom växte det också fram fasta beskickningar. Den första varambassaden i Haag som tillkom redan 1614. Sveriges äldsta utlandsstation är dockgeneralkonsulatet i Hamburg, som leder tillbaka till 1570-talet, då man svarade för Sveriges postförbindelser med kontinenten. På den tiden var det vanligt att man också utnyttjade andra länders representanter som företrädare. Den mest kände är den holländske rättslärdeHugo Grotius, som på 1630- och 1640-talen företrädde Sverige iParis.
Underfrihetstiden ochgustavianska tiden fick utlandsrepresentationen allt fastare former. Man närmade sig mer och mer en verklig diplomatisk karriär. Alltjämt uppfattades dock de diplomatiska tjänsterna som tillfälliga uppdrag. Om en diplomat hemkallades och inte hade någon ordinarie tjänst hemma, fick han så kallat rappelltraktamente.
En fast reglerad diplomatisk karriär och kontinuerlig representation på beskickningar utomlands blev det först under 1800-talet. Ett ökat internationellt utbyte tillsammans med det faktum att beskickningarna fick nya arbetsuppgifter gjorde det nödvändigt att bygga ut och förstärka den diplomatiska representationen.
Utlandsmyndigheterna är hybrider inomstatsförvaltningen. Dessa är delvis självständiga myndigheter, då till exempel pass och annat utfärdas i myndighetens namn på delegation från Regeringskansliet, emedan utrikesmyndigheterna inte får föra Sveriges talan utan konsultation med departementet. En diskussion förs huruvida detta skall bestå eller om en uppdelning av departementet i en departementsdel och en verksdel skall komma till stånd.
![Sverige har haft en ambassad i Haag sedan 1614 och på nuvarande adress – Lange Voorhout 28 – sedan 1929.[7]](/mt/?noimg=&dark=on&url=http%3a%2f%2fsv.wikipedia.org%2fwiki%2fFil%3aDen_Haag_-_Lange_Voorhout_28.JPG)
Fram till 1800-talets mitt hade beskickningarna i huvudsak endast ägnat sig åt politik, det vill säga att förhandla om förbund och fred, att motarbeta motståndares intressen och att bedrivaunderrättelseverksamhet.
Vid mitten av 1800-talet införlivades det så kalladekonsulatsväsendet i utrikesförvaltningen. Därmed följde i betydande utsträckning handelspolitiska och kommersiella ärenden, som förut hade handlagts avKommerskollegium och konsulaten. Svenskarnas allt tätare resor och bosättning utomlands återspeglas också i ett ökat antal juridiska ärenden. Under 1900-talet har uppgiften att sprida information om Sverige och svenska förhållanden till en allt bredare utlandspublik fått stadigt ökad betydelse.
Sveriges biståndspolitik byggdes ut från början av 1960-talet. Från början var biståndskontoren en helt självständiga utlandsmyndigheter. Därefter har de steg för steg integrerats i ambassaderna.
Sveriges utlandsrepresentation var länge koncentrerad till Europa.Washington tillkom vid 1800-talets början,den i Tokyo ett sekel senare. Utbyggnaden av representationsnätet itransoceana länder började först efterandra världskriget.
Utrikesministern, som ärstatsråd ochdepartementschef på Utrikesdepartementet, har historiskt haft olika ämbetstitlar:
Den högste chefstjänstemannen inom UD kallas förkabinettssekreterare, och motsvaras inom andra departement och hos andra ministrar avstatssekreterare. Orsaken till den annorlunda titeln på UD är att då ’’Konungens kabinett för den utrikes brevväxling’’ inrättades så fick dess chef titeln kabinettssekreterare. Denna titel behölls även efterdepartementalreformen 1840.[10]
För det fall andra ministrar är placerade på Utrikesdepartementet så har dessa som regel en egen statssekreterare.
Under den politiska ledningen leds arbetet avutrikesråden,expeditionschefen ochrättschefen, de så kallade chefstjänstemännen. Antaletutrikesråd har varierat, idag finns ett för politiska frågor (under utrikesministern), ett för utvecklingsfrågor (under biståndsministern) och ett för utrikeshandelsfrågor (under utrikeshandelsministern).
UD har följande ansvarsområden:
Diplomatprogrammet är Utrikesdepartementetstraineeprogram och förbereder blivande svenskadiplomater för ett arbete i Stockholm och vid Sveriges utlandsmyndigheter.[16]
Ansökan avser egentligen inte en utbildning utan en tjänst inom UD, som föregås av en utbildning. För att vara behörig att söka krävs en avslutad examen på 120 poäng/180högskolepoäng som motsvarar tre års heltidstudier vid universitetet. Utöver det krävs språkkunskaper i svenska, engelska och ett tredje modernt språk (franska,tyska,spanska,arabiska,ryska ellerkinesiska). Ytterligare språkkunskaper är meriterande. Även utlandsvistelse i minst sex månader i samband med studier, praktik eller arbete är ett krav.
Ett hundratal sökande väljs ut till ett skriftligt kunskapsprov som inkluderar både rena kunskapsfrågor och analytiska essäfrågor. De som presterar väl blir uttagna till assessment centre, där man genomför ytterligare tester, och intervjuer. Därefter beslutas vilka som antas till programmet.
UD har kritiserats för sin subjektiva och slutna antagningsprocess. Kritiken syftar på att UD slussar igenom kandidater som redan är kända och därmed missgynnar andra sökande, att personer med befintliga kontakter på UD skulle ha lättare för att bli antagna.[17]
Under läsåret 2006-2007 gickkronprinsessan Victoria UD:s diplomatprogram. Hovet ansåg att utbildningen skulle gå i linje med kronprinsessans framtida arbetsuppgifter och åtaganden. Till skillnad från övriga sökande behövde inte kronprinsessan gå igenom den formella antagningsprocessen. I stället utökades programmet med en extra plats för att inte missgynna någon sökande. Kronprinsessan fick till skillnad från de andra ingen lön under utbildningen. KungCarl XVI Gustaf har gått en liknande utbildning.[18]
Utrikesdepartementet har sin verksamhet iArvfurstens palats, vidGustav Adolfs torg i Stockholm, näraRosenbad och mitt emotRiksdagshuset respektiveOperan. Departementet har 2017 lokaler även i kvarterenBrunkhuvudet,Johannes Större ochRöda Bodarna.
Från början av 1790-talet varUtrikesministerhotellet påBlasieholmentjänstebostad ochrepresentationsvåning förSverigesutrikesstatsministrar. Dess siste hyresgäst varÖsten Undén, till 1962.[19]
| ||||||||
| |||||||||||
| |||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
_nordisk_samarbetsminister_Sverige._Nordiska_radets_session_2010.jpg)
