Movatterモバイル変換

[0]ホーム
URL:

Hoppa till innehållet
Wikipedia
Sök

Sergej Prokofjev

Från Wikipedia
Sergej Prokofjev
Sergej Prokofjev i New York 1918.
Sergej Prokofjev i New York 1918.
Levnad
Född23 april1891
Sontsovka,Jekaterinoslav,kejsardömet Ryssland
Död5 mars1953 (61 år)
Moskva,Sovjetunionen
BegravdNovodevitjekyrkogården
Tonsättare
InstrumentPiano

Sergej Sergejevitj Prokofjev (ryska: Сергей Сергеевич Прокофьев), född23 april (11 april enligtg.s.)1891 i Sontsovka, nära Donetsk, död5 mars1953 iMoskva, var en sovjetisktonsättare,pianist ochdirigent.

Biografi

[redigera |redigera wikitext]

Sergej Prokofjev var son till enagronom. Han lärde sig pianospel av modern och blev en framstående pianist. Han började komponera i sexårsåldern och fick tidigt framgång med ett antal pianokompositioner. Hans första verk, en pianosonat, skrevs 1907 vid 16 års ålder och redan 1912 premiäruppfördes hans första pianokonsert, som av nutida musikkritiker bedöms som en pärla bland konserter, men som av en dåtida kritiker benämndes som "en primitivkakofoni, som inte förtjänar att kallas musik".

Han studerade 1904–1914 vid Musikkonservatoriet iSankt Petersburg. Efter denryska revolutionen lämnade Prokofjev landet i maj 1918 och levde i exil, först fyra år iUSA och sedan 13 år iFrankrike. Hans exil hade dock inte politiska skäl utan konstnärliga; han ansåg attoron efter revolutionen inte gav honom den arbetsro som han behövde.[1]År 1922 flyttade han tillParis och började där samarbeta medSergej Djagilev. Under Paristiden tillkom trebaletter, tresymfonier och pianokonsert nr 5. Han återvände till Sovjetunionen 1927 och 1929, och bosatte sig permanent i Moskva 1936.

Musikstil

[redigera |redigera wikitext]

Prokofjev kritiserades ofta i sitt hemland för sin västerländska stil, vilket dock inte hindrade att han flera gånger fickStalinpriset. Hans stil inrangerades inte i någon skola. Den var från början strängt rytmisk och hade en karakteristiskpolytonal harmonik. Ett drag av ironi återfinns i många av hans tidigare verk. Samtidigt finns hos honom en klart klassicerande tendens som iDen klassiska symfonin (1916-17).[2]

Efter hemkomsten till Ryssland anknöt Prokofjev till rysk tradition. Ett exempel är folksaganPeter och vargen (1936) för orkester och berättare. Den rymmer humor och ömsinthet och är dessutom musikpedagogisk.[2]

Verkförteckning (urval)

[redigera |redigera wikitext]
Prokofjev på sovjetiskt frimärke 1991.

Opera

[redigera |redigera wikitext]

Baletter

[redigera |redigera wikitext]

Orkesterverk

[redigera |redigera wikitext]
  • 1902 – Symfoni i G-dur
  • 1908 – Symfoni i e-moll
  • 1909 –Sinfonietta i A-dur, op. 5 (rev. 1914/15)
  • 1910 –Drömmar, symfonisk dikt, op. 6
  • 1910 –Osseneye, symfoniska skisser för kammarorkester, op. 8 (rev. 1915 och 1934)
  • 1915 –Skytiska sviten, op. 20
  • 1916/17 – Symfoni nr 1 i D-dur (’Klassiska’), op. 25
  • 1924/25 – Symfoni nr 2 i d-moll, op. 40
  • 1925–29 –Divertimento, op. 43
  • 1928 – Symfoni nr 3 i c-moll, op. 44
  • 1929/30 – Symfoni nr 4 i C-dur, op. 47
  • 1934 –Löjtnant Kizje, symfonisk svit, op. 60
  • 1936 –Peter och vargen, symfonisk barnsaga för berättare och orkester, op. 67
  • 1936 –Rysk ouvertyr, op. 72 (rev. 1937)
  • 1941 –1941, symfonisk svit, op. 90
  • 1944 – Symfoni nr 5 i B-dur, op. 100
  • 1945 –Ode till krigets avslutning, op. 105
  • 1945–47 – Symfoni nr 6 i ess-moll, op. 111
  • 1947 – Symfoni nr 4 i C-dur, op. 112 (reviderad version)
  • 1951–52 – Symfoni nr 7 i ciss-moll, op. 131
  • 1953 – Symfoni nr 2 i d-moll, op. 136 (reviderad version)

Konserter

[redigera |redigera wikitext]
  • 1911/12 – Pianokonsert nr 1 i Dess-dur, op. 10
  • 1912/13 – Pianokonsert nr 2 i g-moll, op. 16 (rev. 1923)
  • 1917/21 – Pianokonsert nr 3 i C-dur, op. 26
  • 1931 – Pianokonsert nr 4 (för vänster hand) i B-dur, op. 53
  • 1931/32 – Pianokonsert nr 5 i G-dur, op. 55
  • 1952 – Pianokonsert nr 6 (för två pianon och stråkorkester), op 133 (ofullbordad)
  • 1916/17 – Violinkonsert nr 1 i D-dur, op. 19
  • 1933–38 – Cellokonsert i e-moll, op. 58
  • 1935 – Violinkonsert nr 2 i g-moll, op. 63
  • 1950/51 – Symfoni-konsert för cello och orkester i e-moll, op. 125 (rev. 1952)
  • 1952 – Concertino för cello och orkester i g-moll, op. 132 (en version fullbordad avDmitrij Kabalevskij, en annan avVladimir Blok)

Vokalmusik med orkester

[redigera |redigera wikitext]
  • 1909/10 – Två dikter för damkör och orkester, op. 7
  • 1917/18 –De äro sju kantat för tenor, blandad kör och orkester, op. 30 (rev. 1933)
  • 1935–37 – Kantat till 20-årsdagen av oktoberrevolutionen för blandad kör, symfoni-, militär-, slagverks- och folkinstrumentorkester, op. 74
  • 1938/39 –Alexander Nevskij, kantat för mezzosopran, blandad kör och orkester, op. 78 (filmmusik)
  • 1942/43 –Balladen om pojken, som förblivit okänd, kantat för sopran, tenor, blandad kör och orkester, op. 93
  • 1950 –Fredens väktare, oratorium för mezzosopran, berättare, gosskör, blandad kör och orkester, op. 124

Kammarmusik

[redigera |redigera wikitext]
  • 1903 – Violinsonat i c-moll
  • 1912 – Ballad i c-moll för cello och piano, op. 15
  • 1919 – Ouvertyr över hebreiska teman i c-moll för klarinett, piano och stråkkvartett, op. 34
  • 1924 – Kvintett i g-moll för oboe, klarinett, violin, viola och kontrabas, op. 39
  • 1930 – Stråkkvartett nr 1 i h-moll, op. 50
  • 1932 – Sonat för två violiner i C-dur, op. 56
  • 1938/46 – Violinsonat nr 1 i f-moll, op. 80
  • 1941 – Stråkkvartett nr 2 i F-dur, op. 92
  • 1943 – Sonat i D-dur för flöjt och piano, op. 94
  • 1944 – Violinsonat nr 2 i D-dur, op. 94b
  • 1947 – Violinsonat i D-dur för solo violin, op. 115
  • 1949 – Cellosonat i C-dur, op. 119

Verk för piano

[redigera |redigera wikitext]

8 sonater, 2 sonatiner,Réminiscences,Èlan,Désespoir,Suggestion diabolique,Toccata, cykelnSarcasmes,Visions fugitives, danssviter, etyder, stycken för barn med mera.

Källor

[redigera |redigera wikitext]
  1. ^Prokofiev, Sergei (2000) [1960]. Sergei Prokofiev: Autobiography, Articles, Reminiscences. The Minerva Group, Inc. sid. 50.ISBN 0898751497 
  2. ^ [ab]Bra Böckers lexikon, 1979.

Vidare läsning

[redigera |redigera wikitext]
  • Abraham, Gerald (1947). Åtta sovjetkomponister. Gebers musikböcker. Stockholm: Geber.Libris907465 
  • Axler, Olof (2006). ”Prokofjev går i fällan.”. Opus (Malmö) 2006 :3,: sid. 50-53. 1653-2619.ISSN1653-2619.  Libris10340068
  • Engström, Bengt Olof (1991). ”Prokofjev och hans orkestermusik.”. Musikrevy (Svedala  : Musikrevy, 1946-1994) 1991 (46 :5),: sid. 237-240. ISSN 0027-4844.ISSN0027-4844 ISSN 0027-4844.  Libris8194295
  • Jacobsson, Stig (1989). ”Sergej Prokofjev : den ryska musikens svarta får”. SON (Norrköping  : Symfoniorkestern Norrköping, 1971-1994) 1989/90(19 :okt.),: sid. 15-17.  Libris9476611
  • Longman, Richard (1991). ”Sergej Prokofjev : fantasi och realism”. Operan. Spelåret ... (Stockholm  : Kungl. teatern, [19--]-) 1990/91 :13  : ill.,: sid. 6-14.  Libris2236750
  • Schnittke, Alfred (1991). ”Perspektiv på Sergej Prokofjev : inledningsföredrag till den internationella Prokofjev-festivalen i Duisburg den 16 september 1990”. Musikrevy (Svedala  : Musikrevy, 1946-1994) 1991 : (46 :5),: sid. 233-236  : ill.. ISSN 0027-4844.ISSN0027-4844 ISSN 0027-4844.  Libris2245504
  • Sjöqvist, Gunnar (1991). ”Prokofjevs kammarmusik.”. Musikrevy (Svedala  : Musikrevy, 1946-1994) 1991 (46 :5),: sid. 241-243. ISSN 0027-4844.ISSN0027-4844 ISSN 0027-4844.  Libris2245762

Externa länkar

[redigera |redigera wikitext]
v • r
Modernism
Rörelser
Litterära
konstarter
Prosa
Poesi
Verk
Leaves of Grass(1855–1892) ·På spaning efter den tid som flytt(1913–1927) ·Förvandlingen(1915) ·Calligrammes(1917) ·Odysseus(1922) ·Det öde landet(1922) ·Bergtagen(1924) ·Mrs Dalloway(1925) ·Och solen har sin gång(1926) ·Mästaren och Margarita(1928–1940) ·Stormen och vreden(1929)
Bildkonst
Måleri och skulptur
Film
Arkitektur
Verk
Scenkonst
Musik
Teater
Dans
Verk
Se även
KategoriKategori
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sergej_Prokofjev&oldid=56455329”
Kategorier:
Dolda kategorier:
[8]ページ先頭
©2009-2025 Movatter.jp