Romfördragen är två olikafördrag inomEuropeiska unionen som båda undertecknades den 25 mars 1957 iRom,Italien, av företrädare förBelgien,Frankrike, Italien,Luxemburg,Nederländerna ochVästtyskland:[1]
Fördragen trädde i kraft den 1 januari 1958 efter att haratificerats av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.
Genom fördragen upprättadesEuropeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) ochEuropeiska atomenergigemenskapen (Euratom). De nya gemenskaperna delade en gemensam församling (sedermeraEuropaparlamentet) och en domstol (EG-domstolen, sedermeraEU-domstolen) tillsammans med den sedan tidigare upprättadeEuropeiska kol- och stålgemenskapen. Däremot fick de nya gemenskaperna var sitt eget ministerråd och var sin egen kommission. Genomfusionsfördraget, som trädde i kraft den 1 juli 1967, slogs dock de parallella råden och kommissionerna ihop, och det bildades ett enda ministerråd och en enda kommission förEuropeiska gemenskaperna.
Till skillnad frånParisfördraget ingicks Romfördragen på obegränsad tid och fördragen gäller därför fortfarande. De har dock ändrats i flera omgångar, bland annat genomMaastrichtfördraget,Amsterdamfördraget,Nicefördraget ochLissabonfördraget.
 | EU-portalen – temasidan förEuropeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |