SirRoderick Impey Murchison, född19 februari1792 i Tarradale House iMuir of Ord i nuvarandeHighland iSkottland, död22 oktober1871 iLondon, var enskotskgeolog.
Murchison var 1807-1816officer och började först vid 32 års ålder att studerageologi. Förutom en mängd studieresor i geologiskt syfte såväl inomStorbritannien som i flera andra länder, ävenSkandinavien, företog han på uppdrag av den ryske kejsarenNikolaj I i början av 1840-talet en geologisk forskningsresa genom europeiskaRyssland ochUralbergen, vars resultat föreligger i det av honom tillsammans med reskamraterna,Édouard de Verneuil och greveAlexander Keyserling, utgivna stora verketRussia in Europe and the Ural Mountains (1845). Han utnämndes 1855 till generaldirektör förBrittiska geologiska undersökningen, 1863 tillknight och 1866 tillbaronet. Han studerade även åtgeografi och var i många år president iRoyal Geographical Society i London, och ägnade stort intresse åtDavid Livingstones forskning. Hans testamente anvisade 6000pund sterling till upprättandet av en lärostol i geologi vidEdinburghs universitet.
År 1831 började Murchison vidWales sydöstra gräns studera de äldresedimentära bildningar, som dittills sammanfattats under benämningen "gråvacka", för att se, om det ej kunde lyckas att inom dem urskilja olika underavdelningar. Resultatet framlade han fullständigt, bådepaleontologiskt ochstratigrafiskt, i det epokgörande arbetetThe Silurian System (1839; sedermera utökat under titelnSiluria, femte upplagan 1872). Den av honom däri framställda klassifikationen avsilursystemet blev av stor betydelse, icke minst därigenom, att det tillämpades avJoachim Barrande iBöhmen och avJames Hall iUSA. Samtidigt med Murchison studeradeAdam Sedgwick de äldsta sedimentära bildningarna i norra Wales, men offentliggjorde endast deras stratigrafiska förhållande, utan att de av honom insamladefossilen då beskrevs. Genom Murchisons försök att ställa Sedgwicks arbeten i skuggan uppstod dem emellan en strid, särskilt om nomenklaturen, vilken strid efter bägges död fortsattes av deras lärjungar, i synnerhet Sedgwicks. Trots att Sedgwick funnit betydande misstag i den stratigrafiska delen av Murchisons arbete, kan dock hans förtjänster om utredandet av lagerbyggnaden ej förnekas. Murchison tyckte sig ha iakttagit, att i deSkotska högländerna fossilförande siluriska lager stupar in under där uppträdandegnejs, och ansåg därför denna senare vara metamorfoserade silurbildningar, en åsikt, som senare visade sig vara ohållbar.
Murchinson varFellow of the Royal Society och invaldes 1855 som utländsk ledamot avKungliga Vetenskapsakademien. Kommendör avNordstjärneorden hade han blivit 1847. Murchison, som under sin livstid var högt uppburen och överhopades med utmärkelser, däriblandCopleymedaljen 1849 ochWollastonmedaljen 1864, blev efter sin död utsatt för en sträng och delvis obillig kritik. Han instiftadeMurchisonmedaljen(Murchison Medal), vilken sedan 1873 utdelas avGeological Society of London, och till minne av honom, en av Royal Geographical Societys stiftare, utdelar detta sällskap sedan 1882 det av detsamma stiftade Murchisonpriset(Murchison Award). Hans levnadsteckning utgavs av hans vän och lärjungeArchibald Geikie under titeln "Life of Murchison" (1875).
|
