Den19 april1871 beslutade dentyska riksdagen att bygga riksdagshuset. Det tog lång tid innan beslutet kunde verkställas. Först var det tänkt att bygga den på greveAthanasius Raczynskis tomt på kungapalatsets östra sida. Man hade en internationell arkitekttävling där 122 arkitekter deltog. Tävlingen vanns i juni1872 avLudwig Bohnstedt frånGotha. Förslaget kunde dock inte färdigställas, eftersom greve Raczynski vägrade att sälja tomten, där han hade byggt ett palats avAugust Strack.
Riksdagen beslutade därför att leta vidare efter en lämplig tomt. Först1881 lyckades man och köpte just den tomt som var avsedd från början, eftersom greve Raczynski avlidit och hans son och arvinge gått med på att sälja.
I februari1882 utlystes en ny arkitekttävling, där dock baratyskspråkiga arkitekter kunde delta. Tävlingen vanns avPaul Wallot frånFrankfurt am Main ochFriedrich von Thiersch frånMünchen. Båda fick första pris, men Paul Wallot fick flest röster och fick därmed möjligheten att bygga riksdagshuset.
På grund av flera önskemål från en riksdagskommission blev Paul Wallot flera gånger tvungen att ändra sina planer, innan man kunde börja bygga. Den9 juni1884 började man att bygga riksdagshuset vid en stor ceremoni med närvaro av kejsarVilhelm I. Under byggnadstiden hade den dåvarande kejsarenVilhelm II ytterligare några önskemål om hur byggnaden skulle ändras, men Paul Wallot accepterade inte dessa. Den5 december1894 kunde den tyska riksdagen emottaga sin nya byggnad.
Riksdagshuset var praktfullt och representativt inrett. Det fanns mångaheraldiska symboler, statyer och målningar av kända tyska personer. Riksdagsarkivet hade snart miljontals böcker och pärmar som kunde transporteras till läsrummet med hjälp av enpneumatisk hiss. Dessutom hade riksdagshuset ett eget kraftverk.
Kort efter färdigställandet insåg man att det skulle saknas arbetsrum för ledamöterna, vilket blev den största nackdelen med byggnaden.
Paul Wallot tänkte att devisen ”Dem Deutschen Volke” (åt det tyska folket) skulle stå över ingången, men det kunde förverkligas först1916, efter att socialdemokraterna (SPD) beviljat krigskrediter och kejsaren försonat sig med riksdagen.
Den27 februari1933 anlades en brand i riksdagshuset, så att det förstördes invändigt. DennederländskakommunistenMarinus van der Lubbe, som tidigare hade hotat att sätta eld på en förvaltningsbyggnad i Berlin, greps för dådet. Tillsammans med flera medlemmar i det tyska kommunistpartietKPD åtalades han i maj 1933 och dömdes till döden, medan däremot KPD-medlemmarna friades.
Fram till i dag är det oklart vem som verkligen tände byggnaden. Branden hade dock till följd, att nationalsocialisterna kunde övertygarikspresidentenPaul von Hindenburg att kommunisterna planerade att genomföra ett kuppförsök. Rikspresidenten bestämde därför den28 februari att de allmänna fri- och rättigheterna inte längre skulle gälla. Därmed fickSA stort inflytande över upprätthållandet av ordningen och de kunde därmed också skrämma folk inför nästa val. Parlamentet flyttade efter branden tillKrolloperan på andra sidan gatan. Riksdagshuset återuppbyggdes delvis något senare men avsikten var nu att den skulle användas för att visapropagandafilmer i. Underandra världskriget flyttade sjukhusetCharités barnavdelning dit, varför flera barn föddes i byggnaden.
Röda armén såg byggnaden som en symbol för nazisterna och hissade den30 april1945sovjetiska flaggan över riksdagshusets tak. Efter stridigheter intog nazisterna åter byggnaden den 31 april[ifrågasatt uppgift] varpå de sänkte flaggan. Den 2 maj låg byggnaden åter i den röda arméns kontroll och det symboliska fotografiet 'Segerflagga över Reichstag' kunde tas. Bilderna härifrån tillhör de mest visade från andra världskriget och flaggan finns i dag i det ryska armémuseet iMoskva.
Under andra världskriget blev riksdagshuset kraftigt skadat. Den9 september1948 höll den dåvarandeborgmästarenErnst Reuter medanBerlinblockaden pågick sitt berömda tal från byggnaden inför hundratusentals åhörare, (”... Ihr Völker der Welt! Schaut auf diese Stadt ... ”,... Ni världens folk! Skåda den här staden ...) där han appellerade till världen att fortsättaluftbron till Berlin. Den22 november1954 var man tvungen att spränga byggnadens kupol på grund av rasrisk, och mellan1958 och1971 återuppbyggde man riksdagshuset. Man planerade dock byggnaden helt annorlunda invändigt, så att knappast någonting av Paul Wallots planer fanns kvar.
Under detkalla kriget tillhörde riksdagshusetVästberlin, menBerlinmuren gick bara några meter bakom huset. I byggnaden fanns ett museum och ibland träffades ledamöter av olika partier i riksdagshuset, men det var förbjudet för den västtyska förbundsdagen att samlas däri, eftersom Västberlin officiellt inte tillhördeFörbundsrepubliken Tyskland. Utländska politiker som besökte Västberlin var dock mer eller mindre tvungna att besöka huset för att från byggnadens balkonger kunna ta sig en titt över muren. Samtidigt visades i riksdagshuset utställningenFragen an die deutsche Geschichte (frågor till den tyska historien), som lockade miljontals besökare till byggnaden.
Efter den tyska återföreningen beslutade förbundsdagen den20 juni1991 efter en mycket kontroversiell debatt att flytta huvudstaden frånBonn till Berlin och använda riksdagshuset som parlamentssäte igen.
För att åter använda riksdagshuset som parlamentssäte var man tvungen att bygga om huset helt. För att genomföra detta utlystes återigen en internationell arkitekttävling, som den brittiske arkitektenNorman Foster vann. Några tyska politiker krävde dock att byggnaden åter skulle få en glaskupol, något som Foster inte ville ha. Till slut enades man om en jättestor glaskupol som man kan beträda.
Innan man byggde om huset övertäcktes det dock av konstnärsparetChristo och Jeanne-Claude, vilket blev ett uppmärksammat konstverk.
Efter ombyggnaden blev riksdagshuset också en miljövänlig förebild: Byggnaden värms och kyls med hjälp av en underjordisk värmekälla och ett kylandegrundvattenskikt. Ljuset leds medelst speglar genom glaskupolen in i plenisalen. Dessutom fick huset ånyo ett eget kraftverk som drivs av biobränsle frånMecklenburg-Vorpommern.
Den nybyggda glaskupolen är en av Berlins största turistattraktioner. Det finns möjlighet att gå upp i kupolen och skåda in i plenisalen eller blicka ut över Berlin. I byggnaden finns konstverk av många aktuella konstnärer. Det är kostnadsfritt att besöka riksdagshuset.[2]
Den tyska förbundsdagen har sin plenisal i riksdagshuset och varje partigrupp har ett mötesrum i byggnaden. Ledamöterna har däremot sina kontor i en angränsande byggnad.
