Polenkabeln planerades först att byggas som en enkel-ledare med återledning genom vattnet via elektrodnät i havet vid kabelns ändpunkter - en teknik som till exempel använts förBaltic cable som togs i drift 1994. Miljö- och hälsoskyddsnämnden iRonneby kommun sade i februari 1998 nej till denna lösning med hänvisning till befarade klorgasutsläpp. Svenska Kraftnät ansökte då om komplettering av den koncession för Polenkabeln som regeringen beviljade sommaren 1997, med ett ändrat tekniskt utförande med strömåterledning genom två återledningskablar istället för att strömmen återleds genom havet.[1]
Karlshamns kommun motsatte sig då istället projektet med motiveringen att kabeln skulle ge olägenheter för svensk miljö till följd av att den skulle möjliggöra import av billig elström från Polen producerad med stora utsläpp av svavel och kväve. Frågan drevs ända till Miljööverdomstolen, som dock avvisade dessa invändningar i november 2000.[2]
När naturgasledningenNordstream, också vid Östersjön,började läcka i september 2022 och sabotage misstänktes, befarade många att även Polenkabeln skadats. Tester som genomförts avSvenska Kraftnät och offentliggjordes den 4 oktober samma år, visade att så inte var fallet.[3]
Från Karlshamnsverket till den svenska Östersjökusten går en 2 kilometer lång undermarkskabel. Sedan följer en sjökabel med en längd på 239 kilometer som når land näraUstka i Polen. Därifrån går en 13 kilometer lång undermarkskabel till elverket i Bruskowo Wielkie. SwePol Link började läggas ut i maj 1999 och togs i drift 2000. Kabeln har en spänning på 450 kV (kilovolt) och en maximal överföringseffekt på 600 MW (megawatt).[4]
Sverige
Polen
Denna artikel behöver bilder. Har du en passandefri bild får du gärnaladda upp den.