Pluralis ellerplural (flertal) är ettnumerus som betecknar flertal.[1]Pluralis är den traditionella språkvetenskapliga formen,[2] medanplural är den allmänna stavningen i sammansättningar.
Exempel: ordet "datorer" är (böjt) i pluralis (är en plural), och "dator" är isingularis, dvs. ental. Förkortas i ordböcker som pl.
Ett substantiv harnollplural om dess obestämdapluralform är identisk med desssingularform. Nollplural är vanligt igermanska språk, och återfinns isvenskan främst hos ord medneutrumgenus som slutar på konsonant, och hos ord medutrumgenus med ändelsen -are, -ier eller -iker.
Exempel: ett hus, flera hus; en arbetare, flera arbetare; en indier flera indier; en fysiker flera fysiker.
Inommorfologin markeras nollplural mednollmorfemet-Ø. Alltså, flera arbetare-Ø, flera röd-a hus-Ø.[3]
Närliggande begrepp ärsingulare tantum (ord som enbart förekommer i singular) ochplurale tantum (ord som enbart förekommer i plural). Begreppen är dock inte identiska med nollplural, då de antyder att den ena numerusformen saknas för ett ord, medan nollplurala ord har båda numerusformerna (emellertid identiska med varandra).
I modern svenska finns sju inhemska substantivsuffix med betydelsen flertal:-or, -ar, -er. -r,-n, -on och så kallad nolländelse, dvs ingen ändelse (ex. flera "ord"). Det finns också två substantivsuffix med betydelsen bestämd flertal:-na och-en. Anledningen till att de senaresuffixen inte kan sägas betyda enbart bestämd form är att de ord som använder dem använder andra bestämdhetssuffix i singularis, varvid -na som iklockorna och -en som ihörnen är laddade med två betydelseelement. I bestämd form plural av svenska substantiv anges alltså flertal på två ställen, såvida de inte saknar pluralsuffix för obestämd form, somhörn gör.
Exempel på -on ändelse är ett öra flera öron, ett öga flera ögon, ett pära flera päron.
Svenskaadjektiv berörs av numerus. I obestämdspecies har de i allmänhet en särskild form i flertal, vilken dock används också för ental i bestämd form och föradjektivattribut som föregås avgenitivattribut (varpå dock det följande substantivet alltid har obestämd form, till exempel "Eriks röda bil").
Pluralformen förperfektparticip slutar på -a eller -e:gripna, ratade, nöjda, betrodda, lästa.
Pluralformen förpronomina slutar normalt på -a:dessa, mina, många, övriga, sådana, egna, sista, vänstra.
Exempel på dubbla pluralformer ärkollega pl.kollegor el.kolleger.
I äldre svenska, fram till omkring 1950 (mot slutet främst i skriftspråket), liksom i många andraspråk, påverkadesverbens finita former av numerus. Dessa former var beroende av numeruset hossatsenssubjekt. Ipresens plural sammanföll formerna med infinitiv för alla verb utomvara. Andra person plural är ett undantagsfall. Den gamla formenI användes länge (med ändelsen-en (I hoppen,I kunnen,I ären osv.), men när det talspråkligareni infördes i skriften följde den talspråkliga singularisformen med, fastänni är en pluralform. För övriga numerus böjdes verben som följande:
jag/du/han/hon hoppar - vi/de hoppajag/du/han/hon kan - vi/de kunnajag/du/han/hon är - vi/de ärojag/du/han/hon skall - vi/de skola
För destarka verben fanns också en form förpreteritum plural som bildades med ändelsen-o på sammastam som imperfektkonjunktiv:
vi/de skrevo, sprungo, gåvo, fingo, gingo, voro, blevo
Det fanns dessutom tidigare en form för andra person pluralis:I gåven (=ni gav). Alla dessa verbpluraler har länge varit försvunna i samtalsspråket både i standardspråket och i mångadialekter. Verbens pluralformer finns möjligen kvar i äldre oredigerade lagparagrafer, ipastischer samt i vissa stelnade uttryck:Obehöriga äga ej tillträde;Därom tvista de lärde.I betydligt äldre svenska böjdes verben även för första person pluralis och första, andra och tredje person singularis. Andra person böjdes då oftast med ”om” som ändelse. Nedan böjs verbet att vara såsom det skulle ha böjts för sjuhundra år sedan.
Jag ämDu (ni) ästHan/hon/den/det ärVi äromI ärenDe äro
- engelska:-s,-es
- franska:-s,-x
- japanska:pluraländelse saknas
- katalanska: -s,[a] -ns,[b] -os,[c]nollplural[d]
- kinesiska:們/们 (endast med personligt pronomen eller ord som syftar på personer, annars ingen ändelse)
- persiska:-ân,-hâ
- portugisiska:-s
- ryska:-i,-a,-e
- spanska:-s, -es
- svenska:-ar,-or,-er,-r,-n, -on
- tyska:-e,-en,-er,-s
- esperanto:-j
- ^Feminint slut-a byts där mot-e-.[4]
- ^Hos många substantiv med slut-à;à ersätts samtidigt av-a-.[4]
- ^Ordstammens slut-s efter betonad vokal dupliceras i regel.[4]
- ^Vanligen efter slut-s och obetonad vokal.[4]
