Plazas de soberanía (spanska för "platser under [Spaniens]suveränitet" för att skilja dem fråndet dåvarande spanska protektoratet, ävenÁfrica Septentrional Española "Spanska Nordafrika")[1] är en grupp landområden på och utanförMarockos kust. Områdena tillhörSpanien men Marocko gör anspråk på dessa områden.[2]
Plazas de soberanía är ett av de få kvarvarande europeiska territorierna på eller i anslutning tillAfrikas fastland.
Plazas de Soberania delas i två områden, alla områden klassas som del av Spanien och ingår därmed iEuropeiska unionen.Isla Perejil betraktas numera mer som ettingenmansland.[3] Geografiskt, men inte politiskt, hör ävenIsla de Alborán till området.[1]
Plazas mayores, de "större platserna", är benämningen på de två städerna med autonom förvaltning (ciudades autónomas) inom området:
Ceuta: yta: 19,5 km², befolkning: cirka 84 000 invånare
Melilla: yta: 12,3 km², befolkning: cirka 82 000 invånarePlazas menores, de "mindre platserna", är benämningen på de områdena av småöar utmed Marockos kust. Öarna saknar fast befolkning[2] förutom de militärstyrkor som Spanien har stationerade där. Särskilt tillstånd krävs för att besöka plazas menores.[3]
De olika områdena har varit under spansk överhöghet med början från1400-talet.[1][4][5] Plazas de soberania ingår inte i någon avSpaniens autonoma regioner utan står under direkt förvaltning avSpaniens regering.[3]
Den 21 augusti 1415 blev Ceuta och Isla Perejil först del av Portugal[4] underkung Johan, Portugals överhöghet erkändes 4 sep 1479 (Alcáçovasfördraget). Efter unionen med Spanien övergick området den 18 juli1580[4] till spansk överhöghet. Under den portugisiska frigörelsen övertog Spanien området 1 december1640 och vid Freden i Lissabon den 13 februari1668 efterPortugisiska restaurationskriget kvarstod Isla Perejil och Ceuta under Spanien.
Den 17 september 1497 blev Melilla del av Spanien (Kungariket Kastilien)[5], Peñón de Vélez de la Gomera införlivades den 23 juli 1508 följd av Peñón de Alhucemas den 28 augusti 1673. Den 20 juli 1847 erövrades Islas Chafarinas.[5]
Områdena kvarstod under Spaniens förvaltning efterSpansk-marockanska kriget, den 30 mars1912 skapades det fransk-spanskaprotektoratet Marocko (Fèsfördraget) uppdelad påFranska Marocko ochSpanska Marocko, protektoratet omfattade heller inte områdena som fortsatt kvarstod under direkt spanskt styre. Även vid Marockos självständighet1956 kvarstod områdena under Spanien.
1982 utsågs Islas Chafarinas till ettRefugio Nacional de Caza (naturreservat), här finns den näst största kolonin avrödnäbbad trut[3] i världen.
När Ceuta och Melilla erhöll autonomistatus (ciudad autónoma) den 14 mars1995 medföljde även öområdena under respektive stads förvaltning dock utan att vara del av stadsområdet.
Wikimedia Commons har media som rörPlazas de soberanía.
| ||||||||
