Enpersondator är endator i första hand avsedd att användas av en endaanvändare, vanligtvis främst till redigering av olika typer av dokument ikontorsprogram, beräkningar, databearbetning,internetåtkomst viaWorld Wide Web oche-post,datorspel och uppspelning av musik och video. På 2000-talet har skillnaden mellan persondatorer och arbetsstationer suddats ut, och persondatorer används allmänt i sammanhang där många personer använder samma dator turvis.
En persondator består av en systemenhet, mus, tangentbord och skärm. På grund av att enheterna fungerar med varandra. Termerna bordsdator och skrivbordsdator (engelska:desktop "på skrivbord") används ofta synonymt med persondator. Termerna bärbar dator, portabel dator ochlaptop (eng: "i knät") avser persondatorer avsedda att kunna tas med på resor. I ett nätverk av datorer kan hela datorn som anslutits på en position kallas för "nod".
Också om persondatorerna, i synnerhet IBM:s PC och dess tidiga efterföljare, i första hand avsågs att användas av en person, placerade i personens arbetsrum, kom persondatorer någorlunda snart att användas också i hemmiljöer, där de delades av hela familjen. Skillnaden påoperativsystemnivå var dock tydlig i jämförelse medarbetsstationerna, som var avsedda att vanligen användas av en användare åt gången, men så att varje användare loggade in och därmed fick tillgång till sina egna inställningar och filer.
Termen hade använts inomXerox PARC (1972-1973) om forskningsprojektet Xerox Alto PC.[1][2] ÄvenOlivetti (Programma 101 1964) ochHewlett-Packard (HP 9800-serien 1971) hade gjort programmerbara enanvändardatorer som kallades programmerbarakalkylatorer. Dessa flyttbara skrivbordsdatorer kostade 3–5 gånger mer än enVolkswagen Typ 1 och var knappast något för vanliga småföretag eller privatpersoner.
Termen persondator infördes på allvar på engelska ("personal computer") med storsäljandeCommodore PET 1977[2] som hade texten på frontpanelen och använde frasen "The age of the Personal Computer" som reklamslogan.Begreppet blev väletablerat1981[2] medIBM PC som hade uttrycket i modellnamnet, dåIBMs datorer för professionellt bruk före PC:n vanligen var fleranvändarsystem typIBM System/360, undantaget IBM 5100. IBM:s arbetsplatsmiljöer byggde ofta pådatorterminaler som fick färdiga resultat att visa på bildskärmen från enminidator ellerstordator, och även IBM PC kunde användas i nätverk som enIBM 3270-terminal med hjälp av enterminalemulator.
FörkortningenPC kom att användas för datorer kompatibla med IBM:s persondatorer, och sådana kom att dominera persondatormarknaden och med tiden tränga ut IBM själva, eftersom arkitekturen gjorts öppen. Från 1987[2] kallade de sina persondatorerIBM PS/2, "Personal System/2", som en sluten arkitektur som inte skapade en marknad av kompatibler. På 1980-talet fanns en uppsjö av persondatorer (exempelvisVictor 9000 ochABC800), med såväl 8-bitars, 16-bitars och slutligen 32-bitarsmikroprocessorer som CPU, men de som konkurrerade om samma nisch somIBM PC försvann långsamt om de inte var helt kompatibla eftersom marknaden för tillbehör och programvara fokuserade på PC-kompatibla. De som fann en egen nisch klarade sig bättre: AppleMacintosh med grafisktoperativsystem som användes inom dentypografiska industrin,Commodore 64 med färggrafik och ett pris som gjorde den till världens mest sålda dator.Amiga ochAtari var andra som klarade sig på spelmarknaden. Inom industrin ärPC-datorer en bland flera typer avstyrsystem.
Under 1990-talet fanns det framförallt tre typer av datorer för personligt professionellt bruk på marknaden: IBM-kompatibla PC:n,Macintosh-datorer ochUnix-arbetsstationer. I och med att prestandaskillnaden mellan PC:n och arbetsstationer minskade i slutet av decenniet ochmaskinvaran numera ofta är helt kompatibel används både ordet ”persondator” och förkortningen ”PC” närmast synonymt om alla sådana datorer.
Hemdator syftade ursprungligen i första hand påmikrodatorer för hobbybruk, vilka blev vanliga på 1980-talet och så småningom konkurrerades ut av persondatorerna. Numera används ordet ofta för persondatorer som används hemma, oavsett typ.
Moderna operativsystem för persondatorer tillhandahåller i allmänhet de flesta funktioner man förväntar sig av fleranvändarsystem och samma dator har ofta flera användare, till exempel i hem och skolor. Används datorn däremot i första hand somserver eller för inloggning övernätet kallas den inte persondator, också om samma datorhårdvara, med samma program, i annan användning vore en sådan.
Persondatorn har vanligen varit uppbyggd som enskrivbordsdator, meddatorlåda skild frånbildskärm,tangentbord ochmus, men kan också vara enbärbar dator, med dessa delar integrerade. Enhanddator räknas inte alltid som persondator, eftersom dess funktioner är starkt begränsade.
För att använda persondatorn behövs ettoperativsystem och detillämpningsprogram man vill köra. Bland operativsystem för IBM-kompatibla persondatorer kan nämnasMicrosoft Windows,CP/M-86,Linux,FreeBSD ochSolaris.Mac OS används på för det operativsystemet specialtillverkade datorer, som dock tekniskt inte skiljer sig från de övriga.
Luxors med flera persondatorsatsning blev framgångsrik och följdes avABC 800 ochABC 1600 innan utvecklingen lades ned av den nya ägaren Nokia data år 1986 till följd av internationell konkurrens frånIBM PC och kloner av denna.
