Krugmans främsta akademiska arbeten har legat inom ämnesområdetinternationell ekonomi, där han bland annat har undersökt hur handelsmönster påverkas avstordriftsfördelar.
År 1991 mottog Krugman John Bates Clark-medaljen, som ges vartannat år till den mest framstående amerikanska nationalekonomen under fyrtio års ålder. Han erhöll Riksbankens pris till Alfred Nobels minne för sin "analys av handelsmönster och lokalisering av ekonomisk verksamhet".
Krugman föddes i en judisk familj och växte upp på Long Island iNew York. Han är gift i sitt andra äktenskap med Robin Wells, som även hon är professor vid universitetet i Princeton universitet. De har inga barn.
Krugman tog examen påYale 1974 och sin doktorsexamen vidMIT 1977. Han har undervisat vid bland annat Yale,UC Berkeley ochLondon School of Economics innan han 2000 påbörjade sin tjänst vidPrinceton. Vid sidan av sin forskarkarriär har Krugman varit en flitig samhällsdebattör, ekonomisk rådgivare åt presidentenRonald Reagan och under lång tid arbetat somkolumnist på tidningenNew York Times. Han har även skrivit ett tjugotal böcker och sin roll som forskare skrivit över tvåhundra vetenskapliga artiklar.
Krugmans modeller för att förklara företags och länders handel och produktion genom så kallad skalekonomi är speciellt kända.
Krugman anses tillhöra denneo-Keynesianska ekonomiska skolan, och hans verk "Theory and Policy" är en klassisk lärobok i internationell ekonomi där bland annat valutakriser och den tillfrihandel kritiska teorin om "New Trade" förklaras. Han är dock själv i grunden positivt inställd till frihandel, men menar samtidigt att dess fördelar ibland överdrivs och att enskilda aktörer kan förlora på frihandel.
I "Geografi och Handel" och "The Spatial Economy" har Krugman skrivit om lokalisering. Han föreslår en modell för att förklara hur rörliga fördelar hos företag eller för regioner kan komma att låsas fast vilket leder till stora industridistrikt eller centra. Företag får låga transportkostnader och stordriftsfördelar genom närheten till andra företag som är i samma bransch eller som anställer arbetskraft från en liknande arbetsmarknad. En industriregions fördelar jämfört med angränsande regioner leder till en snöbollseffekt som förklarar de stora industridistriktens lokaliseringsmönster.
Som kolumnist iNew York Times sedan 2000 har Krugman kommit att bli vad Washington Monthly kallar "den viktigaste politiska kolumnisten i USA" och 2007 startade han sin blogg på tidningens hemsida. År 2007 författade hanThe Conscience of a Liberal ("En liberals samvete") med utförlig historik över klyftor i inkomster och rikedomar i USA. Krugman förespråkar en politik liknande Roosevelts New Deal samt menar att sjukvård borde statsfinansieras i större utsträckning. Från ett europeiskt perspektiv måste Krugman ses som marknadsvänlig.
I amerikansk politik säger sig Paul Krugman varaliberal, vilket han jämställer med vad som i Europa skulle kallassocialdemokrati.[18] Han var en aktiv kritiker av denrepublikanska regeringen underGeorge W. Bush och dess politik.
Trots att han tidigt i sin karriär var ekonomisk rådgivare åt den republikanske presidentenRonald Reagan (1982 till 1983), kom Krugman på tal som rådgivare förBill Clinton efter dendemokratiska valsegern 1993. Han nekades däremot platsen av politiska skäl då han hade blivit en så livlig systemkritiker. På sin blogg förNew York Times säger han sig på förhand avstå från att tjänstgöra i en eventuell demokratisk regering efter nästa val.
I slutet av 90-talet uttalade Krugman kritik av den "nya ekonomin" men har också kritiseratfasta växelkurser i Sydostasien och investerare vars existens möjliggjordes av fasta växelkurs i upptakten till 1998 års ryska finanskris.
IKrisen - orsaker, verkan, åtgärder spårar han orsaken till dagens finansiella kris i det system av bankliknande institutioner och värdepapperarrangemang som han kallar för skuggbanker. Dessa institutioner och arrangemang var inte utsatta för samma krav och regler som vanliga banker. Bland annat hade dessa skuggbanker inte några krav på reserver, eget kapital eller på att betala till insättningsgarantisystemet. Ett av dessa arrangemang, som numera har kollapsat var ASR (auction rate-security).
Krugman har skrivit mer än 20 böcker, däribland vetenskapliga verk, läroböcker och populärvetenskapliga böcker, och har publicerat mer än 200 vetenskapliga artiklar i tidskrifter och böcker.[19] Han har också skrivit flera hundra kolumner om ekonomiska och politiska frågor iNew York Times,Fortune ochSlate. En genomgång av ekonomiprofessorer som gjordes 2011 utnämnde honom till deras favorit bland då levande ekonomer som var yngre än 60 år gamla.[20] Som kommentator har Krugman skrivit om ett vitt fält av ekonomiska frågor, däriblandinkomstfördelning,beskattning,makroekonomi ochinternationell ekonomi.
Krugman skriver på engelska men har blivit översatt till svenska i bland annat:
En tid av minskade förväntningar: USAs ekonomi mellan Reagan och Clinton. Stockholm: Tiden. 1993.Libris7421938.ISBN 91-550-3955-3
Valser om välfärd: idéentreprenörernas farliga förenklingar och den ekonomiska politiken. Stockholm: Juridik & samhälle. 1995.Libris7621614.ISBN 91-7199-028-3
^läs online,www.econometricsociety.org , läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
^läs online,www.econometricsociety.org , läst: 6 april 2023.[källa från Wikidata]
^Avinash Dixit,In Honor of Paul Krugman: Winner of the John Bates Clark Medal, vol. 7, 2, Journal of Economic Perspectives, 1 maj 1993, s. 173-188,10.1257/JEP.7.2.173,läs online, läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
^läs online,www.nabe.com , läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
^läs online,www.recktenwald.rw.fau.de , läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
^läs online,www.fpa.es , läst: 15 oktober 2019.[källa från Wikidata]
^läs online,clarivate.com , läst: 23 september 2023.[källa från Wikidata]
