 Päijännes läge. | |
| Läge | Mellersta Finland Päijänne-Tavastland |
|---|---|
| Yta | 1 080km² |
| Längd | 120 km |
| Bredd | 28 km |
| Höjd | 78,2m ö.h. |
| Strandlinje | 2 248 km |
| Medeldjup | 16,2 m |
| Maxdjup | 104[1] m |
| Volym | 18,1 k m³ |
| Flöden | |
| Tillflöden | Jämsä älv, Jyväsjärvi, Leppävesi |
| Utflöden | Kalkisforsen ochPäijännetunneln |
| Flöde | 240 m³/s |
 Päijänne och dess grannsjöar | |
| 61°29′N25°26′Ö / 61.483°N 25.433°Ö /61.483; 25.433 | |
Päijänne (ˈpæi(j)ænːe) (tidigare påsvenskaPäjäne[a]) är en sjö i landskapetMellersta Finland ochPäijänne-Tavastland. Sjön är den näst största i Finland och har en yta på 1 080km². Längden på sjön är 119 km (längsta sjön i Finland[2]), och den största bredden är 28 km.
Päijänne är Päijänne-Tavastlandslandskapssjö.[3]
Päijänne är den näst största sjön i Finland;[1]Enare träsk är något mindre ochSaimen större. Päijänne utgör en del avKymmene älvs vattendrag. Sjön avrinner i söder via Kalkisforsen till sjönRuotsalainen och vidare genom Kymmene älv tillFinska viken.
I Päijänne finner man det största finländska insjödjupet på 95m.[1] Djupet ligger i fjärdenRistinselkä i norra Päijänne invid Rappukallio iToivakka kommun. Djupet är markerat med ett specielltsjömärke både på fjärden och på sjökortet över Päijänne. Medeldjupet i Päijänne är i genomsnitt 16,2 meter.
Vattennivån är i genomsnitt 78,39 m ö.h, med en årlig variation mellan 77,94 och 78,83 m ö.h. Vattenståndet är som lägst i april och som högst under midsommaren.
De största öarna i Päijänne är (från söder till norr) Salonsaari (iAsikkala), Virmailansaari (iPadasjoki), Judinsalo och Onkisalo (iLuhanka), Muuratsalo (ligger delvis iMuurame och delvis iJyväskylä [före1993 delvis iSäynätsalo]) samt Vuoritsalo (iJyväskylä, före2009 iJyväskylä landskommun).
Päijänne var en vik iAncylussjön efter attinlandsisen drog sig tillbaka vid slutet av den senasteistiden. Landhöjningen gjorde viken senare till en egen sjö. Vattnet ur den forna Päijänne rann av norrut överMuurasjärvi,Iso-Kotajärvi samt älvenHinkuanjoki (iPyhäjärvi) tillKalajokidalen, som då var en vik iBottniska viken. Det antas att vattnet frånSaimen rann av till Päijänne under samma tidsperiod. Landhöjningen var starkare norrom och i de norra delarna av Päijänne. För ca 6 200 år sedan blevSuomenselkä en vattendelare och vattennivån i de södra delarna av Päijänne steg. Vattenmassorna trängde igenomStängselåsen och började istället rinna av söderut, antagligen till en början överMäntyharjuleden. Idag rinner vattnet av överVuolenkoski ochKymmene älv tillFinska viken.[4]
Päijänne torde vara ett av de äldsta ortnamnen i Finland. Språkforskare har försökt ge olika förklaringar på namnet men man vet inte vilken förklaring som är den relevanta. Oklart är även från vilket språk namnet härstammar. Det kan vara av samiskt ursprung och härstamma från den tiden dåsamerna ännu levde i södra och mellersta Finland.[5]
Päijännesvattenkvalitet är god och vattnet i den södra delen kan drickas utan beredning. Den industriella belastningen var som störst åren1960–1985, men sedan dess har vattenkvaliteten förbättrats. Vattnen i norra Päijänne har påverkats av industrierna iÄänekoski samtLievestuore sulfitcellulosafabrik och Kangas pappersbruk iJyväskylä, centrala Päijänne har å sin sida påverkats av industrierna i Jämsä älvdal. Kvaliteten förbättrades mycket i mitten på 1980-talet när de striktare utsläppsreglerna gjorde att man var tvungen att förbättra reningen vidMetsä-Botnia i Äänekoski.
De striktare reglerna var delvis resultatet av den namnlista på 140 000 underskrifter som folkrörelsenPäijänne puhtaaksi lyckades samla ihop för att påtvinga industrierna effektivare rening av sitt utsläppsvatten. Namnlistan överlämnades till inrikesministerMatti Ahde1983. Högsta domstolen slog 1985 fast de striktare reglerna. Den finländskahuvudstadsregionens dricksvatten leds från södra Päijänne, frånAsikkala, längsPäijännetunneln tillSillböle bassäng iVanda.
I södra delen av Päijänne finnsPäijänne nationalpark som befinner sig på kommunernaPadasjokis,Asikkalas ochSysmäs områden. Kärnområdet i nationalparken är Kelvenneåsen, som löper i syd-nordlig riktning, är 8 km lång och 50–800 m bred. De skyddade lagunsjöar som bildas av åsen är populära båtutflyktsplatser.
Päijänne har kanalförbindelse motKeitele i norr längs den år1993 färdigställdaKeitele kanal, mot Vesijärvi vid Lahtis i söder längs den år1871 ibruktagnaVääksykanalen samt till sjön Ruotsalainen vid Heinola längs den år1878 färdigställdaKalkkinen kanal. Man byggde en helt ny kanal vid Kalkkis år1964.
Man har länge planerat att förena Kymmene älvs vattendrag med en ny kanal till havet, men dessa planer har än så länge inte genomförts. Ett alternativ skulle vara att förbinda via Keitele, det vill säga den så kallade Savolaxkanalen, eller från Päijännes södra ände med den så kallade Mäntyharjukanalen till Saimen, varvid en förbindelse till havet skulle gå längs Saima kanal. Ett tredje alternativ skulle vara att förbinda Päijänne direkt till Finska viken med kanaler till Kymmene älv.
Päijänne är ett populärt båtutflyktsmål: man kan ta sig frånLahtis ända till norra delen avMellersta Finland ochPielavesi iSavolax.
Ett av de största båtevenemangen i Finland,Päijännepurjehdus seglas varje juli från ena änden av sjön till den andra änden. Rutten går frånPadasjoki tillJyväskylä, starten sker vartannat år från söder (Padasjoki) och vartannat år från norr (Säynätsalo iJyväskylä). I segeltävlingen deltar årligen omkring 180 kölbåtar och cirka tusen seglare.
Wikimedia Commons har media som rörPäijänne.