Marie Skłodowska-Curie, vars tilltalsnamn ursprungligen hade formen Maria, föddes iWarszawa iPolen som då var en del avRyssland. Hennes första år var svåra; hennes syster Zofia dog avtyfus och fyra år senare dog även hennes mor.[1] Maria gick på internatskola från tio års ålder och började sedan på gymnasium för flickor.[2] I skolan utmärkte hon sig genom sin enorma minneskapacitet[3] och höga arbetsmoral. Eftersom hon var kvinna fick hon inte börja på det vanliga universitetet, istället deltog hon och hennes syster i det så kallade "flygande universitet" - en patriotisk institution.[2]
Då hennes far, som varit matematik- och fysiklärare, hade förlorat sin förmögenhet på dåliga investeringar var hon tvungen att arbeta somlärare.[3] Samtidigt var hon aktiv vid det polsk-nationalistiskafria universitetet där hon högläste för polska arbetarkvinnor.[3] Under tiden i Polen påbörjade hon sin praktiska vetenskapliga träning i ett kemilaboratorium som drevs av hennes kusin.[2] Till slut kunde hon med ekonomisk hjälp av sin äldre syster Bronia flytta tillParis, där hon först gick påCollège Sévigné och senare studeradematematik, kemi ochfysik påSorbonne. Vid arton års ålder började hon arbeta somguvernant och genom sina inkomster lyckades hon finansiera systern Bronias medicinstudier iParis.
Tidigt i maj 1891 reste hon till Paris under namnet Marie och undervisades av Paul Appell,Gabriel Lippmann ochEdmond Bouty vidSorbonne.[3] Marie studerade hårt vid universitetet med knappa resurser och fick kämpa för att hålla värmen under vintern. Under kvällarna lärde hon ut för att tjäna pengar. 1893 tog hon ut sin examen i fysik och började arbeta i ett laboratorium. I början av sin karriär undersökte hon magnetiska egenskaper hos olika metaller. 1894 fick hon också sin examen i matematik. Hennes examen ledde till ett stipendium och ett arbete på laboratorium.[2] Vid universitetet träffade hon redan kända fysiker somJean Perrin,Charles Maurain ochAimé Cotton.[3] På Sorbonne träffade hon ocksåPierre Curie som hon gifte sig med den 25 juli 1895. Innan Marie tackade ja till Pierres förfrågan om giftermål flyttade hon tillbaka till Polen för att försöka inleda en karriär där. Men efter att hon blev nekad en plats påJagellonska universitetet i Kraków, flyttade hon tillbaka till Frankrike och gifte sig. Nekandet ska ha haft sin grund i sexism.[2]
1896 upptäckte Henri Becquerel ett nytt fenomen som Marie senare skulle kallaradioaktivitet. Hon valde att studera detta för enavhandling och kom fram till att äventorium var radioaktivt (samtidigt somGerhard Carl Schmidt[3]).
Tillsammans med Pierre Curie studerade Marie Skłodowska-Curie olikaradioaktiva material, särskilturaninit, vilket hade den egenskapen att vara mer radioaktivt än deturan de utvann från det. År 1898 hade de kommit fram till en logisk förklaring, nämligen atturaniniten innehöll spår av ett okänt ämne som var mycket mer radioaktivt än uran. Den 25 december tillkännagav Skłodowska-Curie existensen av detta nya ämne. Under flera år av intensivt arbete med att isolera de radioaktiva ämnena i uraninit hade de urskilt två nya grundämnen. Det första fick namnetpolonium efter Maries hemland och det andra namnetradium efter dess höga radioaktivitet.
Marie Skłodowska-Curie var 1900–06 lärarinna vidÉcole Normale Supérieure de Jeunes Filles, blev filosofie doktor 1903. Efter sin makes död övertog hon hans lärartjänst vidSorbonne (som första kvinna), från 1908 med professorstitel (återigen som första kvinna).[4][5]
Tillsammans med Pierre Curie ochHenri Becquerel tilldelades honnobelpriset i fysik 1903 för deras forskning inom radioaktivitet. Hon blev då den första kvinnan att tilldelas ett nobelpris.[6] Åtta år senare tilldelades hon ocksånobelpriset i kemi för upptäckandet av radium och polonium. I och med det andra priset blev hon den första att tilldelas två nobelpris, och än i dag den enda kvinnan som erhållit två pris.[7] Hon är också en av två som tilldelats nobelpris i två olika ämnen; den andre ärLinus Pauling.[7] 1910 invaldes Skłodowska-Curie som ledamot avKungliga Vetenskapsakademien. 1925 blev hon chef och hedersprofessor vid det nyinrättade radiuminstitutet i Warszawa.[5]
Det stod länge oklart om Skłodowska-Curie skulle tilldelas det andra priset på grund av utomäktenskapliga affärer, men efter ett brev från Skłodowska-Curie till Nobelpriskommittén där hon bestämt uttryckte att de skulle koncentrera sig på sina priser, fick hon priset.
Underförsta världskriget upprättade Skłodowska-Curie omkring 200 mindre röntgenanläggningar dit skadade soldater togs in för undersökning och behandling.
Marie Skłodowska-Curie dog 1934 påSancellemozsanatorium utanförSallanches, avaplastisk anemi. Sjukdomen orsakades troligen av all strålning hon utsattes för i sitt arbete och som för det mesta utfördes i ett skjul utan nödvändiga säkerhetsåtgärder. Effekterna av joniserande strålning var inte klarlagda vid den här tiden.
Hennes anteckningar (och till och med hennes kokböcker) från 1890-talet anses på grund av sin strålningshalt vara för farliga att hantera. De förvaras i blyfodrade lådor.[8]
Det första nobelpriset, vilket erhölls 1903, var i fysik och tilldelades till hälften Marie och hennes make Pierre för deras studier inom spontan strålning som hade upptäckts av Henri Becquerel. Becquerel tilldelades den andra halvan.[9] Året innan priset tillkännagavs tillfrågades två dussin europeiska fysiker att nominera lämpliga kandidater. Två av dessa föreslog att priset skulle tilldelas Marie och Pierre Curie tillsammans med Becquerel. En annan av dessa fysiker nominerade enbart Pierre.[10] Trots att Marie Curie varit väldigt närvarande inom både arbetet och nomineringarna, skrev fyra medlemmar i Académie des Sciences (denfranska vetenskapsakademin) år 1904 ett nomineringsbrev där endast hennes make Pierre och Henri Becquerel nämndes. Marie uteslöts helt.[11] I brevet angavs det att Pierre ensam hade studerat "olika mineraler av uran och thorium" och själv isolerat två nya grundämnen: polonium och radium. Det stod även att Pierre själv hade framförskaffat några decigram radium. Mycket stödjer att Marie Curie avsiktligen uteslöts ur nomineringen. Tre av de fyra medlemmarna var välbekanta med makarna Curies arbete och en av dem, Lippman, hade varit en tidigare mentor för Marie.[10][12] Lippman hade presenterat den första publikationen angående upptäckten av radioaktivitet, vilken var skriven enbart av Marie Curie, för Académie des Sciences. Han var även en av tre professorer som hade hört Marie försvara sin avhandling. De fyra fysikerna från Académie des Sciences borde alla ha känt till att framställandet av ett decigram radium utfördes av endast Marie Curie.[10] Marie genomförde de kemiska separationerna medan Pierre utförde mätningar mellan varje steg.[12] Den svenske matematikernGösta Mittag-Leffler, som var medlem i nomineringskommittén skrev ett brev till Pierre Curie, i vilket han upplyste honom om situationen och bad om råd. I svaret på detta brev klargjorde Pierre Curie att ett nobelpris för forskning inom radioaktivitet som inte erkände Marie Curies nyckelroll skulle vara en travesti. Efter Pierres klagomål lades Marie Curies namn till i nomineringen.[13][14]
År 1911 utsågs hon till mottagare av Nobelpriset i kemi. I samband med detta inledde Marie Curie, efter några år som änka, en kärleksrelation med forskarenPaul Langevin. Langevin var gift, han hade haft äktenskapliga problem i åratal och hade flyttat från sitt förortshem till en liten lägenhet i Paris. Det sades att Marie var orsaken. När affären kom ut i media smutskastades bägge, men det var Marie som drabbades värst. Dag ut och dag in fick hon löpa gatlopp i pressen, och utfallen mot henne var av både antisemitiskt och kvinnofientligt slag. Det antyddes att hennes efternamn Sklodowska var judiskt. Man sade att här kom en utlänning, en polsk kvinna och stal en hedervärd fransk kvinnas man. På tidningarnas förstasidor stod sådant som "Kan madame Curie fortsätta som professor vid Sorbonne?"[15] Som följd av skriverierna bad till och med Nobelkommittén henne att hålla sig borta från prisceremonin. Detta motsatte hon sig dock starkt med motiveringen att nobelpris och privata angelägenheter borde hållas isär och till slut åkte hon iväg ensam för att ta emot priset.[16] Att Langevin och hans vetenskapliga karriär inte alls drabbades av drevet trots att det var han som var gift visar på dåtidens kvinnosyn och hur den påverkade henne som kvinna i den mansdominerade vetenskapen.
En föreläsning av Marie Curie iStockholm i december 1920 spelar också en viktig roll i TV-serienMirakel (2020), där Ivar är på väg tillStockholm med tåget från Elmersryd för att lyssna på henne.
