Lamm- och fårkött ärköttet från det domesticeradefåret. Köttet från ett djur under ett år kallaslamm, från de lite äldreårslamm följt avfår. I Sverige ökar konsumtionen av får- och lammkött vart år, 2017 låg den årliga konsumtionen på 1,9 kg per person[1].
På grund av väldigt olika prisklasser på de olika djuren (lamm är dyrast) har indelningssystem utvecklats för att försäkra konsumenten att de får den produkt de har köpt. De strikta definitionerna förlamm,årslamm ochfår varierar märkbart mellan länder.
I många länder i öst betyder termenmutton (engelska för fårkött)getkött.
Lammet slaktas när det är mellan en månad och ett år gammalt, med en slaktvikt på mellan 5,5 och 30 kg. Men det vanligast är slakt efter ca 4-6 månader vilket ger en slaktvikt på mellan 15 och 20 kg. Köttet är vanligtvis spädare än från äldre får och förekommer oftare i västliga länder. Årsgamla och får har en starkare smak än lamm då de innehåller en högre koncentration avfettsyra. I Sverige produceras lamm under hela året. Det slaktas på hösten, ungefär vid 15-16 månaders ålder. Får och årsgamla lamm brukar ovara mindre mört än lamm och anses passa bättre till grytor.
Lamm delas ofta in i tre delar; framdel,fransyska och bakdel. Framdelen inkluderarnacken,axeln,frambenen och revbenen upp tillskulderbladet. Bakdelen inkluderar bakbenen ochhöften.Fransyskan inkluderar revbenen mellan de två andra delarna.
Lammstek är en mör del från bakdelen, som lämpar sig för stekning i ugn. Ibland styckas och säljs den översta delen av lammsteken separat somlammrostbiff.
Enligtkosher får man äta får, liksom nötkött, men det måste slaktas enligt vissa principer. Man får inte äta vissa delar av fåret. Liknande regler gäller förhalal.
Lammkött är speciellt vanligt imedelhavsköket,Mellanösterns matlagning,indisk ochkinesisk mat, av både ekonomiska och religiösa skäl. Köttet är även vanligt i matlagningen i södra Europa, i exempelvis Spanien, Frankrike och Portugal.
Vidpåskmåltiden, enligt såväljudisk (pesach) somkristen tradition, är lamm huvudrätten.