Koncentrationsläger är ett läger ellerinstitution där stora grupper av civilpersoner interneras på obestämd tid. Koncentrationsläger upprättas oftast i krigstider som tillfälligainterneringsläger för personer som anses utgöra ett hot mot nationen eller regimen. I dessa läger förs de personer samman, det vill säga koncentreras, som på grund av sin nationella, etniska, religiösa, klassmässiga eller politiska tillhörighet betraktas som farliga, opålitliga eller oönskade. De har alltså i strikt bemärkelse inte begått något brott.[1][2][3]
Begreppet koncentrationsläger förknippas framförallt med de nazistiskakoncentrationslägren i Nazityskland1933-1945. INazityskland, och även iSovjetunionen, utvecklades lägren till ett permanent och institutionaliserat nätverk av fångläger för personer som av regimen förklarades vara ”folkets fiender”.[4]
Koncentrationsläger är intekrigsfångeläger. I krigsfångeläger förvaras under pågående krig fiendesidans ”kombattanter”: soldater och militärens civila personal. Den internationella lag som fastställdes1929 och förnyades1949 –Tredje Genèvekonventionen – reglerar hur krigsfångar ska behandlas och hur utväxling av krigsfångar ska genomföras.[5]
Lizzie van Zyl, fånge i ett brittiskt koncentrationsläger i Sydafrika, 1901.
Begreppetkoncentrationsläger började användas runt sekelskiftet1900 i samband med konflikter i europeiska kolonier. Första användning av begreppet anses ha varit på Kuba undersjälvständighetskriget på 1890-talet då den spanska administrationen inrättadecampos de reconcentración för internering av delar av civilbefolkningen.[6] Begreppet användes även under detandra boerkriget iSydafrika 1899–1902, när Storbritannien koncentrerade landsbygdensboerbefolkning i storaConcentration Camps.[7] Tyskarnas interneringsläger förNama- och Hererofolken på önShark Island i Tyska sydvästafrika (i dagNamibia) omnämndes i sin samtid somKonzentrationslager.[8] Även i den nyaSovjetstaten användes begreppet,Trotskij ochLenin talade omKontslager (ryska:концла́герь), en rysk förkortning av ordet koncentrationsläger, för politiska motståndare.[9]
Läger från 1900-talets första decennier skapade det fysiska mönstret för andra världskrigets koncentrationsläger. Målningen föreställer ett engelsktkrigsfångeläger på Isle of Man1918.
Den brittiske historikernRichard Overy menar attandra världskrigets ökända koncentrationsläger framförallt var en produkt avförsta världskriget och dess efterdyningar. Han menar att de växte fram ur den mängd av krigsfångeläger, flyktingläger och i synnerhet ur de interneringsläger för ”suspekta främlingar” som inrättades i flera länder under denna tid. Dessa interneringsläger för särskilda icke önskvärda grupper skapade, enligt Overy, det fysiska mönstret för senare koncentrationsläger. De gav också näring åt fördomar, nationalism och uppfattningen att vissa kategorier av personer borde avskiljas från samhället i syfte att skydda nationen.[10]
Richard Overy talar om en ”lägerkultur” av politiska och segregerande läger som växer fram under mellankrigstiden. Han nämner bland annat att personer internerades och koncentrerades på politiska grunder i en del tyska delstater redan i början av 1920-talet. Vid samma tid internerades personer som ansågs vara ”revolutionens fiender” ikontslager i den unga Sovjetstaten, och iMussolinis Italien infördes så kallade ”kolonier” för politiskt oppositionella. IFrankfurt am Main fanns mellan 1929 och 1935 ett avgränsat område, kallat koncentrationsläger, för ”zigenare”.[11] Italien inrättade i början av 1930-talet ett koncentrationsläger iLibyen där 100 000 personer tillhörande den muslimskaSanusiya-rörelsen internerades.[12]
De läger för politiska fångar som upprättades i Sovjetunionen på 1920-talet utvecklades underStalin på 1930-talet till det rikstäckande lägersystemetGulag.[13] Under kollektiviseringen av jordbruket fängslades självägande bönder, så kalladekulaker; även etniska minoriteter och misstänkliggjorda partimedlemmar internerades och tvingades till slavarbete.
I Tyskland upprättadenazisterna det första koncentrationslägret, för kommunister och politiskt oppositionella, redan i mars 1933, knappt två månader efter attHitler blivit rikskansler.[14] Vid krigsutbrottet 1939 fanns cirka tio koncentrationsläger, några underläger och en mängd andra typer av läger där individer som ansågs farliga för den tyska ariska ”folkgemenskapen” hölls internerade under brutala former.
I detfascistiska Spanien internerades närmare 300 000 medlemmar ur Folkfronten och den Republikanska armén efter deras förlust mot general Francos trupper ispanska inbördeskriget (1936–1939). Spanjorer och medlemmar i deInternationella brigaderna som flydde över gränsen tillFrankrike i hopp om skydd blev även de fängslade. År 1939 upprättades i Frankrike flera koncentrationsläger för spanska flyktingar och asylsökande som ansågs var ett hot mot landets säkerhet.[15] UnderVichyregimen (1940-1944) blev lägren även interneringsläger för judar.[16]
Under andra världskriget expanderadedet tyska nätet av koncentrationsläger enormt. Det var en konsekvens av tyskarnas behov av slavarbetare till krigsindustrin och det ideologiska målet att utrota Europas judar. Under krigets sista år hade nätverket av läger växt till över 700 huvud- och underläger[17] med hundratusentals fångar som ansågs vara farliga eller avvikande element - kommunister, liberaler,Jehovas vittnen, polacker,romer, homosexuella, så kallade "asociala", och judar.[18]
IFrankrike fanns under andra världskriget interneringsläger och uppsamlingsläger både i den tyskockuperade zonen, iVichyregimens zon och i franska kolonier iNordafrika där judar och politiska opponenter internerades.[19] Det största lägret i Frankrike varDrancy; härifrån deporterades mellan 1941 och 1944 omkring 63 000 judar och tusentals medlemmar i franska motståndsrörelsen till koncentrationsläger i Nazityskland.[20][21]
Det styrande fascistiska partietUstaša iOberoende staten Kroatien (1941–1945) inrättade flera koncentrationsläger där framför allt judar, romer och serber internerades.Lägret Jasenovac var ett av de större europeiska koncentrationslägren; här dog omkring 100 000 personer.[22]
I Sovjet under Stalinårens terror växte Gulagsystemet, och interneringen av ”folkets fiender” i arbetsläger blev omfattande.Den stora utrensningen, då hundratusentals partimedlemmar fängslades, påbörjades före kriget och fortgick till Stalins död 1953. Även krigsfångar skickades under andra världskriget till Gulag. Under krigsåren 1939–1945 dog 6 miljoner fångar i de sovjetiska lägren.[23]
Internerade i de nordamerikanska, brittiska och svenska lägren berövades sin frihet men utsattes inte för terror och slavarbete. Karaktäristiskt för koncentrationslägren var annars att de som regel saknade lag och ordning; ettundantagstillstånd därinne normaliserades.[26]Dödligheten i de olika lägren varierar kraftigt; i det andra boerkrigets läger avled 25 % av de fängslade i sjukdomar som bröt ut på grund av de dåligahygieniska förhållandena. I många fall flyter dödligheten över tillförintelsenivån; även om fångarna inte avrättas, dör de av svält, hårt arbete och sjukdomar, så som skedde i Nazitysklands och Sovjetunionens läger.
Koncentrationsläger upprättas än idag i områden som härjas av krig och politisk oro. Underkrigen i forna Jugoslavien på 1990-talet upprättade serbiska nationalister lägrenTrnopolje,Omarska ochManjača därkroater ochbosniaker internerades. USA:s fånglägerGuantánamo, där personer hålls inspärrade utan rättegång eller formella brottsanklagelser, har varit i bruk sedan 2002.[27] INordkorea förnekar regimen att det finns koncentrationsläger för politiska fångar, men personer som lyckats fly har vittnat om lägrens existens.[28]Hoeryongfånglägret är ett av få kända nordkoreanska läger.Omskolningsläger i Xinjiang i Kina har fått kritik för att de intagna, främstmuslimska etniska grupper såsomuigurer ochkazaker, blir godtyckligt frihetsberövande utan juridisk prövning och utan tillgång till advokat eller möjlighet att ifrågasätta beslutet.
Nazityskland hade före och underandra världskriget ett flertal lägertyper där man förvarade oliktänkande och minoriteter under mycket hårda förhållanden och med hög dödlighet. Många av dessa läger kallades arbets- och disciplineringsläger, polisfångläger, uppsamlingsläger och liknande, och kan karakteriseras som koncentrationsläger.[29] Men officiellt och rent formellt var det endast de läger som lydde under SS-myndighetenInspektoratet för koncentrationslägren som hade beteckningen koncentrationsläger (KZ).[30] Omkring 1 650 000 personer sändes till KZ-läger mellan 1933 och 1945, av dessa dog två tredjedelar.[31][32] Till detta antal kan läggas den dryga miljon judar som avrättades i förintelseanläggningarna i lägrenMajdanek ochAuschwitz. (Offren iförintelselägren Sobibor, Belzec, Treblinka och Chelmno är inte inräknade.)
År1942 upprättadesförintelselägren med mål att industriellt döda stora mängder av människor, framförallt judar. Begreppet koncentrationsläger har därefter för många blivit snävare, och synonymt med förintelseläger. UnderFörintelsen avrättades närmare sex miljoner judar, varav ca tre miljoner i koncentrationsläger och förintelseläger.[33]
Det mest ökända, och största, förintelselägret varAuschwitz-Birkenau (Auschwitz II) i det då naziockuperade Polen.
Från tidigt 1800-tal fram till 1975 fängslade Storbritannien politiskt oliktänkande, koloniala frihetskämpar, rebeller och civila i koncentrationsläger. Lägren varierade i brutalitet och omfång, den värsta behandlingen av civila skedde i de brittiska kolonierna. UnderBoerupproret (1899–1902) internerades 116 572 kvinnor, barn och ej arbetsföra män i koncentrationsläger. Lägren var inte ämnade som utrotningsläger, men dålig hygien samt bristen på mat och medicin orsakade ändå att 22 074 barn under 16 år och 4 177 kvinnor dog, enligt brittiska dokument.[34] UnderMau-Mau-upproret i kolonialaKenya (1954–1960) upprättades koncentrationsläger som brutaliserade stora delar av civilbefolkningen. Tvångsarbete, tortyr och avrättningar var vanligt förekommande.[35][36]
"Elektrisk chock användes i stor utsträckning, såväl som cigaretter och eld. Flaskor (ofta trasiga), vapenpipor, knivar, ormar, ohyra och varma ägg forcerades in i mäns ändtarmar och kvinnors vaginor. Screeningteamen piskade, sköt, brände och lemlästade Mau Mau-misstänkta, skenbart för att tvinga fram underrättelser om militära operationer och erkännanden till rättegångar."[36]
I Sovjetunionen lades1923 grunden till det som kom att bli känt somGulag. Det var ett system av tvångsarbetsläger, dit kriminella, politiskt oliktänkande och andra "samhällsfarliga element" skickades för att avtjäna långa straff. Under Sovjetunionens hela existens fanns minst 476 lägerkomplex med tusentals underläger. Det har uppskattats att mellan åren 1929 och 1953 passerade cirka 18 miljoner personer Gulags läger.[38]
Koncentrationsläger förekom underfortsättningskriget (1941-44) då de finska trupperna erövradeÖstkarelen 1941.Överbefälhavaren gav order om att den ryska befolkningen skulle interneras i koncentrationsläger. Lägren upprättades av Staben för Östkarelens militärförvaltning. Dels var det fråga om att förhindra möjligpartisanverksamhet, dels var det ett steg i planerna på att skapa ett etniskt enhetligt Östkarelen. Avsikten var att den internerade befolkningen efter kriget skulle förpassas tillSovjetunionen. Som mest fanns det nio koncentrationsläger och 24 000 internerade, till stor del kvinnor, barn och åldringar. De internerade fick samma matransoner som krigsfångarna och dödligheten i lägren steg till över 13 procent. Trots usla förhållanden var de finska koncentrationslägren inteförintelseläger. År 1943 omdöptes lägren till transfer- eller omflyttningsläger för att skapa en skillnad i förhållande till detyska koncentrationslägren.[40]
Enligt vapenstilleståndsavtalet 1944 skulle Finland placera alla tyska och ungerska medborgare iinterneringsläger. Även finländska kvinnor som var gifta med tyskar samt deras barn placerades i läger. Interneringslägren upphörde 1946, och de internerade frigavs.[41]
Sara Friedrichsmeyer, Sara Lennox och Susanne Zantop,The imperialist imagination: German colonialism and its legacy, The University of Michigan Press, 1998,ISBN 0-472-06682-X
Richard Overy,The Concentration Camp: An international perspective, Mittelweg 36 & Eurozine, 25.08.2011[4] pdf
Nikolaus Wachsmann,The dynamics of destruction: The development of the concentration camps, 1933-1945 iConcentration camps in Nazi Germany, Routledge, NY, 2010,ISBN 0-415-42651-0
^Agamben, Giorgio (1998) (på engelska). Homo Sacer: sovereign power and bare life. Meridian (Stanford), 99-1825786-5. Stanford, Calif.: Stanford University Press. sid. 107.Libris5695256.ISBN 0-8047-3217-5
^Lunghua Civilian Assembly Center på engelska Wikipedia
^Agamben, Giorgio (1998) (på eng).Homo Sacer: sovereign power and bare life. Meridian (Stanford), 99-1825786-5. Stanford, Calif.: Stanford University Press. sid. 109. Libris 5695256.ISBN 0-8047-3217-5
^Guantanamo Bay detention camp på engelska Wikipedia
^Adam Tooze,The Wages of Destruction: The making and breaking of the Nazi economy, Penguin Books, 2008,ISBN 978-0-670-03826-8, sid 523
^Jens-Christian Wagner,Work and extermination in the concentration camps, iConcentration camps in Nazi Germany, Caplan & Wachsmann (ed), Routledge, NY, 2010,ISBN 0-415-42651-0, sid 127
^Hilberg, Raul:The Destruction of the European Jews. Yale University Press, 2003, c. 1961.
