Uppslagsordet ”Charlemagne” leder hit. För orten i Kanada, seCharlemagne, Québec.
Den här artikelnbehöverkällhänvisningar för att kunnaverifieras. Motivering:Artikeln tycks helt sakna källor utanför inledningen och infoboxen(2021-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan.
Karl den store avbildad på samtida ryttarstatyett.Karl den storesnamnteckning.Sigillstämpel avbly med Karl den stores bild, präglad vid hans kejsarkröning.
Uppgifterna om Karl den stores liv är inte jämnt fördelade. Det finns många källor från hans senare år, där biografinKarl den stores liv av den frankiske lärdeEinhard och dessa verk samt brev som skrevs av poetenAlcuin är de främsta. Däremot saknas nästan alla uppgifter om hans tidiga liv. Det är inte troligt att Karl blev vis som vuxen och därför antas att han liksom sin bror blev utbildad vidKlosterkyrkan Saint-Denis. I Einhards biografi står, att ingenting blev nedtecknat om Karls barndom (kapitel IV) och att ingen från den tiden var vid liv när han själv skrev biografin 15 år efter Karls död.
Han var först gift medHimiltrude, vilken försköts då Karl gifte om sig 770 medDesiderata, dotter tilllangobardernas konungDesiderius. Mindre än ett år senare försköt han Desiderata och gifte om sig med Hildegard från Swaben, av okända skäl. Kung Desiderius blev upprörd, krig utbröt, och det slutade med att Karl intog Longobardiet 774. Som kung överfrankerna ochlangobarderna tog han nu den latinska titelnRex Francorum et Langobardum.
Tiden var mycket orolig. Frankerna blev själva tidigt kristna men höll nu på att återgå till sin förkristna religion.Saxarna i norra Tyskland var fortfarande fast förankrade i hedendomen. I söder stred denromersk-katolska kyrkan medLangobarderna om makten över det som idag är Italien. FrånIberiska halvön expanderadesaracenerna (sekalifat av Córdoba) mot norr och från öst närmade sigAvarerna. Karl den store visade direkt att han tänkte bekämpa dessa folkslag och att han inte hade något emot att kämpa vid flera fronter samtidigt.
Karl skilde sig från sin hustruDesiderata, vilket var mycket ovanligt vid denna tid. De bakomliggande skälen är oklara, men resultatet blev förvecklingar medDesideratas farDesiderius – förvecklingar som Karl använde sig av politiskt.
Karl gick ut i fälttåg mot Desiderius, vilket bland annat motiverades med att påven måste skyddas mot langobarderna. På vägen plundrades och förstördes detsaxiskahednatemplet vidIrminsul, och alla städer längs fälttåget gav sig omgående, utomPavia, varsfästning Karl erövrade i juni774. Karl kallade sig nuLangobardernas kung ochPatricius Romanorum. Högt aktad av påven, och fruktad av langobarderna återvände Karl i triumf hem till Franken. Karl godkände donationen som hans far överlämnade till kyrkan och som senare blevKyrkostaten. Det longobardiskahertigdömet Benevento vid den italienska stövelns sporre blev däremot bestående fram till 1000-talet.
778 riktade Karl sin uppmärksamhet motSpanien men fälttåget var mindre lyckat. Emiren frånZaragoza hade sökt hjälp mot emiren frånCórdoba. Regionen stabiliserades men vid tillbakatåget drabbades den frankiska hären av ett större nederlag vid Roncesvalles iPyrenéerna. Nederlaget skildrades litterärt iRolandssången.
Karl den stores fälttåg var bakgrunden till uppkomsten av furstendömetAndorra. Landet var efteråtde jure självständigt och därför är kejsaren i hög grad omnämnd i statens nationalsångEl Gran Carlemany.
När Karl för andra gången slog dem i strid visade det sig att Widukind flytt, varvid Karl krävde utlämnandet av alla dem som tagit initiativ till upproret. Han lät därvid halshugga 4 500 man i vad som kallasSlakten vid Verden. Året var782, det tioåriga kriget mot Sachsen var över, nu hade nästan allt motstånd mot kristendomen krossats, och påjulafton år785 lät Karl döpa Widukind. Karl fortsatte konsekvent att bryta ner allt motstånd, genomförde formliga razzior och lät deportera 10 000 sachsare tillGallien och andra delar av riket. Därmed bekände sig större delen avgermanerna till kristendomen, allt motstånd var brutet och Karl var ensam härskare. Han drog sig hem till hovet i Aachen för att organisera administrationen av sitt rike.
På juldagen år800 belönades Karl iPeterskyrkan iRom för sina insatser för kristendomen. PåvenLeo III krönte Karl tillCarolus Augustus, den store och fredbringande kejsaren av Rom, med ett gyllenediadem och en titel som då inte använts sedanRomulus Augustulus abdikerade somvästromersk kejsare476, alltså på över 300 år.
Mot slutet av sitt liv tillbringade Karl mycket tid iAachens domkyrka. Under denna tid hade de norra gränserna i hans rike börjat plundras avvikingar ledda av den danske kungenGodfred. Einhard beskriver Godfred som en farlig överlöpare med storhetsvansinne.
Obotriterna, som allierat sig med frankerna under erövringen av Sachsen, anfölls och tvingades till underkastelse. Den obotritska staden Reric brändes ner och befolkningen tvingades flytta in tillHedeby. Karl sände sin son Karl den mindre tillElbe för att förhindra en invasion av Sachsen. Godfred sände bud till Karl om där han sa sig villig att mäkla fred, men förhandlingarna föll samman. Karl den store placerade istället ut en permanent garnison norr om Elbe, vilket tyder på att Karl den store såg allvarligt på det danska hotet. Karl den store planerade för ett fälttåg emot Godfred, men detta kom helt av sig när Godfred plötsligt anföll den frisiska kusten med 200 långskepp. Efter att ha plundrat kusten steg vikingarna iland och krossade allt motstånd och krävde skatt av Frisierna. Innan Karl hann handla så drog sig dock flottan hem igen. Godfred hade lönnmördats och efterträtts avHemming av Danmark som kung.
Hemming förhandlade fred med Karl och en gräns emotDanmark vid Elbe beslöts i Heiligen 811.
För att säkraarvkungadömet krönte Karl själv sin son Ludvig till kung av Franken den11 september811 i Aachen, men riket kom ändå att splittras och paradoxalt nog för Karl den store, hade han med sitt religionskrig för lång tid framöver tagit makten från kejsare, kungar, grevar och bönder.Påvestolen i Rom kom att bli den viktigaste maktfaktorn iEuropa, något som även de världsliga herrarna måste rätta sig efter.814 avled Karl den store och lämnade efter sig ett imperium som med tiden kom att delas upp bland hans efterkommande.
Karl den store var inteanalfabet, men han lärde sig läsa först i vuxen ålder, och hade svårt att skriva. Hanshandstil var mycket dålig, vilket troligen är anledningen till att påståendena om hans analfabetism vuxit fram. Han sägs ha varit ovanligt lång, och han sägs även ha haft en väldigt ljus, pipig röst.
^unknown value,Карл Великий, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 14a, ”Он погребен в Ахене, в построенной им церкви.”.[källa från Wikidata]
^ [abc]Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 191-197,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^BeWeB, BeWeB person-ID:2661, läst: 13 februari 2021.[källa från Wikidata]
^Janet Nelson,King and Emperor: A New Life of Charlemagne, Allen Lane, 2019, s. 143-144,ISBN 978-0-7139-9243-4.[källa från Wikidata]
^ [ab]Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 198,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^unknown value,Дезидерата, Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
^ [abc]The Peerage person-ID:p10107.htm#i101064, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 199,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^unknown value,Карл Великий, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 14a, ”К. был женат на его [Дезидерия] дочери, но в 771 г. отослал ее к отцу и женился на Гильдегарде, из знатного швабского рода.”.[källa från Wikidata]
^ [ab]Kindred Britain,läs online.[källa från Wikidata]
^ [abcdef]Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 200,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^ [ab]Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 208,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^ [ab]Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 207,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^ [abc]Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 203,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 200-203,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 205-6,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 204,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 211,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 204-5,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 249-254,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 206,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 206-7,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 208-209,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^Christian Settipani,La Préhistoire des Capétiens :Première partie : Mérovingiens, Carolingiens et Robertiens, 1993, s. 210,ISBN 978-2-9501509-3-6.[källa från Wikidata]
^ [ab]Karl der Große, första utgåvan, C.H. Beck, 1999, s. 38.[källa från Wikidata]
^unknown value,Карл Великий, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 14a.[källa från Wikidata]
^unknown value &unknown value,Карломан, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 14a.[källa från Wikidata]
^Lexikon des Mittelalters. Studienausgabe. band 5. Verlag J. B. Metzler, Stuttgart, Weimar 1999,ISBN 3-476-01742-7, s. 956.
