| Kalmar regemente (I 21) | |
 Vapen för Kalmar regementetolkat efter dessblasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Kungl. Kalmar regemente |
| Datum | 1626–1709, 1709–1927 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Infanteriet |
| Roll | Utbildningsförband |
| Del av | II. arméfördelningen[a] |
| Föregångare | Smålands storregemente |
| Efterföljare | Jönköpings-Kalmar regemente |
| Storlek | Regemente |
| Högkvarter | Eksjö garnison |
| Förläggningsort | Eksjö |
| Färger | Rött och gult |
| Marsch | "Kaiser Friedrich-Marsch" (Friedemann)[b] |
| Segernamn | Varberg(1565) Narva(1581) Warszawa(1656) Tåget över Bält(1658) Kliszów(1702) Helsingborg(1710) Svensksund(1790) |
| Befälhavare | |
| Regementschef | Natanael Wikander[c] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Tilläggstecken |  |
Kalmar regemente (I 21) var ettinfanteriförband inomsvenska armén som verkade i olika former åren 1623–1927. Förbandsledningen var förlagd iEksjö garnison iEksjö.[2][3][4][5]
Regementet har sitt ursprung i defänikor som sattes upp i Kalmar län på 1500-talet. År 1616 organiserades dessa enheter tillsammans med andra från närliggandeKronobergs län avGustav II Adolf och bildadeSmålands storregemente där tolv av totalt 24 kompanier rekryterades i Kalmar län. Smålands storregemente bestod av tre fältregementen, där Kalmar regemente var ett. Någon gång runt 1623 splittrades storregementet permanent och bildade tre mindre regementen där Kalmar regemente var ett.[2]
I1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. Deindelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan devärvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Kalmar regemente som det sjuttonde i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.[6] Regementets första befälhavare varPatrick Ruthven.
Regementet har deltagit i flera krig och slag. Under början av 1700-talet följde regementet Karl XII på alla hans marscher åren 1707, 1708 och 1709. Islaget vid Poltava den 28 juni 1709 var regementet formerat på en bataljon och hörde under första striden till den andra kolonnen från höger av de fyra, i vilken fotfolket var indelt. Regementet kom genom reduttlinjen men med betydliga förluster. I den andra och avgörande striden utgjorde regementet den femte bataljonen från höger av de tolv, som återstod av infanteriet. Det stred med utmärkt tapperhet, men förlorade hälften av manskapet och många officerare, däribland både överste Ranck och överstelöjtnant Silfversparre som stupade. De överlevande delarna av regementet gick i krigsfångenskap den 1 juli 1709 vidkapitulationen vid Perevolotjna. Majoren Leijonhielm fick i slaget vänstra benet avskjutet av en kanonkula, men lyckades dock komma med kungen till Turkiet. Vid arméns allmänna rekrytering hösten 1709 återuppsattes regementet samt erhöll till chef Carl Björnberg. Redan året därpå deltog regementet i Magnus Stenbocks korta vinterfälttåg 1710 i Skåne och deltog den 28 februari islaget vid Helsingborg.[7] Under detta krig drabbades Kalmar regemente av stor nöd. Beklädnadsmedlen räckte inte till varken för kappor ellerränslar; och såväl strumpor och skor som skjortor fick soldaten själv skaffa sig så gott han förmådde. Regementet fick under fälttåget också en mycket hög sjuk- och dödlighetssiffra. På sommaren 1710 uppgavs det att av 1 100 man hade "på marschen och i landet" 341 dött, och 434 låg sjuka.[8]
Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efterfreden i Fredrikshamn den 17 september 1809, dåFinland tillföllRyssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprinsKarl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 20 Kalmar regemente.[9] Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.[10]
Vid delning avNärke-Värmlands regemente 1812 och avVästerbottens regemente 1841, föll det sig naturligt att de därvid nybildade förbanden -Närkes regemente ochNorrbottens fältjägarkår rang- och nummerplacerades i omedelbar anslutning till sina ursprungsregementen. Vilket medförde 1893 att № 20 övertogs av Västerbottens regemente och Kalmar regemente övertog samtidigt № 21 från Närkes regemente, som i sin tur sammanslogs medLivregementets grenadjärkår.[11]
I samband med1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För till exempel Kalmar regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 21. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3Livregementets grenadjärkår och № 3Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.[12]
Genomförsvarsbeslutet 1925 beslutades det att reducera den svenska armén från sex till fyra arméfördelningar. Detta medförde att 17 av arméns truppförband skulle avvecklas eller omorganiseras. Av dessa 17 truppförband var det sju infanteriregementen som skulle avvecklas där Kalmar regemente var ett av dessa.[13] Avvecklingsbeslutet medförde att regementet skulle avvecklas omedelbart efter repetitionsövningarna 1927.[14] Den 1 oktober 1927 höll regementet en ceremoni över kommande avveckling. Vid sidan om avvecklingen, avvecklades ävenJönköpings regemente (I 12) inomJönköpings garnison. Dessa två regementen kom den 1 januari 1928 att bilda ett nytt regemente,Jönköpings-Kalmar regemente (I 12). I Jönköping blev en avvecklingsorganisation kvar och verkade fram till 31 mars 1928,[15] medan verksamheten i Eksjö övergick direkt i den nya organisationen.[4]
Kalmar regemente indelades år 1686 liksom Jönköpings regemente och Kronobergs regemente med vardera 1100 nummer i stället för det vanliga 1200 nummer. Detta reducerade antal soldater fördelades på åtta kompanier om vardera 137 eller 138 nummer. Av regementets 1100 rotar låg 347 i Kalmar län (H), 401 i Jönköpings län (F) och 352 i Kronobergs län (G). Under de drygt tvåhundra år som det ständiga knektehållet kom att bestå var indelningen för Kalmar regemente i stora drag intakt även om byte av stamrotar förekommer under denna långa period.
Genom1901 års härordning fastställdes att tillgång till trupp skulle regleras genom allmän värnplikt, vilket bland annat resulterade i att infanteriregementena utökades med en bataljon och kom att omfatta tre infanteribataljoner. I samband med krigsutbrottet 1914 fastställdesförsvarsbeslutet 1914, vilket bland annat medförde att linjeregementet I 21 organiserades och mobiliserades. I likhet med övriga infanteriregementen skulle också ett reservregemente sättas upp, dock kom dessa aldrig att mobiliseras. Vidare infördes en brigadorganisation inom armén, där två infanteriregementen bildade en brigad. I 12 tillsammans med I 21 bildade 4. infanteribrigaden, ingående iII. arméfördelningen.[16]
4. infanteribrigaden var en infanteribrigad inomII. arméfördelningen som verkade åren 1915–1927 och bestod av Kalmar regemente ochJönköpings regemente.
1686(?)
| 18??
|
Genomförsvarsreformen 1901 beslutades det att samtliga regementet skulle förläggas till kasernetablissemang. Inför att ett kasernetablissemanget skulle uppföras till Kalmar regemente, ansökte Kalmar om att få regementet till sig. Man förberedde staden bland annat med ett stort antal hyreshus med representativa officersvåningar vid Bremerlyckan och Framsta. Dock förordade kasernbyggnadskommissionen Eksjö som garnisonsort, dit man även 1907 beslöt att förlägga regementet.[17]
Från 1 november 1906 förlades regementet sina stamskolor tillSmålands husarregemente i Eksjö. År 1914 förlades regementet tillRänneslätt i väntan på att kasernetablissemanget på Regementsgatan i Eksjö skulle färdigställas. Kasernerna stod färdiga under andra halvan av 1919. Etablissemanget uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie för infanterietablissemang. Ursprungligen uppfördes 40 byggnader, genom regementets utveckling kom antalet byggnader till sist bli ett 100-tal.[18] Den 1 oktober 1919 började regementet flytta in i de nya kasernerna, men var inte färdiga med inflyttningen förrän under 1920.[4] När Kalmar regemente avvecklades den 31 december 1927, kom dess kasernetablissemang övertas av det nya regementetJönköpings-Kalmar regemente (I 12), vilket verkade där fram till 1992, då det omlokaliserades till Stockholmsvägen och samlokaliserades medGöta ingenjörkår. Efter att försvaret lämnade Regementsgatan, kom bland annat Högskolecenter i Eksjö (numer under namnet Campus i12) flytta in 1999. Även Eksjö bowlinghall finns inom området.
År 1685 vapenövades regementet vidStaby ängar. År 1783 flyttadesmötesplatsen tillMariannelund. Den 14 mars 1796 förlades regementets mötesplats tillHultsfreds slätt, där det vapenövades fram till 1918. Regementet hade även en mötesplats vidKulltorp vidArby åren 1844–1884.[4]
I samband med att Kalmar regemente avvecklades genom försvarsbeslutet 1996, kom dess traditioner från den 1 december 1998 föras vidare avKalmargruppen.[2] Från den 1 juli 2013 är Kalmarbataljonen, inomKalmar- och Kronobergsgruppen, traditionsbärare för Kalmar regemente.[19]
Rasken, Gustav Rask, iVilhelm Mobergs roman Raskens, var torparsoldat i regementet. Han tillhörde "Konga kompani" och hade nummer 132. År 1953 gavFolke Rudelius ut regementets historia i form avBiografiska notiser om officerare och likställda i två delar: Officerare 1623-1799 och exspektanter 1723-1753 och Officerare 1800-1927. Reservofficerare och officerare i reserven 1892-1927.
Regementet har burit ett antal fanor genom åren. Den 24 juni 1866 överlämnade generalmajorPehr Christian Lovén en ny fana till regementets två bataljoner, vilka då ersatte tidigare fanor. Fanorna fördes fram till regementets avveckling, och kom att föras avJönköpings-Kalmar regemente (I 12) åren 1928–1954. I samband med att Kalmar regemente återuppsattes i form av en försvarsområdesstab, tilldelades regementet en ny fana. Det nya Kalmar regemente antog samma fana som det Kalmar regemente som avvecklades 1927 lämnade. Dock så ärvde man inte 1866 års fana, utan fick en ny fana, modell/1994, överlämnad den 10 oktober 1992 av generallöjtnantÅke Sagrén.
Regementet hade marscherna "Kalmar regementets marsch" (Meissner) från slutet av 1900-talet "Kaiser Friedrich-Marsch" (Friedemann) som sin förbandsmarsch. "Kaiser Friedrich-Marsch" övertogs 1928 av det nybildadeJönköpings-Kalmar regemente. När det nya Kalmar regemente bildades antog marschen "Kalmarbrigaden" (Badman), vilken ursprungligen tillägnatsKalmarbrigaden (IB 42).[2]
Regementschefer verksamma vid regementet åren 1623–1927.[3]
|
|
Wikimedia Commons har media som rörKalmar regemente (gamla).
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
