Movatterモバイル変換


[0]ホーム

URL:


Hoppa till innehållet
Wikipedia
Sök

Jura (geologi)

Från Wikipedia
Jura
201 – 145 miljoner år före nutid
Period
(System)
Epok
(Serie)
Ålder
(Etage)
Miljoner
år sedan
KritaÄldre kritaBerriassenare
JuraYngre juraTithon152–145
Kimmeridge157–152
Oxford164–157
Mellersta juraCallov166–164
Bathon168–166
Bajoc170–168
Aalen174–170
Äldre juraToarc183–174
Pliensbach191–183
Sinemur199–191
Hettang201–199
TriasYngre triasRättidigare

Jura var engeologisk period i denmesozoiska eran, för cirka 201–145 miljoner år sedan.[1]

Illustration av hur det skulle kunna ha sett ut under jura i vad som skulle komma att bli Tyskland. Den visar en vuxen och en unge tillhörandeEuropasaurus holgeri. Där finns äveniguanodon. Det finns tvåCompsognathus i förgrunden och enArchaeopteryx till höger.
Fanerozoikum
EonEraPeriodMiljoner
år sedan
Fanero-
zoikum
KenozoikumKvartär2,6–0,0
Neogen23–2,6
Paleogen66–23
MesozoikumKrita145–66
Jura201–145
Trias252–201
PaleozoikumPerm299–252
Karbon359–299
Devon419–359
Silur444–419
Ordovicium485–444
Kambrium541–485
Protero-
zoikum
Neoprotero-
zoikum
Ediacaratidigare
Se ävenGeologisk tidsskala.

Indelning

[redigera |redigera wikitext]

Jura indelas normalt i tre epoker eller serier:[2]

I svensk geologi sammanförs ibland äldre jura med den yngsta etagen inom trias till den kontinuerliga lagerserienRät-Lias.[3]

Begreppets historia

[redigera |redigera wikitext]

Alexander von Humboldt namngav år 1795 en lagerföljd iJurabergen till jura och namnet förankrades genomWilliam Smiths geologiskakartor överEngland ochWales, där han jämställde dessa bergarter med jurakalkstenen. Juras omfattning och utbredning och indelning i Jurabergen utreddes avLeopold von Buch 1837.[4]

Lämningar från juratiden

[redigera |redigera wikitext]

Bland lager som blivit kända för sina fossiler märksSolnhofen i Tyskland ochHolzmaden i Baden-Württemberg, båda kända för sina maritima djur. Flygödlor och Archaeopteryx har främst påträffats i litografisk kalksten. Känd för sina dinosauriefynd är bland annat Morrisonformationen i västra USA.[4]

ISverige finns bergarter från denna tid bevarade iSkåne. VulkanenJällabjär vid Röstånga härrör från jura.[4]

Paleogeografi

[redigera |redigera wikitext]

SuperkontinentenPangea började spricka upp i mindre delar. Dessa delar var grunden till dagens kartbild. BergskedjanAnderna började ta form under jura genom denAndinska orogenesen.[5][6]

Klimat

[redigera |redigera wikitext]

Klimatet var under jura varmt och fuktigt vilket gynnade mångadjur ochväxter.Öknarnas utbredning minskade och jorden blev grönare. Nedisningar tros inte ha förekommit.

Biologiskt liv

[redigera |redigera wikitext]

Ihaven var djurlivet rikt med bland annatarter som revbyggandekoraller,armfotingar och grävande irreguljärasjöborrar som varekologiskt viktiga. Blötdjuren var en stor och mångformig grupp. Av dem hadeammoniterna så när som på en enda djurgrupp dött ut under en ekologisk kris vid övergången mellantrias och jura, men från denna utvecklades under jura en mängd nya arter. Här finns viktiga ledfossil för att datera juras lagerföljder.Belemniterna var vanliga i Europa.[7]

Bland de encelliga organismerna uppträdde de förstacoccolitoforiderna ochdinoflagellaterna.Radiolarerna ökade i antal och foraminiferer blev vanliga. Bland de ryggradslösa flercelliga djuren förekom många arter av kalk- och kiselsvampar.[4]

På land ändrade sig floran långsamt och dominerades av nakenfröiga växter och ormbunkar. Bland de nakenfröiga växterna märktes barrträd och de nu utdöda fröormbunkarna. I Skåne har i Höörsandstenen påträffat växtlager från äldre jura, som bland annat innehåller fräkenväxtenSchizoneura, ormbunkarnaDictophyllumClathropteris ochMarathiopsis, kottepalmenNilssonias,bennetitenPterophyllum och fröormbunkenSagenopteris. IFyledalens glassand finns rester av ginkoväxternaBairea ochGinkgoites.[4]

Bland ryggradsdjuren var broskfiskar och skaldjursätande havsmusfiskar relativt vanliga; hajfiskar var sällsynta. Äldre grupper som kvastfeniga fiskar, lungfiskar och ordningenPalaeonisciformes bland de strålbensformiga fiskarna krympte. I stället utveckladesbenganoiderna bland de strålbensformiga fiskarna. Enstaka arter bland benfiskarna förekom, men de var ännu sällsynta. Mycket få groddjur är kända, men kräldjuren frodades.[4]

Plesiosaurier ochfisködlor frodades. Bland sköldpaddorna uppkom den största nutida gruppen gömhalssköldpaddorna. Ödlor av modern typ uppträdde under yngre jura. De däggdjurslika reptilierna var sällsynta redan i början av jura och dog ut under perioden. De ersattes av de tidiga däggdjuren, som levde ett undanskymt liv som nattaktiva smådjur.[4]

Landlivet dominerades avdinosaurierna, även kallade skräcködlorna. Dessa hade uppstått undertrias och nu nått en rik artvariation. Äldre jura domineras av äldre typer somarchosaurierna. Under mellersta och yngre jura nådde dinosaurierna sina största storlekar. SauropodenBrachiosaurus, rovdinosaurienMegalosaurus ochAllosaurus hör till de verkliga jättarna. De fågelhöftade dinosaurierna var dock fortfarande mer sparsamt representerade, främst avHadrosaurider ochStegosaurus.[4]

I luften härskade insekter ochflygödlor. Flygödlorna fick mot slutet av jura en nedgång, möjligen i konkurrens med de första fåglarna.Archaeopteryx från yngre jura är en av de tidiga fåglarna.[4]

Syrehalten var enligt borrkärnor cirka 35 procent mot nuvarande 21 procent. Möjligtvis bidrog den högre syrehalten under perioden till att arterna hade större kroppsstorlek.

Källor

[redigera |redigera wikitext]
  1. ^Cohen, K. M.; Finney, S. C.; Gibbard, P. L.; Fan, J.-X. (1 januari 2020). ”International Chronostratigraphic Chart”. International Commission on Stratigraphy.http://www.stratigraphy.org/ICSchart/ChronostratChart2020-01.pdf. Läst 23 februari 2020. 
  2. ^Maurits Lindström, Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist: Sveriges geologi från urtid till nutid, Studentlitteratur,ISBN 91-44-30381-5, sid 214
  3. ^Maurits Lindström, Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist: Sveriges geologi från urtid till nutid, Studentlitteratur,ISBN 91-44-30381-5, sid 212
  4. ^ [abcdefghi]Nationalecyklopedin multimedia plus, 2000
  5. ^Charrier, Reynaldo; Pinto, Luisa; Rodríguez, María Pía (2006). ”3. Tectonostratigraphic evolution of the Andean Orogen in Chile”. i Moreno, Teresa. Geology of Chile. Geological Society of London. Sid. 45–46.ISBN 9781862392199. 
  6. ^Ramos, Víctor A. (24 april 2009). ”Anatomy and global context of the Andes: Main geologic features and the Andean orogenic cycle”. The Geological Society of America Memoir "204": ss. 31–65.http://memoirs.gsapubs.org/content/204/31.short. 
  7. ^Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000

Externa länkar

[redigera |redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jura_(geologi)&oldid=55943121
Kategori:
Dold kategori:

[8]ページ先頭

©2009-2025 Movatter.jp