Hennes uppträdanden påFolies Bergère iParis väckte stor uppmärksamhet, särskilt det där hon bar en kjol av konstgjorda bananer – en ikonisk bild av1920-talets jazz- och nöjesliv. Hon hyllades av tidens konstnärer och intellektuella.
Joséphine Baker föddes 1906 i Saint Louis, Missouri. Hon vann sin första danstävling vid 14 års ålder. Namnet Baker fick hon, 15 år gammal, genom sitt andra giftermål med en Willie Baker 1921.[8] Trots att de snart skildes behöll hon efternamnet som artistnamn, eftersom hon vid den tiden börjat bli känd. Hon gjorde sin karriär som scenartist dels i USA, dels och framför allt i Frankrike.[9]
Bakers debut skedde påBroadway 1921 i showen "Shuffle Along".[10]
I Frankrike debuterade hon den 2 oktober 1925 iMusic-hall Champs-Elysées och fick uppmärksamhet för sinerotiskadans, vilken hon framförde nästan helt avklädd. Hennes mest kända sång är "J'ai deux amours" (1931), syftande på hennes båda hemländer USA respektive Frankrike. Joséphine Baker blev fransk medborgare 1937.[11]
Hennes mest kända scenkostym är den som hon debuterade med i föreställningenLa Folie du jour (1926), där hon dansade i princip endast iförd en kjol av gula plyschbananer[12] klädda medstrass. Banankostymen återkom senare vid ett flertal tillfällen.[13]
Då Joséphine Baker efter ett missfall inte kunde få barn började hon att tillsammans med sin make Jo Bouillon i stället adoptera barn från olika världsdelar. I början av 60-talet lämnade maken henne, men Baker fortsatte att under sina turnéer runt om i världen hämta hem barn till det som hon kallade sin "regnbågsfamilj". Slutligen hade hon tolv[14] adoptivbarn.
På 1940-talet köpte Joséphine Baker godsetChâteau des Milandes i Frankrike. Där bodde hon fram till våren 1969, då hon inte längre hade råd att behålla det och tillsammans med sina tolv adoptivbarn blev bostadslös i ett drygt års tid. Efter en succéshow i Monaco ordnade furstinnanGrace av Monaco en villa strax utanförMonte Carlo där Baker och barnen fick bo under resten av sina liv.[13]
Under andra världskriget var Baker verksam som spion för den allierade sidan, och propagerade sedan för stöd åtFria Frankrike. För detta belönades hon medhederslegionen och även officersgrad efter kriget[10]. Joséphine Baker kämpade motrasism och ville med sin "regnbågsfamilj" visa att människor av olika raser kunde leva tillsammans som bröder och systrar. Hon stödde den amerikanskamedborgarrättsrörelsen och höll många offentliga tal, bland annat påFisk University iNashville,Tennessee, där hon föreläste om "France, North Africa and the Equality of the Races in France".[15]
Hon samarbetade med amerikanskaNAACP (National Association for the Advancement of Colored People) till den grad att medborgarrättsorganisationen utsåg söndagen den 20 maj 1951 till “Josephine Baker Day”.
1963 var Baker den enda kvinnan som höll ett officiellt tal under den nationella demonstrationen,Marschen till Washington för arbete och frihet, tillsammans medMartin Luther King. Efter mordet på Martin Luther King frågade Kings änka och medborgarrättsaktivistenCoretta Scott King om Baker ville ta över ledarskapsrollen inom medborgarrättsrörelsen i USA. Baker tackade nej och förklarade att “hennes barn var för unga för att mista sin mamma”.[16]
Baker har publicerat memoarer i vilka hon påstår sig ha haft en affär med dåvarande svenske kronprinsenGustaf Adolf. Detta är dock inte bekräftat.[17] Baker gifte sig fyra gånger. Hennes sonJean-Claude Baker beskrev sin mor sombisexuell. Hon hade många relationer med kvinnor och män, bland annat med den mexikanska konstnärenFrida Kahlo.[18]
.png)
