| Johann Tserclaes Tilly | |
 Tilly porträtterad avAnthonis van Dyck. | |
| Information | |
|---|---|
| Smeknamn | Munken i rustning |
| Född | Februari1559 Slottet Tilly,Villers-la-Ville,Brabant,Tysk-romerska riket |
| Död | 30 april1632 (73 år) Ingolstadt,Bayern,Tysk-romerska riket |
| Begravningsplats | Altötting, Bayern |
| I tjänst för |  Spanien Tysk-romerska riket.svg) Bayern |
| Tjänstetid | 1574–1632 |
| Grad | Generalfältmarskalk |
| Befäl | Flanderska armén Kejserliga armén |
| Slag/krig | Långa turkiska kriget
|
Johann Tserclaes Tilly,Johann Tilly, ävenJean Tserclaes Tilly född ifebruari1559 på slottet Tilly iVillers-la-Ville iBrabant i nuvarandeBelgien, död30 april1632 iIngolstadt,Bayern, var entyskriksgreve (från1623) ochfältherre, först ispansk, sedan iösterrikisk tjänst.[1]
Tillys far avsåg att sonen skulle vara verksam inom kyrkan och han lämnades därför tilljesuiterna för uppfostran. Han själv var dock intresserad av en militär karriär och vid 21 års ålder trädde han därför in i spansk tjänst och deltog i striderna motNederländerna, som vid denna tidkämpade för sin frihet.[1]
1598 gick Tilly in i österrikisk tjänst med gradenöverstelöjtnant och deltog 1600-1602 i deras krig motOsmanska riket, från 1601 i spetsen för ett av honom själv värvatvallonsktregemente. Därefter gick Tilly över i bayersk tjänst och hjälpte hertigMaximilian I att ombilda sina militära styrkor.[1]
Tilly, som själv var starkt övertygadkatolik, blev denkatolska ligansöverbefälhavare då denna bildades1609. Hans krigföring grundade sig på den spanska skolan och sedantrettioåriga kriget brutit ut fick han många tillfällen att praktisera militärt ledarskap. Sommaren 1620 ryckte han in iÖvre Österrike i spetsen för 30000 man, skyddade kejsareFerdinand II från sina upproriska undersåtar. Tilly gick därefter in iBöhmen, segrade han islaget vid Vita berget 8 november1620 och tryckte därmed ned det böhmiska upproret. 1621–1624 vann han avgörande framgångar över markgreveGeorg Fredrik av Baden-Durlach, vidWimpfen 26 april 1622, och hertigChristian av Braunschweig-Wolfenbüttel, vidHöchst 10 juni 1622 och vidStadtlohn 6 augusti 1623. Som belöning upphöjdes Tilly därför tillriksgreve.[1]
Därefter fick Tilly i uppdrag att kuva hela norra Tyskland. När Danmarks kungKristian IV gav sig i kampen mot katolikerna, vann Tilly, trots en underlägsen styrka, en fullständig seger över danskarna islaget vid Lutter am Barenberge 17 augusti (g.s.)1626. Tillsammans medAlbrecht von Wallenstein lade han därefter under sig hela norra Tyskland och Danmarks fastland.
Efter att Wallensteins avsatts 1630 blev Tilly överbefälhavare över alla kejserliga trupper och fickGustaf II Adolf till motståndare. Erövringen avMagdeburg 10 maj 1631 blev därefter hans första bedrift. Han ryckte därefter mot Gustaf II Adolfs styrkor, men lyckades inte locka de svenska styrkorna ur sitt befästa läger vidWerben, och Tilly drog sig därför ned motThüringen. ISachsen, dit kejsaren sände honom i slutet av augusti 1631, mötte han strax därefter sina svenska fiender. Islaget vid Breitenfeld 7 september 1631 led Tilly ett grundligt nederlag. Långsamt drog sig Tilly därefter tillbaka till Bayern och tog slutligen upp ställningar vid det befästaRain bakomLech för att hindra Gustaf II Adolf att rycka in i Bayern. Islaget vid Rain 5 april 1632, 30km norr omAugsburg, besegrades Tilly.[1] I samband med slaget träffades Tilly i ena knät av en kanonkula från en svenskfalkonett. Han fördes tillIngolstadt för återhämtning. När Gustav Adolf hörde om skadeskjutningen skickade han en läkare för att behandla sin gamla motståndare men förgäves då Tilly dog några veckor senare avstelkramp som en följd av skadan.[2]
Tilly, som själv fått en hård uppfostran, krävde sträng lydnad av sina underordnade. Han betraktades som en god soldat, begåvad, skarpsynt och skickligfältherre. Dessutom betraktades han som en oegennyttig och hederlig person, vilket inte alltid var fallet med militära befälhavare vid denna tid.[1]
Wikimedia Commons har media som rörJohann Tserclaes Tilly.
|
